Storm

Idag blåser här en mycket irriterande storm. I morse på väg till jobbet kom den dock väl tillpass då jag inte behövde trampa på cykeln utan fick en skjuts (lite väl fort gick det dock) av vinden. För övrigt är blåsten ingenting att ha. Motvind på vägen hem så att man står stilla på cykeln, man kan inte andas när man är ute, det viner i hela huset, kanal 3,6 och MTV funkar inte eller bara delvis, Aylas handduk som hängt på vädring har försvunnit spårlöst....med mera. Till råga på allt står nu två hundar vid dörren och försöker pocka på uppmärksamheten för självklart VILL DE JU GÅ UT. Och jag hatar att vara ute! Snälla hundarna kan ni inte stå över, bara för idag? Ångesten för kvällspromenaden är total, och jag har blivit lurad att promenera själv med hundarna på Smögen, eftersom Anders ska till sjöräddningen snart. Jag får inte ens nöjet att plågas i blåsten med vetskap om att jag i alla fall inet är ensam. Nu blir jag ju ensamen. Och jag börjar förstå varför det inte finns så många hundar i Sotenäs kommun.......

I morgon får jag dock uppskattat och efterlängtat besök! Som jag har längtat och väntat!

Gott nytt år på er alla, så hörs vi av i början på ett helt nytt år!

Plötsligt händer det

En hel julhelg har hunnit passera och mer därtill utan att ni fått något livstecken från mig. Trots att jag vräkt i mig en påse lussikatter om dagen, godis och andra godsaker som hör julen till så har jag överlevt,  ni behöver inte oroa er längre!

Anledningen till min långa frånvaro är inte dålig diciplin och att jag blivit lat, utan beror på att vi har haft fullt upp den senaste 1,5 veckan och att jag därför sovit nonstop så fort tillfälle har givits. Varför då? Jo, jag kan nu avslöja att vi numera kan kalla oss för husägare!! Papperen undertecknades i går med en något darrig (och därmed en mycket fulare underskrift än normalt) hand - för det är med lite skräckblandad förtjusning jag insett vilket stort steg vi har tagit. Nu har vi ett hus vi ska förvalta och skapa ett trivsamt hem av. Hur kommer det att gå? Min första tanke är att vi inte har varsesig möbler eller gardiner att täcka upp alla rum och fönster med. Tänk att jag med min oerhörda belsutsångest kommer att måsta välja nya gardiner till en massa olika fönster!.....

Vi har gjort vår läxa väl, hoppas och tror jag i alla fall. Vi har ringt de flesta myndigheter som kan beröras vid ett husköp för att vaska fram alla möjliga detaljer att reda ut innan köpet. Lite smådetaljer har vi fått reda upp men på det stora hela var huset fläckfritt och innebär många olika möjligheter för framtiden. Ett helt perfekt litet hus! (Jag väntar dock på att bomben slår ned, inte kan väl jag med min otur klara av ett sådant stort köp problemfritt?).

Men det känns så skönt. Äntligen har vi hittat ett permanent ställe att bo på, som vi själva kan vårda och bestämma över. Nu kan vi äntligen "börja leva" ordentligt. Jag som har haft så svårt att inte veta vad framtiden ska ge, kan nu pusta ut och luta mig tillbaka. Från att för 1,5 år sedan jobba timmar uppe i Umeå mede snurriga tankar om framtiden till att nu ha fast anställning och hus nere på västkusten. Skillnaden är enorm.

Kan också meddela att hundarna kommer få en stor fin hundgård, med ingång till källaren alternatvt till gäststugan på tomten. De kommer även ha en stor altan och gräsmatta att vistas på - och förhoppningsvis trevlig grannar att tigga godis från. En bättre pension för dem kan man inte önska sig! En kissekatt kommer införskaffas så fort vi kommit tillrätta och mitt efterlängtade avkvarium har en given plats i vardagsrummet.

När går flyttlasset? Nycklarna har vi i handen den 25 januari, och efter det är det bara att ta fram dammvippan och börja flyttstäda. Munkedal, här kommer vi!

Söndag

Söndagar är inte alls min favoritdag och vår morgonpromenad bidrog till att den blev värre. Solen skiner och det är kring 0 grader ute: helt perfekt egentligen! Vi valde att gå efter Soteleden nedanför Nordens Ark som omväxling vilket är en väldigt fin skogspromenad. Som vanligt halkade jag efter eftersom jag går långsammare än alla andra. Hundarna stormtrivdes och efter en stund fick Ayla springa fritt med linan. Lite tokryck fick hon och hon låg och rullade i löven överallt. Innan jag hann fånga in henne var hon sedan ur sikt. Försvunnen? Jag ropade: både glatt och argt men inte såg jag skymten av henne. Jag började springa åt det håll jag såg henne senast. Och jag sprang och sprang och sprang. Passerade några fundersamma manvargar (självklart bakom dubbla stängsel) som var framme och som jag inte såg när jag i våras betalade inträde för att se alla djuren , men nu passade det tydligen att visa sig! Men ingen vovve. Tillssist fick jag andnöd och benen skakade något hemskt att jag var tvungen att sätta mig ned. Då hör jag att av Anders att "rymmar"hunden var med honom och Diva på stigen lite längre fram. Pust. Men jag var helt slut, darrig, snurrig, blodsmak i munnen och värkande lungor efter att ha sprungit i svår terräng efter en, vad jag trodde, försvunnen hund.

Därefter har dagen inte bestått av mycket. Jag är fortfarande helt slut och lungorna värker av ansträngningen. Lite inomhusfix har jag dock bemödat mig till och jag har även i min planering tänkt baka lite bröd till soppan vi ska äta till middag. Så helt lealös är jag inte!

En mycket glad hund

Dagen har tillbringats först på husvisning, och därefter på julmarknaden i Liseberg. En riktigt stor julmarknad med godsaker att både köpa och vinna. Kanske mer anpassad för barnfamiljer än för barnlösa par men det var ändock väldigt roligt att vara där och strosa omkring. Julstämningen infann sig dock inte riktigt eftersom det saknas snö. Konstgjord snö låg dock lite här och där och en konstgjord skidbacke och skridskobana fanns att tillgå.

Kolor, polkagrisar, godisremmar, skumtomtar....mums. En hel påse fick vi med oss hem (eller egentligen en halv eftersom Anders åt upp den andra halvan när vi promenerade omkring- han är nu sängliggandes med en ond mage) och vi hade tur i spel!

Anders vann en stor snögubbetomte och jag vann godis - tomten vanns med skicklighet och godiset med tur. Men vad gör väl det, vi gick inte därifrån lottlösa och är väl det mesta vi vunnit på bra länge!

Väl hemma blev en av hundarna obeskrivligt glad ..... eftersom snögubbetomten blev hennes tidiga julklapp. Och den sura hunden från igår har bytts ut mot en mycket glad hund! Diva provade också tomten genom att bita i luvan, men bestämde sig snabbt för att den inte var värd hennes uppmärksamhet.

En mycket sur hund

Idag var inte Aylas favoritdag direkt. Hon och Diva fick nämligens besök av en av deras hundvänner - en stor Berner Sennen hane. Och ett kort besök räckte inte utan han skulle dessutom stanna här hela dagen! När Ayla insåg detta raserades hennes värld. Dela lägenheten med en hund till? Nä, där går hennes gräns!

När jag kom hem på lunchen möttes jag av en vaktig Berner Sennenhund, en glad Diva och en förtvivlad Ayla. Förmodligen har Ayla inte kunnat vila ordentligt i sängen som hon ju är van utan har blivit "störd" i sina rutiner. Väl på promenaden var alla hundar nöjda och glada men vägen hemåt gick inte riktigt som det var tänkt. Ayla ville nämligen inte hemåt när hon insåg att sin kompis skulle följa med. Jag fick därför försöka släpa en mycket sur hund hemåt samtidigt som två andra hundar drog framåt. Väl hemma fick jag knuffa in den gula sura hunden genom dörren - för hon ville absolut inte gå in. Vilken tönt! Allt för att hon en dag får trevligt besök!

När vovvarnas kompis väl åkte hem fick jag höra av dennes husse att Ayla smitigt ut genom dörren och sprungit iväg när dörren öppnades. Hon hade därefter blivit infångad och släpad hemåt med ett lätt tag i nackskinnet eftersom hon ju inte hade något halsband på sig. Ja, ni förstår att det inte har varit Aylas favoritdag idag.

Nu är hon dock nöjd och belåten efter en promenad i regnet. Jag vet inte riktigt när jag ska berätta för henne att hennes kompis kommer i morgon också för att sällskapa under en eftermiddagspromenad? jag tror jag håller på den informationen ett tag till.....

Teknikens värld

Idag har tekniken och jag inte kommit överens. Det började redan tidigt i morse klockan sju när jag slog i gång jobbdatorn. Nog för att den brukar vara morgontrött men när jag efter en kvart fortfarande inte kan öppna Internet börjar tålamodet att tryta och irritationen bubbla. Tillslut kommer dock datorn igång och fungerar bra ett tag.

Nästa bekymmer att ta tag i kommer när jag ska skriva ut en pdf-fil dubbelsidigt. Vilket inte går. Att skriva ut worddokument dubbelsidigt går hur bra som helst men det vill sig inte när pdf-filen ska ut, trots samma inställningar. Efter några svordomar får jag veta att jag behöver installera en grej på datorn. Hmf. Datorer. Alltid krångel.

Därefter ska jag börja skriva ut papper i mallar som vi har på datorn. Varpå jag ändrar datum och mallen ändrar automatiskt till FEL datum - hela tiden! Och mallen vill inte acceptera trots att jag sparar med rätt datum inskriven. Vilket innebär att alla papper jag skulle skriva ut blir feldaterade. För att undgå detta konstiga problem får jag se till att skriva datumen för hand på varje blad. Suck, tröttsamt!

Droppen var dock när jag skulle skriva ut ett dokument på fyra sidor - dubbelsidigt såklart för att spara papper. Ut kommer inte mindre än fem sidor! Varav ena sidan helt enkelt är blank. Hur kommer det sig? Upptäckte att ett enda mellanslag i texten medförde denna förändring, som inte syntes i dokumentet på datorn utan uppkom vid utskrift. Grrrr. Datorer.

Hoppas att tekniken är med mig i morgon, för tålamod med bråkiga datorer har jag inte!

Rudolf med röda mulen

...sjöng Anders för mig när jag för i fjol förfrös min stackars näsa så illa att den blev alldeles röd vilket höll i sig i några fasansfulla dagar. Under den perioden trodde jag ärligt att min stackars näsa skulle förbli röd livet ut. Men ibland har man tur och det enda som idag återstår av min förfrysning är en liten vit fläck som syns om man tittar riktigt noga på nästippen. Men det kan jag leva med!

