Ytterligare en helg har passerat och det har varit två mycket ansträngande dagar som äntligen lider mot sitt slut. Vad har jag då gjort, kanske ni undrar? Det ska jag berätta! Jag har haft besök hela helgen, från fredag eftermiddag tills alldeles nyligen. Denna person brukar i vanliga fall vara mycket trevlig att umgås med, någon jag till och med kan längta till att få tillbringa lite egentid med! Men det här besöket blev annorlunda och jag kan nu erkänna att jag är otroligt less, nästintill spyfärdig. Aldrig har jag längtat så mycket efter att en jobbvecka ska börja som jag gjort under denna helg.
Jag har under hela helgen bara lyssnat till gnäll och otacksamt gnöl. Onödiga diskussioner, mycket tjurerier och envishet har jag även fått ta del av och mina sympatiska försök att lätta upp stämningen och komma med nya ideer har varit lönlöst. Det är ju så tråkigt att ge råd och stöd till någon som inte lyssnar eller tar till sig det man säger! Besöket har dessutom varit rent tråkigt, ingenting har hänt eller gjorts på en hel helg. All äventyrlystnad och vilja att göra någonting roligt om dagarna var som bortblåst och dagarna har långsamt passerat framför Tv och dator. För att komma undan en stund varje dag har jag dock ringt till nära och kära och beklagat mig över situationen. Vilket har varit helgens ljuspunkt! Tack ni som orkat prata med mig i timmar! Ingen nämd ingen glömd.
Så, vem är då denne gnälliga person jag fått tillbringa två heldagar så tätt inpå och som gjort mig tokig av irritation? Ja, den otroligt gnälliga och tråkiga personen är faktiskt jag själv. Det finns lyckligtvis ingen i min vänskapskrets som kan göra mig så irriterad och less som jag beskrivit här ovanför. Bara jag själv lyckas med den bedriften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar