Hejdå på obestämd tid

Idag säger jag hejdå på ett tag, eftersom jag blir Internetlös på obestämd tid. För att ni ska få vara med så gott det går ändå följer här en liten kalender över mina närmaste dagar (glöm inte att notera i era egna almanackor):

Tisdag: Utflyttning från friggeboden, inflyttning i lägenheten. Svärmor kommer.
Onsdag: ??? Kanske tar med svärmor ut och äta middag på något roligt ställe?
Torsdag: Färden bär av till Borås.
Fredag: Ledig. Flygresa hem till Umeå. PUSSA PÅ VOVVAR OCH SAMBO, städning, lunch, städning (igen), bära prylar, packa prylar, middag hos mamma och pappa. Sova i Holmsund.
Lördag: Start 05.00....absolut senast 06.00. Flyttlasset bär av söderut. Pappa och vovvarna åker efter.
Söndag: Hemma! Fixa.....Vovvepromenad för första gången på länge!
Måndag: Anders börjar jobba - kul! Pappa är kvar - kul det med. Kanske kan Internet ordnas under kvällen? Annars får ni fantisera i hop fortsättningen på min vecka själva (och ha inte alltför vilda fantasier nu!).

Nästa gång jag är inloggad och skriver så är jag inte längre ensam o vilsen, då är vi istället fyra ensamma och vilsna själar som sakta men säkert ska börja bygga upp det liv vi länge sett framemot att få börja leva. Och byggstenarna ligger här intill, redo att användas.

Jag och uttagsautomater

Att ta ut pengar från en uttagsautomat i Sverige är egentligen väldigt enkelt, för alla andra människor utom för mig. I två dagar har jag nu planerat inför detta och idag kunde jag inte skjuta på problemet längre - pengarna måste tas ut. Jag skyller mig "uttagsfobi" på mina månader i Guatemala där varje uttag av pengar innebar en stor chansning och ofta förenat med problem av något slag. Hemma i Umeå är det inga problem, jag använder alltid samma automat eftersom den automaten aldrig gett mig problem. Idag saknade jag den oerhört!

Nåväl, nere i Kungshamns centrum hittade jag två olika automater, men lyckades skjuta upp uttaget ytterligare genom att handla på Ica först. Därefter fanns ingen återvändo. Till min fasa insåg jag dock att båda automaterna var sådana jag inte tycker om - de som ser skumma ut. Jag gick några vändor fram och tillbaka runt det lilla kvarteret för att bedömma vilken av dem som ändå såg lite bättre och säkrare ut: den med "konstigt" kortintag eller den med sprucken glasruta..... Tillsist valde jag den automat där det redan stod en människa för att ta ut pengar på. Men hann precis ångra mig när det blev min tur - tänk om människan gjort något fuffens med automaten! (Det var så det gick till när en kompis förlorade sitt kort i Guatemala, bara för att ni ska förstå varför mina tankar skenade iväg).

Med bultande hjärta lyckades jag tillsist få ut mina pengar från automat nummer 2 och jag drog en suck av lättnad. Pengar, kort och kvitto i handen. Återstår att i morgon kontrollera att resterande pengar är kvar på kontot. Min vanliga procedur. Jag vill inte påstå att denna lilla egenhet är konstig på något sätt, utan faktiskt är ett lagom mått av försiktighet. Och än har jag inte blivit bestulen!

Sekundärskam

Här sitter jag nu, med fem tv kanaler att välja på och funderar på vilket tv program som ska få min uppmärksamhet ikväll. Det ser dock mörkt ut då utbudet inte faller mig riktigt i smaken. Just nu rullar Melodifestivalen på tv-skärmen, men jag är inte alltför nöjd med valet. Förra veckan följde jag samma program och fann mig själv sittandes med ett stort mått sekundärskam å många av artisternas vägnar (och programledarna!). Jag är därför ikväll något skeptisk och inte alltför laddad. Jag har förberett mig med en kudde här intill som jag snabbt och enkelt kan gömma mig bakom när pinsamhetsfaktorn blir alltför påträngande. En annan förberedelse för att överhuvudtaget klara av programmet är att min egen favoritmusik rullar på i bakgrunden, vars volym enkelt kan skruvas upp när kvällens artister presenterar sina bidrag. Min största miss för kvällen är dock att jag inte införskaffade något gott att tröstäta!