Vad jag tycks ha svårare att anpassa mig till är vädret och luftfuktigheten här nere i söder. Och det blir favorit i repris, ty min lilla näsa har en tendens att skifta färg rätt ofta. Den blir alltså numera alldeles röd - även om det inte är kallt ute! Och detta började så fort vintern och väderväxlingarna började. Samma symptom hade jag i fjol vinter precis när jag flyttat hit ned - men då skyllde jag på trötthet på grund av allt den nya med flytt och nytt arbete. Denna gång har jag ingenting sådant att skylla på - näsan blir ändå ofrånkomligt röd! Kan inte påstå att min nya makeup är särskilt snygg: solbrännan från Egyptenresan har släppt och jag är således alldeles vitblek i ansiktet, lägg därtill en illröd näsa (från rot till tipp: utom den lilla vita förfrusna fläcken) så har ni en fin spökbild på min dagsform! Jag skäms.

Och det verkar tyvärr som att jag får leva med mitt handikapp. För vädret är inte på långa vägar på väg mot vår och sommar, utan snarare mot hagel/snö, blåst och stormar. I går fick vi dock en försmak till sommaren då åskan slog till och några blixtrar lyste upp lägenheten innan en hagelskur påminde oss om den analkande vintern. Jösses, inte konstigt min stackars näsa löper amok och blir överhettad!

Och nej, ingen bild på mitt spökansikte kommer pryda detta inlägg. Ni får vänta till solbrännan är åter!

Expedition...

...julklapp! Vilken underbart rolig och julig humorserie! Jag har helt fastnat i den, och ser i kapp varje kväll på tv5play.se. Helt uppslukad blir jag och full i skratt, programmen kan få även den suraste på gott humör (den sura representeras av mig idag efter att jag fått cykla fram och tillbaka i storm för att någon IDIOT "lånat" vår parkeringsplats över lunch - stor irritation).

Denna kväll ska nu spederas framför datorn och jag hoppas på många skratt även idag! Jag önskar den aldrig tar slut!

Lussibullar och drömmar

Lussibullarna är färdiga men kan inte provsmakas förrän maten är klar och uppäten. Eller kan och kan....fast jag har lovat mig själv att försöka hålla mig ett tag till! Får inbilla mig att de är alldeles för varma än så länge, och då är de ju inte så goda!

Sen har vi återigen varit på husvisning idag - vi håller på bli experter på det området nu! Detta var till skillnad från många andra visningar ett mycket givande besök (och äntligen med en duktig mäklare) som har gett oss mycket att fundera på. Kanske har vi funnit vårt hus? Om vi nu törs slå till.... Men vi avvaktar till helgen då vi har en annan visning i samma område för att se om den kan ge oss klarhet i våra tankebanor. Jag hoppas också få en uppenbarelse under veckan som leder oss på rätt väg! Men det kanske är för mycket önsketänkande?

Idag ska det tredje ljuset tändas!

Min lilla gula narkotikasökande hund

En gång i tiden när Ayla inte var mer än ett halvår hade vi som projekt i skolan att förstå och lära oss hur narkotikahundar arbetar vilket innebar att vi skulle lära våra egna hundar att söka narkotika. Eftersom vi av förklarliga skäl inte fick andvända oss av ren narkotika fick vi vara påhittiga och hitta någonting alternativt.....såsom te! Vårt projket gick alltså ut på att lära hundarna söka te efter samma princip man lär polisens och tullens hundar söka narkotika. Häftigt!

Min mycket intelligenta hund lärde sig söka te efter bara 20 minuter och efter detta är te-sök hennes absoluta favoritsysselsättning! Inte ens att söka godis eller matte slår detta! Förr när vi var aktivare fick hon söka te flera gånger i veckan. Nu inte alls så ofta dessvärre. Men idag nu framemot kvällskvisten fick jag ett ryck - varför inte söka lite te? Gamla te-påsar letades fram och sedan var vi igång. Svansen viftades på förfullt och hon är mycket noggrann när hon söker - nosen arbetar febrilt. Över soffan, i fickorna på husse, under mattan, i bokhyllan, i blomkrukor....och så vips har hon hittat den! Att få en godis då är en helt okej belöning men ingenting slår att få hålla tepåsen i munnen alldeles själv ett tag!! Ni förstår hur roligt hon tycker detta är om hon till och med kan tänka sig strunta i en godis.....

Så nu ligger min duktiga narkotikahund på mattan och snarkar högt och förnöjsamt. Hon hade nog blivit en duktig tjänstehund!

Sen kväll på Torp

I går åkte vi de fem milen in till Torp så sent som klockan halv sju. Motivationen till denna sena företeelse var att Chris Medina skulle uppträda halv åtta - det kan man ju inte missa! Anders retades och menade på att det var jag och småtjejerna som skulle stå där och lyssna, men så blev det inte! Så mycket folk har jag inte sett på Torp någongång förut, och det var äldre, killar, tjejer, barnfamiljer....tja.... alla möjliga stod där nedanför scenen. Och jag förstås!

Därefter var det shopping som gällde. En sista julklapp hittade jag åt lillbrorsan också, som vi är riktigt nöjda med. Hundarna fick hundmat fårn djurmagasinet och jag passade på att drömma mig bort bland akvariumen. Så mycket fina fiskar och jag hittade alla mina favoriter! Slutligen handlade vi lite mat på Coop (godis inkluderat i det begreppet). Klockan tio var vi hemma igen och jag stupade i säng - dundertrött och somnade bums.

En helg i Stockholm

Dags att vakna till liv igen. Jag har nu försummat bloggen några dagar och tänk vad lätt det är att bli lat och fuska med uppdateringarna! Tur jag ringde en vän så jag fick mig ett litet uppvaknande.

Helgen var helt underbar och tillbringades som sagt i Stockholm. Självklart märker jag själv att jag med min vindtäta röda regnjacka och gympaskor från Coop inte passar in bland alla yllekappor och klackeskor men det är ju alltid roligt att se någonting nytt! Jag har nog dessutom retat upp halva staden med att inte förstå vilka regler som gäller i trafiken...tja jag menar ju då gåtrafiken. Att stå på vänster sida i rulltrappan är dömt att misslyckas, likaså att plötsligt stanna till och fundera vart man ska gå eller att helt enkelt gå för långsamt. Det är bara att hänga med i tempot och försöka tänka på de små detaljerna. Men oj vilken stadsbo jag blev där i slutet! Hoppade av och på spårvagnar, tunnelbana och bussar och sicksackade mellan stora folksamlingar! Jag till och med lärde mig stå på höger sida i rulltrappan så att mer stressat folk kunde passera på vänster sida.

Tillsammans med barnfamiljerna besökte vi också Aquarius för att titta på hajar och rockor. Rockorna var sötast, enligt mig då - det fanns delade meningar, eftersom de såg ut att skratta när de kom simmandes. Annars spädde detta besök bara på mina önsketankar om att skaffa akvarium..... Lustigt var det dock att se samma firrar simma runt i dessa akvarium som jag för någon vecka sedan såg live i Röda havet!

Helgen var kort och gott lyckad förutom att storstaden inte hade några vinterskor som passade åt mig. Hm. Kräsen kanske bara är förnamnet? Men i övrigt var det en mycket bra helg med underbart sällskap! Det kändes dock fel att stå i kön på flygplatsen hemåt till Göteborg och inte i kön skyltad Umeå. Lite hemlängtan kröp sig på. Men att landa på Lanvetter kändes dock bekant när man hörde flygvärdinnan hälsa oss välkomna till Göttteborrrrrrg och tackade oss resenärer med ett " ha det gött".

Regn och rusk

Huvva. Sicket väder det är ute! Jag trampade hem på cykeln men efter 100 meter fick jag ge upp och promenera istället. Det blåste och regnade så mycket att jag inte ens såg vägen framför mig. Dessutom blev jag genomblöt (ända in till långkalsongerna) redan efter 50 meter. Hundarna kan ju glömma en långpromenad ikväll! Det blir till att gömma sig under täcket och se film.

Brorsan åkte hem idag och det känns lite tomt härhemma. Vi har haft jättetrevligt dessa dagar även om vi inte har gjort särskilt mycket. Hundarna saknar han också även om de tycket det var skönt att ligga i sängen ostörda och sova hela dagen.

Nu ska jag packa och ser framemot en långhelg i Stockholm tillsmmans med en vän!

Stel arm och stendött huvud

Pust. Tredje dagen av enformigt, tankebefriat arbete på jobbet. Ett rejält massutskick som innebär samma datorklick och procedurer dag ut och dag in. Ett mycket viktigt sådant som vi lagt ned mycket tid på att göra för att få det rätt och enklast möjligt.

På min fusklapp jag skrev åt oss första dagen står det:
- ändra i sidhuvudet
- ändra i rubriken
- skriv 125 i det grå fältet
- Ändra till bilaga 1
- Ta bort en sida
- Skriv ut
- Skriv på
- Kopiera
- Posta

..... Och sedan börjar det om igen med nästa papper! Som sagt - tre hela dagar , åtta timmar om dagen och i mitt huvud snurrar nu siffror, datorklick, bilagor.......och tillslut är huvudet så trött att man bara rör i hop allting! Skrev jag ut det där? Ändrade jag verkligen bilagan? Fan.....gör om gör rätt!

Nu i morgon har vi några ynka utskick kvar och jag kommer sova väldigt gott i helgen - faktiskt redan i natt eftersom detta legat under tidspress att få klart i tid och nu ligger vi rentutav före planeringen. Skönt, för både mitt huvud och min arm är i behov av en välbehövlig vila.

Hejja hejja, vi går mot helgen!

Mardrömmar

Så börjar vi närma oss slutet av Egyptenresan. Resterande dagar utforskade vi Hurgada, shoppade, solade och badade. En av dagarna steg vi även upp klockan 6.00 en morgon för att titta på soluppgången, vilket var en mäktig upplevelse. Vi höll oundvikligt kontakten med Herr och fru Stork som beklagade sig över att de aldrig hittade Apollopärmen på hotellet. Det var ju viktigt att läsa i den för att se när bussen skulle gå till flygplatsen på måndagen. Märkligt nog fanns pärmen alltid på plats när vi behövde den.....

Shoppingturerna var jobbiga och under lördagen blev jag så less på allt vad "special price just for you" hette. Jag var helt utmattad rent psykiskt! Den natten drömde jag till och med mardrömmar om att shoppa och hamna i diskussion om priser, om sura miner, skrik och bråk. Jag vaknade inte speciellt utvilad under söndagen och längtade faktiskt hem!

