En kväll på Bua hed

En härlig kväll ute vid Bua! Dock upptäcktes två fästingar, en på Anders och en på Diva, varvid vi snabbt pallrade oss hemåt igen. Men vad gör väl någon fästing när vi haft en underbar promenad?

Årets händelse!

Är tro det eller ej: elitloppet!

Att varje år följa årets största sporthändelse är för mig ett måste. Och har således även blivit lite av en tradition. Klockan 14.00 satt jag således bänkad framför TV, ivrig och förväntansfull. Försöken är minst lika spännande som själva finalen och ofrivilligt reser sig armhåren när stämningen går genom TV-rutan och når ända fram i soffan. Så fina hästar! Så mycket folk! Sånt jubel! Och ack så spännande!

Diva ogillar skarpt allt sporttittande. Hon känner av spänningen och tycker inte om de små utrop som ibland blir när någonting extra spännande händer i TV-rutan. När husse tittar på sport kommer hon därför alltid krypandes och försöker få uppmärksamhet genom att hoppa upp i hans knä och lägga huvudet på axlarna. Eftersom jag själv inte blir så uppslukad av sport har Diva aldrig behövt bekymra sig över mig och har därav aldrig betett sig så mot mig. Förrän idag! Mitt i försök 2 kommer Diva krypandes och försöker lägga huvudet på axlarna. Tänka sig att jag av alla människor faktiskt kan bli så uppslukad av en sporthändelse att Diva blir tvungen att agera! Jag är nästan imponerad!

Det är bara synd att händelsen är över lika fort som den började. Ett helt år får jag vänta till nästa gång. Och jag längtar redan......

Så oföretagsam

En hel helg för mig själv! Då jag kan göra precis vad jag vill: hyra romantiska komedier, äta godis, plantera lite blommor, läsa bok, shoppa....tja, vad som helst egentligen. Bara fantasin sätter gränser! En helg för mig brukar sprudla av energi och idéer!

Dessvärre går jag denna helg omkring här hemma som en zombie med ett huvud tyngre än en sten. Uttråkad, lealös och helt oförmögen att reda upp situationen. En hel ledig dag har gått och det mest produktiva jag gjort under dagen är att dammsugaren åkte fram i morse. Eller, just ja: tvättat en maskin har jag gjort också. Wow, det förtjänar nästan en guldstjärna. Dåliga TV-serier har passerat näthinnan när jag legat nedbäddad i soffan under en filt. Jag minns inte att helgen brukar vara såhär lång? Vore varje helg lika lång, skulle jag aldrig behöva ta semester....!

Trååååååkigt var nog bara förnamnet. Hundarna är, som bilden talar, inte till någon vidare hjälp. Hur ska jag överleva?!

Nostalgi

Idag fick jag genomleva en känslomässig resa, då jag följde med en arbetskompis och hennes barn till ridskolan i Hunnebo. Doften, höet, spånet...ja till och med hästskiten var välkommet! Men besöket var lika roligt som det var jobbigt. Att se alla dessa ridtjejer springa omkring med sina hästars sadlar, träns och foderkrubbor. Att se alla fina hästar stå och mumsa fridfullt på sitt hö. Att se två hästar gnabbas med varandra i hagen....Tja, allt det väcker ofrånkomligt minnen tillbaka till min tid som hästägare. Som jag fortfarande saknar oerhört.

Min lilla nostalgi har medfört att jag nu hunnit kika igenom Silvas gamla fotoalbum. Varför gjorde jag det kan man ju fråga sig? Strö lite salt i såren är ju alltid en bra ide.....! Och jag kan ännu en gång konstatera att två och ett halvt års tid är alldeles för kort tid för att kunna glädjas åt gamla minnen utan att sakna dem. Vilket får mig att fundera om jag inte är lite väl långsint?

Hursom får jag ge mig till tåls. Livet är förhoppningsvis långt och min tid som hästägare kommer när läget så vill. Tålamod är en människas bästa egenskap.....

(Eftersom jag ändå hunnit kika på bilder, kan det ju inte skada mer att bjuda er på en bild....eller två!)

9000 kr ..... för en film!

Så har vi till min stora glädje börjat hyra film om kvällarna igen. Vilket jag älskar! Det är så mysigt att krypa ned i sovrummet och veta att man inte behöver tänka på någonting alls under någon timme framöver - man uppslukas av en annan värld ett tag och glömmer sin egen. Underbart!

