Aldrig får vi måla

Som jag väntar på bättre väder så att vi kan måla färdigt där det blivit missat utefter husväggarna och undertaken på södersidan. Om detta äntligen kunde bli gjort har vi bara ovansidan på två husväggar kvar vilket vi behöver skyliften till, och som vi lite motsträvigt insett att vi måste göra på vår korta semester eftersom vädret inte är med oss om helgerna.

För att vår korta semester inte ska bestå av flera dagar med målarkläder och penseln i högsta hugg (finns ju roligare saker att ägna sig åt....) är jag hemskt angelägen om att få bort all målning vi kan innan helgen v.29. Och känner mig nu smått stressad eftersom tiden tickar på och vädret förblir riktigt dåligt. Nästa helg kommer passera med samma väder, helgen efter jobbar jag och så plötsligt är vi på helgen v.29 när jag vill ha det klart!

Som tur är är Erik här och kanske kunde hjälpa oss under veckan när solen skulle titta fram några dagar. Kanske hinner han klart med "bättringsmålningen" som behövs där det blivit missat. Kvarstår då sedan några timmars jobb med undertaken som jag hoppas vi kan pyssla ihop......

Så mycket att göra och så lite tid att göra det på!

Mera bilder

Efter en extremt stressig vecka orkar jag inte skriva någonting fyndigt, däremot kan ni få se de fina bilderna min kollega tog på Tumlaren igår.

Fantastiskt

Ser ni på bilden vad som var på besök i Kungshamn idag? En liten tumlare! Bara bebisen som inte såg ut att vara större än en hund simmade runt i vikarna vid Tången där jag fick den stora äran att få se den. Fotot är självklart dåligt eftersom jag inte kan med zoomen på Iphonen, men ska tigga till mig lite närbilder i morgon från min kollega.

Helt fantastiskt var det att få stå inte mindre än fem meter från en liten val som egentligen inte hör hemma i svenska vatten! Jag hörde hur han andades och plaskade runt när han busade runt med en manet. Hade kunnat spendera timmar längst bryggorna bara för att kika men jobbet kallade såklart efter ett tag.....

Känslan grumlas lite av att man inte vet om han kommer klara sig. Han ska ju inte vara här inne egentligen! Och var har mamma val tagit vägen? Hoppas den lille var "avvand" så att han inte svälter ihjäl i alla fall. Sånt vet man ju aldrig men jag hoppas att han hittar ut igen och får leva ett långt lyckligt liv där ute i havet!

Årets första dopp

Står Erik för! Nu när mamma, pappa och Yulle lämnat oss för att åka hem kommer Erik på besök. De bara byts av!

Eriks första dag i Munkedal bestod av ett dopp i det blå med Ayla. Vi andra stod på torra land med gåshud om armarna....kallt....

Sommarkänsla

När Lotta på Liseberg och Allsång på Skansen börjat, ja då vet man att sommaren är här! Må kalla mig gammal och tråkig men sommarkänslan infaller direkt när programmen börjat ljuda ur TV:n. Igår kväll satt jag bänkad framför Lotta på Liseberg och led med de stackare som satt ute i ett regnigt kallt Göteborg. Även om jag inte sjunger med här i soffan (nördvarning i såfall) så kan man ju nynna med lite tyst i förbifarten.....

Idag bokade jag glad i hågen plats framför TV:n för att se på den gamla hederliga Allsången - underbart! Halva programmet har nu gått och till min stora besvikelse hoppade en mindre populär (i mina ögon) artist in på scenen, nämligen .....Sean Banan.....(Inga kommentarer Maria, jag vet vad du tycker....). Efter hans entré i Melodifestivalen tål jag inte att se, eller höra, honom. Och min premiärupplevelse av Allsången känns därmed aningen dämpad.

Jaja, tur det finns hörselproppar.

Stockholm i mitt hjärta......tralala....

