September månad

Även om september månad inte blev som jag förväntat mig så slutade den riktigt bra ändå! Jag är mest besviken på vädret faktiskt. September har under flera år varit min favoritmånad då jag älskar kyliga höstdagar, med röda och gula träd och mörkret som börjar komma krypandes tidigt om kvällarna. En riktigt mysig tid och hundarna (tidigare även hästen) lever upp under denna tid, efter en seg och varm sommar, vilket gör humöret på topp. Hösten är med andra ord min favoritmånad. Men denna september månad har fyllts av regn och halvdåligt väder, likväl i Umeå som här nere i Kungshamn. Så den rätta höstkänslan har inte riktigt infunnit sig. Men hopp finns om oktober: nu har träden börjat bli riktigt fina här nere och vädret börjar arta sig!

Förutom vädret har september bjudit på stora förändringar och tett sig annorlunda gentemot tidigare år. Först och främst har vi semestern i tre veckor: underbara dagar i Umeå (även känslofyllda sådana)och även här hemma  Kungshamn. Första långsemestern för oss båda! Vi har även fyllt månaden med att leta hus och gå på husvisningar: en helt ny företeelse som väcker många frågor och funderingar. Slutligen har vi båda nu också lyckats trygga vår framtid (med alla möjligheter som det innebär!) med att få varsin tillsvidaretjänst! Anders på en helt ny arbetsplats och jag kvar här i Sotenäs.

Så denna månad bjöd på många överaskningar och kommer alltid att bli ihågkommen som en mycket händelserik och bra månad!

Surast i spåret

Så idag, efter att ha vart översocial med alla möjliga främmande och nya människor, var jag vid hemkomsten helt utmattad och socialt slutkörd. Och bestämde mig för att ta en tur i skogen med hundarna och lite musik i öronen.

Musiken igång och raskt travade vi iväg. Ayla sittvägrade när hon insåg att vi skulle gå spåret (som vanligt) och Diva drog för att vi skulle gå fortare. Helt i vanlig ordning med andra ord. Med musiken i öronen var jag lite lugnare och mer avtrubbad av vad som pågick runtikring vilket gjorde att vi kom oss iväg ändå och inte gav upp. Uppe på soteleden fick Ayla till sin glädje springa lös medan Diva fick lite mer frihet i kopplet. Jag luffsade håglöst efter, med musik i öronen.

Träffade på en tant i spåret, promenerandes på höger sida vägen. Jag och hundarna gick som vanligt på vänster sida och tanten vek i sista stund undan åt rätt sida. Vred upp musiken lite högre i öronen för att lugna mina stackars upprörda nerver.

Nästan hemma ser vi en lös hund med sin ägare. Suck. Diva började gnälla och jag fick samla ihop mina hundar för att försöka passera någorlunda snyggt. Musiken fortfarande i öronen. Så ser jag att ägaren till den nu kopplade hunden säger någonting. Vad? Med mig? Japp! Snabbt ur med musiken från öronen och jag hör henne halvropa. "Det går bra för mig att hundarna hälsar". Vad fan, så olägligt! Jag har just fått ordning på mina två, fortfarande lite avtrubbad av musiken och framförallt totalt ointresserad av att vara social just idag. Och det enda jag kom på att säga var: "Men den här vill inte" pekandes på Diva. Tystnad. Vi går förbi varandra. Tystnad. Och jag kommer inte på något smidigt sätt att reda upp den lätt pinsamma situationen, så jag promenerar försiktigt vidare - med lätt dåligt samvete och hoppas denna medmänniska har viss förståelse för att andra medmänniskors dagsform inte alltid är på topp!

En underbar höstkväll

Idag var en underbar kväll att promenera på! Höstlöven faller och fina klara höstfärger lyser överallt. Ljungheden uppe vid Soteleden lyste röd och den lilla sjön hundarna ofta badar i var helt vindstilla och spegelblank. Solnedgången gav även en härligt gulrött sken över hela promenadståket. Att det dessutom rådde en behaglig temperatur och är insektsfritt gjorde turen ännu bättre. Mitt under promenaden, trots att solen var framme började det ösregna under en kort stund, vilket gjorde att den största regnbåge jag någonsin sett blev synlig rakt framför våra ögon.