Dock finns det en nackdel. De flesta filmer är faktiskt inte bra, så vi får allt som oftast besviket konstatera att filmen var värdelös, konstig, dålig, seg, tråkig....mm. Trots detta är jag envis och redan dagen efter vill jag prova en ny i förhoppningen att det kan vara lyckat denna gång! En annan nackdel är att jag brukar bli så trött att jag somnar mitt i filmen....

Så i går hyrde vi en....värdelös film. Idag provar vi igen. Tur att Anders var uppmärksam i kassan då det kostade 9 000 kronor att hyra filmen! Lite väl dyrt kan jag tycka.....och som tur är tyckte kassören det med. Vi fick därför ned priset till 29 kronor, vilket kändes lite mer normalt för en hyrfilm. Inte illa prutat må jag säga!

Nu ska jag bädda ned mig och bara njuta! Ett plus är om filmen är bra denna kväll, men det är inget absolut krav. Huvudsaken jag får min filmkväll.

Sniglar

Så var kvällspromenaden avklarad. I Regn och rusk. Och med regn kommer ovälkomna kryp = sniglarna. Under vår tur i kväll har vi sett uppemot 100 stycken svarta sniglar med en storlek som ett tjockt finger. De är släta framtill men har en konstig mönstring baktill som ger dem ett "hårigt" utseende. Usch säger jag bara.

Hundarna har sniffat lite försiktigt på kanske hälften av sniglarna, nyfikna som de är. Själv håller jag mig långt borta från dem och undviker aktivt att inte kliva på någon av dem. Jag hoppas fåglarna får sig en festmåltid i natt. Själv ska jag försöka radera bilden av en fet, svart snigel från min näthinna så att jag kan drömma sött utan mardrömmar....

Cheesecake!

Så har jag i över en veckas tid längtat oerhört efter en cheesecake. Av någon konstig anledning har jag en förkärlek för denna efterrätt men det är alltför sällan jag får äta en. Att äta cheesecake på café eller restaurang har jag dock gett upp, jag tycker helt enkelt inte att de är tillräckligt goda och blir alltid besviken. I verkligheten är det, om jag tänker efter, bara en cheesecake som jag äter.....den som mamma brukar göra! Med citronsmak och passionsfrukt ovanpå!

Eftersom jag numera inte bor så nära mamma kan jag inte ringa och be att få komma över på fika. Jag har därför fått ta saken i egna händer. Tidigt i morse plockade jag därför fram receptet och började baka. Baka är jag rätt duktig på men att hantera gelantin brukar alltid gå dåligt....och att baka cheesecake innebär en hantering av gelantin. När det kritiska momentet var inne tog jag därför stöd av mamma i telefonen....och kan ni gissa?! Jag lyckades! Jag har fått mig en alldeles perfekt kaka! Som jag längtar tills jag får äta av den....

(Fast....jag har redan tjuvsmakat.... När passionsfruktglasyren skulle hällas över samlades den bara i kanterna på kakan och jag upptäckte att jag format cheescaken så att den är mycket högre i mitten än efter kanterna. Ooooops! Det går ju inte! Glasyren ska ju vara jämn över hela kakan. Så jag var helt enkelt tvungen at ta en sked och helt enkelt "fixa" till och jämna ut lite grann mitt på kakan. Och istället för att slänga så provsmakade jag alltså.....)

Den ständiga oron

Det finns en stor anledning till varför man inte ska skaffa sig djur.....Alla djurägare är väl medvetna om den anledningen men har ändock bestämt sig för att den är överkomlig: jag pratar om den ständiga oron. Känns den igen?

Att ha djur innebär en ständigt gnagande oro, som ibland är så liten att den inte märks men så på en sekund kan den blossa upp och bli ofantligt stor. En oro som oftast är obefogad och enbart åstadkommer en utmattad hjärna och sömnproblem.

På hästens tid så var det alltid någon tagg som satt och skavde: Haltar hon inte lite? Är inte benet svullet? Har hon ont i ryggen? Har jag vant in henne med gräset tillräckligt så hon inte får kolik? Såret på benet...... Osv. När en "fara" var förbi dök nästa "fara" upp.

Sen kom Ayla.....och några fler taggar satt och skavde obekvämt. Öronproblem, förkylning, slö, matvägran......Pust, vad finns det inte att oroa sig för?!

Katterna.....= några fler taggar hamnade på plats och skavde.