En till aktiv dag

Idag har vi trotsat regnet och varit ute nästan hela tiden. En promenad i Uddevalla under dagen och nu på kvällskvisten promenerade vi hela Maltes stig. Behöver jag tillägga att vi var de enda som var ute och gick i regnet? Hundarna är nu dyblöta, inte bara av regnet utan Ayla var såklart nere i havet och tog sig en simtur.

Under dagen har vi även jagat sniglar och ordnat en "snigelhörna" med upphängda saxar och andra behövande redskap för att de ska vara lätta att plocka fram när vi går vår kvällstur i trädgården. Ölfällorna är utspädda med vatten pga regnet, några är även urdruckna av en törstig hund....

Anders har byggt mig en fin träkruka att plantera mitt fina träd i, som jag hittade på plantskolan och bara var tvungen att köpa. Det finaste lilla träd jag sett!

Nu väntar en god efterrätt och sedan sängen, för i morgon är det roliga slut och en helt vanlig vecka tar form.

Vad ska kisse heta?

Härom kvällen ägnade vi en hel timme åt att diskutera olika förslag till kattnamn. Vi blir nämligen med katt om några veckor och har valt ut en livlig herre, grå/svart vit i teckningen. Men vad ska han heta? Alla möjliga förslag har Anders kommit på, några bra och flera mindre bra.....Nu lade sig även mamma och pappa i diskussionen och vi har flertalet namnförslag (även med hjälp från Internet såklart....). Det tycks vara svårt att enas om någonting!

Ett av namnen har fastnat hos tre av oss, den fjärde (nämligen jag) är mindre förtjust i namnet. Eftersom Erik vid telefonsamtal också fattade tycke för namnet känns det som att jag är i extremt underläge och börjar fundera på vad de hör som inte jag hör? För inte låter väl Igor som ett fint namn till en liten kattkille?

Övriga namnförslag som kommit fram är bland annat Snorre (tydligen ett isländskt namn: jag vägrar och kommer strejka här hemma), Nisse, diverse människonamn är på förslag från både Anders och pappa (herrejösses, är ju en katt som ska döpas! Inte en bebis!), Diesel, Zorro, Zingo...... Ni kan tänka er att vi har svårt att enas! De två sista faller mig i smaken men tyck inte gå riktigt ända hem hos övriga. Eller jo, Zorro som är pappas favoritnamn.

Men nu har "alla" automatiskt börjat kalla den väntade nykomlingen för Igor och eftersom Anders är den som har sista ordet i frågan är jag rädd att det är och förblir en liten Igor som kommer att bo hos oss framöver. Så gott folk, vad tycker ni? Bör jag skämmas att uppge namnet på vår katt om denne döps till Igor?

Dagen efter

Vaken sedan halv åtta så här är det precis som vanligt. Dock hörs inte en enda bil från bilvägen, grannarnas persienner är neddragna och inte en enda människa, förutom familjen, har jag hunnit se till på morgonsidan.

Bjuder på lite bilder från gårdagkvällen då vi trotsade vädret och satt ute under parasollet och åt middag. (Att resterande Sverige tycks ha haft sol och fint väder som det glatt påpekades på facebook i går, raderar jag snabbt från mitt minne - det har jag aldrig hört).

Nu väntar en promenad i solen innan , hör och häpna, regnet och åskan anländer vid lunchtid.

Midsommar

Firar vi detta år hemma tillsammans med mamma och pappa med god mat och en mycket efterlängtad efterrätt....

Morgonen har tillbringats i Lysekil på Havets hus. Först en åktur på färjan och en rundtur i Lysekil med omnejd. Havets hus bjöd på många riktigt fula fiskar och konstiga havsdjur som man knappt visste fanns. Anders och jag har ju besökt stället tidigare men ett återbesök är alltid skoj eftersom man hinner glömma en hel del..... Avslutningsvis åt vi en räkmacka inne på cafeterian.

Morgonen har bjudit på sol men nu mulnar det på och regn ser ut att komma. Tråkigt, men precis som det brukar vara under en svensk sommar. Bara att göra det bästa av situationen ändå, om vi så får grilla i regnkappa och stövlar!