Hjälp, nu dök Babsan upp i tv rutan med en förskräcklig låt!! Plötsligt, och i panik, har jag bestämt mig: det får bli Islams historia på kunskapskanalen för mig ikväll! Hoppas ni andra njuter av eran tv-kväll, Babsan har förstört min.

Full av energi - men ingenstans att använda den

Lördag morgon, veckans mest underbara tidpunkt! Att vakna klockan halv sju, titta på klockan och inse att man FÅR somna om och inte måste stiga upp är nog den bästa känslan på hela veckan. Jag har haft lite ont om sådana tillfällen förut i och med att jag alltid har jobbat om helgerna och det gör att jag njuter extra mycket om helgerna nu förtiden. Varje helgmorgon ser jag klockan 9.00 på Amazing race - ett reseäventyr som jag har fastnat för och jag är därför något sen upp från sängen. Men vad gör väl det?!

Idag sprudlar jag dessutom av energi, i och med att jag sovit länge och dessutom är ledig. Lite frustrerad blir jag dock över att jag inte alls vet vad jag ska lägga energin på? Jag har ingenting att göra! Ingenting att fixa eller pyssla med! Därav mitt tidiga morgonbloggande idag, någonstans måste jag göra av med lite av min nyfunna energi!

Solen lyser dock ute och det är helt vindstilla, vad jag kan bedömma från liggande läge i sängen. Någon minusgrad gissar jag på, men det gör mig ingenting alls! Ut i solen en sväng är i alla fall ett måste, därefter får jag väl se vad dagen har att erbjuda.

Det brinner på Smögen!

(Nej, jag har inte lekt med ljus och tändstickor i friggeboden, hur kunde ni ens tro det om mig?)

På eftermiddagen idag hördes sirener ända in till kommunhuset. I och med att man i Umeå kan höra sirener från diverse fordon lite nu och då så reagerade jag inte nämnvärt på det utan fortsatte arbeta med mina värmepumpar med full koncentration. Dock hörde jag utifrån korridoren att händelsen med sirenerna väckt intresse, så jag tassade mig ut till övriga för att vara delaktig - nyfiken som man är. De flesta var då upptagna i telefonen med att ringa hem till nära och kära för att säkerställa att allt var i sin ordning och stilla sin oro.

När telefonsamtalen var överstökade och lugnet återigen lagt sig på kontoret tog vi alla en titt på nyheterna för att försöka lista ut vad som hänt. Och där, som första nyhet i Bohuslänningen fick vi se att det härjade en stor brand nere vid Smögenbryggan. Det var alltså ett gäng brandbilar vi hört sirenerna från när de körde genom Kungshamn med full besättning. Spännande tyckte många och jag förundras över att händelsen väckte så stor uppmärksamhet! Dock måste jag medge att jag inte är så mycket bättre själv utan kommer förmodligen att ta en promenad åt ett "visst håll" i morgon under dagen.....bara för att se om man kanske får se någonting spännande.....

Tack vare denna händelse har jag idag insett att min närmaste nyhetskälla inte längre är VK utan att jag nu måste lägga in Bohuslänningen som startsida på datorn för att kunna hänga med i vad som händer härikring. Dags att ta ytterligare ett mikrosteg mot att slå rot här nere! Lite främmande känns det dock, mitt hjärta är såklart fortfarande tillägnat Umeå. Ni får tycka att jag är patetisk och fånig men jag känner mig faktiskt lite vilsen nu - tack vare en enkel nyhetskälla! 

Nu ska tända mina små ljuslyktor så det blir varmt och mysigt här i friggeboden! Och läsa Bohuslänningen.

Böcker, böcker och åter böcker

Snart börjar årets bokrea! Ett mail ramlade in i min inkorg igår om att man kunde förbeställa böcker redan nu. Först tänkte jag slänga mailet men så slog mig en tanke att det kunde ju vara roligt att se vad som erbjuds i år - det är ju trots allt roligt med böcker!

