Uppdatering

Så har jag nu under en längre tid förträngt att jag faktiskt har en blogg med flera trogna följeslagare och slarvat med uppdateringarna...Någon gång uti mellan har det dåliga samvetet slagit in men snabbt har det tryckts undan igen med en kort "det var ju inte så länge sedan jag uppdaterade" tanke.

Men så igår fick jag mig en omruskning - brorsan hade fått en hälsning till mig från en trogen följare att det var dags att börja skriva igen för nu var det länge sedan! När jag så idag loggade in ser jag till min fasa att senast jag skrev var i början på september - det är ju nästan en månad sedan, hur kan tiden gå så fort?

Hur som haver, får nu ta mig i kragen och bättra mig - och nu har jag ju faktiskt guldläge till det när vi har semester uppe i Holmsund med massor av potentiella barnvakter!

Här följer en snabb uppdatering sen senast:
- En jäktig vecka hemma i Munkedal för att få ordning på all packning och städning inför semestertrippen. Inklusive det vanliga med babysim, babyrytmik, BVC och sådant där man fyller sina lediga dagar med.....
- Anders hann resa till Polen på jobbresa och bli bestulen på sitt kontokort och slå huvudet i en poolkant med ett lättare blodbad som följd. Han kom i alla fall hem.
- Katt och Oskar skötte sig fint under sin resa upp till Holmsund. Två dagar tog den men det var det värt när vi väl kom fram.
- Oskar reste 200 mil på 5 dagar eftersom vi åkte direkt upp till Arjeplog och hälsade på massor av vänner. Så fint han skötte sig alla milen! Inte ens ett gnöl! Vi själva var dock slutkörda när vi landade i Holmsund igen.
- Och nu är vi kvar här och njuter av en vecka semester till, utan långa bilturer.

Pust, nu har jag lättat på mitt dåliga samvete men inser att jag får bättra mig med uppdateringarna här framöver....

Duktig kisse?

Nu har Sigge börjat vara utomhus, och han är så duktig. Följer mig överallt och vistas bara i slänten och runt på tomten. Kommer när man ropar.....ja listan över hur bra han sköter sig går att göra milslång!

Så igår kväll var han borta, vi ropade och ropade men fick inget svar. Och mammahjärtat han bli riktigt oroligt kan jag lova! Tillsist hörde vi honom jama lite vagt och fort lyckades vi lokalisera var han var. Uppe i grannens träd. Och där satt han lite ynkligt jamandes.

Och vi lockade. Pockade. Ropade. Allt för att han skulle våga sig ned men det resulterade bara i ett ännu högre desperat jamande. Så tillsist gav vi upp och plockade fram stegen. Anders klättrade upp och med ett fast tag i nackskinnet hissades lilla Sigge ned från sitt första äventyr i träden.

Sigge var nöjd med hur allt utvecklades, matte lite mindre nöjd eftersom han ju måste lära sig att ta sig ned själv och hade hoppats han skulle fixa det redan denna gång.

Han blir väl kanske modigare?