Ett stort orosmoln kring Ayla har precis lättat, hon är pigg och frisk efter operationen! Men tror ni allt får vara bra? Nejdå. Idag hamnade ytterligare en tagg på plats: Diva har fått en fästing! Trots halsbandet. Och huvudet på den är fortfarande kvar.....

Suck.

Så alla ni där ute - undvik att skaffa djur om ni inte är så hårdhudade att bara de allvarliga och längsta taggarna når in. Annars må ni vara smärttåliga! För den ständiga oron blir tillslut en levnadsstil! Som man inte kan vara utan.....

Så nalkas helgen

Återigen är en efterlängtad helg snart här. Efter några fler suck-dagar är jag nu tillbaka i mina vanliga gängor igen. En av hundarna bidrog dessvärre till att förlänga min suck-period. Tja, vi kan väl nämna namn? Ayla är hunden jag syftar på.
Tisdag: rullat i bajs = bad.
Onsdag: rullat i bajs = bad igen.
Torsdag: KOPPEL!!! = sur hund.

Nu väntar jag in helgen som kommer springandes med stormsteg! Ett litet sting av bitterhet känner jag dock då insikten om att Anders helg faktiskt redan har börjat nu, medan jag kommer vakna till väckarklockan i vanlig ordning i morgon bitti. Anders tog nämligen ledigt i morgon då en vän kommer på besök över helgen. Men min morgondag på jobbet i morgon kommer att bli minst sagt....spännande!  Så trots allt går det ingen vidare nöd på mig!

Återstår av kvällen lite fix (inkluderat en skopa glass....eller två) och jag hade även tänkt mig hinna läsa några sidor i boken innan det är dags att slumra in för kvällen.

En suck-period

Idag (okej, det började redan i går eftermiddag....) har jag en suck-period. Det vill säga: jag går omkring och suckar djupt med jämna mellanrum utan att över huvudtaget veta varför! Efter att jag diskat, innan jag går på toa, när jag sätter mig i soffan, ute med hundarna.....ja hela tiden helt enkelt. Riktigt djupa suckar vill jag förtydliga. Och jag får onda blickar av min bättre hälft. För hur kul är det att umgås med någon som låter som att denne lider sju svåra år?

Men så illa är det ju inte! Jag är glad och nöjd. Men har bara en liten oförklarlig suck-period. En liten tvångstanke kanske? För jag kan inte styra sucken men känner när den är på väg och om jag inte genomför den så får jag syrebrist.....enkelt förklarat. Faktiskt är det rätt skönt att sucka sådär djupt utan att det för den delen betyder någonting.

Jag ska resten av kvällen försöka skärpa till mig, så jag i alla fall blir dräglig att umgås med. Går inte det, vilket jag tvivlar på, ska jag tillsammans med en bok krypa ned i sängen och sucka vidare. För jag känner mig själv - en suck-period måste man vänta ut!

Äckligt värre

Eftersom Ayla har varit sjuk har jag inte tordas bada henne med schampo förrän denna helg, 4 veckor efter operation. Rekommendationerna från veterinären i Umeå är att hon på grund av sin hudåkomma, ska badas med specialschampo ungefär var tredje vecka - för att hålla mjället i schack och undvika klåda. Vilket har översatts till en gång i månaden för mig, annars överlever inte jag! Som sagt har det nu gått närmare två månader sedan senaste badet och mycket har hunnit hända därimellan: löp, bada i havet, operation. Med andra ord har Ayla varit mycket smutsig, hon har till och med överskridit gränsen mot äcklig.

Så igår åkte schampot fram och hon skrubbades noggrant från topp till tå. Vilket hon tyckte var skönt - det har nog kliat lite i pälsen på sistonde. Under tiden jag skrubbade upptäckte jag till min fasa att det från Ayla lossnade hundratals svarta mjällflagor (svarta på grund av smuts....) redan i duschen! Så illa har det aldrig varit förut. Insåg snabbt att hela badrummet skulle behöva en skrubb, inklusive jag själv.

Hårtorken åkte därefter fram för att torka en ganska så lycklig Ayla - att torkas är någonting av hennes favoritompyssling. Insåg då att hela (jag skojar inte!) hennes päls var full av dessa svarta mjällflagor. Hur mycket som helst! Borsten blev därför nästa steg och jag lovar er att så mycket har jag aldrig rivit och slitit med furminatorn någon gång förut. Resultatet ser ni här nedan. Päls blandat med mjäll. Urk.

Idag insåg jag att ytterligare en borstning var nödvändig och jag har, ungefär som man går i genom ett barns huvud vid ett lusutbrott, gått igenom hela Aylas päls på liknande sätt. Tidsödande men effektivt. En minst lika stor tuss mjäll hamnade på golvet idag igen.

