Hur går det?

Det beror på vad ni syftar till? TV:n? Fixat! Kylskåpshantaget? Snart fixat. Den pratsamma tjejen på bussen...... Kan vi byta samtalsämne?

Som ni förstår går det inte så bra för mig att tillämpa alla tips jag fått på hur jag ska få henne att sluta prata med mig utan att vara alltför otrevlig. I går åkte hon inte buss, yippi. Idag var hon tillbaka. Jag satte hörlurar i öronen och dubbelsniglade mig ut från bussen, vilket gick riktigt bra och jag halkade lååååångt efter. Släpade således benen fram med hörlurar i öronen och tittade demonstrativt åt alla andra håll än hennes. Men skymtar dock i ögonvrån att hon STANNAR för att VÄNTA in mig. Sniglar mig åt det hållet och trots mina hörlurar och att jag ser upptagen ut börjar hon prata. Lossar då demonstrativt ena hörluren med ett oskyldigt "Va". Hon repeterar och jag svarar kort för att återgå med hörluren i örat. Men icke, hon pratar vidare och jag får gå med tunga steg den sista biten med ett inre i fullt uppror.

Suck. Plan B.

Hur kan moussen bli så ljus?

Eftersom jag har glömt mitt och Malins vinnande koncept på chokladmousse var jag tvungen att slå upp ett nytt recept på datorn. Och hittade ett som såg likadant ut, i princip. Grädde, äggula och mörk blockchoklad. Smält, blanda och vispa ihop. Klart. Precis som jag brukar göra!

Det stod i receptet att det skulle vara mörk blockchoklad, men jag minns att jag brukade ha ljus blockchoklad istället- godare. Så jag bytte således den mörka chokladen mot den ljusa. Och följde därefter receptet till punkt och pricka.

Döm av min förvåning när den färdiga moussen inte såg ut som den brukade, denna var mycket ljusare än normalt. Kläckte ur mig en fin kommentar till Anders: Vad konstigt, moussen blev så ljus fast jag följt receptet till punkt och pricka förutom att jag bytte den mörka chokladen mot en ljus! Blicken jag fick talade sitt tydliga språk - är du helt bakom flötet eller? Okej, okej.....jag fattar varför den blev ljus.....skulle använt lite mer choklad eller använt den mörka.....som receptet sa.

Kommer att äta upp den ändå, fyra små skålar står i kylen och väntar till klockan 20.00 och kontoret. Nåde TV:n om den inte funkar då........

( I morgon bitti kommer mina hörlurar sitta fasthäftade i öronen. Laddad )

Minns ni?

Minns ni mitt inlägg om att vi alltid har otur med de små sakerna i livet? Tänka sig, idag hände det igen. Jag blir inte förvånad längre och mitt tålamod blir bara bättre och bättre gällande sådana här saker. Nästan så jag drar på smilbanden åt ironin.

Idag har vi äntligen efter en månad utan kyla inhandlat ett kylskåp - tänka sig, inte en enda matförgiftning har vi åkt på under tiden! Eftersom det gamla kylskåpsmärket inte finns att få tag på och en ny kyl och vår gamla frys således inte skulle matcha varandra var vi ju såklart tvungna att köpa en ny frys också. Den fungerande gamla frysen får fungera som reserv och ersätta det urgamla energitjuven till frysskåp som för något år sedan inköptes från blocket och som hängt med sedan dess (boven i dramat när elekticiteten inte ville fungera här i huset). Win win situation helt enkelt. Trasig kyl och urgammal frys befinner sig numera på Uddevalla soptipp (där kylen för övrig fick representera det nyaste och finaste av alla slängda vitvaror.....). Priset diskuterar vi inte, då vi helst vill glömma att vi blivit ruinerade på någonting så tråkigt som kyl och frys.