Trevlig midsommar alla ni därute, njut för nu vänder ljuset och går mot mörkare tider igen!

Ett dopp i det blå

Bara hundarna badade. Yulles ståhej längst strandkanten störde dock Aylas rutinmässiga bad vilket innebar att hon inte kunde njuta som hon är van. Vi trodde hon blivit sjuk och dålig när vi efter 15 minuter lämnade stranden utan att hon doppat mer än sina små tassar. Men ack så jag bedrog mig. På väg tillbaka till bilen, och när Yulle var ur vägen, passade hon på att ta ett långt och härligt dopp i det blå. Man ska inte störa en gammal tants rutiner!

"Någon annan" var riktigt trött efter turen.

En arbetssam dag

Idag har vi legat i med alla våra arbetssysslor. Solen har varit framme hela dagen och förbättrat min förkylning och fyllt på de trötta batterierna med ny energi. Vad har då familjen gjort idag?

Jo:

Jag och pappa har stått med penseln i högsta hugg och målat huset. En hel sida samt grovingången är gjord samt massor med vita detaljer runt fönster, hörn, och vindskivor.

Mamma har befunnit sig i häcken och rensat ut gamla, och nya, fula grenar från syréenerna. Vår fula häck som inte blivit ordentligt omskött från början blev därmed lite finare, men vi har flera års jobb framför oss för att få den riktigt tät och fin.  Paradisbuskarna är även jämnade med marken då de inte heller blivt omskötta förut och därför såg alltför risiga ut - det kallas föryngring! En supergod rabarberkaka hann hon också med att laga till.

Anders har varit på jobbet. Sedan har han grävt lite gropar som vi behövde till växterna och kastat ris.

Yulle har sovit och de vakna stunderna har han varit ivägen och försökt sitta i knäet.

Ayla har druckit öl från snigelfällorna och tålmodigt väntat nedanför päronträdet på att den lilla luktande bollen som ska skrämma rådjur, plötsligt ska lossna och landa framför nosen. Ayla är den minst populära av alla familjemedlemmar idag och har frestat mattes tålamod till bristningsgränsen.

Malin får vara med på ett hörn också. Liksom Anders har hon jobbat och stått i men även hunnit med en shoppingrunda på Torp. Bör tilläggas att jag i morse vaknade till ett skramlande när Malin så tidigt som kvart över sex var vaken och hjälpte till med att plocka ur diskmaskinen!

Förutom allt detta har vi fixat massor med små sysslor såsom plantera om rabarber, plocka sniglar, tvätt, promenad mm.

Jösses vilken dag! Och massor finns det kvar att göra. Behöver jag tillägga att motivationen till att gå och jobba i morgon är lika med noll?

Bort med skadedjuren

Idag har mamma och jag storhandlat, inte bara veckans mat utan massor av prylar: lite inredningsdetaljer som vi självklart var i största behov av för att få huset att fungera......, ett prydnadsträd till bakongen (dock saknas en kruka så den är inte planterad ännu), lite vattenpistoler så vi kan böra vattna gården (behövs inte för det regnar just nu), samt skadedjursmedel - både mot rådjur och de läskiga sniglarna.

Mot sniglarna har vi grävt ned "ölfällor" och massvis med sniglar har redan drunknat i ölen - lysande! Vi har dessutom rensat för hand och avlivat med en sax, skitäckligt men vad göra? Grannen hade tydligen ett medel han sprayade på dem så att det enda som blev kvar var en blöt fläck, men det kändes lika äckligt det. Tillsist har vi ringat in hela gården med små (svindyra) blåa korn. Dessa ska  vara omtyckta av sniglarna som när de får i sig dessa går "hem" till skogen eller någon annan lugn plats och dör. Dit lockar de till sig sina kompisar, eftersom de är kannibaler, som också dör. Kornen verkar fungera, för flera sniglar har redan börjat mumsa i sig dem!

