En grillafton

Eftersom gårdagen bjöd på ett sådant fint väder vi inte sett här nere i Munkedal förut, så tog vi fram "eldstaden" och tände en fin brasa ute på uppfarten. Efter att ha fått åkt runt hela Munkedal på jakt efter ved (här finns visst inga utemänniskor....).

Hela familjen var med och grillade: jag, Anders, Ayla och lille Igor. Ayla höll värmen vid brasan och tiggde korv, Igor var nyfiken på glöden (!) och ville ha korv även han. Vad grannarna tyckte om vårt påhitt vet vi inte annat än att vi såg dem smyga i fönstren för att se vad vi höll på med. De har nog aldrig sett någonting liknande förut, och vi kan vara dumförklarade vid det här laget.

Men: vilken underbar kväll vi fick!

Det blir aldrig perfekt....

Efter att ha tittat, väljt och vrakat, provkört och funderat, funderat, funderat kom vi äntligen till skott. I onsdags blev det via Kvarndammen budgivning på en bil som vi spanat in och varit och provkört som vi beslutade oss för att buda på. Med inte alltför stora förhoppningar på att vinna budgivningen satt vi redo i onsdagskväll framför datorn spända av förväntan. Och efter fem minuters koncentration satt vi med gapande munnar och funderade på vad som hade hänt. För plötsligt fick vi ett bekräftelsemail på att bilen var vår och kunde hämtas inom fem dagar. Vad hände där?!

Tänka sig så lätt det gick att få sig en ny bil, efter alla funderingar fram och tillbaka. Så idag eftermiddag åkte vi till Göteborg för att hämta upp den. Allt gick som smort, superenkelt var det och vi känner oss så nöjda med nyförvärvet! Vilken skillnad att köra den gentemot den lilla forden....(absolut inget ont om forden!).

Hur bra bilen än kändes så blir ju aldrig allting perfekt. Så inte heller denna gång, men jag tror vi kan leva med skavanken. Kika lite på bilderna här nedan så kanske ni förstår vad jag menar.....

(För er som missade det uppenbara: man hade kanske önskat sig en annan bokstavskombination till registreringsskylten....)

Jakten på matlådan

Som vanligt lade jag i morse in min matlåda i kylskåpet, invirad i en ICA-plastpåse. Döm därför av min förvåning när jag vid lunchtid öppnade kylskåpet och såg att MIN matlåda var borta. En tanke gnagde dock när jag såg att en likadan ICA-påse befann sig orörd på hyllplanet ovan. Tänk om någon förväxlat påsarna och tagit min låda istället för sin egen? Men då är det ju lugnt, för ingen börjar ju äta av någon annans låda, så förmodligen ligger min orörd i kylskåpet nere i matrummet!

Så jag traskade iväg utan att veta om jag skulle få någon lunch eller inte. Väl i lunchrummet ser jag gänget på kontoret sitta vid borden med sina matlådor. Men någonting glimmade bekant där mitt bland allt - där är ju MIN matlåda! :O I händerna på någon annan! STOPP! Fort som tusan var jag framme, medan denne var i full färd med att spruta ketchup över all hemlagad potatismos!

-Men sa jag, det där är ju min korv och mos!
- Va?
- Ja, och det finns säkert två morötter i ICA-påsen också!
-Oooops......

Det visade sig att denne inte hade packat matlådan själv så h*n hade ingen aning om vad som skulle serveras - därav förväxlingen.

Jag kom i alla fall i rättan tid: till en varm matlåda, ett glas vatten, bestick serverat.....tja, vad mer kan man förvänta sig?!

Tänk så det kan bli!

Lite höstbilder

Idag var det bättre väder än väntat varpå jag äntligen kunde ta med kameran ut på promenaden. Vi har dessutom haft finbesök från Norrköping hela helgen så det har varit en underbar helg (som jag inte vill acceptera snart är slut....)!

Det förhatliga skräpet...

....är nu borta! Så många måndagar vi sagt att vi måste ta oss i kragen och åka till återvinningscentralen med allt skräp vi samlat i hästsläpet: TV, lysrör, målarburkar, gamla mattor, frigolit, kartonger.....tja, all möjlig bråte man lyckas få ihop när man har hus. Och enda dagen återvinningscentralen har öppet längre än till fyra är ju just måndagar.

Så idag har jag laddat upp, redan från förmiddagen på jobbet. Med tankar om hur skönt det ska bli att bli av med skiten, att kunna köra in moppen i släpet så den ej blir förstörd eller stulen under vintern och att vi kan städa ur bilen ordentligt (går ju inte att göra innan skräpet har körts iväg i skuffen och baksätet). Positivt tänkande! Men på eftermiddagen precis när det var dags att åka hem var inspirationen inte på topp. Kan vi inte skjuta på det en vecka till? Och bara ha en sådan där lugn och skön eftermiddag framför TV:n och slappa....

Väl hemma gjorde vi dock en kraftansträngning och packade ihop skiten i bilen och åkte iväg. Och oj så skönt det känns just nu! Kvällen i soffan blev betydligt skönare när vi uträttat denna vånda!

Så nu kan vi sova gott! Godnatt!

