Ja gott folk, var ska man börja? Det har ju hunnit hända så mycket den senaste tiden att jag skulle behöva skriva ett inlägg per dag som gått. Men ni får nöja er med en kortare resumé av den senaste månadens godbitar.
Det var underbart att komma "hem" till Umeå för en dag! Att träffa hundarna blev precis som jag förutspått, Ayla var väldigt blyg och Diva låg i knäet med stora stirrande ögon då hon förmodligen trodde att jag återuppstått från de döda. Ayla släppte mig inte ur sikte och konsekvensen av det var att hon höll på att bli påkörd vid ICA Maxi när hon plötsligt rusade iväg efter mig som gått in på affären för att handla. Att träffa familj och vänner, dock bara för en kort stund, var lika härligt det. Hur glad jag blev över att träffa Anders är nog överflödigt att beskriva!
Några tårar fälldes på lördag morgon när flyttlasset bar av söderut, allting blev plötsligt så definitivt vilket var ledsamt. Som tur var följde pappa med och bodde med oss i en hel vecka här på Kungsgatan. Han skötte sig förvånansvärt bra! Brorsan kom också ned en sväng helgen efter ankomsten och även han skötte sig fint. Tack för att ni var här den första tiden och hjälpte till att styra upp allting!
Vovvarna kom till ro i lägenheten så fort de såg sina nyköpta sängar, vår gamla skinnsoffa samt vår säng med alla sängkläder packas upp. Dagen efter var bägge två i löpen vilket ställde till det för husse och matte. Det är inte lätt att tampas med två hormonstinna vovvar! Divas humör försämrades kraftigt och Ayla....harkel...."dummade" sig med kuddar, gossedjur, filtar, mattor, med Diva.....ja allt som kom i hennes väg! Tålamodet frestades mot sin yttersta gräns kan jag erkänna.
Men så fanns små ljusglimtar när jag mindes varför jag längtat så efter vovvarna. Som den dagen Ayla skulle busa och vi frågade henna var hennes nya leksak "Barbapappa" var. En förvirrad Ayla förstod inte vad vi menade en lång stund innan ett ljus plötsligt tändes i hennes ögon och hon sprang skällandes till pappa som låg i soffan! Hon hade ju så rätt egentligen! Eller när Diva smög upp i sängen för att bädda ned sig under täcken och kuddar med en förhoppning om att inte synas....! Underbara hundar, tur ni är här!
Vilse har vi hunnit gå också, längst det 5 kilometers långa motionsspåret. Vi var ute i över två timmar och vandrade garanterat över 1 mil. Tröttsamt och vi skyller på dålig skyltning. Kommentarer till denna händelse undanbedes vänligt men bestämt.
Packa upp kartonger, städning och allmänt fix har blandats med strul såsom beställning av Internet, de förra hyresgästernas obefintliga städning samt trasig bil. Utöver detta har vi haft varsitt jobb att fokusera på, kontakter att knyta, hundar som har krävt en stor mängd uppmärksamhet samt vår egen önskan om en lugn stund tillsammans. En jäktig tid som har tagit mycket kraft och ork. Men nu äntligen sitter vi här med vovvarna i vår lägenhet med det mesta färdigfixat och klart! Ett lugn har infallit sig och jag är nöjdare än på väldigt länge.
Aldrig mera ensammen säger jag bara!
Vad härligt att du är tillbaka i bloggen igen ;) Zelda saknade nog sina tjejkompisar när hon blev en stor tjej i veckan, hon behövde nog någon som kunde förklara det medföljande humörsvängningarna etc. ;) Skönt att ni kommit i ordning. nu väntar vi med spänning på bilder, ingen press dock ;)
SvaraRadera