Åt rådjuren har vi köpt små vimplar som luktar blod och någonting mer som vi hängt upp i träden. Om de nu skrämmer bort dem återstår att se, vi vet iallafall att de lockar till sig hundar och att Ayla är överförtjust i dem - trots att de är indränkta i chilipeppar. Tabasco nästa för att hålla gulis på avstånd.

Förkylningen då? Tja, den som jobbar blir frisk. Med två hårda arbetsdagar under helgen förkylningen till trots var förkylningen bättre i morse och mina febersymptom borta. Idag har jag därför kunnat jobba ännu hårdare - och har bara lite nästäppa kvar!

Obs! Äckliga bilder

En invasion har skett. Radvis med bruna och svarta förhatliga MÖRDARSNIGLAR har vårt trädgårdsland i sikte och väller in med full kraft från alla håll och kanter. Efter en "trevlig" tur längst gården i duggregnet har vi fått i hop hundratals sniglar och vi inser att radikala insatser måste in.

Så vi har läst på och tagit del av massor med tips. Det tips som förefall enklast och "roligast" (om man nu kan skratta åt eländet) är fångstfällor i form av nedgrävda skålar med lättöl som vittjas och fylls på med ny öl dagligen. De ska visst gilla öl!

Vad mer för tips? Jo, för varje snigel som plockas förhindras 100 nya sniglar att komma till värden. Värt att tänka på där man går med saxen i högst hugg och börjar tröttna på den äckliga och lätt enformiga arbetssysslan.... Ett riktigt redskap för att plocka och dräpa dessa otyg ska självklart införskaffas men i stundens hetta fick en vanlig sax och lite vanligt trädgårdsredskap duga.

Vi som precis "vant" oss vid att hantera fästinginvasionen som är här nere. Så kommer detta. Vi längtar nu norrut igen.

Så orättvist

Vad har jag gjort? Alltid blir det såhär!

Jobbat och stått i de senaste hektiska veckornasom alltid blir denna årstid på jobbet, men med vetskapen om att denna helg blir en härlig långhelg. Är nämligen ledig måndag och tisdag, sedan har vi ju midsommar och ledig dag på fredag. Dessutom besök av mamma, pappa, Yulle. Kan det bli bättre?! En välförtjänt vila där jag kan få göra precis vad jag vill! Som jag längtat.

I går kväll fick jag dock onda föraningar. Någon som har halsont? Tja, även Malin hade vissa känningar i halsen. Och 5.00 när jag vaknade i morse inser jag till min förtvivlan att halsen värker så det står härliga till. Inte ens mina favorithalstabletter hjälpte! En förkylning alltså. Så olägligt.

Sitter nu i soffan och tycker otroligt synd om mig själv. Det är så orättvist. Jag behövde verkligen dessa lediga dagar UTAN förkylning.

Som vanligt får jag rida ut detta också men kan inte låta bli att vara lite förbittrad.

En kväll i stallet

En helkväll i stallet blev det idag och det var riktigt mysigt. Hästen skötte sig finfint och fick en lugn och skön promenad tillsammans med Ayla (som han var rätt fascinerad av till Aylas förskräckelse). Lite borstning och kliande blev det sedan på stallplanen innan han fick gå tillbaka till sin efterlängtade gräshage.

Skönt att jag också tanken på den där ponnyn intill vägkanten i Askum som ser ut som en exakt kopia av Sillen. En exakt kopia alltså! Samma huvud, steg, rörelser, kroppsform, färg.....tja, allt! Eftersom denna ponny naglat sig fast i huvudet var jag tvungen att maila till Finland för att höra om hon bor kvar där. Självklart gjorde hon det (bildbevis fick jag också) och det var tur jag frågade innan jag började knacka dörr och skämma ut mig.... Och vad trodde jag? Att lilla Silva plötsligt skulle dyka upp efter Västkusten av alla platser? Nä, jag tror hjärnan min spelar mig ett spratt.