Nåväl. Jag hade gärna visat er en bild på förvärvet om det inte vore som så att hantagen skulle monteras av oss själva här hemma. Enkelt sa säljaren. Enkelt antog vi. Och det skulle varit enkelt om vi fått rätt saker med oss. Men i förpackningen till kylen finns tyvärr ett lika par gängor som hantaget ska monteras fast i. Självklart skulle det, som för hantaget till frysen, vara omaka par  - spegelvända - för att kunna fungera. Någon trött arbetare på lagret har alltså packat ihop fel monteringsgrejor åt oss. Vi tackar. Kan därför inte slutföra installationen av våra nyköpta vitvaror förrän försäljaren öppnar på måndag. Men vi ska inte klaga, för nu har vi ju ett kylskåp i alla fall. Än så länge.....väntar på att någonting oturligt ska hända. Som alltid. För som sagt, vi har ju sån otur med de små sakerna här i livet.

En uppdatering om TV sändningen också när jag liks är i gång! Det har blivit skillnad - från att hacka var femte minut till att inte visa någon sändning alls. Lysande.

Tidiga mornar

Prata inte med mig tidiga mornar - varning för surtant på grinigt humör! Hur får man fram det budskapen till en vilt främmande person man inte vet någonting om?

Att busspendla har sina nackdelar. Jag är trött och vill således vila och sedan i godan ro vakna till när jag väl kommit fram till jobbet. Därimellan bör man inte försöka kommunicera med mig mer än nödvändigt. Så stiger då på en kvittrande glad, för mig helt främmande, person på bussen varje morgon halvvägs till Kungshamn. Som tur är pratar hon glatt med chauffören under resan och jag kan på så vis vila ifred. Däremot bygger jag upp en otrolig irritation eftersom jag vet vad som komma skall......

Vi stiger nämligen av bussen på samma ställe och de ynka 40 metrarna till mitt jobb har blivit dagarnas största irritationsmoment. För denna helt främmande person MÅSTE verkligen prata med mig VARJE morgon. Hur långsamt eller snabbt jag än stiger av bussen, sniglar mig ut genom dörren, "låtsas" glömma någonting......så står hon givakt utanför och väntar på mig. För att prata om någonting helt oväsentligt de 40 metrarna jag har till jobbet. Prat om väder, om helgen, om ljuset, om klockan.......om allt. Och jag är inte det minsta intresserad av att knyta sociala kontakter, vara trevlig och tomprata med främmande människor kvart över sju på morgonen. Tyvärr. Jag funkar inte så.

Men hur säger man till en främmande människa att man inte är intresserad av att prata? Att man vill promenera 40 meter själv i tystnad på morgonen? Att man blir irriterad för någonting som förmodligen 99,9 procent av befolkningen inte skulle ta så hårt? Att man helt enkelt vill vara ifred?

Nä, precis. Det går inte att förmedla på något fint sätt. Därför gnäller jag av mig i skriven text så att jag, tillsammans med en välbehövlig helg, kan samla ork att smälla upp ett falskt leende på måndag morgon igen. (fast jag tror att jag inte ens på senaste tiden har bemödat mig till ett leende, utan enbart sträckt mig så långt som till korta stavelser som svar på prat ......skäms på mig.....)

Vem har jag fått denna extremt dåliga egenskap ifrån?

Ordningen är återställd

Och lugnet infinner sig. Efter ett gäng hektiska dagar med en aktiv brorsa på besök så sitter nu jag, Anders och hundarna framför TV.n (som fortfarande hackar.....) helt utpumpade.

Flera kvällar har tillbringats i stallet med ridning, mockning och pyssel. Andra kvällar har vi varit bortbjudna på fika och varit med Ayla till veterinären för att få vaccin och "gammelmedicin". "Sena" kvällar, aktiva dagar och sega mornar = helgen är mycket efterlängtad!

Ett mycket uppskattat paket hittade dessutom  till vår brevlåda igår med serien Robin Hood som en hälsning hemmifrån Umeå. Tusen tack! Saknar er alla där hemma!

Nu får vi förflytta oss från vardagsrummet till sovrummet, främst eftersom TV eländet inte går att se på på grund av allt hack! Robin Hood nästa!

Inte så poppis

Här hemma är jag den mest inpopulära individen av alla. Sura blickar från hundarna och en sådan där "måste du verkligen" blick från Anders gjorde att jag kände mig minst sagt oönskad. Elelr snarare min arbetsinsats var oönskad. Dammsugning.