Diva som haft problem med pälsfällningen kom igång ordentligt i går efter hennes bad. Jag har idag panikborstat även henne för att slippa ha all päls i soffan och inomhus. Hon är nu några kilon lättare och ser smalare ut. Men mig lurar hon inte, jag vet att det döljer sig minst några kilon päls till på henne....som ska bort! En helt ny Diva hade kunnat bildas av all päls.....

En tur bland fiskar och andra havsdjur

Jag hoppas att inlägget som skrevs och lades upp i torsdags kommer tillbaka, någonting har varit konstigt med hela blogger de senaste dagarna.

Idag har hela familjen varit på havets hus i Lysekil. Med viss förvåning kunde vi konstatera att hundar var tillåtna inne i lokalerna och självklart fick Ayla och Diva därför följa med för att titta på alla havsdjur! I vanlig ordning var det jag som uppskattade turen mest...... Hur som, fick vi se många djur som jag inte visste fanns i svenska vatten och andra havsdjur jag bara hört talas om men aldrig sett i verkligheten: hajar, hälleflundra, rockor, sjöstjärnor, rödspätta och inte minst sjöpungar....! Jag tordes till och med klappa en av sjöstjärnorna medan Anders såklart gick lös på någon typ av krabba.

Efter att ha sett alla, i vanliga fall, matfiskar och räkor var vi otroligt sugna på......räkor! Turen avslutades därför på ett café med två stora räkmackor. Härligt!

Det var bättre förr.....

Gud vad jag h*tar uppdateringar på datorn! De leder alltid till något trassel, antingen får datorn fnatt och fungerar inte eller så blir allting annorlunda så att man måste lära om sig allt på nytt. Tro det eller ej, jag är rätt gammalmodig av mig och ogillar plötsliga förändringar....

Senaste stora uppdateringen på datorn var msn. Allt blev förändrat och det tog åtskilliga veckor innan jag lärde mig behärska det nya systemet. Dessutom får jag hela tiden felmeddelande om att programmet inte fungerar - och det uppkom efter uppdateringen, innan var allt perfekt såklart!

Så idag kom nästa stora förändring. Datorn hade obligatoriska uppdateringar som inte gick att ignorera längre. Jaja, jag tog tjuren vid hornen och uppdaterade datorn med andan i halsen, aningens rädd för vad som komma skulle. Och se, jag fick rätt. Problem uppstod! Först fick jag prova att uppdatera två gånger eftersom det inte lyckades samt starta om datorn två gånger innan installeringen fungerade som det skulle. Och vad upptäcker jag då? Jo, att hela webbläsaren är utbytt och fått ett "bättre och enklare" utseende...... Men jag var ju nöjd som det var! Nu måste jag lära om mig igen! Favoriter och menyer är på helt fel ställen och allt ser bara annorlunda och konstigt ut. Dessutom fungerar inte mitt extratillägg på skrivbordet som visar vilket datum det är. Suck. Det är så tröttsamt när gamla invanda mönster måste ändras.

Och oj vad gammal och grinig jag låter med detta inlägg. Måste bara dra till med den i sammanhanget mycket passande meningen: Det var bättre förr.....

10 år yngre

Idag blev jag för första gången i mitt vuxna liv tagen för att vara tonåring....

Historien lyder enligt följande:

Inför kvällens bilresa var jag i akut behov av godis. Därför stannade vi till vid en av matvaruaffärerna för att inhandla en resfärdspåse. Jag gick in själv såklart medan Anders vaktade bilen. Väl i kassan säger jag hej och drar snyggt fram mitt medlemskort och betalkort från byxfickan, varpå följande konversation utspelar sig:
Kassör:  - Nämen, har du ett EGET medlemskort?
Jag: Öh, vad sa du?
Kassör: Du har ett eget medlemskort ser jag!
Jag: Öh, jo, det har jag ju förstås.....
Kassör: Alltså ja, jag har också nyss fått ett eget kort och sen har jag precis börjat jobba här nu också.
Jag: Jaha ja, där ser man.... (Jag drog inte upp att jag förutom medlemskortet även har körkort, ring på fingret samt jobbar på kommunen som inspektör........)