Vill till min Egyptenberättelse även berätta om våra underbara städare! Två stycken killar städade åt oss varje dag och vi gjorde en vana av att ge lite extra dricks åt dem: 20 kronor vanligtvis. Dessa i sin tur blev så glada att de gjorde allt för att få rummet extra hemtrevligt - vilket ni kan se på bilderna nedan. Ju finare de gjorde desto mer i dricks fick de ju såklart: sista dagen tjänade de hela 120 kronor och var nog riktigt nöjda efter veckan med oss! Speciellt med tanke på att en vanlig månadslön för dem ligger på 500 kronor....

Måndagmorgon tog vi några sista timmar på stranden innan vi reste hemåt. Det kändes tryggt att tillsist äntligen landa på svensk mark! Egypten var ett mycket spännande land men tyvärr är mitt psyke inte stabilt nog att klara kulturen som råder där! Eller turistande gnällspikar för den delen.....

Blindstyre

Så har vi nått torsdagen och fredagen i Egyptenveckan. Eftersom hemkomsten från pyramiderna blev sen så valde vi att bara slappa på stranden under torsdagen. Ingenting nämnvärt hände förutom att Anders mamma lyckades reta upp massörerna som kom för att sälja massage. Kan ni gissa vad hon gjorde för fel? Hon köpte enbart en massage istället för att nappa på erbjudandet köp 4 betala för 3.....

Fredagen blev en snorkelutflykt för mig och Anders. Röda havet ska ju vara ett av dykarnas och snorklarnas paradis, vilket vi snart blev varsle om! Eller ja....Anders ialla fall - jag som är halvblind utan glasögon anade mig till det vackra nere under havsytan.

Vi stannade vid två stora rev. Första simturen blev kanske inte så lyckad för min del. Simfötter, snorkelutrustning, stort öppet hav, halvblind....tja det blev lite för mycket där i början för mig och jag kämpade för att hålla mig vid vattenytan. När jag började hyperventilera och halvt sjunka skickade Anders mig tillbaka till båten för att hämta en flytväst. Så blev jag alltså den enda i hela snorkelgänget som flöt runt och tittade på fiskar i en flytväst. Anders sa att han inte skämdes men jag undrar jag..... Själv var jag helnöjd!

Efter en heldag till havs blev det en tidig kväll och jag med min vanliga otur kände att en förkylning var på gång. Semester = förkylning. Under natten drömde jag att vi skaffade ett akvarium, och den idén sitter kvar - jag vill desperat ha ett akvarium!

En dag vid pyramiderna

02.00 ringde väckarklockan onsdagmorgon för 1,5 vecka sedan (vad tiden går fort!). Det var dags att sitta i bussen 7 timmar för att komma till Kairo och se pyramiderna. Betalningen var fortfarande inte löst för varesig oss eller för herr och fru Stork, men vi fick åka med ändå så skulle det lösa sig under dagen blev vi lovade.

Väl inne i bussen visade det sig att denne var gjort för pygmeer, till och med lilla jag hade problem att rymmas i sätet och ha benen framför mig. Skavsår på knäna kom som på beställning. Paret Stork hamnade på sätet bakom oss och vi hörde högljudd klagan därifrån. Suck. Resan skulle bli lång!

Som vanligt sov/vilade jag en hel del men piggnade till när vi närmade oss Kairo. Apolloguiden var mycket kunnig och duktig, om än lite långdragen när han berättade om Egyptens historia och mytologi. Väl inne i Kairo blev vi rätt chockerade. Halvfärdiga byggnader överallt, skräp överallt - hela Nilen, som rann genom staden, användes som en soptipp och det syntes verkligen! Dessutom var trafiksituationen ett enda kaos och blandning av bilar, lastbilar, åsnor, människor, rullstolar....tja allt man kan tänka sig. Att ta sig genom staden längst den största vägen tog enbart 1,5 timmar.....

Så äntligen anlände vi till pyramiderna! 3 stycken, varav en är världens största med titeln som en av världens sju underverk. Häftigt! Vi var dock glada över vår apolloguide eftersom allting var rörigt och skrikigt innan vi köpt våra biljetter och gått genom röntgenkontrollen, och det var väldigt tryggt att bara traska efter den blåa apolloskylten!

Några timmar med rundvandring inklusive lunch spenderade vi på området och fick se alla pyramider, kameler, sfinxen och mycket mer. Vi fick dessutom gå in i den största av pyramiderna vilket var en ansträngande men mycket otrolig upplevelse! Dessvärre gjorde alla försäljare mig galen och jag höll på få flera utbrott, men behärksad som man är lyckades jag hålla igen mina svordomar tysta...

Jag fick dessutom en servitriskompis på lunchrestaurangen och han kommer nog minnas mig hela sitt liv. Eftersom jag är oerhört misstänksam har jag utarbetat en metod för pengaförvaring, ifall att väskan blir stulen - jag förvarar pengarna i BH:n. När slantarna dock ska tas fram uppstår ju såklart en liten situation när handen lite smidigt glider in innanför linneskanten och snabbt drar fram en sedel. Denna gång lyckades jag inte vara tillräckligt diskret. Servitrisen lös som en sol när han tog emot 100:lappen och dansade runt för att förklara för alla var pengen kom ifrån.... Kul man kan glädja någon i alla fall!

Eftermiddagen spenderades sedan i trafiken i Kairo för att se alla de platser där revolutionen tidigare i år hade utspelat sig. Vi besökte även det stora museet och såg alla otroliga skatter man funnit i pyramiderna. Vi var mer än trötta när vi satte oss i den lilla bussen med en bussresa på 7 timmar tillbaka till hotellet. Trötta men nöjda med dagen.

Betalningen för dagen behövde vi inte oroa oss för - som vi trodde hade detta redan dragits från vårt konto. Herr och fru Stork hade inte samma tur och satt hela bussresan tillbaka och försökte förhandla sig till en bra lösning.

Konsten att pruta

5.00. Ett hastigt uppvaknande! Hjälp! Vad händer? Ingenting konstigt alls egentligen, morgonbönen är i gång och utropas genom högtalare på hustaken så att ingen kan missa den. Med andan i halsen över det hastiga uppvaknandet lyckas jag dock somna om för att sedan vakna igen halv sju i vanlig ordning.

Tisdagen förra veckan kom att tillbringas i centrum av samhället/staden och vi följde med Apollos guidade tur för att få lära oss lite mer om stället och om landet. Det äldre par vi hade träffat och pratat lite med under måndagskvällen närvarade även de. Herr och fru Stork blev vårt namn på herrskapet. Dessa två lyckades innan vi åkte i väg på statsvandingen, dra in oss i en soppa gällande vår förbetalda Kairoresa. Deras förbokade och betalda resa var nämligens inställd och de antog att vi satt i samma sits och därmed var tvugna att betala resan igen. I och med att vi inte fått besked om någonting sådant var vi lite skeptiska till detta, men våra nyfunna vänner var övertygade om att vi satt i samma båt och att problemet skulle lösas gemensamt.

Nåväl, i väg på statsturen kom vi, om än med lite grumliga tankar om hur vår Kairoresa under onsdagen nu skulle bli. Under turen fick vi i alla fall veta anledningen till att taxibilar, och övriga bilar, tutar så mycket: det är deras system att förvarna varandra om att de kör förbi....Tydligen kostar det 50 kronor att ta ett körkort och körkortskontrollanden kontrollerar att den blivande föraren kan blinka och backa....Det förklarade en hel del och bältet åkte på i bussen. Ironiskt dock att det fanns skyltar lite här och där som visade på "tut förbud".

Vi besökte en kyrka och en moske. Fick lära oss lite om religion och levnadssätt. Därefter gick färden vidare till en basar där vi fick lära oss om kryddor, hemsmide, egyptisk bomull och vattenpipa. Lite tid gavs till att själva få shoppa och pruta i området. Vilket gick sådär för oss. Vi ville köpa kryddor och samlade på oss ett gäng olika sorter vid ett försäljningsstånd. Som vanligt är inget pris utsatt på varorna utan det "löser man" efterhand. Lite olustigt, menmen så fungerar det. Slutligen visade sig att försäljaren ville ha 1 200 kronor (egyptiska pund) för kryddorna vi valt! Där satt vi med gapande munnar! Och mindes plötsligt att man skulle pruta, och att få priset till hälften var en bra deal. Så tillsist gick vi därifrån med påse med olika kryddor för 600 kronor. Och kände oss grundlurade. Skulle det inte vara billigt i Egypten? Som sagt, grundlurade. Herr och fru Stork hade också handlat kryddor. Men vi vågade inte fråga vilket pris de hade gett för dem med risk för att tappa ansiktet helt.

Därefter åkte vi vidare till en papyrusaffär som sålde tavlor gjorda på äkta papyrus. En visning av hur man gör papyruspapper fick vi också ta del av. Intressant! Eftersom vi....harkel....hade slut på pengar kunde vi inte inhandla någonting men lovade oss själva att återkomma till butiken vid ett senare tillfälle. Anledningen till att ha lite pengar med sig är ju förståss att man inte vill förlora allt om man skulle bli bestulen eller tappa väskan. Det har mamma Christine lärt mig!

Slutligen stannade vi till vid den nya hamnen och försökte där reda upp trasslet med Kairoresan, vilket visade sig vara ett svårlöst fall. Det bestämdes dock att åka med kunde vi göra, huruvida betalningen var genomförd eller inte förblev tills vidare ett frågetecken. Herr och fru Stork började beklaga sig och låta aningens gnälliga, och vi försökte försiktigt slingra oss förbi herrskapet. På semestern vill vi ju inte höra gnäll och klagomål!

Väl hemma gick vi en kvällspromenad efter shoppinggatan. Vilket visade sig vara lite olustigt då alla försäljare ville vi skulle handla i just deras affär och de var svåra att bli av med. Tjuriga blev de dessutom när vi inte ville handla någonting - men vi ville ju bara se oss omkring! Våran knaggliga arabiska hjälpte inte så värst bra heller: La schokran! = Nej tack.

Efter en intressant dag somnade vi tidigt. Trots allt skulle vi ju upp klockan två på onsdagmorgonen för att åka till Kairo och se pyramiderna!