Anders ogllar ljudet det för med sig och hundarna likaså. Hundarna är dessutom störd på att dammsugaren slår i kanter och i sängen där de söker skydd. Så när jag glatt störde deras morgon med att informera mina avsikter blev det sura miner och suckar. Jag ville ju bara göra fint! En gång i veckan får gänget faktiskt offra några minuter att bli störda, så vi man kan gå på golvet utan att bli alldeles grusig åtmindstone någon dag. Har märkt att springorna i golvet inte är till någon nackdel (som jag först var orolig över)- de samlar ju på sig grus och smuts så man slipper ha det direkt på golvet! Och om man sedan dammsugar jämns med springorna så sugs all skit upp fårn springorna igen! En helt lysande konstruktion! Därav räcker det att bara dammsuga en gång i veckan trots hundar!

Vi är numera helt slut efter helgen. Erik är här och då kan man ju inte ligga och lata i soffan utan måste göra någonting....!

Varför alltid vi?

Jag brukar säga att vi har tur med de stora sakerna här i livet: hus, kärlek, jobb, mm. Men ingenting kan ju vara fulländat så när det kommer till de små detaljerna så har vi alltid otur. Ta vårt kylskåp till exempel.

Kylskåpet har fungerat fläckfritt i fem år. Samma dag som vi flyttar in så är kylskåpet givetvis trasigt av okänd anledning. Nåväl, sånt händer, vårt fel är det inte och vi väljer att tro att detta bara var oturen som spelade oss ett spratt. Så har vi då funderat om vi ska köpa en ny eller laga den gamla. Efter diskussioner, faktasök och ännu fler diskussioner kom vi fram till att vi försöker laga åbäket.

Servicegubbarna konstaterade elfel och bytte detta. Lysande, trodde vi skulle få ett fungerande kylskåp till helgen! Några timmar efter "lagningen" visar kylskpået återigen på minus tio grader. Vad? Servicegubbarna verkar förvånade och kommer ut för att kolla någon givare samt fylla på köldmediet. Efter en noggrann genomsökning kliar sig självaste chefen i huvudet och konstaterar att han ALDRIG varit med om någonting liknande. Inget fel på kylskåpet men ändå fungerar det inte. Trots dyyyyyyr lagning. Gubbarna skulle hem och fudnera över helgen för vidare analys till veckan.

Nu till min poäng. VARFÖR drabbas vi alltid av sådana här små, men ändock irriterande, oturligheter? Så fort vi gör, köper eller hanterar någonting så blir det nästan alltid fel. Mycket märkligt. Men så länge det stannar på den här nivån får man ändå vara rätt nöjd, så länge de stora sakerna i livet är fyllda med tur. Men märkligt kan jag ändå tycka.....

Häftigt!

Igår var jag nog med om ett av de häftigaste upplevelserna i hästväg! Jag följde med till stallet för att provrida en kompis quarterhäst.

Hela ridhuset hade vi för oss själva och jag fick en snabb lektion i hur jag skulle "styra", stanna och sitta i westernsadeln (som var hemskt bekväm för övrigt). Eftersom jag inte gått på ridskola utan är självlärd kan jag ju inte rida ordentligt med hjälper, vikt, balans mm och när jag väl efter instruktioner och förklaringar har försökt på olika ridhästar så har jag inte riktigt fått in den rätta känslan.

Men att sitta upp på denna westerntränade häst var någonting utöver det vanliga. Plötsligt fanns ju den rätta känslan där! Vikten fungerade, hjälperna kändes mer logiska än förut, tvärstopp blev det så fort jag bara ändrade läget i sadeln och med benen. Häftigt! Vi skrittade runt koner, gjorde volter, stannade och travade med små små hjälper som jag inte ens trodde att jag sände ut (men eftersom det fungerade så gjorde jag ju någonting rätt). Och när det inte fungerade och jag förmodligen gav ifrån mig hundra olika signaler samtidigt så märktes det så tydligt på den tålmodiga hästen att det bara var att stanna och sedan ta nya tag. Tålmodig var ordet. Det var en så lugn, glad och trevlig liten häst med stort tålamod jag fick möjligheten att prova rida. Det kommer jag leva på länge!

Och jag gillar ridstilen, som jämfört med tidigare ridupplevelser kändes så logisk och så "typiskt mig". Det finns kanske hopp ändå om att jag ska kunna lära mig någonting? Detta hjälpte iallafall på traven!