För övrigt råder här lite bitter stämning. Arbetskraft i form av mamma och pappa är beställd denna helg för att med hjälp av en svindyr skylift måla huset. I veckor har jag bekymrat mig över detta, hur det ska gå, och hade sett framemot att slippa ha "måla huset projektet" hängandes över mig mer. Men som vanligt sitter någon där uppe med ett stort flin och motarbetar oss. I helgen kommer regnet att vräka ned så hela målaprojektet med skylift och allt är inställt.

Arbetskraften kommer dock såklart ändå och det ser jag framemot! Vi arbetar nu fram plan B.

Vi älskar djur.....?

Vi älskar djur. Det har vi alltid gjort. En kvittrande sånglärka väcker oss varje morgon vid 6.00, men vad gör väl det? Kan ju inte finnas något bättre sätt att börja en dag på? När rullgardinen rullas upp har vi utsikt över "rådjursberget" och den stilige rådjurshanne som alltid går där och betar. Underbart!

Men det där underbara kan snabbt ändras till det sämre. Utsikten från köksfönstret bjöd på en något annorlunda vy i dag vid middagen. Med fasa såg vi att vårt fint blommande äppelträd enbart har några få blommor och blad kvar längst upp i toppen. Medan middagen kallnade på bordet gjorde vi så den dagliga trädgårdsinventeringen (som vanligtvis infaller senare om kvällen) och inser att vår stilige rådjurshanne nu har förbytts till ett mycket lovligt byte. Små små klövavtryck i jorden avslöjar att det är vår såkallade "vän" på rådjursberget som gjort ett besök i trädgården. Den j...veln.....

Operation skadedjursbekämpning är nu igång. Lustiga betongpinnar, svarta sopsäckar och svarta hundpajspåsar pryder nu våra fyra fina fruktträd och förstör vår annars så fina trädgård, i ett tappert försök att hålla vår "vän" på behörigt avstånd. Jag hoppas han ger sig på vår egenodlade ruccola och lär sig en läxa....... (funderar också på vad vår lata gula hund sysslar med om dagarna, som inte kan hålla denne på avstånd? Ett ordentligt ståndskall borde skrämma bort vem som helst)

För övrigt: den där sånglärkan som kvittrar utan uppehåll på morgonen är faktiskt riktigt störande. Snart kan vi nog inte ha fönstret öppet om natten eftersom han aldrig tystnar.

Som sagt, vi älskar djur. Men med måtta.

En regnig dag

Jag börjar låta som en riktig trädgårdsodlare: Hoppas det blir ordentligt med regn snart för växterna behöver det! Idag slog min önskan in och det har regnat rejält hela dagen. Men tro inte att det kändes bra med regn. Nejdå. Tack vare regnet hann vi inte måla färdigt " det sista" vi tänkt måla inför nästa helg, hann inte rensa färdigt vid grusgången och trots allt så är det trevligare och man blir gladare av sol.

Dagen blev bra ändå och den började för mig redan 6.30 med lite sysslor. Tvingade upp Ayla också men hon gick snabbt och lade sig efter rastning och mat. Latkorv. 7:30 var jag, förutom en gammal gubbe, ensamen på Torp för att veckohandla maten. Upptäckte där deras trädgårdsavdelningen och eftersom jag hade hela 200 kronor på återbäringen denna månad kände jag mig för att spendera dessa bonusslantar på lite blommor, jordgubbar och smultron.

Vid lunchtid fick vi finbesök av Fredrik med två lagom stora bernersennen, som en träning för oss Ayla inför bamse Yulles ankomst nästa vecka. Ayla var måttligt glad men glömde snabbt bort dem när vi tog oss en tur i skogen. I regnet. Tur det finns regnkläder.

Därefter planterades dagens förvärvda blommor och bär. I regnet.

Och till middag blev det grillning. I regnet.

Kort sagt är vi de enda i hela Munkedal som varit utomhus idag och det måste man säga är en bedrift i sig. Ayla är kvar utomhus men ligger i alla fall nu under tak.

Kvällen har spenderats med att reda ut en massa j...vla trassel. Sladdtrassel kring TV:n. Omöjligt att få fint och praktiskt! Hatar sladdar. Resultatet blev dock betydligt bättre än hur det såg ut innan, även om det inte är perfekt.

Nu måste jag nog ut och kvällsrasta Ayla. I regnet.

Att vara självförsörjande

På jobbet tror nu alla att vi är självförsörjande. Tja, i princip är vi ju det: grönsaker, potatis, äpplen, päron, plommon, rabarber, bär.....till och med fiskar har vi ju (men är inte avsedda för stekbordet dock). Vi saknar dock gris, hönor, får och kor, men de har ju tyvärr ingen plats på vår lilla 1000 kvm tomt. Så affären är vi beroende av ändå.

Idag fick jag dock en hemsk upplevelse från mitt fina trädgårdsland, som jag misstänker jag kommer bli pikad för - främst av mamma. Vår supergoda ruccolasallad har växt till sig och är en huvudingrediens i middagssalladen. Gott! Men så idag vid middagsbordet kände jag hur det brände och stack i munnen. Vips så har jag fått mig en "ruccola-blåsa" i mungipan! Satan så ont den gör och kan såklart inte låta bli att pilla på den med tungan.

Och denna händelse framkallar såklart ett minne från barndomen där jag, Erik och pappa friskt och elakt mobbade mamma när hon under en veckas tid inte kunde äta ordentligt på grund av blåsor i munnen efter att ha ätit.....just det - hemodlad ruccolasallad!

Elakheter kommer igen. Alltid.

När känslorna inte fungerar

En knapp vecka har nu gått och fortfarande går tankarna mot "förra veckan vid den här tiden var Diva och badade.....förra veckan vid den här tiden åkte Diva bil med oss.....". Ångesten som fanns förra veckan har bytts ut mot en stor rad olika känslor som varierar med blixtens hastighet. Nu är det mest tomt, inga tårar finns kvar att fälla. Tomheten har dessvärre övergått i en fas av att förtränga det som hänt och varit - Diva kommer att komma hem snart! Det som hände i förra veckan har inte hänt.... En konstig känsla som samtidigt medför att känslorna spelar ett spratt - från att ena stunden jobba på och glatt prata med arbetskompisar till att ett svart moln plötsligt sänker sig över en och förmörkar tillvaron.

Ena stunden håglös och orkeslös.Andra stunden överenergisk.
Ena stunden matvägran. Andra stunden superhungrig
Ena stunden ledsen, Andra stunden entusiastisk

Suck. Känslor som i vanliga fall brukar ligga på ett medelmed några toppar här och där, har plötsligt blivit så svart eller vitt: för mycket eller för litet. Jag saknar det där "lagom-läget" som brukar ge en härlig balans i tillvaron.

Men. Livet tickar vidare och det kan bara bli bättre.

En bild säger mer än tusen ord.

Älskade Diva

Vår finaste älskade Diva har fått somna in i husses famn och springer nu för fullt i skogar fulla av älgar i hundhimmlen tillsammans med sina syskon och mamma. Med sig tog hon en bit av husse och mattes hjärta och kvar lämnade hon mängder av fina minnen som vi såsmåningom kommer att kunna blicka tillbaka till utan att fälla tårar. När vi är redo.

11 underbara år med husse, varav drygt 5 år även tillsammans med matte och bästisen Ayla fick du. 11 år i skogen springandes efter älgarna, 11 pigga och glada år utan ett enda veterinärbesök. Alltid har du funnits där: i soffan på bästa sittplatsen, delandes husses och mattes kuddar i sängen, nedanför fötterna i bilen, nedanför spisen när det vankas älgkött, välkomnandes i dörren när husse och matte kommer hem....och det är ett stort tomrum du lämnat efter dig.

Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva hur tufft det var att fatta ett sista stora beslut, och ännu tuffare att genomföra det. I torsdags vid lunchtid fick du somna in, i husses famn och vid mattes sida. Vi vet att du nu mår bra igen och det är en stor lättnad för oss även om sorgen över att du inte finns närvarande med oss är ofattbar.

Diva, vi saknar dig så. Älskade du.