Dålig start på resan

Så söndag eftermiddag för en vecka sedan påbörjades vår resa. Tanken var att ta bilen till Anders mamma i Borås, övernatta och därefter köra in till Landvetter tidigt på måndag morgon. En parkeringsplats var dessutom förbokad. Efter att ha packat och dubbelkollat att allting var med åkte vi iväg men stötte på bekymme redan efter 20 minuter när Anders plötsligt utbrast att bilens gas hade hakat upp sig. Kan den verkligen göra det? Jag satt som ett frågetecken men insåg att gasen faktiskt hade fastnat på halvfart eftersom bilen vid urväxling varvade rejält - jag trodde motorn skulle sprängas! Ett kort stopp vid benisnmacken vid Håby för att se efter vad som hänt och om det kunde fixas. Vi kunde konstatera att detta var utanför vårt kunskapsområde och inte var så lättfixat för oss. Hm. Vi körde ändå, med en bil som gick som att fasrthållaren var i pluggad. Och kom fram välbehållna till Borås! Där oturen äntligen vände. Bilmekaniker fick vi fatt på så bilen kördes och lämnades in för att rustas upp under veckan vi inte skulle vara hemma. Och Anders mamma har ju en bil så till flygplatsen kunde vi ändå köra och nyttja vår parkeringsplats.

Tidigt måndagmorgon åkte vi in till flygplatsen, utan strapatser denna gång och kund efter 5 dryga timmar på planet äntligen stiga av i värmen. Och hamnade i en helt ny värld! Spännande och skrämmande.

Efter avstigningen av planet var det dags för en rad kontroller. Passkontroller, visumkontroller, stämpelkontroller.....passkontroller igen.....Det viftades och ropades till höger och vänster och vi försökte så gott vi kunde göra rätt i virrvarvet. Och rätt blev det för till vår lättnad ser vi äntligen en människa med en blå Apolloskylt  - följ den och du hamnar rätt. Pust.

Väl på hotellet blev det till att röntga alla väskorna innan de kunde komma in i lobbyn. Eller ja, resväskorna fick vi lov att lämna utomhus med ett löfte på knagglig engelska om att dessa tas upp på rummet åt oss. Hm, mitt misstänksamma sinne blev inte nöjd kan jag lova. Men de kom fram till rätt lägenhetsrum som tur var!

Resten av dagen/kvällen tillbringades genom att vandra runt lite i närområdet. Och vi upptäckte en del annorlunda saker: taxibilarna tutade flera gånger så fort de passerade oss- och det fanns väääldigt många taxibilar = lätt störande, stranden var inhängnad och tillhörde hotellet (som vi visste sedan tidigare men det var ändå svårt att föreställa sig innan), halva området var inte färdigbyggt och tomma halvfärdiga byggnade prydde området, runt omkring oss fanns sand, sand, sand och lite sand. Lägenheten var fin och fräsch - dock med en stenhård säng och extrasängen som Anders mamma skulle sova i sviktade i mitten så att sängen såg konkav ut. Som sagt, mycket spännande upptäckter! Och vi såg framemot nästkommande morgon.

På svensk mark igen

Så har man nu landat på svensk mark igen....vilket faktiskt för första gången efter en resa känns riktigt skönt! Mindre härligt dock att drastiskt kastas in i jobbet, få höra senaste nytt därifrån och därefter direkt trampa in i händelsernas centrum. Jag hade föredragit en mjuk start. Och konstigt känns det att jag för någon dag sedan satt vid playan i ett helt annat land!

Vovvarna var riktigt nöjda och glada när vi kom hem och jag hoppas och tror de har saknat oss. Pappa är hemskickad med en ask choklad som tack för besväret (självklart har han ju fått mer än så! En brevbärarmugg till exempel....) som han dock glömde på rumsbordet.

För att ni ska få en bild av hur den senaste veckan varit tänkte jag i kommande inlägg skriva lite om varje dag på resan och dess upplevelser: för denna resa var verkligen speciell och kan inte sammanfattas i ett inlägg! På både gott och ont!

Tjänat 800 kronor

Idag har min kära far tjänat 800 kronor, som annars var en solklar förlust slantar.

Så här lyder historien:

Vi åkte bilen till Ramsvik för att promenera med hundarna. Efter en härlig tur i solen åkte vi således tillbaka. Precis i en kurva stod farbror polisen och vinkade in bilar. Nervöst slängde vi ett öga till bakstätet där Ayla satt - för vi vet ju att det inte är en optimal lösning att ha hund i baksätet.

Nåväl, vi passerade poliskontrollen utan att behöva stanna och kunde pusta ut. Då slänger gubben i baksätet ur sig:
- Vilken tur att vi inte blev stoppade, för jag har inget bälte på mig!
Vad? Inget bälte! Aldrig hade vi väl kunnat gissa att pappa skulle vara den som skulle ha orsakat trassel om vi hade blivit stoppade! Motveringen till detta dumristiga påfund var att han aldrig har bälte i baksätet och dessutom nästa aldrig brukar åka i baksätet.....varken jag eller Anders förstår resonemanget -  någon annan kanske gör det? Vi kan ialla fall konstatera att han idag tjänade en slant som han annars skulle fått betala i böter! Pust.

Nu är allt packat och klart. Återstår att fika en farsdag tårta och sedan bär det av! Härligt! Hoppas nu bara att pappa inte hamnar i trubbel under veckan.....

Kön till fikabordet

Nu har äntligen pappa kommit ner! Han blev välkommen med en utskällning av hundarna, men de såg rätt skamsna ut när de såg vem de skällde på....

Dagen till ära drog jag därför i hop en efterrätt - frukt i ugnen. Lyckades spilla samt riva mig på fingret, men vad kan man annars förvänta sig när jag ska göra någonting? När efterrätten var klar ropade jag på gänget att det var fritt fram att ta för sig. Först kom pappa och lastade på tallriken, därefter kom Anders och tog för sig. Slutligen var det då min tur - tänkte jag. Men till min förtret såg jag att jag hade missat en i kön - nämligens Ayla! Som satt fint bakom Anders rygg och väntade på sin tur. Hon köade - jag lovar! Självklart fick hon en liten frolic innan hon blev utshasad från köket och jag kunde ta för mig.

Nu ser vi på sportnyheter och jag måste erkänna att med pappa här i lägenheten är min vilja i underläge mot två sport och nyhetsintresserade. Jag ska alltså tillbringa kvällen framför datorn.

Veckans citat

Här kommer veckans två bästa citat!

Citat 1: "Hjälp, det brinner" ............sagt av mig i en sakligt lugn ton en kväll framför TV:n när ett av värmeljusen fick eget liv. Ljuset brann faktiskt och släcktes elegant när Anders kvävde elden med en intilliggande ljuslykta. Pinsamt att jag själv blev så handfallen att jag inte gjorde någonting. Detta är ett levande bevis på att man inte ska lämna värmeljus brinnande själv ens korta stunder! Även om de har ett rykte om sig att vara "säkra".

Citat 2: "Ayla har druckit alkohol"..........sagt i sömnen av Anders vilket gjorde tat jag blev klarvaken och blev tvungen att stiga upp och kontrollera att Ayla mådde bra. Vilket hon gjorde. Ingen alkoholförtäring för hennes del inte!

Det här med dialekter

Det är så konstigt med dialekter. Och hur man härmar varandra. När jag flyttade hit antog jag att jag skulle börja härma dialekten härifrån ganska så snart, och var väl lite rädd att förlora min riktiga "dialekt" (eller rikssvenska som det också kallas).

Och så har det naturligtvis också blivit. Jag skriver mail där jag avslutar med orden "ha det så gött", jag säger checkt istället för häftigt och säger gomorron med en konstig rullning på r.....Jag har inte bestämt mig för om jag tycker om det eller inte. Positivt är ju att jag smälter in bättre, även om det fortfarande framgår att jag är norrifrån.

Men så ibland får jag höra att norrländskan finns kvar därinne. Det enda jag tydligen behöver göra är att prata länge med någon hemmifrån! Så ändrar jag på dialekten! Det är alltså personen jag pratar med som styr vilken dialekt jag pratar och allt sker helt omedvetet. Rätt så facinerande!

Och det känns tryggt att jag kan växla tillbaka till min ursprungliga dialekt - rikssvenskan!

Vår dag

 Annie´s song
"Come let me love you,
let me give my life to you
let me drown in your laughter,
let me die in your arms
let me lay down beside you,
let me always be with you
come let me love you,
come love me again."

Idag är det ett år sedan förlovningen, 9 november är vårt datum!

Resfeber

Idag råder här resfeber. Jag känner mig förvirrad. Har ingen koll på någonting och det känns som att allt måste börja styras upp lite nu. Vaccinationsomgången nummer två är tagen idag eftersom vi glömde ta den i söndags när det egentligen var tänkt....oops. Ni ser ju, noll koll har jag!

Inga kopior på resehandlingarna är tagna, reseapoteket har jag inte gått igenom och packningen är inte påbörjad. Dessutom vet jag ingenting om Egypten och har inte "hunnit" googla efter information ännu. Tidsskillnad? Pengar? Seder och bruk? Hotellet? Sjukhus? Kors, ingenting (förutom vaccinationen) är klart! Hur hinner man detta?

Detta blir dessutom första gången jag reser till ett land där jag inte kan språket. Jag kan inte ens hälsningsfraser eller enkla meningsutbyten. Hur klarar man sig då? Att alla kan engelska är kanske att vara lite väl optimistisk? Jag tror jag kommer känna mig handikappad......tur jag är duktig på att gestikulera! För en gångs skull känns det faktiskt skönt att åka på en uppstyrd charterresa - helt utelämnad blir man ju inte då.

Så en viss oro har redan, såhär en vecka innan, börjat dyka upp - precis i vanlig ordning! Men min största oro över resan är nog ändå att Anders ska nappa på något erbjudande om att sälja mig för ett antal kameler.....

Grattis

Idag har jag bara en sak jag vill förmedla:

Grattis lillbrorsan på födelsedagen!!!

Dagen efter

Så efter att ha varit servitris på herrmiddagen Anders var bjuden på i Hjo känner jag mig bakis idag. Seg, grusiga ögon, avdomnad.....huvva, de där symptomen jag verkligen avskyr. Då undrar ni säkert hur mycket jag drack i går kväll? Tja, utan att skämmas kan jag säga att jag tog ett glas vin samt en cider. Mellan klockan 17.00 och 01.00. Anledningen till min "bakfylla" sitter dock inte i mängden alkohol utan till sömnbrist. Trots att jag sovit från 01.30 till 08.30. Problemet är att jag inte sover djupsömn om jag går och lägger mig efter 24.00 och därmed blir jag inte utvilad. Konstigt? Alla har vi väl någon defekt!

Vi gillar Hjo. Fina parker och fina promenadstråk längst efter Vättern. Stora lövträd som skiftade i alla möjliga färger och en matta av prassliga färgade löv på marken som jag och Ayla sprang runt i. Kullerstensgator lite här och där och villaområden som liknade normala bostadsområden med trädgårdar. En luten sandstrand fanns det till och med. Tjusigt! Kameran låg dock fint i skåpet här hemma så dte blev inga bilder tagna......Att efter detta skådespel komma tillbaka till Kungshamn och se på alla bryggor, stenar, berg och.....tja sten kändes faktiskt måttligt roande....

Så är det idag också Anders födelsedag! Jag började dagen med en vacker födelsedagssång (som jag tyvärr fick avrunda rätt fort....), körde sedan hem födelsedagsbarnet för att dela ut presenten, väl inslagen i grodpapper och bjöd på middag på Harrys (blev irriterad på Harrys men lämnar det därhän för att slippa bli uppretad igen). Efterrätten har vi nyss ätit här hemma: hallon med massor av grädde! Och nu återstår att pröva vinstlyckan med Bingolotto. Grattis min bästa!

Ett litet tips till alla chefer

Eftersom jag hade lite tid över nu på eftermiddagen bläddrade jag igenom tidningen Naturvetarna som envisas med att komma i brevlådan med jämna mellanrum. Inte för att jag brukar läsa den, men just idag stannade jag till vid en sida kallad "Gör rätt på jobbet".

Hm, intressant. Lite etikett och hur man hanterar mobbing dök upp på uppslaget men även en rubrik om personalfesten. Där fastnade jag för att se vilka tips som skribenten kunde ge. Och snopen blev jag!

Tips 1: Var nykter. Detta för att undvika pinsamma och tråkiga situationer som du sedan ångrar. (Det tipset kan jag köpa, man behöver inte supa sig redlös på en personalfest - finns andra tillfällen till det! Att hålla rätt låg profil är aldrig fel.)

Tips 2: Val av aktivitet. Personalfesten måste passa alla. Att ha maskerad med dyra maskeraddräkter eller ha en femkamp där delar av personalen känner sig odugliga var inga bra exempel på aktiviteter till en personalfest. Skribentens egna tips på aktivitet var....hör och häpna......baka! (BAKA? Hur tänkte skribenten här? Hon kom till och med med tipset att hyra in en bagare - så får personalen lära sig någonting också! What? Hur många hade tänkt sig personalfesten som ett utbildningstillfälle? I bakning dessutom.....)

Tidningen åker i soporna men jag fick mig i alla fall ett gott skratt. Så nu vet ni alla chefer där ute, tipset inför personalfesten: hyr in en bagare till personalfesten - det lär vara ett lyckat initiativ!!!!

Du vet att du är....

..... lägst i rang (läs: överkörd) när följande scenarion börjar att bli en vana:

- Morgonsmörgåsen försvinner från bordet och hamnar i en hundmage.
- Promenader med hundarna innebär stopp och tvärryck i kopplet vid varje pinkfläck som finns var femte meter.
- Om hunden inte får som man vill sittvägrar denne alternativt blåstirrar eller skäller tills syftet är uppnått.
- Du snubblar över först den ena sedan den andra hunden när du försöker steka korv och hacka grösnaker samtidigt i köket.
- Den ena hunden vill inte äta sin specialgjorda mat utan blänger anklagande för att man inte erbjuder älgfilé.
- Hunden vägrar gå sin kvällsrunda när matte bemödat sig att klä på sig alla ytterkläder.
- Du går och städar varje minut efter hundarna vart de än har vistas: antingen har de dragit fram alla leksaker mitt på golvet, bitit sönder leksaker eller krullat i hop mattan i hallen till en klump.
osv.

Men droppen är ändå när när matte inte längre får sitta i soffan och vackert finner sig i att förflytta sig till sängen när soffan är belamrad av två stycken hundar som inte har för avsikt att bereda plats åt ytterligare en individ.

Säg mig gott folk, är jag för snäll?

Julgran på fyra ben

Nu är det ett faktum. Mörkret. Mörk om morgonen och mörkt på kvällen. Att hinna gå en sväng med hundarna i ljuset är ett minne blott och man kan bara drömma tillbaka till sommarens ljusa kvällar.

Invigningen var i dag. På med reflexerna. Dessvärre är hundarna alltid bättre utrustade än vi vad gäller detta, men i och med att vi gick i skogen behövdes reflexerna egentligen inte. Och ja, ni läste rätt. In i den mörka skogen gick vi! Ögonen är inte riktigt vana ännu och med viss tveksamhet fick Ayla springa lös. Som tur var var hon så sugen på frolic att hon kom springandes till mig var och varannan minut för att tigga godis. Det kallar jag pli på hunden! ..... Hon såg dessutom ut som en liten julgran: reflexväst och reflex på halsbandet. Även kopplet var brydd av reflexer....

Nu väntar SOS västkust!

Julklappsinköp

Helgen har bestått av att jaga runt efter julklappar i Göteborg. I år är jag verkligen ute i god tid med mina inköp eftersom jag vill skicka alla klappar upp till Umeå med pappa eller Erik när de kommer ned på besök. Att redan ha inhandlat allt känns också väldigt skönt, för det är inte så många helger kvar att spela på innan jul som vi faktiskt är hemma! Och det sista jag vill ha är en stressig december....

Vi har bott hos Anders mamma i Borås och blivit uppassade. Hundarna stormtrivs dessutom där eftersom det finns en hel skock med vildkaniner i parkerna som de bara älskar att stöta upp (givetvis är de i koppel, men matte och husse har fått åka kana i gräset mååååånga gånger under helgen). Förutom kaninerna finns hur många kanadagäss, ankor och svanar som helst kring den lilla parken nedanför lägenheten där vi brukar promenera. En lyckat hundhelg blev det trots att de inte fick vara med och handla under lördagen!

Under hemresan stannade vi vid Torp för att passa på att storhandla mat. Detta resulterade i att bilen blev fylld av kassar och vi fick problem att rymmas. Vilket löstes som så att Ayla (som är livrädd för dessa påsar) fick sitta i bilbälte i framsätet och jag (?) där bak bland alla påsar! Fy säger jag bara vilken resa! Men Ayla njöt i stora drag över att få erövra lyxplatsen och Anders såg nöjd ut med sitt nya sällskap.

Dumt, dumt

Så kunde jag inte hålla fingrarna i styr (de friska fingrarna alltså.....) utan var promt tvungen att gå in på blocket för att kika på hästar och katter till salu. Ett big no no. Kanske var det efter Western tävlingarna under helgen som vi besökte som fick mig att längta lite extra mycket efter att köpa häst? Och när insikten kom att det förmodligen dröjer länge innan jag kan skaffa en häst, så började jag kika på kissekatter - som giförsig också ligger på framtiden men kanske lite närmre än ett hästköp?

Lördagens besök i Axvalla för att kika på alla fina och duktiga hästar väckte en hel del minnen, på gott och ont vill säga! Straffet har varit flera drömmar om Sillen sedan dess, men de går ju alltid över - tillsist. Att vara intill en travbana igen var ett tag sedan och det var också roligt. Jag fick såklart se en hel del ponnysar och hästar trava runt. Och som jag kände igen mig!

Att få prata lite häst och se vad man minns från den tiden var riktigt härligt och när ingen annan i sällskapet ville lyssna så fick Anders rycka in som aktiv lyssnare på allt vettigt jag promt måste få ur mig. Han är snart fullärd om hästar och hästsport!

Nog tjatat om detta. Som sagt är det mer realistiskt att en kisse blir nästa familjemedlem, och titten på blocket fick mig att värka av längtan efter kissarna där hemma och att få lära känna en ny. Tänk att få ha en liten kattunge springandes här hemma och reta gallfeber på Ayla!

Jag får drömma vidare......

Glas är vasst!

Så hände det. Igen. Jag skar mig i fingret. Senast detta hände var när jag skar upp ett bröd, i handen förstås, och skar igenom med kniven så att jag fick två djupa långa revor i fingrarna. De tog ett  tag att läka och idag har jag två fina vita ärr som ett minne.

Idag gick det inte lika illa men tillräckligt illa för att jag skulle drabbas av panik - jag tål inte blod. Jag stod tidigt i morse och diskade när plötsligt ett glas slår i kanten och spricker. Skärvan som studsar iväg råkar passera ringfingret i raskt tempo. Och till min fasa ser jag en stor skinnbit rivas upp och öppnar ett stort blödande gap. Fort under kallt vatten och ett illtjut senare har jag Anders som stöd. Skinnbiten hängde lös så den slet jag i all hast bort. Såret gick tyvärr inte att slita bort utan blev kvar, ett fint hack som vägrade sluta blöda. I en timme satt jag snyftandes av chock med handen högt och invirad i papper innan det var möjligt att sätta på ett plåster. Nu har jag inte tordas kika hur det ser ut - fördelen med plåster är att man slipper se eländet!

Med det negativa följer dock alltid någonting positivt! Jag inser att jag inte kommer att kunna diska på åtminstonde en vecka, en tråkig syssla som kommer hamna under Anders ansvar. För er som misstror mig vill jag bara säga att jag INTE medvetet skadar mina fingrar för att slippa diska!

Äckligt värre

Egyptenresan bokades för flera månader sedan. Därefter har Anders ett flertal gånger frågat mig om vilka vaccinationer som kan komma att behövas. Nejdå, har jag svarat, 1 vecka i Egypten - inga vaccinationer behövs för en så kort resa!

Så tiden har gått och nu är det mindre än en månad kvar till avgång. Så plötsligt fick jag höra av en kompis att man visst ska ta hepatitvaccin samt dukoral mot magproblem och kolera inför resan. Som tur är har ju jag hepatitvaccinationen. Men INTE Anders! Oops! Så lite brått blev det och han fick akut komma till vårdcentralen för att ta en spruta. Dessvärre hinner han inte ta spruta 2 innan resan utan får klara sig ändå.....Förlåt! Känner mig skyldig.....

Det andra vaccinet - dukoral - är ett drickvaccin som vi fick hem i två doser. Sedan min resa till Guatemala minns jag dock att detta, utan att överdriva, var bland det äckligaste jag någonsin druckit. Jag har därför under eftermiddagen byggt upp en fruktan inför att dricka den hemska lösningen.....Så blev det då dax. Förberedelser klara och lösningen blandad och klar. Anders svepte sin dryck och tyckte det var godis! Jag har suttit i en kvart och sörplat i mig 1,5 dl äcklig dryck med en klädnypa för näsan för att slippa lukt och smak. Bismaken kommer man dock inte ifrån och några kväljningar har jag kvävt. Men nu är det gjort, och jag sitter i stället här och rapar  - eftersom det var bikarbonat i lösningen!

En dos till ska jag dock pina i mig en vecka innan avgång....undrar vad som händer om man "glömmer" det?

Mums

I ugnen står just nu en frukt och bärkompott täckt av vit blockchoklad. Blåbär, björnbär, hallon och banan - mums! Ett impulsstopp på Konsum Hunnebo har lett till denna kvällslyx. Men det är ju trots allt torsdagkväll. Med underbara Robinson om en timme. Att det dessutom satt en katt utanför affären som liknade Ikzie kändes som ett tecken på att vi fick lyxa till kvällen med någonting gott.

Faktiskt kan jag nog erkänna att torsdagkvällen är väldigt härlig. Vetskapen om att helgen är på ingång i rask takt gör att man är på ovanligt gott humör och ganska så pigg. Kanske orkar man dessutom stanna uppe och vara vaken liiiiite längre än övriga kvällar? Den illusionen brukar dock vara krossad redan vid halv tio.....men ambitionen finns!

Dagen har för övrigt varit tipptopp. Middagen behövde jag inte laga till då Anders var hemma tidigt och kunde fixa en riktigt god soppa. Underbart härligt! Hundarna har dessutom utan vidare ansträngning fått gå på två (!) hela promenader och är av den anledningen väldigt nöjda.

Nu återstår att njuta av resten av kvällen!

Ansträngningens dag

Puh. Denna dag har gett mig benvärk, bröstvärk, astma, lungont, kramp, hjärtinfarkt..... Ni förstår säkert att detta är en överdrift fysiskt men psykiskt är detta precis vad dagen har bjudit på!

1. Cykling till jobbet: Regnoväder. Motvind. Blöt och frusen. Bröstvärk vid ankomsten till jobbet (300 meter)

2. Cykling hem på lunchen: 300 m motvind. (Vinden hade givetvis hunnit vända.) Benvärk, lungont och ansträngningsastma blev resultatet.

3. Cykling till jobb: Allt ok.

4. Promenad till och från ett tillsynsobjekt: 500 m enkel väg. Allt ok.

5. Cykling hem efter jobbet: Motvind igen. Kramp och ansträngningsastma.

6. Kvällspromenad: Allt ok tills dess att Ayla satte nosen i vädret och sprang iväg. Jag sprang skrikandes efter och höll på få en hjärtinfarkt av bara tanken på att hon skulle rulla i någonting dött. Hann dock fram i tid och fick sitta ned 5 minuter innan jag fungerade normalt igen. Benont (och ont i rumpan efter att ha suttit på sten....)

7. Glöm det! Jag ska inte röra en enda fena till idag!

Och det är denna pina som folk kallar motion och träning?!

Men jag äter ju grönsaker!

Idag hittade jag en rolig sida på Livsmedelsverkets hemsida. En sida där man kan kolla sina matvanor! Det fanns två tester, ett enkelt minitest där man svarar på några frågor och därefter får ett resultat samt ett större test där man kan ladda upp sina måltider under en vecka och därefter få en bedömning.

Såklart började jag med det lilla testet och fick några frågor att besvara. Allteftersom jag besvarade frågorna växte mitt självförtroende. Lite kunskaper om kostcirkeln har man ju och jag har sedan jag började jobba ätit mycket bättre än förr om åren. Så svaren blev riktigt bra kan jag tycka. Eller kanske inte alla; såklart var de tvungen att fråga om godis, kakor och sådant där man veeeeet inte är nyttigt. Så några minus hade jag listat ut att resultatet skulle visa. En snabb överslagsräkning i huvudet visade dock att resultatet torde bli rätt så okej.

Så kom dommen. Och jag fattade ingenting. Vad nu? 4 poäng av 12 möjliga? Vilket placerade mig i den sämsta gruppen där man fint hade uttryckt att "du bör förbättra dina matvanor" vilket jag utan svårigheter listat ut betyder: du äter kass mat. Jag förstår ingenting? Jag äter ju grönsaker varje dag och minst två frukter!! Det borde väl betyda någonting?

Lite kantstött till självförtroendet har jag nu påbörjat det större matvanetestet där jag tänkt deklarera mina matvanor under en vecka. Jag hoppas få ett mer rättvist resultat efter det då jag tror att minitestet inte riktigt fick med alla viktiga fakta...........

En social helg

Det är inte lätt att flytta till ett nytt samhälle och i samma veva få ett rikt socialt umgänge utanför jobbet. Alla har ju redan sina vänner och sitt liv och det är därför svårt att som utomstående platsa in och finna en plats. Det sociala livet utanför jobbet blir därför lite tunt, vilket vi båda fått känna på efter flytten hit ned. Filmkvällar, promenader, biokvällar, middagar på restaurang....tja, allt det där som man gör tillsammans med sina vänner saknas. Det är efterlängtat! Och vi har varit lite modfällda ett tag, hur löser man detta? Speciellt på en sådan här liten ort som Kungshamn.

Men så plötsligt har vi sakta men säkert börjat märka att vi faktiskt börjat skapa oss ett socialt umgänge. Helgerna, och en del vardagar, har börjat fyllas av promenader, besök, andra aktiviteter och middagar med fler än vi två och hundarna. Vilket känns underbart! Och hur det gick till kan jag inte riktigt svara på?

Denna helg har således varit fylld av roliga aktiviteter och både vi och hundarna är ganska trötta efter en aktiv och mycket rolig helg. Och ser redan framemot nästa!

Städfreaket på Kungsgatan 3A

Som bekant kan jag vara ganska pedant av mig. Jag vill inte påstå att jag älskar att städa MEN jag älskar att ha rent och städat omkring mig! Och det innebär förstås att ganska många timmar spenderas på pyssel och städning här hemma.

Nästan varje dag har jag fått in en rutin att dammsuga golven. Det tar ungefär 5 minuter att göra detta, vilket helt klart är värt det när man kan gå barfota utan att bli grusig och hårig om fötterna. Hundarna är, om jag får skylla i från mig, den största anledningen till att detta ens behövs. Eftersom vi har två stycken trasmattor på golven ingår i dammsugningen att damma av dessa utomhus. Det är smidigare att dammsuga om dessa inte ligger kvar på golvet och det tar inte mycket energi att flytta på dem. Att damma mattorna är ingenting jag tänkt så mycket på förut men nu plötsligt har jag fått en fanatsik idé om att alla grannar (speciellt bageriet mitt över) står bakom gardinerna och skvallrar om "att hon den där på Kungsgatan 3A verkar vara ett riktigt städfreak - dammar mattor varje dag!!!!". Vilket gör mig något begränsad.

Jag drar mig numera för att damma mina mattor, man vet aldrig vem som ser! Och det sista jag vill är att ha ett rykte om mig att vara ett städfreak! Men ändock måste det ju göras, kanske måste jag börja att smyga ut bakvägen?

Experiment

Vi håller på med ett litet experiment här hemma. Spännande .....Vi har nämligen fortfarande inte dragit igång värmen inne i lägenheten! Vi försöker "hålla ut" så länge som möjligt innan vi slår igång golvvärmen, var vår plan i alla fall. Vi har även en teori om att man vänjer sig vid den temperatur man har inomhus, och vi har i våras haft 23 grader som standard - vilket kanske är lite väl lyx efter att ha betalat några elräkningar.

Så vårt experiment bygger på vår teori om att man kan vänja sig vid lägre temperaturer. Just nu har termometern stått still på 20 grader rätt länge (om man inte har en termometer vet man att det är 20 grader, eller under, när skinnsofforna är kalla att sätta sig i ). Både i går och idag har dock gradtalet krupit ned till 19 grader, främst på grund av blåsten ute samt att det blivit kallare utomhus också.

Någonting vi även experimenterar med är värmeljus. Genom att tända 7 stycken små värmeljus fick vi i helgen upp en hel grad i vardagsrummet. Rätt så otroligt vad lite ljus kan göra! Mysigt är det också! Tofflorna har också åkt fram, likaså filtarna till sofforna.

Hundarna verkar faktiskt trivas bättre när vi har det lite svalare hemma och även vi trivs rätt bra. Att lägga sig i kalla sängkläder är dock den största nackdelen, men jag kan ändå förvånat konstatera att jag ännu inte fryser här hemma!

Någon kan väl skaka vett i mig när gradtalen börjar närma sig 15 grader? Tack. Experiment har nämligen en tendens att spåra ur.

Den vita rocken

Alla vet väl hur en vit labbrock ser ut? Förmodligen har de flesta av er även haft en sådan på er, under skolans laboratorietimmar exempelvis. Det är den där vita rocken som ingen ville ha på sig och skämdes i.... Visst får ni en inre syn när ni blickar tillbaka?

Hur som, dessa vita labbrockar man blev påtvingad i under skoltiden, och även universitetstiden, är väldigt osmickrande och får en att känna sig minst sagt....ful! Att storlekarna dessutom aldrig tycks stämma och för mig som har XS i storlek fullkomligt drunknar i dessa labbrockar. Ni kan ju föreställa er hur det ser ut! En aning skämmigt får jag erkänna.

Så till dilemmat. På jobbet har vi dessa rockar som arbetskläder när vi är ute i restaurangkök. Hjälp! Jag har hittills traskat runt i en rock modell 44 och därmed fått mig en hel del roade blickar. Vilket har medfört att jag numera förvarnar om att jag har en väldigt ful rock att ta på mig innan vi gör entré i köket! En hel del goda skratt har vi alla nog fått och lättar även upp stämningen.

Men att gå runt på jobbet och känna sig ful är kanske inte hållbart i längden. Nu när jag äntligen fått mig en tillsvidaretjänst tog jag därför tag i saken. En kär vän hade av en tillfällighet en sådan labbrock hemma, i storlek 36, som jag kunde få överta. Sagt och gjort, i går låg rocken i brevlådan redo att användas!

Premiären blev i dag under eftermiddagen. Jag hade skapat mig en bild av att få känna mig snygg och lite mer normalt klädd i denna rock, vars storlek är mer anpassad till min kroppshydda. Besviken kan jag dock meddela att trots att jag inte längre drunknar i min utstyrsel så är det inte vackert. Inte vackert någonstans! Trots att den skulle vara anpassad till kvinnliga former, hänger den lite lagomt trasaktigt längst sidorna, och precis som jag blev förvarnad av från min vän - är den aningen för trång över rumpan!!! Fabrikatsfel skyller jag på. Inget fel på min rumpa inte.

Summa summarum kan jag meddela att en vit labbrock ALDRIG kan bli en fin utstyrsel att trivas i. Positivt är dock att jag inte längre drunknar i den och därmed kommer trivas mycket bättre i den än den förra på storlek 44. Så jag vill tacka min kära vän som skickade över detta för mig mycket praktiska och användbara, om än något fula, klädesplagg!