Alla hjärtans dag

Idag är det alla hjärtans dag och jag vaknade till en helt underbart fin present! Så fint min bästa hade ordnat! Dessvärre får jag fira dagen och kvällen ensamen då Anders är på kurs i Stockholm - också andledningen till att jag åker lite senare till jobbet för hundarna kan ju inte vara hemma själv hur länge som helst.

Lite fix i huset

Idag har vi fixat lite i huset, finns alltid att göra och det är så roligt! De beställda gardinerna har kommit men vi fick köpa kvastskaft för att kunna rulla upp dem så som de skulle vara. Märkligt att det inte gick att köpa till anpassade rullar.....Överkastet till sängen uppe har också kommit. Grovingånen i källaren har fått lite hyllor och krokar för mina hästkläder men hela källaren är fortfarande under uppbyggnad och kanske inte som högst prioriterad ännu - vi har fullt sjå att fylla alla andra utrymmen!

Vår gamla komplementfrys är tömd och avstängd eftersom det visade sig vara boven i varför ugnen inte gick att använda utan att proppen gick. Överansträngning för den gamla frysen visade sig belasta elen något otroligt. Skönt det inte var något värre med elen i huset i allafall!

Och det är så tråkigt att ta bilder eftersom de aldrig motsvarar hur det egentligen ser ut! Ser så tråkigt ut på bild, men jag lovar: det håller på bli riktigt tjusigt här inne!

Kompis på besök

Så har hundarnas första kompis i Munkedal gjort entré. I går morse tittade h*n förbi, kanske för att hälsa oss välkomna till kvarteret? Ayla var snabbt framme och mottog hälsningen, medan Diva satt i fönstret med husse och matte och skällde.

En promenad vid Maltes stig

Hittade ett fint promenadstråk vi blivit tipsade om i förmiddags: Maltes stig. Det ser ruggigt kallt ut på bilderna och trots 2 plusgrader så bet det i kinderna eftersom blåsten var framme. Längst efter stigen fanns massvis med bänkar märkta med namn, vi funderar nu på att sponsra den slanten som behövdes om året för att få våra namn inskrivna på en alldeles egen bänk efter stigen!

Just det, denna skylt ville Anders promt skulle fotas så nu publicerar jag den också!

En liten rallyförare

Eftersom busstider, hundar och jobb inte har fungerat ihop i slutet på denna vecka har jag fått ta bilen till jobbet. I mörkret, livrädd med båda händerna på ratten har jag kört de smala slingrande vägarna till Kungshamn. Kolsvart och med mötande trafik som bländar. Snäva kurvor.....Huvva! Men redan efter två dagars körning kände jag mig som en kung efter vägarna. Vägarna upplevdes inte lika smala och mörkret inte lika mörkt. Plötsligt fann jag mig själv som en av de där vana bilisterna som slickar kurvorna och kör om lastbilar på de korta få raksträckor som finns att tillgå. Tänk så det kan ändras! Som en liten rallyförare.

På tal om bilar måste jag rapportera om Munkedals raggargäng. Suck. Har efter några kvällar i Munkedals centrum vid Ica och Konsum insett att centrum bebos av en hel drös raggare i sina trimmade volvobilar. Utanför fönstret på vägen nedanför kullen är dessutom deras "runda" som de kör runt. Det tar 10 minuter att köra rundan från centrum och tillbaka dit. Ungefär den tid det tar för mig att diska och uppmärksamma vilka bilar som kör alldeles för fort på vägen utanför köksfönstret. De flesta är röda volvobilar och dånar av dunkadunka musik och något hemskt ljud från avgasrören. Pinsamt. Sådant jag aldrig har förstått mig på.

Denna helg blir toppen eftersom vi nu kan använda ugnen igen! Tänka sig att en gammal frys kunde slå ut hela elsystemet - vi har en del att lära om att bo i hus. Tålamod om inte annat.

En kall kväll i stallet

Precis som förr i tiden: raggsockor på fötterna som är två stela ispinnar, oförmögna att gå på. Var kan jag ha tillbringat kvällen? Jo i ett stall såklart. Eftersom man är ute flera timmar i sträck blir man riktigt kall och förfryser både händer och fötter.