Oj, vad många böcker det fanns att välja på! Och så många som jag ville ha! Mitt annars så obefintliga shoppingsinne väcktes med ens till liv. Är det någonting jag kan handla utan att tänka efter särskilt noga så är det böcker - jag vill ha, ha, och ha. Skönlitteratur är dock ingenting jag aktivt införskaffar till bokhyllan, de kan man låna på biblioteket, utan det är facklitteraturen jag fyller min bokhylla med. Facklitteraturen kan man läsa flera gånger, använda som uppslagsverk, titta på bilder i och bara bläddra runt i medan man med skönlitteraturen läser en gång och därefter samlar de mest damm i bokhyllan. Min samling av böcker täcker nu upp en hel bokhylla och jag är i behov av ytterligare en, till Anders stora förtret (han tycker att bokhyllor är fula och röriga - jag som tycker de är så fina!). Överenskommet är dock att införskaffa en stor bokhylla med någon typ av skjutdörrar  - så att man "slipper" se böckerna.

Förhandsbeställningen slutade i alla fall på strax under 1000 lappen, vilket jag tycker jag gott kan få unna mig som en liten inflyttningspresent av mig själv. De nya böckerna är både hundböcker, hästböcker, kattböcker, reseböcker och naturböcker - 8 stycken totalt. Finns att uthämta i början av mars och jag längtar redan!

Nej, jag vill inte ha kvittot

Det slår aldrig fel. Varje gång jag är på ICA hamnar jag och kassörskan i en språkkonflikt. Jag står vid kassan, betalar och säger därefter alltid: Jag behöver inget kvitto, tack. Vad går att misstolka? Tydligen hela den meningen! Antingen svarar kassörskan: Va? Så jag får upprepa meningen, eller så får jag kvittot direkt i handen och ett leende. Idag körde jag med den otrevliga och tysta metoden. Det vill säga: jag betalar, går och packar kassen och när kassörskan obekvämt får sträcka sig mot mig med kvittot i handen, så skakar jag på huvudet. Det fungerade! Teckenspråket är i alla fall universiellt!

Jag som är en utpräglad umebo förundras varje dag över alla nya ord och uttal jag snappar upp i våra samtalsämnen på jobbet. Men jag inser att det kommer ta tid innan jag vänjer mig och jag bävar mig för den dagen jag inte har med mig någon arbetskamrat ut i verksamheterna som kan agera tolk och som jag kan gömma mig bakom när jag inte förstår.....

Vissa ord är dock väldigt användbara. Språka till exempel är väldigt finurligt att använda istället för prata. Likaså checkt är lite coolare att säga än häftigt. Men jag förstår inte varför man envisas med att säga tjöt istället för tjat, eller gaen istället för galen, eller ska där a:et uttalas som i ordet "skalle"? Ibland byts också t mot ett d mitt i orden..... Märkligt! Jag hoppas att jag kommer få ha kvar rikssvenskan, alltså umemålet, men jag vet hur lätt jag anpassar mig och "härmar" andra människor så risken finns att jag ganska snart börjar prata annorlunda. Jag har nu när jag tänker efter faktiskt redan börjat använda ordet checkt......

Tur jag har alla er därhemma att ringa och språka med ibland, så att jag inte glömmer hur jag ska prata!

En natt med för lite sömn

Det är inte ofta jag har problem med sömnen. Från det att jag blir trött på kvällen (21.00) orkar jag vara vaken max en timme - därefter slocknar jag så fort huvudet lagts i kudden. Och sover som en stock till klockan ringer på morgonen, ungefär nio till elva timmar senare. Mitt sömnbehov är enormt! Jag skyller det på att min hjärna är så överbelastad om dagarna att den behöver tiden att rensas ut för att fungera tillfredsställande följande dag.

Nåväl, i natt var en ovanlig natt i och med att jag sov så dåligt. Jag vaknade flertalet gånger och hade svårt att somna om. Och jag kunde i mitt yrvakna, halvsovande tillstånd inte begripa vad som var problemet. När väckarklockan ringde på morgonen var jag därför inte alls mitt vanliga pigga jag, utan kände mig mer som en utslagen kämpe. Under frukosten till nyheterna av den storm som drabbat sydsverige så kom jag på vad nattens problem varit. Blåsten! Det blåste fruktansvärt i natt, väggarna dånade och det kändes som friggeboden när som helst skulle få vingar. Och jag drar mig till minnes vilka sömnproblem jag får när det är oväder ute. Snöstorm, regnoväder, åskoväder, blåst - allt reagerar jag på! Min känslighet för oväder har märkligt nog sin grund från mina åtta år som hästägare. Som hästägare oroade jag mig ständigt över vädret nattetid i och med att Silva oftast stod ute om natten. Hade jag lagt på henne rätt täcke inför natten? Hur kommer hon klara blåsten? Blir hon rädd för åskan? Ja, ni som har djur vet hur man kan oroa sig i onödan! Under åtta år byggde jag upp detta "extra sinne" för dåligt väder, och fortfarande vaknar jag alltså om natten och sover oroligt då vädrets makter leker med oss. Fastän jag varit hästlös i över två år nu! Märkligt vad hjärnan kan spöka!