Snabbt knappade jag mig igenom den avancerade betalningsproceduren för att ta min godispåse, le lite stelt och skynda ut från affären. Jag kan förvånat konstatera att kassören förmodligen tog mig för en tonåring som köpte kvällsgodis en vanlig tisdagskväll men som fått privilegiet av föräldrar att ha ett alldeles eget medlemskort! Jag hoppas verkligen jag inte ser så liten ut när jag är ute på inspektioner i jobbet.....för då lär ju ingen företagare ta mig på allvar!

Nu ska jag sova på saken.

Dagen då vi skulle vaccinera oss

17.00 tar vi således bilen för att åka de dryga fyra milen till Lysekil och till vaccinationsbussen! En spännande tripp med blandade förväntningar då båda två misstänkte att någonting skulle gå fel - som det alltid gör när vi planerar någonting. Hundarna följde såklart med på trippen. Jag bråkade med Diva som tog all fotplats för mig och störde mig samtidigt på Ayla som satt och flåsade eftersom hon var pinknödig (självvållat -  hon vägrade pinka innan vi åkte).

Något förvånade såg vi väl framme i Lysekil att vaccinationsbussen faktiskt stod på utsatt plats med en liten kö ringlandes från den. Underbart! Mindre underbart blev det dock när vi sist i kön fick reda på att ett enda vaccin fanns kvar att tillgå. Vem skulle få den? Jag tog den. Med motivering att Anders faktiskt har ett tillfälle i Tanum på torsdag att gå till, medan jag i annat fall hade fått boka tid på en vårdcentral. Lite purkna miner dock över den otur som ibland förföljer oss...

Några minuter senare var vi på väg därifrån. Som vanligt när jag har tagit vaccin kände jag diverse symptom. Först hade jag lätt värk i överarmen, som sedan spred sig till armhålan. Därefter förflyttades värken till skulderbladen för att slutligen orsaka en lätt spänning i nacken. Armen har dessutom känts något lealös, men har nu återfått sin ordinarie styrka. Dessa difusa bekymmer fick Anders utförligt beskrivet för sig under hela bilresan och jag försökte i ett desperat försök få lite medhåll och medömkan.

Besviket kan jag konstatera att mitt handikapp inte ledde till någon vidare särbehandling denna kväll. Förhoppningen om en massage eller lite extra omvårdnad dog alltså lika snabbt som mina diffusa vaccinationssymptom försvann. Ibland är livet rätt tufft.

Slut på helgen

Efter en solig och varm helg har vi fått mersmak på ledighet och att stiga upp i ottan i morgonbitti känns aningen motigt.....

Helgen har bestått av en heldag i Tanum, där vi besökt hällristningarna i Vitlycke. Jag var den som var mest intresserad av att titta på målningarna medan Ayla var överlycklig över att få gå en längre promenad i skogen. Diva tyckte även hon om utflykten och Anders likaså - även om han inte var lika överväldigad över målningarna som jag var. Men så har jag ju en tendens att överdriva saker och ting också..... Dessvärre kunde vi inte gå in i museet då vi inte tordes lämna hundarna i bilen på grund av värmen - det får bli en annan gång!

Vi har även efter många mils felkörningar hittat till det drömhus vi i förra veckan hittade till salu på nätet. Ett sådant där hus vi inte ville missa då allting verkade perfekt! Dock kan vi snabbt avfärda ideén efter att ha snabbkikat på huset och läget i verkligheten. Grannarna bodde tyvärr alldeles för nära och den lilla grusväg som passerade huset gick precis utanför dörren. Vårt drömhus blev därför inte alls som vi tänkt oss och vi kan nu avfärda hela projektet. Lite tur i oturen kan man ändå säga och vi är inte bittra utan snarare lite lättade då ett husköp i dagsläget inte är optimalt.

Tomater har även planterats om idag och jag lovar dig mamma att du skulle vara stolt! De växer fint och jag vårdar alla växter och kryddor efter bästa förmåga.

Ayla har även fått bada i havet idag - hennes bedjande ögon gick inte att blunda för länge och hennes glädje när hon väl var i vattnet var värt oron från min sida (det är ju trots allt bara tre veckor sedan hon låg på operationsbordet). Diva badade även hon och var riktigt nöjd idag!

Matlista

Denna vecka har vi haft en förplanerad matlista. Listan finns upphängd på kylskåpsdörren där jag kan läsa vilken middag jag ska laga vilken dag. Helt underbart! Ångesten över matlagningen har under veckan minskad och aptiten dessutom ökad - hur nu den kopplingen fungerar? Men skönt är det att slippa fundera varje eftermiddag vilken mat man ska hitta på.

