Fast i år är det inte bara mitt fel att mina fina växter dör! Diverse "naturkatastrofer" har skördat fler växter än vad mina "gröna fingrar" har. Mördarsniglarna är färre i år och tur är väl det för tid finns inte att klippa 100 om dagen!
Först har vi då det fina trädet som jag ifjol planterade ned i en vinterbeständig kruka. Riktigt tjusig var den och matchade huset i sin gula färg. Denna skulle dessutom vara vintergrön vilket ju passar utmärkt eftersom vintern här ser så grå och mörk ut utan drivorna av snö. Det fina lilla trädet höll hela vintern men så en dag på vårkanten blev den stendöd. Oförklarligt. Men efter lite analyser har jag kommit fram till att den inte tålde köldknäppen som kom precis efter att våren så smått började titta fram med sol och lite värme. I krukan står nu ett pilträd som hoppas på bättre tur.
Sedan har vi då de förhatliga murgrönorna som planterades i en låda mot altanen i fjol. Dessa skulle också vara vintergröna och växa tätt och fint över det galler jag placerad bakom den. Enligt försäljaren såklart. Dessa små, taniga och fula växter växte dock aldrig till sig och retade gallfeber på mig i fjol. Ändock gav jag dem en chans att växa till i år. Men icke - bruna och fula blev de tillsist (kanske även på grund av lite för dålig skötsel där mot slutet när jag irriterade mig så mycket på dem....). De är nu ett minne blått och lite Clematis är nu planterade där istället. Med hopp om bättre tur.
Tomaterna växte tillsist till sig efter att ha varit långa, rangliga och halvdöda tack vare den sena våren. Några få tomater går nog att få från vardera planta.
Rabarberna är nästa historia. De fick man inte skörda första året, vilket var i fjol, och vi suktade efter rabarberpaj redan då. I år började de växa till sig ordentligt och oj vad vi längtade efter att få skörda dem! Så plötsligt började det växa en blomma i mitten av dem och stjälkarna vart träiga och bladen bubbliga. What? Enligt plantskolan blir rabarberna så om man inte plockar bort blomman som tittar fram redan på en gång. Nu har rabarberna gjort höst tydligen. Och ingen skörd i år.
Så har vi äppelträden. Det ena är ger vinteräpplen vilket kanske inte var så smart att köpa. Vem vill plocka äpplen i december? Den andra trädet har således varit vårt hopp. Ett äpple skördade vi ifjol och i år har vi följt blomningen med spänning. Inga rådjur har tagit knopparna och vi har gödslat och gjort allt för det lille trädet. Så döm av vår förvåning när vi en dag vaknar och ser att trädet saknar grenar! Helt kalt var det! Jaha, då hade en mindre storm raserat en stor gren fån linden som står vid tomtgränsen och den grenen har givetvis krossat vårt fina äppelträd. Där sprack drömmen om att sköra äpplen i år igen. Jag hatar blåst bör tilläggas.
Jag kan då med glädje meddela att jag kommit igång ordentligt med jordgubbsplantorna! Massor av jordgubbar växer nu fram, dubbelt ås många som i fjol. Men jag är ändock bitter. För jordgubbar står inte på menyn i år utan jag får vackert vänta tills nästa år. Lille Oskar riskerar magknip och utslag av jordgubbar så jag får vackert stå över eftersom jag inte vill förstöra den lilla balans vi nu lyckats få i hans struliga mage. De gubbar vi skördar har jag tänkt att frysa in - ingen annan ska få njuta av färska jordgubbar i år om inte jag kan få det!
Gud vad jag älskar trädgårdsarbete. Not.