En kär vän har hittat mig en häst att ta hand om på torsdagarna, i samma stall som denne har sina hästar vilket är helt underbart roligt. Idag blev det dock ingen ridning eftersom ridhuset var upptaget men jag passade istället på att lära känna hästen Harry lite bättre. Och fann till min förtjusning en del charmiga egenskaper som liknade de som Sillen hade! Det kanske var därför det ska klick med honom förra veckan när jag träffade han för första gången? En riktigt mysig liten häst är det så vi ska nog trivas ihop. Förhoppningsvis kan jag också lära mig ett och annat om ridning eftersom jag nu mest bara sitter upp och hänger på.

Och så härligt att få vara i ett stall igen, mocka lite dynga, fylla de förhatliga höpåsarna (som jag en gång i tiden tyckte var såååå jobbiga att fylla), sopa lite, borsta lite....tja allt det där som hör till och som får timmarna att rinna iväg om kvällarna. Lite kalla fötter och händer hör till. Humöret är på topp ändå!

Dessutom har jag fått plocka fram mig avdankade fiiiiiina tjocktröja (som Anders skäms oerhört över och helst vill att jag slänger bort). Men den är så mysig och passar stallet perfekt! Ser framemot att få hämta mina gamla hästprylar från Umeå, för nu vet jag att de kommer väl till pass.

Bjuder på en riktigt gammal bild från den lyckliga tiden som hästägare vars förlust jag fortfarande inte riktigt kommit över.

Nostalgi

Klockan halv sex satt jag och Ayla i väntrummet hos veterinären för att få en spruta för lederna: sprutan för gammtanter. Eftersom det var drop in för vaccination så satt där även en del andra hundar, en grå lurv, en spaniel och inte mindre än en liten valp (kommer inte ihåg rasen: urgullig var den i alla fall). Ägarna var så lyckliga och pratsamma, förmodligen hade de ganska nyss hämtat den lilla. Och medan de kvittrade på och skrattade åt alla små ljud och grymtanden som valpen gjorde drömde jag mig bort i min egen värld medan jag kikade på Ayla som låg och sov på golvet - den enda hunden som var lugn i hela väntrummet. Förmodligen var hon den äldsta också bland alla spralliga omogna unghundar.

Tänka sig så tiden går fort. Nyss var hon ju pyttiliten och rymtes i knäet. Låg och sov på magen min, rymde titt som tätt, fastnade under hus och i staket, jagade bilar, bet hästen i mulen och svansen, jagade en livrädd brorsan upp i sofforna, lekte med svanarna utanför huset, jagade fiskar i bäcken, skällde på ekorrar......Ja jösses vad man har fått stå ut med!

Så plötsligt blev valpen en gammal tant! Hur nu det gick till? Stela leder och sova bort hela dagen i matte och husses säng? Jösses säger jag bara! Men hyssen sitter trots allt i, om än de inte komemr fram lika ofta som förut. Jag tror hon har fått sig ett rykte här uppe som snuskhund.....eftersom hon varje eftermiddag juckar på filten ute på gården. Pinsamt.

Busspendling

Det är rätt intressant att pendla med buss. Så många olika människor man stöter på och vilka underliga egenskaper en del av dem har:

Vi har dem som har med sig datorn och riggar upp en action film, och som åker ca en halvtimme.

Vi har dem som pratar o skrattar så högt att man får ont i öronen och är helt utmattad innan man har kommit hem.

De som lyssnar på hårdrocksmusik så att hela bussen dånar

Sen har vi en hel hög som inte har förstått systemet att man ska trycka på "stoppknappen" när man vill stiga av och som förvånat utbrister "men stannar inte du här! Jag ska ju av!". Och som muttrande lägger till efter att chauffören har förklarat att ingen tryckt på stoppknappen "men den brukar ju alltid stanna här"....Suck

Tur att jag är fläckfri som medpassagerare!

Sängen var visst bra!

Nu har jag sovit i vår nya säng i två hela nätter. Jag var orolig första natten att jag skulle tycka sängen var oskön och få ont i ryggen eller någonting sådant. Speciellt eftersom tanten på Ikea rynkade skeptiskt på pannan när vi gjorde vår beställning:
- Du vet att en fast säng är rätt hård va?
- Jo, men jag brukar ha hårda madrasser för annars får jag ont i ryggen
Och sedan malde hon på ett tag om att lätta personer brukar ha en mjukare säng och att hon ville berätta det innan jag köpte sängen så jag hade en chans att ändra mig. Och sedan hade jag ju 90 dagars bytesrätt också. Allt detta surrandet gjorde mig självklart tveksam och nervös. Om alla andra lätta personer har en mjukare säng, kan jag då vara så udda att just jag måste ha en hård säng? Osäkert.....men jag gick på magkänslan i alla fall och det visade sig bli rätt! Än så länge vill jag tillägga....

Dagens problem: Kylen och ugnen
Dagens plus: Snart får jag sova i den sköna sängen.....

Ett urval av bilder ....

....på vårt hem. Obs! Under uppbyggnad! Det känns som vi har ett helt palats att inreda. Och vi har inte så mycket ännu. En ny säng (som gick upp genom trappöppningen) har vi dock köpt oss igår och äntligen har vi plats för två nattduksbord. Mitt bord monterade jag ihop alldeles själv. Gardiner och nytt sängöverkast är beställt, jösses känns som vi bara öser slantar omkring oss!

 Gästrum och kontor

 Vardagsrum

 Sovrum på ovanvåningen

Efter många om och men....

....fungerar nu Internet. Tänk, människan kan resa till månen och flyga men att ändra ett telefon och bredbandsabbonnemang ska vara oerhört komplicerat! Att därtill lägga på ett TV abbonnemang är obeskrivligt krångligt. Så här sitter vi nu efter att ha pratat med åtskilliga människor (trevliga tack och lov) på Telia och har ett fungerande Internet (men eftersom systemet deras inte klarar av att lägga på ett TV abbonemang förrän Intrenetöverflyttningen är klar får vi vänta ytterligare på TV - max 8 dagar har vi blivit lovade.....leveranstid). Tålamod är människans bästa egenskap sägs det. Mitt börjar tryta och det är ändock oändligt långt.

Nåväl, förutom detta missöde (det finns några fler, men jag vill helst fokusera på de positiva bitarna, som trots allt överväger alla problem!) har allting gått bra. Flytten är gjord och vi är stormförtjusta över huset. Hundarna likaså. Det var riktigt jobbigt att förra helgen flytta, det vill jag helst inte göra om, då vi hade fler saker än jag trodde. Att ställa allt i ordning däremot är riktigt roligt och jag hann få fint på mina lediga dagar under veckan som var. Busskort har jag skaffat mig och än så länge fungerar busspendlingen riktigt bra, speciellt som jag upptäckte en busshållplats endast 5 minuter härifrån.

Diva älskar källaren där hon helst vill ligga. Hennes hundgård ska monteras i helgen. Ayla trivs bäst i linan ute på gården där hon sitter blixt stilla och bara snusar och kikar. Fånigt. Ayla tycker inte om källaren men har lärt sig att maten finns där, så då blev det bättre. Diva gillar inte att sitta i linan och vi hoppas därför hundgården ska passa henne bättre. Bortskämda är vad de är! Även de hade en jobbig helg förra helgen när de förstod att vi skulle flytta - de var så duktiga.

Lägenheten städades under 4 timmar i går. Helt slut var vi när vi kom hem men ack så skönt att få det bortgjort. Och så skönt det kändes efteråt! Att hyresvärden gått och höjt värmen när de skulle visa lägenheten för en potentiellt ny hyresgäst (el som vi bekostar) stör mig dock något enormt och jag kokar bara jag tänker på det....! Så skönt att komma därifrån!

Just det, min stackars handled har blivit överansträngd och går numera inte att röra uppåt eller nedåt. Hålls den i ett stilla rakt läge mår den prima. Smörjer med zon och hoppas den fula bulan ska sjunka undan och jag återfå full rörlighet i handen. Som tur är är det vänster hand som drabbats.

Idag ska vi njuta av att vara husägare. (Ska bara byta proppar i proppskåpet i källaren så att elen fungerar......och ringa försäkringsbolaget och höra om de känner för att bekosta ett nytt kylskåp - nog för att det ska vara kallt i ett kylskåp men minus 10 kan vara lite överdrivet.) Bilder kommer snart, vill bara fixa en liten detalj till......