(Som ni förstår kommer jag inte att lägga upp en bild på mig iklädd i denna.....)

Vann vi?

Nu är ni väl nyfikna! Vann vi igår på bingolotto? OCH TÄNK FÖR ATT VI DET GJORDE!!! Två stycken sverigelotter, värda 50 kronor.....Jippie.......Skitlotter, som vanligt.

Idag är jag lite ömklig. Inte bara över det faktum att vi fortfarande inte har någon ny bil i ägo. Jag har nämligen dessutom ont i tummen. Här är historien bakom smärtan:

Mina dyra vildmarksbyxor hade fått några skavanker efter alla skogsturer. Mitt "vana" syöga kunde snabbt konstatera att detta med enkelhet kunde lösas med lite nål och tråd. Och byxornas livslängd kunde därmed förlängas några år till! Så, fram med nål och tråd: jag hade ju faktiskt MVG i syslöjd så är det någonting jag kan så är det att sy!

Först hade jag lite bekymmer med hur jag skulle hålla byxan i handen, och den snurrades därför runt X antal gånger innan jag hittade ett syvänligt läge. Effektivitet var kanske inte min bästa sida i detta fall. Nåväl, jag kom igång men insåg rätt snart att jag hade trassel på tråden. Vilket jag struntade i och slet lite extra hårt för att få igenom trasslet genom varje omgång stygn. 20 minuter senare hade jag fortfarande inte kommit någonvart utan tycktes sy på ett och samma ställe (vilket jag i princip också gjorde) och jag beslöt att göra lite större stygn. Allt väl så långt. Trasslet blev dock inte bättre och i ett vredesmod drog jag så hårt att tråden gick av, mitt i ett viktigt stygn. Snark! Vad tröttsamt! I ett försök att reda upp härvan jag lyckats skapa, stack jag mig dessutom rakt i tummen med nålen. En ynka bloddroppe skymtade fram och skapade bara ännu mer irritation. Tillsist fick jag ordning på trasslet och lyckades fästa stygnen innan jag kunde fortsätta sy vidare.

Dryga timmen senare hade mina rynkor i pannan fördjupats men jag hade i alla fall äntligen lyckats bli färdig. Drygt fem centimeter stygn på över en timme, bra jobbat Lina! Och efter att ha synat arbetet  insåg jag att det var det fulaste jag gjort någonsin! Stygnen var oregelbundna och vridna åt olika håll. Fast jag varit noggrann med tråden, var det trassel lite här och var. Och jag hade inte sytt rakt...... Frågan var också om detta kommer hålla särskilt bra?

Sticket i tummen då? Jadu, en ynka liten bloddroppe har skapat en otroligt öm tumme och gjort vänsterhanden något handikappad.

Mamma, jag saknar dig och din symaskin!

Idag vinner vi en bil!

Hoppet är det sista som överger en, brukar man ju säga och är anledningen till min idag mycket vågade rubrik. Idag SKA det omöjliga hända - en ny bil ska vi nämligens vinna!

Framför oss ligger tre stycken noga utvalda bingolotter, minst en av dem ligger och trycker med vår vinst: en helt ny bil. Att vinna två bilar skulle inte vara helt fel det heller, men mer realistiskt att sikta in sig på att vinna en kanske? Att vi dag faktiskt har hela tre lotter, visar på hur gärna vi vill ha en ny bil - och just idag var det "bilspecial" i bingolotto.

Att besvikelsen kommer bli stor om vi, hemska tanke, inte vinner en bil är känslor som trycks undan för stunden. Än så länge lever hoppet vill säga. Önska oss lycka till!

Älgbesök

Eftersom det finns en älgpark här i närheten, och jag aldrig varit riktigt riktigt nära en stor älg och klappat en, beslöt vi att dagens utflykt skulle gå till älgparken i Anneröd. Hundarna fick följa med men vi var beredda på att de skulle få stanna i bilen, man brukar ju inte få ta med hundar till djurparker.

Att hitta dit var dagens största utmaning. Vi tog rätt avtagsväg men därefter fattades det skyltar. Två gånger åkte vi fel innan vi, aningen irriterade, hittade rätt väg. Väl framme stod en skylt om att öppettiderna enbart var 11.00-13.00, vilket förvånade mig som läst på deras hemsida att öppettiderna var 11.00 till 15.00. Vi var nära att vända, eftersom klockan redan var 13.00, men beslöt i sista stund att knacka på i receptionen och fråga. Som tur var så stod det fel på skylten vid parkeringen så vi var välkomna att besöka parken. Vi skulle dessutom få en guidad tur! Lät ju helt toppen! Utan hundar dock, men det hade vi redan listat ut.

Glada till sinnes påbörjade vi turen men insåg snabbt att detta inte riktigt var vad vi tänkt oss! Den guidade turen bestod av en visning av toaletterna i lokalen, en biosalong som visade en älgfilm på engelska á fem minuter samt några horn från deras största älgtjur. Därefter gick vi ut och guiden pekade upp efter en stig och förklarade att i inhängnaden på enda sidan fanns tre älgar och på den andra sidan två stycken, alltså totalt fem stycken. Vi var välkomna att promenera upp och kika, men eftersom det var brunstperiod fick vi inte mata djuren med äpplen (någon rabatt till inträdesbiljetterna på grund av detta blev det dock inte).

Anders och jag växlade snabbt blickar, tackade för "guidningen" och promenerade upp efter stigen med ett roat leende på läpparna. 100 meter upp efter stigen såg vi mycket riktigt tre stycken lata älgar vila sig i mossan, nyfiket klippande med de stora öronen. Vi tittade på dem fem minuter, insåg snopet att stigen tog slut där och vi tvingades vända. På tillbakavägen kikade vi in i den andra inhängnaden och fick se se ytterligare två lata älgar som lämpligt nog låg och sov. Vi såg alltså 5 älgar av 5, det var ju en lyckat!

Tillbaka inne i receptionen meddelade den vänliga guiden att det fanns hjortar längre nedåt efter bilvägen som vi kunde gå in och spana efter, men de var skygga så det var inte säkert att de syntes till. Vi ryckte på axlarna och tyckte vi gott kunde chansa på att promenera dit bort, vi hade ju trots allt betalat 100 kronor vardera i inträde till älgparken och att enbart på håll få skåda 5 stycken älgar var kanske inte särskilt prisvärt. Väl framme vid hjorthägnet promenerade vi in i inhängnaden (det var tillåtet) och till vår stora förvåning fick vi faktiskt se ett helt gäng skygga kronhjortar! Väldigt eleganta och fina djur!

För att sammanfatta det hela så bjöd utflykten inte på den upplevelse vi hade hoppats på. Vår tanke med utflykten var ju att få komma nära älgar, klappa, se lite kalvar/ungdjur, få lära oss mer om djuren, gå en fin promenad i parken och njuta.....och så vidare. Men utflykten bjöd på ett gott skratt i alla fall och vi kommer därför alltid att minnas besöket vid älgparken!

Så det kan bli

Gårdagen var en mycket speciell dag på jobbet, många saker på gång - jag var helt slut när jag kom hem. Dessutom inkom några papper som absolut var tvunget att stämplas och skrivas under just under gårdagen och naturligtvis var den arbetskollega som har behörigheten att utföra detta hemma och sjuk. Panik. Vad gör man. Jo, tar bilen, papper och penna samt alla stämplar och gör ett hembesök. Återlämnar därefter papper stämplade och klara till rätt person. Puh, det löste sig! Fort gick det också!

Döm därför av min förvåning när det klockan 14.30 idag dyker upp en person med ett likande dokument som bara MÅSTE fyllas i under dagen. Självklart av samme arbetskollega, som även idag var hemma sjuk. Saken är den att dessa papper dyker upp max en gång på två månader i vanliga fall, men just denna månad råkar detta ske två gånger under de två dagar då den behöriga personen att skriva på dem är sjuk. Otur!

Hur som, jag får väl fixa det igen! Inser snabbt att ingen bil finns ledig och att cykla är alldeles för långt. Frågar runt och ringer runt i förhoppning att någon bil inte behöver användas av den om bokat upp den. Får tillsist tag på en bil, hämtar nyckeln och inser snabbt att ett nytt bekymmer uppstått. Bilen har ingen vanlig hederlig nyckel utan en platta och startknapp Vad? Efter lite pyssel får jag igång bilen, som dessutom visar sig vara stor och otymplig att köra och parkera. Ingen skada skedd dock!

Papperna blir tillsist stämplade och underskrivna samt avlämnade till rätt personer i tid som tacksamt tog emot dem.

Puh, tänk så det kan bli! Nu återstår att se hur smittad av arbetskompisens förkylning jag hunnit bli. Kanske blir jag däckad lagom till helgen.....

Veckans Tv tablå

Med hösten och mörkret kommer en fördel: det är inte längre syndigt att tillbringa sin lediga tid framför TV:n! På sommaren får man dåligt samvete om man inte är utomhus och njuter av vädret utan istället väljer att vara inne framför Tv eller dator. Men nu gott folk, är det fritt fram igen!

Så här ser således den mycket hektiska veckan ut för min del:

måndag: SOS västkust 20.00
tisdag: Konflikt mellan housewives och house, som båda visas 21.00. Dagsformen bestämmer vilken.
onsdag: bönderna 20.00 och därefter Hawaii five-0 (som jag fastnade vid efter filmkvällen med Elin och Malin uppe i Umeå!)
torsdag: robinson 20.00
fredag: idol (kan bli en intressekonflikt om man vill ut och göra någonting på fredagkväll. Denna fredag får vi besök och jag tvivlar på att Idol kommer att stå på schemat....)
lördag: som vanligt ingenting.....
söndag: gustavsson 3 tr 20.00

Ja ni, så ser min vecka ut och kommer att fortsätta göra ett tag framöver! Det blir hektiskt!

Mörkrädd....

Som alltid när hösten tränger sig på blir jag lite mörkrädd om kvällarna.... Det ÄR läskigt när mörkret kryper fram och lampor ger konstiga sken lite överallt. Men när man sedan vant sig vid mörkret klarar man det mesta, till och med att vara ute i skogen! Idag är jag dock nöjd att få sitta inomhus och innifrån tryggheten spana utåt när mörkret sakta faller. Läskigt! Har lite lampor i gång och dörren är dessutom låst (är ensamen hemma med hundarna), TV:n låter tryggt i bakgrunden. Ändock har jag en kall kåre som löpen längst ryggraden och ständigt gör sig påmind. Jag vet av erfarenhet att jag det närmaste halvåret kommer att följa nedanstående regler, styrda av min lilla mörkerrädsla:

- Aldrig titta i spegeln om kvällen när det är mörkt ute och halvdunkelt inne (man vet aldrig vad man kan se bakom sig själv i spegelbilden)
- Ha dörren låst för att inte få oväntat besök
- Dörren till toaletten ska vara helt öppen (alternativt dra ned persiennen i hallen) så att ingen kan stå och sikta med en pistol rakt in i vårt sovrum.
- Aldrig stiga upp om natten när det är mörkt för att dricka eller gå på toaletten. Om detta måste genomföras: titta inte in spegeln eller ut genom fönstret.
- Ha aldrig fötterna utanför täcket när det är dags att sova
- Stå inte nedanför sängkanten onödigt länge (om någon ligger under sängen och greppar tag i fötterna)
- Gå inte upp och spana ut genom fönsterna om du hör konstiga ljud utfrån: göm dig hellre under täcket och låtsas sova
- Om du är ute och går i skogen: titta aldrig bakåt eller in i skogen
- Se inte läskiga filmer.....
- Tänk inte på spöken och dylikt (lätt??!)

Det finns garanterat fler små regler som jag följer noggrant om vinterhalvåret, men ändock måste ju livet rulla på. Jag kommer att utan större problem klara av att vara ute i mörkret hela vintern och kommer överleva även inomhus. Det är just i början som det är svårast.

Vill också lägga till i denna diskussion att min kära pappa en gång när jag var liten försökte få mig mindre mörkrädd genom att säga följande: "Mörkret är perfekt att gömma sig i.....för alla......". Tack pappa, tack. Verkar det ha hjälpt?

Hummerkalaset

Oktober inleds med hummerkalaset här i Kungshamn. Det var lovat sol och värme men istället fick vi dimma hela dagen, men vi överlever åtmindstone eftersom det både är varmt och vindstilla ute!

Hummerkalaset är ingen tradition vi har skaffat oss och jag hade nog inte ens promenerat ned till centrum för att kika om det inte vore för att Anders tillsammans med sjöräddningen skulle visa upp sig med båtarna. Så jag och vovvarna tog en promenad dit för att hälsa på och passerade således ett flertal arrangemang: ett minitivoli för barn, ponnyridning (dessvärre också bara för barn) samt några försäljningsstånd. Till min förvåning tyckte hundarna att detta var väldigt roligt och promenerade glatt på med svansarna på topp. Gladast blev de förstås när husse kunde skymtas nere vid hamnen.

Väl framme hos husse fick hundarna fler kompisar: Ayla fick till och med smaka hummersoppa! Det är mer än vad jag har ätit till och med! Behöver kanske inte tillägga att han som bjöd blev hennes nya favorit? Diva fick en helkroppsmassage och glömde till och med av att gnälla på alla förbipasserande hundar! De hade med andra ord riktigt trevligt, med sina nyfunna vänner!

Därför kan ni kanske lista ut att det inte gick lika raskt hemåt? Ayla fick jag släpa med mig och hon sittvägrade ett flertal gånger. Sista försöket att få matte att stanna nere bland alla de roliga arrangemangen och människorna gjordes utanför barnens ansiktsmålning (hon blev erbjuden en ansiktsmålning också, men jag hoppade in och stoppade projektet). Aningens sura promenerade vi därefter i sakta mak hemåt, efter en annars lyckad dagstur nere i centrum!

September månad

Även om september månad inte blev som jag förväntat mig så slutade den riktigt bra ändå! Jag är mest besviken på vädret faktiskt. September har under flera år varit min favoritmånad då jag älskar kyliga höstdagar, med röda och gula träd och mörkret som börjar komma krypandes tidigt om kvällarna. En riktigt mysig tid och hundarna (tidigare även hästen) lever upp under denna tid, efter en seg och varm sommar, vilket gör humöret på topp. Hösten är med andra ord min favoritmånad. Men denna september månad har fyllts av regn och halvdåligt väder, likväl i Umeå som här nere i Kungshamn. Så den rätta höstkänslan har inte riktigt infunnit sig. Men hopp finns om oktober: nu har träden börjat bli riktigt fina här nere och vädret börjar arta sig!

Förutom vädret har september bjudit på stora förändringar och tett sig annorlunda gentemot tidigare år. Först och främst har vi semestern i tre veckor: underbara dagar i Umeå (även känslofyllda sådana)och även här hemma  Kungshamn. Första långsemestern för oss båda! Vi har även fyllt månaden med att leta hus och gå på husvisningar: en helt ny företeelse som väcker många frågor och funderingar. Slutligen har vi båda nu också lyckats trygga vår framtid (med alla möjligheter som det innebär!) med att få varsin tillsvidaretjänst! Anders på en helt ny arbetsplats och jag kvar här i Sotenäs.

Så denna månad bjöd på många överaskningar och kommer alltid att bli ihågkommen som en mycket händelserik och bra månad!

Surast i spåret

Så idag, efter att ha vart översocial med alla möjliga främmande och nya människor, var jag vid hemkomsten helt utmattad och socialt slutkörd. Och bestämde mig för att ta en tur i skogen med hundarna och lite musik i öronen.

Musiken igång och raskt travade vi iväg. Ayla sittvägrade när hon insåg att vi skulle gå spåret (som vanligt) och Diva drog för att vi skulle gå fortare. Helt i vanlig ordning med andra ord. Med musiken i öronen var jag lite lugnare och mer avtrubbad av vad som pågick runtikring vilket gjorde att vi kom oss iväg ändå och inte gav upp. Uppe på soteleden fick Ayla till sin glädje springa lös medan Diva fick lite mer frihet i kopplet. Jag luffsade håglöst efter, med musik i öronen.

Träffade på en tant i spåret, promenerandes på höger sida vägen. Jag och hundarna gick som vanligt på vänster sida och tanten vek i sista stund undan åt rätt sida. Vred upp musiken lite högre i öronen för att lugna mina stackars upprörda nerver.

Nästan hemma ser vi en lös hund med sin ägare. Suck. Diva började gnälla och jag fick samla ihop mina hundar för att försöka passera någorlunda snyggt. Musiken fortfarande i öronen. Så ser jag att ägaren till den nu kopplade hunden säger någonting. Vad? Med mig? Japp! Snabbt ur med musiken från öronen och jag hör henne halvropa. "Det går bra för mig att hundarna hälsar". Vad fan, så olägligt! Jag har just fått ordning på mina två, fortfarande lite avtrubbad av musiken och framförallt totalt ointresserad av att vara social just idag. Och det enda jag kom på att säga var: "Men den här vill inte" pekandes på Diva. Tystnad. Vi går förbi varandra. Tystnad. Och jag kommer inte på något smidigt sätt att reda upp den lätt pinsamma situationen, så jag promenerar försiktigt vidare - med lätt dåligt samvete och hoppas denna medmänniska har viss förståelse för att andra medmänniskors dagsform inte alltid är på topp!

En underbar höstkväll

Idag var en underbar kväll att promenera på! Höstlöven faller och fina klara höstfärger lyser överallt. Ljungheden uppe vid Soteleden lyste röd och den lilla sjön hundarna ofta badar i var helt vindstilla och spegelblank. Solnedgången gav även en härligt gulrött sken över hela promenadståket. Att det dessutom rådde en behaglig temperatur och är insektsfritt gjorde turen ännu bättre. Mitt under promenaden, trots att solen var framme började det ösregna under en kort stund, vilket gjorde att den största regnbåge jag någonsin sett blev synlig rakt framför våra ögon.

Allt detta påminde mig om varför hösten är min favoritårstid, och jag kan lova jag har behövt bli påmind om detta nu när hösten hittills har varit rätt grå och tråkig vädermässigt. Jag hoppas detta får fortsätta ett tag till så jag kan njuta till fullo!

Eftersom kameran inte rymdes i fickan på grund av ett gäng hundbajspåsar (ofyllda ifall någon skulle misstolka.....) samt några nävar frolic, får ni skapa er en egen bild av min promenad i skogen! Låt fantasin flöda!

Höstmarknad

Av en ren slump läste jag tidigt i morse i ett reklamblad om att en höstmarknad skulle hållas i Tossene idag. Vad roligt! Äppelmos, bröd, sylt och allt som hör hösten till skulle säljas. Och Tossene är en mycket trevlig liten by. Kunde ju inte bli bättre!

Sagt och gjort så tog vi hundarna och lite kontanter ifall vi skulle hitta någonting att köpa, och åkte i väg. Jag var upprymd och såg framemot dagens utflykt. Väl framme stod där en hel drös bilar och en hel del hundar (däribland en underbar liten dvärgtax!) syntes till. Vi rastade hundarna innan vi gick in på området och första besvikelsen blev ett faktum. Marknaden var inomhus. En höstmarknad inomhus? Vad tråkigt! Men vi fann oss snabbt och lämnade hundarna i bilen för att göra entré. Fullt med folk var det inomhus, kanske beroende på att rummet där marknaden hölls knappt var lika stort som vårt vardagsrum och pryddes med 5 små försäljningsbord.....

5 minuter senare var vi ute i solen igen, och kunde besviket konstatera att det inte var en sådan marknad som vi tänkt oss. Att vi dessutom sänkte meddelåldern med sisådär 20-30 år under vistelsen gjorde att vi snabbt hoppade in i bilen och åkte därifrån i racerfart. Besvikna men med alla kontanterna kvar! Billigt blev det i alla fall.....

Så vi åkte ut till Ramsvik för att gå med hundarna i stället. Hittade dessutom ett nytt, mycket finare och större vandringsstråk än det vi gått runt på förrut och humöret blev därför aningen bättre igen.

Tänk så tokigt det ka bli!

Bjuder på en härlig höstbild från promenadturen idag

Verklighet och fantasi

Idag har varit en riktigt slappardag. Har legat i soffan och varvat dator, med TV och bokläsning. Faktiskt har jag mestadels läst bok, och jag känner nu att det är svårt att skilja på verkligheten och bokens händelser. Den är ju så bra och självklart lever man sig in i boken! Dock blöder mina ögon efter att ha läst så mycket så boken vilar nu under bordet. Jag har tur, för det är drygt 400 sidor kvar att läsa i den, och jag har idag hunnit avverka 200 sidor. Jag ska försöka vara mer produktiv i morgon, men med en bok som pockar på uppmärksamheten vet jag att det inte blir helt enkelt.....

Kvällens fika har bestått av bär. Mycket nyttigt! Synd bara att tillbehören bestod av grädde och socker.....Mums, men kanske inte alltför nyttigt längre!

Nu väntar att bädda rent i sängen (underbart!) och därefter filmkväll. Känner jag mig själv rätt kommer jag sova sött prick 22.00.