Varför ska jag alltid göra mig illa när jag ska göra någonting? Riktigt frustrerande! Jag kan bara hoppas det sitter en skyddsängel som orsakar detta för att skydda mig mot att överarbeta eller någonting.....
Idag var det en nagel på min högra hand som slog emot en kant och lossade. Inte hela nageln såklart men en fjärdedel kanske som sprack upp. Den är nu tillbakatryckt och ett plåster sitter på för jag törs inte riva bort den. Detta skedde såklart när jag var mitt uppe i att torka skåp och flyttpacka. DRYGT. Och så typiskt mig.
Vi har packat det mesta nu. I morgon eftermiddag blir det det sista att packa samt att köra ett lass till huset. Surfa på Internet och betala räkningar är också ett måste eftersom vi nu blir Internetlösa ett tag framöver. Sen tror jag vi slocknar rätt fort på kvällen för upp tidigt lördagmorgon ska vi för att flytta på riktigt! Det blir spännande!
Så gott folk, på återseende när vi fått igång tekniken igen!
torsdag 26 januari 2012
onsdag 25 januari 2012
Dagens snåljåp
Idag blev det en macka på Subway, som alltid när vi är i Torp. Det var två personer framför oss i kön, en kvinna och man. Att servera dessa en macka tog längre tid än vad en lång kö brukar göra på...... Det började med att han inte förstod sig på menysystemet. När han väl förstått sig på detta och vad allt kostade beslutades att göra två halva mackor, en åt honom själv och en åt frun. Han ville ha kebab på sin. Tyckte dock det var lite väl lite kebab och frågade vad extra kostade. 5 kronor fick han till svar. Happ. Och vad kostar bacon på? 5 kronor även det. Han beslutade sig således för bacon men blev snabbt besviken. "Jaha, fick man bara två skivor? Då hade man ju fått mer för pengarna om jag tagit extra kebab". Ost ville han ha, efter att ha kollat om det kostade extra.
Vidare till salladsbordet. Ingår allt? Ja, det gör det. Han ville ha det mesta med betoning på mycket. Stora tomatskivor lade han till beställningen. Väl framme i kassan frågade han om det ingick påfyllning om han tog ett mellanstort glas. Japp det gjorde det. Så bra, han betsällde enbart en dricka att dela på åt sig själv och frun, antagligen med tanke på att fylla på glaset. Och fyllde på gjorde han, precis innan de gick, satte på ett lock och ett sugrör och vandrade ut från Subway smuttandes på drickan.
Dagens asgarv för mig och Anders. Vilken stolle!
Vidare till salladsbordet. Ingår allt? Ja, det gör det. Han ville ha det mesta med betoning på mycket. Stora tomatskivor lade han till beställningen. Väl framme i kassan frågade han om det ingick påfyllning om han tog ett mellanstort glas. Japp det gjorde det. Så bra, han betsällde enbart en dricka att dela på åt sig själv och frun, antagligen med tanke på att fylla på glaset. Och fyllde på gjorde han, precis innan de gick, satte på ett lock och ett sugrör och vandrade ut från Subway smuttandes på drickan.
Dagens asgarv för mig och Anders. Vilken stolle!
tisdag 24 januari 2012
Strul var bara förnamnet
Förra gången vi flyttade fick vi vänta i över två veckor på att få Internet till lägenheten, eftersom de tidigare hyresgästerna inte flyttat sitt abonnemang och därför låg och blockerade linjen samt eftersom det tydligen skulle ta 8 dagar att fixa vårt abonnemang till adressen. Med den informationen i bakhuvudet har vi således varit ute i tid denna gång. Trodde vi.
Ca tre veckor innan beräknad flytt ringde jag Telia för första gången för att göra flyttändringen av vårt abonnemang samt skaffa TV. Fick då veta att TV kunde vi inte beställa förrän vi ordnat flytten av Internet och telefonen till den nya adressen. Nåväl, vi fixar väl flytten då! Får då reda på att vi inte kunde göra denna flyttändring av abonnemanget förrän de tidigare ägarna flyttat sitt abonnemang. Inga förvånande nyheter, så var det ju förra gången också. Ingen anledning till oro eller irritation.
Så vi ringer de tidigare husägarna och får bekräftat att de har flyttat sitt abonnemang. Ringer Telia igen (50:e personen i kö.....) för att få beskedet att det fortfarande inte går att flytta vårt abonnemang för linjen är upptagen. Kan vi kanske kolla från vilket datum de nuvarande ägarna flyttat sitt då kanske? Nä, det gick inte. Kan vi sätta upp ett överflyttningsdatum då? Nej, det blir krångligare. Happ.....Jag vägrar ringa Telia igen, hur trevliga de än var i telefonen.
Anders rycker in. Ringer ägarna och får veta att de flyttat abonnemanget från den 25, så allt ska vara grönt. Han ringer därefter till Telia för att flytta vårt abonnemang. Funkar det? Nej. Någonting strular med de andras abonnemang. Kan vi fixa det nu via telefonen? Nej, ägarna måste själva ringa in och lösa det. Happ. Anders ringer således ägarna som i sin tur ringer Telia. Fixat. Telia hade tydligen inte gjort överflyttningarna utan bara NOTERAT den i sina anteckningar. .....
Tillsist kan alltså vi äntligen flytta över vårt abonnemang. Men överflyttningen tar 8 dagar...... Suck, den 2 februari har vi alltså Internet i huset och TV antar jag vi får efter detta datum? Tröttsamt! Vad är det vi inte begriper? Ska det vara såhär krångligt jämt? Någonstans gör vi ju tydligen fel. Men positivt är att vi slipper vänta i två veckor på Internet, denna gång har vi kortat tiden till mindre än en vecka! Framsteg!
Ca tre veckor innan beräknad flytt ringde jag Telia för första gången för att göra flyttändringen av vårt abonnemang samt skaffa TV. Fick då veta att TV kunde vi inte beställa förrän vi ordnat flytten av Internet och telefonen till den nya adressen. Nåväl, vi fixar väl flytten då! Får då reda på att vi inte kunde göra denna flyttändring av abonnemanget förrän de tidigare ägarna flyttat sitt abonnemang. Inga förvånande nyheter, så var det ju förra gången också. Ingen anledning till oro eller irritation.
Så vi ringer de tidigare husägarna och får bekräftat att de har flyttat sitt abonnemang. Ringer Telia igen (50:e personen i kö.....) för att få beskedet att det fortfarande inte går att flytta vårt abonnemang för linjen är upptagen. Kan vi kanske kolla från vilket datum de nuvarande ägarna flyttat sitt då kanske? Nä, det gick inte. Kan vi sätta upp ett överflyttningsdatum då? Nej, det blir krångligare. Happ.....Jag vägrar ringa Telia igen, hur trevliga de än var i telefonen.
Anders rycker in. Ringer ägarna och får veta att de flyttat abonnemanget från den 25, så allt ska vara grönt. Han ringer därefter till Telia för att flytta vårt abonnemang. Funkar det? Nej. Någonting strular med de andras abonnemang. Kan vi fixa det nu via telefonen? Nej, ägarna måste själva ringa in och lösa det. Happ. Anders ringer således ägarna som i sin tur ringer Telia. Fixat. Telia hade tydligen inte gjort överflyttningarna utan bara NOTERAT den i sina anteckningar. .....
Tillsist kan alltså vi äntligen flytta över vårt abonnemang. Men överflyttningen tar 8 dagar...... Suck, den 2 februari har vi alltså Internet i huset och TV antar jag vi får efter detta datum? Tröttsamt! Vad är det vi inte begriper? Ska det vara såhär krångligt jämt? Någonstans gör vi ju tydligen fel. Men positivt är att vi slipper vänta i två veckor på Internet, denna gång har vi kortat tiden till mindre än en vecka! Framsteg!
söndag 22 januari 2012
Nu börjar nedräkningen
För nu kan vi säga: detta är sista söndagen vi bor i lägenheten! Sista helgen! Och i morgonbitti blir det sista måndagmorgonen vi vaknar till väckarklockan i lägenheten! Underbart! Idag var även sista gången vi använde ugnen.....
Förutom att vänta har vi varit ute med två lyckliga hundar idag.
Eller just ja: Diva var mindre lycklig över att bli borstad. Att hon dessutom fått sig ett bad i lördags och klippt klorna bättrar inte tålamodet till husse och mattes alla påhitt...
Förutom att vänta har vi varit ute med två lyckliga hundar idag.
Eller just ja: Diva var mindre lycklig över att bli borstad. Att hon dessutom fått sig ett bad i lördags och klippt klorna bättrar inte tålamodet till husse och mattes alla påhitt...
lördag 21 januari 2012
Efter sol kommer regn...
I detta fall snö.....Våren kom och försvann lika fort. Nu ligger en decimeter tjockt snötäcke utanför fönstret. Plogbilen har till och med varit framme.