Allt detta påminde mig om varför hösten är min favoritårstid, och jag kan lova jag har behövt bli påmind om detta nu när hösten hittills har varit rätt grå och tråkig vädermässigt. Jag hoppas detta får fortsätta ett tag till så jag kan njuta till fullo!

Eftersom kameran inte rymdes i fickan på grund av ett gäng hundbajspåsar (ofyllda ifall någon skulle misstolka.....) samt några nävar frolic, får ni skapa er en egen bild av min promenad i skogen! Låt fantasin flöda!

Höstmarknad

Av en ren slump läste jag tidigt i morse i ett reklamblad om att en höstmarknad skulle hållas i Tossene idag. Vad roligt! Äppelmos, bröd, sylt och allt som hör hösten till skulle säljas. Och Tossene är en mycket trevlig liten by. Kunde ju inte bli bättre!

Sagt och gjort så tog vi hundarna och lite kontanter ifall vi skulle hitta någonting att köpa, och åkte i väg. Jag var upprymd och såg framemot dagens utflykt. Väl framme stod där en hel drös bilar och en hel del hundar (däribland en underbar liten dvärgtax!) syntes till. Vi rastade hundarna innan vi gick in på området och första besvikelsen blev ett faktum. Marknaden var inomhus. En höstmarknad inomhus? Vad tråkigt! Men vi fann oss snabbt och lämnade hundarna i bilen för att göra entré. Fullt med folk var det inomhus, kanske beroende på att rummet där marknaden hölls knappt var lika stort som vårt vardagsrum och pryddes med 5 små försäljningsbord.....

5 minuter senare var vi ute i solen igen, och kunde besviket konstatera att det inte var en sådan marknad som vi tänkt oss. Att vi dessutom sänkte meddelåldern med sisådär 20-30 år under vistelsen gjorde att vi snabbt hoppade in i bilen och åkte därifrån i racerfart. Besvikna men med alla kontanterna kvar! Billigt blev det i alla fall.....

Så vi åkte ut till Ramsvik för att gå med hundarna i stället. Hittade dessutom ett nytt, mycket finare och större vandringsstråk än det vi gått runt på förrut och humöret blev därför aningen bättre igen.

Tänk så tokigt det ka bli!

Bjuder på en härlig höstbild från promenadturen idag

Verklighet och fantasi

Idag har varit en riktigt slappardag. Har legat i soffan och varvat dator, med TV och bokläsning. Faktiskt har jag mestadels läst bok, och jag känner nu att det är svårt att skilja på verkligheten och bokens händelser. Den är ju så bra och självklart lever man sig in i boken! Dock blöder mina ögon efter att ha läst så mycket så boken vilar nu under bordet. Jag har tur, för det är drygt 400 sidor kvar att läsa i den, och jag har idag hunnit avverka 200 sidor. Jag ska försöka vara mer produktiv i morgon, men med en bok som pockar på uppmärksamheten vet jag att det inte blir helt enkelt.....

Kvällens fika har bestått av bär. Mycket nyttigt! Synd bara att tillbehören bestod av grädde och socker.....Mums, men kanske inte alltför nyttigt längre!

Nu väntar att bädda rent i sängen (underbart!) och därefter filmkväll. Känner jag mig själv rätt kommer jag sova sött prick 22.00.

En härlig morgon

Morgonpigg kanske man inte riktigt ska kalla det, för varje morgon när ögonen öppnas vill jag allra helst somna om och inte alls stiga upp. Efter att ha slumrat några minuter kommer jag dock alltid till sans och inser nyttan av att faktiskt stiga upp - för riktigt trött är jag ju inte efter att ha fått min nattsömn - det är snarare lathet och seghet som gör att ja överväger att stanna i den varma sköna sängen. Oavsett hur många timmar jag fått sova är det lika segt att stiga upp, jag bävar mig inför måndag när detta blir ett måste för att återigen gå till jobbet.....men detta ska inte få uppta mina tankar just nu!