Ikväll är jag på grund av ovanstående anledning något tröttare än vanligt och jag tror inte att denna dag har särskilt mycket mer att ge mig. Då återstår att bädda ned sig i sängen, läsa en bok och sedan, i vanlig ordning, precis innan jag somnar ringa hem till min Anders och vovvarna.

Kungshamns bilförare

Biltrafiken här nere är något annorlunda mot hemma i Umeå, åt det negativa hållet. Jag har alltid tyckt att umeborna har kört bil som dårar och saknat omdömme i trafiken men tyvärr måste jag nu höja dessa till skyarna och berömma deras körstil. För tyvärr är bilförarna här nere mycket värre och slår rekord i hänsynslöshet!

Under mina få veckor här har jag hunnit promenerat längst åtskilliga vägar i Kungshamn och Smögen. Nästan varje promenad har dock förstörts av att jag blivit nedstänkt av bilar som kör i vattenpölarna alldeles intill trottoaren (och i hög hastighet). Numera har det blivit en vana så när jag ser en bil försöker jag snabbt springa in till närmaste husavfart för att undkomma att bli blöt samt för att slippa tvätta byxor var och varannan dag. I Umeå har jag bott hela min uppväxt och jag har aldrig blivit nedstänkt av en enda bil efter vägen, bör tilläggas.

En annan mycket förvånande och irriterande egenskap som finns bland invånarna här är att inte stanna för gångtrafikanter vid övergångsställen. Och nu är jag inte den som tränger mig ut mitt i vägen och förväntar mig att bilisterna ska stanna i tid och otid, om ni trodde det. Jag förväntar mig dock att bilarna faktiskt ska stanna när jag väl påbörjat min överfart vilket tydligen inte hör till vanligheterna här. Många gånger har jag fått springa sista biten med andan i halsen av rädsla för att faktiskt bli påkörd. Än lever jag men ibland har det varit på håret! Till och med bilisterna i Spanien (som har väldigt dåligt rykte....), visar mer hänsyn till varandra i trafiken än vad man gör här nere......

För övrigt vill jag i dagens blogginlägg meddela att ICA denna vecka har extrapris på laxfilé.
Tack ICA, helt underbart.

Ett oangenämt besök

Ytterligare en helg har passerat och det har varit två mycket ansträngande dagar som äntligen lider mot sitt slut. Vad har jag då gjort, kanske ni undrar? Det ska jag berätta! Jag har haft besök hela helgen, från fredag eftermiddag tills alldeles nyligen. Denna person brukar i vanliga fall vara mycket trevlig att umgås med, någon jag till och med kan längta till att få tillbringa lite egentid med! Men det här besöket blev annorlunda och jag kan nu erkänna att jag är otroligt less, nästintill spyfärdig. Aldrig har jag längtat så mycket efter att en jobbvecka ska börja som jag gjort under denna helg.

Jag har under hela helgen bara lyssnat till gnäll och otacksamt gnöl. Onödiga diskussioner, mycket tjurerier och envishet har jag även fått ta del av och mina sympatiska försök att lätta upp stämningen och komma med nya ideer har varit lönlöst. Det är ju så tråkigt att ge råd och stöd till någon som inte lyssnar eller tar till sig det man säger! Besöket har dessutom varit rent tråkigt, ingenting har hänt eller gjorts på en hel helg. All äventyrlystnad och vilja att göra någonting roligt om dagarna var som bortblåst och dagarna har långsamt passerat framför Tv och dator. För att komma undan en stund varje dag har jag dock ringt till nära och kära och beklagat mig över situationen. Vilket har varit helgens ljuspunkt! Tack ni som orkat prata med mig i timmar! Ingen nämd ingen glömd.

Så, vem är då denne gnälliga person jag fått tillbringa två heldagar så tätt inpå och som gjort mig tokig av irritation? Ja, den otroligt gnälliga och tråkiga personen är faktiskt jag själv. Det finns lyckligtvis ingen i min vänskapskrets som kan göra mig så irriterad och less som jag beskrivit här ovanför. Bara jag själv lyckas med den bedriften.