Ett smärre fel smög sig dock in på listan i går. Kycklingwook och potatis stod det. Även om någonting kändes galet, så följde jag listan till punkt och pricka. När Anders kom hem upptäcktes felet - man kan ju inte ha potatis till kycklingwook! Nudlar skulle det stått. Hur som så var maten ätlig, nästan god rentutav. Att Anders blev mobbad på jobbet för sin matlåda är ingenting jag direkt tar skada av....

Idag blev det uppstekt palt. Och i morgon köper vi en pizza eftersom jag ska vara duktig och jobba på kvällen/natten. Hoppas jag kan hålla mig vaken bara.....

Födelsedagsplaner på jobbet

Var dag på jobbet för med sig en ny erfarenhet eller upplevelse rikare. Idag fick jag erfara hur det känns att bli tyst anklagad för att muta tjänstemän....

Bakgrunden till historien är ett måste för att ni ska se att jag har rent mjöl i påsen! Så här lyder historien....

En arbetskompis fyller år denna vecka och på mailen har vi fått information om att frivilligt ge en slant till present. Självklart vill jag ju vara med på presenten så jag skrapar ihop lite kontanter och har med mig till jobbet för att vid rätt tillfälle lämna över dem till rätt person. Så infaller "rätt" tillfälle och den berörda personen är på plats. Dock sitter denna person vägg i vägg med födelsedagsbarnet så jag ville lämna över pengarna lite diskret för att inte väcka uppmärksamhet och därmed röja kontorets planer. Vilket i verkligheten innebar:

Att vi båda stod inne på rummet och pratade med låga röster, med blickar nervöst sneglandes ut mot korridoren för att inte bli upptäckta. Ett kuvert åkte fram och från mina jeansfickor åkte några skrynkliga sedlar fram. Snabbt var de placerade i kuvertet som skickligt gled ned i en låda. En pust från mig över att inte blivit upptäckt av självaste födelsedagsbarnet.

När jag nöjt vänder mig om för att gå ut ur rummet sitter två besökare på stolarna vid fikaborden mitt över och ser något fundersamma ut. Först då reflekterar jag över hur konstigt hela situationen måste ha tett sig! Men det var ju inte som det såg ut! Tänk vad några oskyldiga presentpengar skulle kunna leda till....

En älg mitt på vägen

Som vanligt i morse 06.58 steg jag och hundarna ut genom ytterdörren för att ta vår morgonpromenad runt tennisplanerna. Beräknad hemkomst är i vanlig ordning klockan 7.12. En helt vanlig måndagmorgon helt enkelt.

Men så plötsligt travar en stor älg över vägen ungefär fem meter ifrån hundarna och mig. Rakt över asfaltsvägen mitt bland husen. Om mina ögon vart stora var det ingenting om hur ögonen blev på Diva - stackarn visste inte vad hon skulle tro! Det tog några sekunder extra innan hon reagerade. Och hon reagerade precis som förväntat - som en jakthund. Ayla var såklart tvungen att haka på, även om hon inte riktigt visste vad hon skulle göra. De människor som bevittnade händelsen såg alltså en älg trava förbi och strax därefter kom två dragiga hundar med sin matte på släptåg. Tur jag är stark så jag snabbt kunde reda upp situationen utan värre pinsamheter.

Detta är andra gången jag varit så nära en vild älg. Första gången kunde dock ha slutat illa, då jag var lite för ivrig med min kamera i jakt på fina fotobevis. .... Älgen blev den gången less mig som kommit liiiiite för nära och vände för att travande komma emot mig. Snabbare än så har jag nog aldrig sprungit! Och rädd var jag också!

Detta var förmodligen månadens händelse här i Kungshamn, då det inte är alltför vanligt att se älg här!

Söndagstur

Våra härliga söndagsturer är tillbaka! Varje vår, sommar och tidig höst brukar vi ta bilen om söndagkvällen för att köra runt lite och bara titta oss omkring. Detta gjorde att vi upptäckte många fina ställen i Umeå, och nu kan vi alltså börja upptäcka de fina omgivningarna härikring också! Det är så lätt att drömma sig bort när man får se andra människors fina trädgårdar, deras hus, läget......

Mer än så får ni inte veta idag då jag har jag "massor" att göra innan det blir sovdags. Innan jag slutar skriva vill jag dock skänka en tanke åt Elin som tidigare idag har fått plocka upp fyra (!) uppspydda lemlar. Ge den duktiga jaktvovven en puss på nosen från mig!