En spolknapp

- Är du tjurig nu?
- Nejdå, VARFÖR skulle jag vara det? Spolknappen till toaletten har bara lossnat för sjuttielfte gången och denna gång är kanterna så nötta så knappen inte fäster ordentligt efter lagning utan lossnar såfort man spolar och därmed ramlar rakt ned i tanken som är fylld med rödaktigt vatten. Självklart kan man spola utan att knappen sitter på, men då måste man pricksäkert trycka på en avlång svart pinne som sticker upp där knappen i vanliga fall skulle ha suttit. Jätteenkelt. Jag ska få en grundkurs i denna konst senare i kväll när toaletten besöks sista gången inför natten. Kul.

Ett tappert försök att laga knappen har dock gjorts. Värmepistolen åkte fram i ett försök att fixa till kanterna. Detta lyckades till viss del men då jag skulle till att hjälpa krasade ett annat av fästena på den andra sidan knappen.... Det är tanken som räknas!

Detta påminner lite om min praktikresa till Spanien 2005 när jag tillsammans med en skock hundar bodde i en liten lägenhet där standarden inte riktigt motsvarade ett femstjärnigt hotell.... Den toaletten saknade också spolknapp, dock var man tvungen att stoppa ned handen i det smutsiga vattnet i tanken för att kunna spola. Tre veckor gick jag dagligen på toaletten där. Och överlevde. Så jag lär klara av detta också.

Nu tänkte jag nappa på snabbkurserbjudandet för ni kan ge er sjutton på att jag som aldrig är uppe på toan om natten, just denna natt kommer att vara i stort behov den! Och då behöver jag veta precis hur jag ska använda vår mycket avancerade spolfunktion. Önska mig lycka till.

En helt ny cykel

Jag har nu köpt min första egna cykel! Tidigare har jag använt mammas rosa cykel som har fungerat helt okej med tanke på att den både är sne och växlarna är tröga. Men under flytten hit ned till Kungshamn beslöt jag mig för att lämna den gamla trogna cykeln hemma och istället köpa mig en ny - vilket jag nu äntligen har kommit mig till skott att göra! Och det passar lägligt nu när det är snöfritt (så skicka INTE hit någon snö tack, även om jag förstått att ni norrifrån mer än gärna delar med er....)

I lördags hade jag valt ut rätt cykel (till rätt pris såklart) och beställt den via Internet. I tisdags (!) ringde telefonen och leverantören frågade vilken dag jag ville ha cykel på. Så i morgon kommer cykeln direktlevererad till dörren. Svärmor är på besök och har fått hedersuppdraget att ta emot den när den kommer. Spännande!

Jag ser framemot att i helgen få ge mig ut på cykeltur med hundarna och min nufådda hjälm.....som lär behövas eftersom jag är otroligt vinglig och opålitlig på en cykel.... Att cykla med hund är en svår konst som jag inte riktigt bemästrar. Det är tur att Ayla sköter sig så fint, men det är klart att jag har varit i diket några gånger när jag inte kunnat styra både hund och cykel samtidigt.

En uppdatering av Aylas mående kanske kan passa in i dagens inlägg? Hon galopperar nu glatt runt på promenaderna, tigger vid matbordet, leker med barbapappa och gulis samt drar av mig vantarna under promenaderna. Precis som hon brukar vara med andra ord! Dock återstår matfrågan, hon vägrar äta sina bantningskulor! Så nu återstår en matkamp, som jag till varje pris kommer att vinna (speciellt eftersom jag har en 15 kg oöppnad säck bantningskulor här hemma - och den är inte billig!).

Morgonen från hell

Idag kom då, helt oväntat, morgonen från hell.... Klockan 05.00 vaknade jag av okänd anledning. Inga mardrömmar om varesig vargar eller spöken. Jag gjorde dock misstaget att titta till klockan. Och insåg med en växande inre stress att väckarklockan skulle ringa om dryga timmen. Självklart innebar detta att jag inte kunde somna om ordentligt utan jag låg och vred mig, halvsovande, varvandes med att spana in klockan för att vara förberedd när det förhatliga ljudet skulle ringa igång. En timme går fort när man helst av allt vill att tiden ska stanna och självklart så dånade väckarklockan precis när sömnen inföll sig. Hata.

Mitt morgonhumör är i vanliga fall inte dåligt men kanske inte heller det bästa. Jag vill gärna ha lugn och ro att vakna till ordentligt och ofta pratar jag inte alltför mycket vilket också innebär att jag ogärna svarar på frågor och är alltför social den första halvtimmen om morgonen. Självklart finns det undantag (speciellt på helgen) när jag vaknar pigg som en lärka med ett strålande humör och direkt gärna vill kvittra om lite allt möjligt. I morse får jag dock erkänna att morgonhumöret var rent uselt och jag gruffade och morrade rätt rejält medan jag slamrade onödigt mycket i dörrar och köksluckor. Bra start på dagen.

Dagen blev dock betydligt bättre än morgonen och speciellt lyftes den när jag halv sex kom hem till färdiglagad middag, rastade hundar och ren disk! Eftermiddagen avslutades sedan med en härlig promenad i kvällssolen, helt vindstilla! Kvällen får nu spenderas framför TV och dator och kanske, kanske vågar jag sno några godisremmar från Anders som han gömt undan i kylskåpet i skydd från små sötsugna råttor.....

Jag bjuder på två bilder från kvällen. En på en betydligt piggare Ayla och en på en mycket svårflörtad Diva som dessutom lyckats få in en stor tagg i tassen....

Jag hammrar och spikar.....

.....och bygger ett hem! Idag har snickaren i mig varit i farten och detta trots att jag förra gången jag hade en hammare i min hand brast ut i storgråt (inte för att jag var ledsen utan av ren och skär ilska) då allting bara gick fel. Idag var någon "där uppe" på min sida och jag, hör och häpna, lyckades hänga upp en antennsladd från golvet genom att hammra fast den med små clips! Från vardagsrummet, över två dörrar, under tre garderober och fram till TV:n i sovrummet. Utan missöden och skador vill jag förtydliga. Och under noga övervakan från Anders som förmodligen var rädd för att återigen måsta bevittna ett raseriutbrott i form av en skur tårar. Att sovrumsdörren numera inte går att stänga eller att Anders gjorde lite efterarbete då han tyckte sladden hängde lite väl sladdrigt längst ena väggen (!?) kan vi väl låta vara osagt?

Jag var även behjälplig när Anders hängde upp två sänglampor och en hylla i form av att välja deras plats samt räcka honom vattenpasset när denne så behövdes. Dessutom har jag (förlåt mamma....) "sytt upp" våra alltför långa gardiner med säkerhetsnålar så att de inte släpar i golvet. Jätte fint! Sovrummet har också fått sig en ommöblering vilket förmodligen kommer att resultera i dålig sömn några dagar framöver eftersom jag nu kommer sova åt fel håll och på fel sida. Däremot upplevs rummet större så vi är nöjda. Den lessna blomman har även fått flytta in i sovrumsfönstret där vi hoppas att han ska trivas bättre! Övriga lessna blommor har fått sig en dos vatten med lite näring i och har repat sig bra under dagen. Jag måste nog ta hand om dem lite bättre.

Jag blickar nu nöjt ut över lägenheten och inser att trots att tavlorna i vardagsrummet hänger snett och på konstigt valda platser, trots att det finns fem svarta ränder mitt på stor-TV:n, trots alla hål i väggarna och att golven ser skitiga ut även om de är nyskurade, så har vi lyckats få det riktigt hemtrevligt! Till och med spindlarna har börjat patrullera runt här för att beundra stället, dessvärre är en av dem inte vid liv idag - stackarn hamnade under min fot när jag var lite oaktsam igår eftermiddag.

För alla nyfikna så kommer ni få se bilder på vår lilla lya......en annan dag!

Vad är klockan?

Varför detta påfund? Klockan är egentligen 7.00 men plötsligt tvingas man ändra klockan till 8.00! Och därmed förlorar man en värdefull timme denna helg. Vad värre är, är att man nu har anpassat sig till " den gamla klockan" vilket gör att man är pigg när man stiger upp på morgonen och trött på kvällen när man ska sova. En tid framöver kommer det däremot att bli tvärtom, trött på morgonen och piggare på kvällen, innan en omställningsperiod (som för mig kanske varar i en månad) är över. Mycket irriterande.

Alltid när klockan ändras antingen fram eller tillbaka så dyker en annan fundering upp. Om det nu är så enkelt att ändra alla klockor, är det inte lika enkelt att lägga till en extra veckodag också? En dag efter söndag som gör att helgen blir tre lediga dagar istället för två! I en drömvärld kanske....

Nu ska jag försöka övertala mig själv om att klockan faktiskt är 8.00 och det är dags att börja dagen ordentligt. Den där lugna timmen som på helgen brukar infinna sig mellan 7.00 och 8.00 är alltså denna söndag som bortblåst.

Älskade lilla Ayla

Min lilla Ayla har tillbringat eftermiddagen på veterinärstationen i Dingle tillsammans med en orolig matte. Tack vare en underbar arbetskamrat kom vi oss dit snabbt och jag står i stor tacksamhetsskuld, speciellt eftersom Ayla råkade spy under bilfärden.

Väl där togs blodprov och röntgen på en mycket tålmodig och lugn Ayla. Vid röntgen fungerade kommandot "pang" väldigt bra och Ayla låg så fint och avslappnat utsträckt på sidan att veterinärerna trodde hon var sederad. Men nej då, sådant behövs inte när man har en sådan duktig hund! Därefter engagerade vi hela veterinärkåren eftersom det i vanlig ordning när det gäller henne, blev svårt att diagnostisera problemet. Hon har för vana att alltid hamna i ett mellanläge där veterinärernas teorier inte stämmer med provsvaren. Jag blev därför inte förvånad när veterinärerna fick huvudbry.

Hur som så fanns två fullt möjliga diagnoser till Aylas symptom: pyometra eller cysta på äggstockarna. Det lutade dock åt ett förstadium till pyometra som vi nu i såfall hoppas kunna stävja med antibiotika. På måndag åker vi in på återbesök och ser om hon blivit bättre. Annars lutar det åt en operation redan på måndag eller på onsdag. Att de dessutom tyckte att hennes hjärta slog lite långsamt, gör inte min helg lugnare och jag funderar över hur mycket jag törs googla på området? Risken finns att alla skräckexempel dras fram och ger en sömnlös helg. Jag tror att jag avvaktar.

Det märks att Ayla inte är på topp. Ingen som tigger vid matbordet, ingen att skrika "kom hit" efter när hon okontrollerat galopperar runt i skogen och ingen som snor godispapper från bordet för att tigga lite gott. (Jag har godispapperet precis här intill, men hon sover och ägnar inte ens en blick åt papperna). Inte ens gulis kan pigga upp henne!

Ikväll har hon fått en lugn promenad och blivit handmatad med sin mat eftersom hon inte vill äta ordentligt. Lite senare ska jag laga till hennes favoritmat - majsvälling! Är man sjuk så får man bli bortskämd!

Eftersom jag är något överbeskyddande ska jag nu ta en lov förbi henne för att försäkra mig om att hon andas.... Man blir lätt paranoid när man inser att ens älskade vän inte kommer finnas där för alltid.

En eftermiddag som student

I dag kändes det som att jag återigen var en hårt pluggande student. Och genast blev jag påmind om varför jag valde att inte läsa ytterligare ett år på universitetet, vilket var nyttigt att få erfara eftersom jag så sent som för någon dag sedan avundsjukt mindes hur mycket mer tid jag hade över som student....

Anledningen till min återblick var att jag valde att jobba hemmifrån under eftermiddagen. Jag skulle läsa in mig på fyra stora och omfattande tillsynsobjekt som jag ska ut på nästa vecka. Med mig hem hade jag därmed två tjocka pärmar samt fyra akter att gå igenom. Första timmen gick jättefort och jag hann med en hel del. Andra timmen var takten något långsammare men humöret på topp och hjärnan hängde fortfarande med. Den tredje timmen började jag däremot känna mig sådär "inläsnings-seg"som jag ofta gjorde när jag pluggade. Som att hjärnan är aningens överhettad och alldeles för full med viktig information man är rädd att glömma bort. Pauser? Nä, sådana finns inte! Jag gjorde det vanliga felet att sitta nonstop i över fyra timmar i ett tappert försök att trycka in all information. Resultatet blev i vanlig ordning svidande ögon, ett bultande huvud och en känsla av att inte förstå eller kunna någonting! Tänk att fyra års universitetsstudier inte har kunnat utmynna i bättre studieteknik än såhär!

Nåväl, jobbet avslutades och jag fick min efterlängtade och välbehövliga paus. Det blir skönt att i morgon återgå till en vanlig arbetsdag på kontoret och jag lovar mig själv att minnas denna eftermiddag nästa gång jag får för mig att studentlivet var att föredra.

Familjen trött

Klockan är nu i skrivande stund 19.38 och familjen trött har förflyttat sig in till sovrummet. Vid min vänstra sida ligger Anders och kommenterar nyheterna. Vid min högra sida, i sin bia-bädd snarkar Ayla rätt ljudligt. Under sängen precis under mig, ligger Diva och piper till i sömnen någon gång i bland. Vi har en rätt stor lägenhet till vårt förfogande men ändå trängs famijen på en liten yta av någon kvadratmeter. Mysigt.

Det är nästan lite fredagskänsla på den här kvällen. En sådan där mysig fredagkväll när allting känns så lugnt och skönt. Det är bara den digitala klockan som skvallrar om att så inte är fallet, eftersom pricken till vänster om siffrorna betyder att väckarklockan är igång och därmed kommer ge i från sig det välkända men ack så ouppskattade ljudet klockan 6.15. En godispåse hade inte varit helt fel heller, men istället valde jag att äta lite frukt till kvällsmål. Plusspoäng!

Den här härliga, lugna kvällen har gett mig ett toppenhumör. Vanliga företeelser som andra dagar kan skapa viss irritation bekommer mig inte alls. Exempelvis att bussen just passerade utanför fönstret med ett dån, eller att paret ovanför oss plöjer runt som elefanter längst golven. Blomman i hallfönstret som vägrar leva och växa sig fin trots utmärkt omvårdnad och kärlek. Blåsten som gör att väggarna skakar..... Nä, ikväll har den pessimistiska sidan av mig själv tagit ett kliv bakåt till förmån för den optimistiska. Tänk om alla dagar var sådana!

20.07. Hundarna sover djupt och nästa familjemedlem i familjen trött har börjat gäspa. Gissa vem det kan vara? Godnatt

Tillbakablickar på den senaste månaden

Ja gott folk, var ska man börja? Det har ju hunnit hända så mycket den senaste tiden att jag skulle behöva skriva ett inlägg per dag som gått. Men ni får nöja er med en kortare resumé av den senaste månadens godbitar.

Det var underbart att komma "hem" till Umeå för en dag! Att träffa hundarna blev precis som jag förutspått, Ayla var väldigt blyg och Diva låg i knäet med stora stirrande ögon då hon förmodligen trodde att jag återuppstått från de döda. Ayla släppte mig inte ur sikte och konsekvensen av det var att hon höll på att bli påkörd vid ICA Maxi när hon plötsligt rusade iväg efter mig som gått in på affären för att handla. Att träffa familj och vänner, dock bara för en kort stund, var lika härligt det. Hur glad jag blev över att träffa Anders är nog överflödigt att beskriva!

Några tårar fälldes på lördag morgon när flyttlasset bar av söderut, allting blev plötsligt så definitivt vilket var ledsamt. Som tur var följde pappa med och bodde med oss i en hel vecka här på Kungsgatan. Han skötte sig förvånansvärt bra! Brorsan kom också ned en sväng helgen efter ankomsten och även han skötte sig fint. Tack för att ni var här den första tiden och hjälpte till att styra upp allting!

Vovvarna kom till ro i lägenheten så fort de såg sina nyköpta sängar, vår gamla skinnsoffa samt vår säng med alla sängkläder packas upp. Dagen efter var bägge två i löpen vilket ställde till det för husse och matte. Det är inte lätt att tampas med två hormonstinna vovvar! Divas humör försämrades kraftigt och Ayla....harkel...."dummade" sig med kuddar, gossedjur, filtar, mattor, med Diva.....ja allt som kom i hennes väg! Tålamodet frestades mot sin yttersta gräns kan jag erkänna.

Men så fanns små ljusglimtar när jag mindes varför jag längtat så efter vovvarna. Som den dagen Ayla skulle busa och vi frågade henna var hennes nya leksak "Barbapappa" var. En förvirrad Ayla förstod inte vad vi menade en lång stund innan ett ljus plötsligt tändes i hennes ögon och hon sprang skällandes till pappa som låg i soffan! Hon hade ju så rätt egentligen! Eller när Diva smög upp i sängen för att bädda ned sig under täcken och kuddar med en förhoppning om att inte synas....! Underbara hundar, tur ni är här!

Vilse har vi hunnit gå också, längst det 5 kilometers långa motionsspåret. Vi var ute i över två timmar och vandrade garanterat över 1 mil. Tröttsamt och vi skyller på dålig skyltning. Kommentarer till denna händelse undanbedes vänligt men bestämt.

Packa upp kartonger, städning och allmänt fix har blandats med strul såsom beställning av Internet, de förra hyresgästernas obefintliga städning samt trasig bil. Utöver detta har vi haft varsitt jobb att fokusera på, kontakter att knyta, hundar som har krävt en stor mängd uppmärksamhet samt vår egen önskan om en lugn stund tillsammans. En jäktig tid som har tagit mycket kraft och ork. Men nu äntligen sitter vi här med vovvarna i vår lägenhet med det mesta färdigfixat och klart! Ett lugn har infallit sig och jag är nöjdare än på väldigt länge.

Aldrig mera ensammen säger jag bara!

Hej världen!

Efter en hel månad av tandagnisslan, gråt, förtvivlan och en känsla av att missa allt som händer i världen är jag nu ÄNTLIGEN tillbaka till ett fullgott liv - Internet har nämligen efter åtskilliga telefonsamtal hittat till Kungsgatan! Jag måste självfallet ge en stor guldstjärna till den oerhört begåvade och kompetenta person som utan hjälp och mycket effektivt lyckades koppla in modemet och installera allting korrekt på första försöket. BRA JOBBAT LINA!!! Kanske ska satsa på en karriär i datorbranchen?

Dessvärre är jag nu helt slut efter kvällens pyssel och kan därför inte nyttja min efterlängtade länk ut till omvärlden fullt ut. Jag kan dock avsluta med att säga att jag just nu är en mycket lycklig person: min älskade sambo och hundarna är med mig, vi har fått ordning på lägenheten, TV finns i sovrummet (den historien får ni höra en annan kväll) och Internet har återvänt! Vad finns då att klaga på?! Hm....det tar vi kanske också en annan kväll........?