Laxen höll på att kosta mig livet

Jag vill, för att undvika missförstånd, börja med att förtydliga att jag inte är det minsta snål. Ett mått av ekonomiskt sinne har jag dock fått och tycker inte om att slänga ut pengar på onödiga saker (onödigt för mig behöver inte vara onödigt för någon annan, vill tilläggas). En sådan onödig sak att lägga pengar på anser jag vara mat. Inte mat i det stora hela (även jag inser att det är nödvändigt att äta) utan det jag anser vara onödigt är att betala dyra pengar för en viss vara, som man på en annan affär kan få mycket billigare.

Därför kom det sig att jag idag absolut tvunget behövde promenera från Smögen, förbi kommunhuset och bort till Coop Konsum, en promenad som enkel väg innebär 40 minuter. Lill Ica och Ica Kungshamn hade tyvärr inte lax på extrapris, men det hade självklart Coop. Två paket lax till priset av en kan man inte gå miste om ifall man äter så mycket lax som jag!

Tyvärr inföll sig denna extrapris-vara på dagen då värsta stormen härjade efter västkusten. Lite blåst har ingen dött av, var min tanke när jag tog på mig ryggsäcken och traskade iväg. 40 minuter senare och två laxpaket rikare var humöret fortfarande på topp - så farligt var det ju inte! Konstigt nog träffade jag bara på två promenadare under hela mig långa färd. På hemvägen förstod jag varför. Motvind. Den enda gång jag varit med om en liknande blåst, var ute i Holmsund vid vindkraftsnurrorna en mycket blåsig höstdag. (Den dagen blåste jag dessutom omkull och fick andnöd). Hemvägen idag bestod alltså av 50 minuter motvind. Mössan höll på att blåsa av så huvan åkte på och vänsterhanden höll ett krampaktigt tag i både mössa och huva. I höger hand fanns ironiskt nog en liten ostbågepåse. Aldrig har jag känt mig så lätt, fjädrande och ostyrbar någon gång. För varje vindpust svajade stegen och jag var rädd att ofrivilligt blåsa ut på vägen och bli påkörd. Till och med de måsar jag såg landa efter vägen tappade fotfästet ett antal gånger!

Nu befinner jag mig i tryggt förvar i friggeboden, kan jag meddela alla oroliga där ute. Det tjuter i öronen och andningen är fortfarande något orytmisk. Jag tog mig hem med blotta förskräckelsen. Undrar om två billiga laxpaket verkligen var värd ansträngningen? En sak är dock säker, resten av den här dagen kommer att tillbringas framför datorn på jakt efter ett litet torp långt inne i skogen, långt bort från kusten....

Den kinesiska kalendern

Dagens fredagsfika bjöd på många härliga skratt. Kanske var vi även något övertrötta och lite väl flamsiga....

Samtalsämnet handlade vid detta tillfälle om den kinesiska kalendern. Denna kalender är, om jag uppfattat det hela rätt, cyklisk och är uppdelad i fem mindre cykler om tolv år. Dessa tolv år har därefter blivit tilldelade namn utifrån tolv olika djurslag. När man blir född föds man alltså in i ett av dessa namngivna år och tydligen är ens personlighet starkt påverkad av vilket djurår man föds i. Spännande!

Vid fikarasten hölls alltså ett stort förhör för att ta reda på när alla deltagande individer var födda för att därefter kunna stämma av mot den kinesiska kalendern. Ett par goda skratt fick vi då de flesta inte alls stämde överens med det djur och den personlighetsbeskrivning som var presenterad för respektive år. Sen blev jag presenterad.....

Först fnissade alla lite gott åt min ålder, eftersom jag ju är den yngsta på avdelningen. Därefter satte min kontorskamrat kaffet i halsen och tjöt av skratt när "mitt" djur blev presenterad. 1987 "råkar" visst vara kaninens år..... Min kära kontorskamrat drog igång skrattsalvorna i hela fikarummet då hon kläckte ur sig kommentaren om att alla-vet-ju-vad-kaniner-är-bra-på. Tack för den! Den riktiga beskrivningen av kaninens år är dock: "Årets djur symboliserar hopp. Ödmjuka, känsliga och roliga men otåliga och lite blåögda". Varav ytterligare kommentarer och skrattsalvor brister ut. Jag förstår inte varför folk inte snällt kunde sagt: Ja, Lina vi tycker också att du är en ödmjuk och känslig person! Men istället tar folk fasta vid ordet blåögd?! Som dessutom inte stämmer, jag har gröngrå ögonfärg.....