Idag steg jag som vanligt upp strax innan sju, TV:n är igång för en nyhetsuppdatering. En nyhetsuppdatering från alla vänner via bloggar och olika forum har jag också hunnit gå igenom. En flyktig tanke om att gå ut en morgonpromenad med hundarna har flugit förbi, men jag viftade snabbt bort den när jag blickar tillbaka till mina morgonpromenader som varit under veckan. Hundarna är morgontrötta och jag har formligen tvingat runt dem, i tron om att jag gjort någonting bra, på 1 timmes tur om mornarna vilket INTE varit uppskattat. Sittvägran, snigelfart och allmänna tjurerier har därför förstört mina mornar. Det ställer jag inte upp på igen, utan det får bli en enkel rastning om en stund.

Vad denna dag har att erbjuda vet jag inte riktigt. Jag får ta dagen som den kommer helt enkelt. Jag ska i alla fall börja med att hänga av mig morgonrocken och morgontofflorna, att dega i soffan känns väldigt ineffektivt!

Det fulaste jag sett

Så har jag idag dragit iväg med Anders till Sollidens handelsträdgård för att köpa en kruka och kanske, möjligtvis en liten fin växt till. Jag är ju så tokig i gröna växter! Synd bara jag inte klarar av att vårda alla utan måste välja de lättskötta och sådana jag av erfarenhet vet passar bra i min vård. Idag beränsade jag mig till att enbart söka efter en väst som kan stå lite mörkare till.

Väl där blev jag helt salig av alla växter medan jag gick runt och tittade.  Rätt som det var har jag tappat bort Anders men redan någon minut senare ser jag han styra stegen åt mitt håll, dragandes på ...... den fulaste växt jag någonsin sett!!!! En brunfärgad, luden, lätt taggig, spretig växt - en sådan jag aldrig skulle drömma om att placera någonstans i vår fina lilla lägenhet.

"Visst är det fin?!" utropar Anders. Jag som trodde han skojade svarade naturligtvis " Oh, helt underbar". Men vad som följde därefter hade jag inte räknat med, för nu stod den fula, bruna växten i handlingskorgen, bredvid den gröna fina jag hade valt ut. Och den skulle bara med hem. Punkt. För det var visst den coolaste och finaste växt som Anders hittade i hela växthuset.

Så nu har den fula plantan fått sig ett nytt hem, på TV- bänken, rakt framför ögonen och kommer störa min helhetsbild av vardagsrummet en lång tid framöver. Jag hoppas den blir lika kortlivad som många av mina andra växter har varit under sommarperioden. Men det bådar inte gott: den skulle visst va väldigt lättskött......

Så, gott folk, håll med mig nu! Visst är detta det fulaste ni sett?!

Revansch!

Så äntligen har jag fått min revansch! Hela sensommaren och hösten har jag fått höra hur mycket svamp det finns i skogarna och hur många påsar folk runtikring har fått i hop efter bara någon timmes plockande i skogen. Mina öron har fått skavsår och jag kan inte annat än att erkänna att viss avundsjuka växt sig fram. Varför hittar alla andra svamp och inte vi? För försökt har vi! Åtskilliga gånger har vi vart i skogarna, där annat folk hittar påsvis med svamp, för att leta och enbart hittat någon näve kantareller. Orättvist tycker jag!

Men idag vände detta. En vanlig skogspromenad i närheten av Nordens Ark skulle visa sig bli ett riktigt lyckokast! För plötsligt fanns där en smärre skog av trattkantareller - stora som små. Och som vi frossade! Hundarna tycket som vanligt att det var skittråkigt att vara på ett och samma ställe en längre stund, men fann sig i det - efter ett antal utskällningar för att trampa ned kantareller och riva ut påsen (som vi tur nog hade med oss i en bakficka). Eftersom påsens storlek var begränsad sökte vi inte vidare i skogen, utan fyllde den och begav oss hemåt. Tillsammans med ett gäng fästingar, vilka vi upptäckte efter hemkomsten.

Middagen har därför bestått av en himmelskt god svampsås, och resterna ska vi äta i morgon tillsammans med varma mackor. Mums!

Doft av nybakat

Här hemma råder en ljuv doft av nybakade bröd som jag helst inte vill ska försvinna på flera dagar! Jag steg upp i ottan i morse för att baka två sorters bröd: källarfranska - enligt önskemål från Anders och havrelimpa - som jag var nyfiken på.

Den gamla trogna bakmaskinen åkte fram för första gången på säkert ett halvår! Senast jag bakade med den var nog lussibullarna i julas....Jag som älskar att baka! Eller det kanske är nybakat bröd och bullar jag älskar att äta? Hur som så har jag haft en riktigt rolig morgon och minnen från när jag alltid bakade mitt eget bröd och aldrig åt köpebröd, väcktes till liv igen. Synd bara att tiden inte räcker till, annars hade jag återupptagit den gamla rutinen!

Eftermiddagsfikat kommer därmed idag att bestå av små goda bullar och jag längtar redan!

En regnig dag i Munkedal

Så i dag vart det Munkedals tur att få besök av oss, med nyfikna ögon och kameran i högsta hugg. Humöret och därmed helhetsintrycket drogs kanske ned aningen av regnet...Men vi hittade ändock några fina platser att besöka och som tur är har man ju regnkläder! Synd bara att man glömde regnbyxorna.

Vi står förmodligen idag också för de enda sålda piggelin-glassarna i hela Munkedals kommun...!

Lägenhetsbilder...

....På det nya! Sakta börjar ett hem att ta form, trots fula slitna tapeter och golv! Och äntligen har jag fått mig en spegel i hallen!

Sovrummet är inte så vackert, men ett försök har jag gjort med gardiner och sängöverdrag. Toaletten är fortfarande inget att se så den skippar vi....

Svårt?

Att vara ute och promenera i Umeå innebar strikta regler om hur man promenerade (eller cyklade) efter stigar och cykel/promenadvägar. Nåde den som inte höll in hunden till sidan när cyklister skulle förbi, eller den som gick på fel sida av vägen! Och på så sätt har jag blivit uppfostrad: promenera på vänster sida vid möten och cykla på höger sida. Lätt som en plätt!

I min enfald trodde jag att dessa enkla regler gällde överallt. Men icke. Här i Kungshamn råder någon annan typ av regler, som jag inte riktigt har förstått mig på! Att gå på vänster sida vid möten är ingenting man följer här. Och detta försvårar möten efter smala stigar med hunden - eftersom hunden vid möten på höger sida vägen automatiskt hamnar närmast den mötande människan eller hunden (vilket jag tycker ger mindre kontroll och Aylas långa nos ofrånkomligt når den mötande människans hand vilket inte brukar uppskattas!) Visst ser ni problemet? Genom att ha hunden på sin högra sidan kan man ju lösa detta ändå, men våra vovvar är ju så van att gå på den vänstra sidan att det blir ett projekt varje gång rutinerna ruckas.

Så jag har börjat tjura! Genom att stenhårt hålla vänster sida vägen in i det längsta! Vissa viker förvånat av när jag och hundarna plöjer fram, medan andra tvärstannar och därmed ofrånkomligt tvingar över oss på den högra sidan om vi inte ska gå i diket vill säga.

Inget större problem att haka upp sig på, men ändock ligger irritationen och gnager varje promenad. Undrar om jag ensamen kan uppfostra alla promenadare här, enligt de strikta regler som finns i Umeå?

Dyrt med semester

Huvva vad dyrt det blir att ha semester! Tur att det bara är några veckor per år man har tiden att slösa....

Idag har vi nämligen shoppat loss på Ikea. Hur kul som helst! Listan jag tog med mig blev längre och längre ju mer vi gick och kikade och fler saker stoppades i korgen. Sådant man absolut INTE kan vara utan - typisk "bra att ha grejor" helt enkelt! Ni förstår säkert vad jag menar. Som tur är har jag dock en liten spärr långt bak i huvudet som bromsar och skriker STOPP. Riktigt irriterande under shoppingturen må jag säga när rösten drar i gång, men väl hemma med kvittot i handen kan jag väl säga jag är rätt nöjd att rösten skrek rätt högt i bland.

Så eftermiddagen fram till nu har bestått av att montera möbler. Vilket är välkänt att skapa problem och irritation mellan de inblandade parterna. Som tur är var hyllorna väldigt enkla att montera och sätta upp och vi är fortfarande sams allihopa.

Nu är vi rätt trötta efter ansträngningen, men jag längtar till i morgon då jag kan ställa i ordning allting och bara njuta av förändringarna! Och just ja: jag tror att vi återinför studentmaten nudlar resten av veckan tills löningen kommer.....

Gott med vin

Igår upptäckte jag hur gott det var med vin! Det var ett tag sedan jag tog mig ett glas och igår firade vi till det lite genom att öppna en vinflaska och bara njuta! Att njuta innebar givetivs flera glas vin och jag som blir lullig efter två klunkar vin blev nu väldigt glad och orkade till och med vara uppe till tolv, innan jag fick min skönhetssömn.

Skönhetssömnen stördes dock vid tretiden av att grannen ovan (eller grannen mitt emot) stod och ropade här utanför. Så rädd jag blev! Mycket konstigt beteende....

Jag tog även sovmorgon i morse och steg upp halv åtta istället för klockan sju! Därefter har dagen bestått av pyssel och städning på frivillig basis och jag har haft riktigt roligt och kan nu njuta av ett kliniskt rent hem! (Nej, ingen vinflaska öppnades under dagen!). I morgon bär det av till Ikea för lite shopping.

Mördarhunden

När vi var i Arjeplog och jagade fick jag se en annan sida av Ayla, som jag inte trodde fanns! Och som jag önskade att jag inte heller fått veta. Min lilla bebis förvandlades plötsligt till en mördarmaskin och satte skräck i skogens djur. Det trodde jag inte om min lilla!

Det började med att Diva, rutinerad jägare som hon är, visade Ayla alla lämmelhålor och lämmelstigar i skogen. Eftersom det i år fanns väldigt gott om dessa söta små djur tog det inte lång tid innan Ayla hade sett sin första lämmel. Som dock kom undan och jag skrockade lite gott åt min duktiga vovve som inte dräper smådjur - vilket Diva gladeligen gör.

Så plötsligt hör vi ett fasligt gråtande och skrikande från en håla i närheten. Och över hålan står en mycket glad och förväntansfull gul hund. Den gula stoppar in nosen i hålan och den stackars lämmeln grät så hjärtskärande att jag var tvungen att rycka in. Och försökte få bort den tjuriga gula hunden därifrån, utan resultat. Tjurigare vovve får man leta efter (sådan matte sådan hund).

Så tröttnar jag och tänkte en tanke om att Ayla kommer tröttna snart, lämmeln får hålla ut helt enkelt. Men lämmeln höll inte ut utan sprang till skrikande till attack mot Ayla, som viftar ännu mer på svansen och krafsar i mossan runt den lilla "råttan" samtidigt som nosen duttar till den. Så innan jag hinner fram ser jag min lilla bebis öppna munnen ...... och plötsligt blev det - tyst. Vad!? Förvånad tittar jag och Ayla ned på den lilla krabaten, som ligger på rygg utan att röra sig. Död. Stendöd. Aylas verk och mitt fel (som inte stoppade spektaklet i tid).

Efter detta kan tyckas att Ayla skulle insett vad hon gjort och därefter låtit skogens lämmlar vara ifred. Men icket. Flera gånger fick jag stoppa henne, ivrigt krafsande efter en lämmel. Och genom den annars så tysta skogen gengöd titt som tätt ett kraftigt ståndskall av en gul jakthund - ett riktigt fint ståndskall faktiskt - och telefonen till Anders ringde ivrigt från övriga i jaklaget: Vi hör en hund, har ni fått nys på en älg???

Jag kan allt om volvobilar!

Nästan i alla fall. Hur kommer det sig? Jo, för att vi idag har varit hos Volvo i Strömstad för att provköra bil och ta reda på lite information.

Bilen som fångat vårt intresse är en volvo v.50. En combi hade inte varit helt fel för vår och hundarnas skull (speciellt med en helvetesresa från Umeå med hundarna färsk i minnet) och en bil som går lite bränslesnålare är alltid ett plus - speciellt när Anders kör bil så mycket till och från jobbet.

Så vi frågade och tittade en hel del under vårt besök. Jag fattar inte allting såklart, men le och nicka klarar jag av vid lämpliga tillfällen. Och provkörde gjorde vi också, eller: jag åkte med såklart. Den var bra att åka i, blev mitt slutomdöme eftersom jag inte ville köra själv. Tänk er mig bakom ratten i en testbil! Den rullar inte många meter....

Det dröjer ett tag till innan en bil blir aktuell, men roligt var det att provköra en ny fin bil!

Köttfärs för hela slanten

 1/4 dels älg är mycket kött, har jag idag fått erfara! Många köttbitar fick vi med oss när vi lämnade älgjakten för någon dag sedan. De höll sig dessutom frusna hela den 13 timmar långa resan söderut igen. Några påsar innehöll köttbitar som skulle malas till köttfärs och eftersom ingen köttkvarn fanns att tillgå vid paketeringen återstod att mala köttfärs här i lägenheten idag.

Köttkvarnen monterades ihop och köttpåsarna gjordes redo. Min uppgift (eftersom jag ogärna petar i rått kött) blev att paketera den malda färsen i fryspåsar och sätta etikett på dem. En uppgift jag gått halva dagen och bävat mig för. Äckligt!

Men väl i gång visade det sig inte vara lika hemskt som jag föreställt mig, trots att jag till och med fick lite rå köttfärs på händerna. Fort gick det också! Hela 22 paket köttfärs fick vi ihop och vi kan nu äta gott i dryga året till! Och hur firade vi detta? Jo, med en stoooor laddning köttfärssås!

Tiden har stått still - med vissa förändringar!

Att komma "hem" till Umeå och Holmsund igen är känslosamt och en känsla av att veta vad man har lämnat har infunnit sig. Och för ett år sedan var jag beredd att göra allt för att få se någonting nytt och flytta härifrån! Man uppskattar allting bäst i efterhand, av någon märklig anledning! 

Här har tiden stått stilla:
- Katterna springer samma väg ned till Lillstugan för att sova med mig om natten. (under carporten....)
- Ikzie leker med Ayla varje natt (till Aylas förtvivlan)
- Peppe sover på benen
- Samma männsikor som förr promenerar och cyklar runt Lövöudden.
- Ica Maxi är sig lik
- Att umgås med vänner känns precis som om det var i går!
- Mamma, pappa och brorsan är precis som förr!
Och mycket mera

MEN vissa förändringar finns:
- HM i stan har bytt plats!
- Hastighetsgränserna på vägarna i stan har ändrats! Svårt att lära in....
- Yulle är större och lydigare
- Folk har flyttat till nya lägenheter
- TVÅ rondeller i Holmsund
Och lite till som skapar förvirring i mitt huvud....

I morgon bär det av mot Arjeplog och jag kämpar i dag mot den förkylning jag trodde jag lyckats lura bort för en vecka sedan. Nu var den dessutom aggressivare och tjurigare. Men så är även jag!

En tur i lingonskogen

Efter flera turer på förmiddagen som resulterade i några få lingon vardera, begav vi oss till lingonskogen vid Forslunda. Och vad hittade vi där? Jo, MÄNGDER av stora, röda lingon! Ayla vaktade lingonhinkar och ryggsäck, Yulle vaktade mamma och jag och mamma plockade febrilt lingon i en och en halv timme. Och fick i hop kanske 12-13 liter. Ryggont och skavsår på händerna där bärplockaren satt är, förutom lingonhinkarna, resultatet av dagen. Samt några kantareller som vi åt till middag.

Eftersom jag inte är alltför förtjust i lingon återstår att se hur mycket av det jag tar med mig ned till Kungshamn igen....det roliga är ju att vara i skogen och plocka dem!

(eftersom bilderna inte gick att få in förut, kommer de här i efterhand!)

Äntligen "hemma"

Än så länge pratar jag om Umeå som "hemma". Förvirrat kan det bli eftersom jag även kallar lägenheten i Kungshamn för hemma. Men riktigt hemma är nog här i Holmsund ändå.

Efter 13 timmar i bilen var vi riktigt nöjda med att rulla in på containervägen ned till mamma och pappa. Vilken lättnad. Och äntligen hemma - på riktigt! Ayla kände igen sig och var nog den allra gladaste av oss alla - hon sprang och badade direkt. Det kändes riktigt bra att komma hem igen!

Katterna var även nöjda, speciellt Peppe som fick sova hos oss nere i lillstugan under natten. Han åmade och kråmade sig hela natten - på våra ryggar och ben. Stångades även i huvudet och kurrade som besatt. Inte ens "håll käften" klockan 4.00 på morgonen avskräckte den lille terroristen. Underbara kisse.

Nu ska jag njuta av en kväll med mamma och pappa - god mat och efterrätt står på listan! och en skogspromenad med alla fem (tre hundar och två katter).

Nu har semestern börjat!