Leka, leka, leka

I takt med att vädret ute blir sämre, tillbringar vår vilde till katt mer och mer tid inomhus eftersom han inte vill smutsa ned sina tassar eller bli blöt om pälsen. Några korta turer är han ute och springer men sitter sedan vid dörren och skriker som en tok för att få komma in.

Mer och mer energi har han självklart, han är ju en ungkatt. Och den måste han bli av med på något sätt. När han är ute faller sig detta naturligt men när han vistas inomhus måste han bli av med energin på något sätt. Blomkrukor faller, han tuggar sönder varenda hårsnodd han får tag i, dummar sig med Ayla, sitter i diskhon och leker med bestick, springer framför fötterna så man snubblar.....ja listan kan göras lång.

Om nätterna släpar han Aylas koppel  och sina leksaker till sovrummet och busar runt med dem när hela huset sover. Det slutar alltid med att han blir portad från sovrummet.

Idag har han hjälpt till att byta vatten till fiskarna. Han passade givetvis på att fiska lite också, som tur är utan resultat.

I går inspekterade han ett ljus vilket innebar att av nio små morrhår återstår enbart sex stycken hela och tre stympade med en krullig spets på. Förhoppningsvis lärde han sig någonting?

Men nu är energin slut och han myser kurrandes på min mage samtidigt som jag skriver. Det är ju det som gör det underbart med en katt, så då är allt gammalt förlåtet!

En dag på Ikea

Idag åkte vi till Ikea med en lååång inhandlingslista på roliga småprylar och hyllor. Lite sen i starten var vi, vilket vi aldrig brukar vara men vi föredrog en lång sovmorgon framför effektivitet för en gångs skull.

Men ack så besvikna vi blev över besöket. Knappt hälften av vad som stod skrivet på inhandlingslistan fick vi stryka och två ynka påsar med lite ljus, blommor och glas fick vi med oss hem. De hade ju i princip ingenting av vad vi skulle ha! Som sagt, besvikna var vi när vi åkte därifrån och det lär dröja innan vi gör om trippen, även om Ikea bara ligger en timme bort.

Ayla blev desto gladare när vi kom hem för jag hade tjurigt nog tvingat med en gossedjurstiger i inköpspåsen - trots att Anders tyckte det var fjantigt och onödigt. Men som hon gillade den! Precis som hennes gamla två tigerleksaker.

Nu slappar vi i soffan, utom Ayla som ligger bredvid sin tiger i hallen.

Lite dåligt samvete

Idag åtog jag mig att själv promenera runt stallet med Ayla medan Anders fick stanna hemma och slappa i soffan. För denna prestation kommer jag få en kvarts massage ikväll - känns som en bra deal!

Samlade på mig lite reflexer och var sedan redo att promenera iväg. Enda kruxet var att lille Igor befann sig på ospecificerad plats utomhus och han vill jag för allt i världen inte ha med mig på promenad ned mot vägen. Så jag smög mig iväg så tyst jag kunde med Ayla i släptåg, ständigt med en blick bakåt. När jag trodde kusten var klar och började slappna av blev jag oturligt nog stoppad av grannen nedanför för en pratstund. Vilket i och för sig är trevligt men denna gång blev jag orolig att Igor plötsligt skulle dyka upp och skapa problem. Men se det gjorde han inte, och vi pratade på länge.

Så plötsligt hör jag, någonstans ifrån, ett bekant ljud. Som inte uppfattades av grannens öra men mitt tränade öra hörde det klart och tydligt. Igor- mjau. Satan! Fort avslutade jag samtalet med grannen med förklaringen att jag hör katten i närheten och måste skynda iväg. Snabbt och smidigt hade jag och Ayla lämnat platsen och kunde ta en långtur i ösregnet, som började halvvägs på turen.

Väl hemma möts jag av Igor så fort jag öppnade dörren. Är du inne redan frågade jag? Så får jag till min fasa höra att Anders hade uppfattat ett oerhört plågat mjauande utanför dörren och när han väl öppnar dörren för att se efter vad Igor ville ser han honom sitta på gårdsplanen och skrika i högan sky. Stackars Igor! Han trodde familjen hade lämnat honom.

Och nu får jag dåligt samvete att jag smög i väg fastän han ropade på oss........I natt får han sova i sängen bredvid huvudet som han älskar (och vi hatar).

En sockerbagare....

.....hen bor i staden......

Under söndagen var jag verkligen laddad. Och längtade enormt till kvällen klockan 20.00 när jag tänkt boka plats för säsongsstarten av underbara Solsidan. Självklart i vanlig ordning ringde jag till mamma under dagen för att småsurra, och nämnde då givetvis kvällens planer. Man ska inte skjuta brevbäraren men ack så besviken och tjurig jag blev när hon fint upplyste mig om "nämen, var inte det med start nästa vecka?"

Vad? Snabbt var jag inne på datorn för att kolla upp om informationen stämde. Och givetvis stämde det - den 7 oktober är det säsongspremiär. Mamma har sällan fel.

Om jag sedan tidigare var laddad är jag övertaggad vid detta laget. Allt som upptar min hjärnverksamhet handlar om Solsidan och den lilla reklamsnutt som spelas på TV emellanåt. Trallar dessutom runt nynnandes på "en sockerbagare hen bor i staden, hen bakar kakor....." och asgarvar åt det roliga med alltihopa.

Suck, jag längtar till söndag så jag får ladda av och bli lite normal igen.