I min alldeles egna, nyskapade kalender är jag en elefant - något klumpig men ack så känslofylld, trofast och framförallt klok!

Kråkfötter

Många kan nog intyga att min handstil inte är den elegantaste och vackraste. Den är helt klart originell, men oläslig? Nä, det skulle jag inte vilja påstå. Dock har jag fått åtskilliga telefonsamtal under universitetstiden från mina klasskompisar när de inte har kunnat tyda mina nedskrivna kråkfötter. Själv förstår jag inte hur man kan förväxla n med u? Eller dubbeltecknat t med h? Eller u med v? Det viktigaste är trots allt att jag själv kan läsa mina anteckningar, och det har jag inga som helst problem med att göra!

Min handstil lägger jag inte alltför stor vikt vid, däremot har jag stora problem med mitt namn vid underskrift. Lina är ett alldeles för kort namn för att det ska falla sig fint i skrift, medan Olsson är otympligt att skriva främst på grund av det stora O:et. Dessa två tillsammans med min säregna handstil leder följdaktligen till en ganska ful signatur, som jag inte är det minsta stolt över! Första gången jag skulle signera ett kvitto har jag dessutom ett minne av hur mamma kommenterade underskriften med inte alltför berömmande ord.

På jobbet krävs en hel del underskrifter och i och med detta har jag dragit på mig någon typ av "tvångstanke" kring signaturen vilket innebär att den blir fulare och fulare desto mer jag försöker förbättra den! Varje gång jag sätter pennan mot papperet darrar handen ofrivilligt till och gör kråkan sne, dubbelstreckad eller bara allmänt konstig. Jag är helt övertygad om att alla som ser den reagerar, kanske med ett skratt, och funderar över vem som åstadkommit underverket..... Men visst är det så, att det som räknas som riktig konst är de målningar som är mest otydbara och svårbegripliga? I sådana fall är mina kråkfötter ett stort mästerverk! Och jag kan stolt konstatera att dessa börjar spridas ut runt om i kommunen för allmän åskådan.....

Bilen, var är du?

Trots att jag jobbar med miljöfrågor och har tagit examen i en utbildning vars största målsättning är att arbeta för en bättre miljö, så är jag en stark förespråkare för bil. För mig är bil ett måste och jag får inte dåligt samvete av att använda bilen, även då körningen gäller kortare sträckor. Vilket många människor inte tycker passar sig för en miljönisse....

Hur som, igår fick jag med en lycka lika stor som ett barn på julafton, äntligen sätta mig bakom ratten på en bil! Eftersom vattenproverna tilldelats mig ligger ansvaret på att leverera dem vidare också på mig. En mycket nöjd Lina bokade därför bilen, hämtade ut nyckeln och backade ut från parkeringsfickan. Ungefär två kilometer senare finner jag mig själv sittandes på samma parkeringsficka igen, för att fylla i körjournalen och möta det faktum att det nu kanske dröjer en vecka till innan jag får tillfälle att själv manövrera bilen denna korta sträcka igen. Med en lätt suck återlämnades bilnyckeln och bilfärden är nu ett minne blott.

Med inte alltför fjädrande steg promenerade jag sedan hem under eftermiddagen med huvan på i ett tappert försök till att slippa bli blöt i det piskande regnet. Och saknade bilen. Har även insett att cykeln kommer att bli mitt främsta transportmedel det närmsta året. Jag kan bara hoppas att min körvana och mina oerhörda (...) körkunskaper sitter i ryggmärgen och därmed inte försämras under denna tidsperiod. Jag vill absolut inte se mig själv krypköra längst vägarna och förväxlas med en gammal tant när jag väl börjar använda bilen regelbundet igen....

Eftersom jag inte äger någon cykel idag står detta noterat längst upp på min "att-handla-snarast-lista". Efter promenaden i regnet tillkommer tyvärr även regnkläder, möjligen även stövlar, till listan. Tur att jag vann en miljon på lotten som jag inte köpte häromdagen.