Jag var lite snabb med att skryta om vårt fina vårväder, hur kunde jag glömma bort att det alltid kommer bakslag?
Lite kul var det dock att springa runt i snön med hundarna. Extra roligt att veta att allt i morgon är borta och asfalten och de gröna gräsmattorna blir synliga igen. Lagom är bäst!
Jag var lite snabb med att skryta om vårt fina vårväder, hur kunde jag glömma bort att det alltid kommer bakslag?
Lite kul var det dock att springa runt i snön med hundarna. Extra roligt att veta att allt i morgon är borta och asfalten och de gröna gräsmattorna blir synliga igen. Lagom är bäst!
fredag 20 januari 2012
Vår?
Ser att norra Sverige har fått massor med snö. Jag kan bjuda på lite vårtecken från söder:
- solen värmer i ryggen när du är ute och går
- det är fortfarande ljust ute när du kommer hem 16.00
- gräsmattorna är gröna (har giförsig varit så hela vintern.....)
- Krokusarna har börjat komma fram!
Jag vill ha riktig vår nu! Det är den finaste årstiden här nere, i alla fall om jag baserar påståendet på hur upplevelsen av alla årstider var i fjol.
- solen värmer i ryggen när du är ute och går
- det är fortfarande ljust ute när du kommer hem 16.00
- gräsmattorna är gröna (har giförsig varit så hela vintern.....)
- Krokusarna har börjat komma fram!
Jag vill ha riktig vår nu! Det är den finaste årstiden här nere, i alla fall om jag baserar påståendet på hur upplevelsen av alla årstider var i fjol.
tisdag 17 januari 2012
Pinsamma jag
10.00 skrapade jag irriterat rutorna på bilen för att åka i väg och ta ett vattenprov. Gud så hårt isen satt! Och kall blev jag om fingrarna. Nåväl, vred igång stereon och rullade ut på vägen. Skulle inte åka så långt - tur det för sikten var dålig i dimman och vägbanan hal av underkylt regn. Ingen bra dag helt enkelt.
Väl framme hälsar jag och frågar efter person X som jag ville prata lite med. Nähä, person X var på tjänsteresa och inte inne. Ok, det gjorde ingenting - kommer ju fler dagar och jag kan ju ringa- så jag tog mitt vattenprov, ropade hejdå och åkte tillbaka till kontoret. Jobbade vidare fram till lunch.
Efter lunchen blev jag själv inne på rummet som jag numera återigen delar igen med en arbetskollega. Och tänkte då passa på att ringa undan lite samtal eftersom jag ju tycker det är jobbigt att ringa om det finns fler inne i rummet (den förhatliga telefonskräcken....) Och kom på det briljanta idén att jag ringer till X och reder ut mina frågor. Sagt och gjort. Slog numret och hamnade hos den person jag träffat på under morgonen när jag tog vattenprovet. Frågade glatt efter X. Nääääää, han var ju på tjänsteresa...... Då mindes jag att jag ju fått reda på den informationen redan på morgonen...... Varför ringde jag då? PINSAMT. Fick lite fint förklara att mina tankar måste varit någon annanstans och vi skrattade lite gott åt det hela. Trots att det hela avlöpte väl kan jag inte skaka av mig känslan av att deras nästa snackis kring fikabordet kommer handla om "den glömska tjejen från kommunen". Suck! Jag ska hålla mig ifrån telefoner helt enkelt.
Jag tror jag har hamnat i flyttkoma.
Väl framme hälsar jag och frågar efter person X som jag ville prata lite med. Nähä, person X var på tjänsteresa och inte inne. Ok, det gjorde ingenting - kommer ju fler dagar och jag kan ju ringa- så jag tog mitt vattenprov, ropade hejdå och åkte tillbaka till kontoret. Jobbade vidare fram till lunch.
Efter lunchen blev jag själv inne på rummet som jag numera återigen delar igen med en arbetskollega. Och tänkte då passa på att ringa undan lite samtal eftersom jag ju tycker det är jobbigt att ringa om det finns fler inne i rummet (den förhatliga telefonskräcken....) Och kom på det briljanta idén att jag ringer till X och reder ut mina frågor. Sagt och gjort. Slog numret och hamnade hos den person jag träffat på under morgonen när jag tog vattenprovet. Frågade glatt efter X. Nääääää, han var ju på tjänsteresa...... Då mindes jag att jag ju fått reda på den informationen redan på morgonen...... Varför ringde jag då? PINSAMT. Fick lite fint förklara att mina tankar måste varit någon annanstans och vi skrattade lite gott åt det hela. Trots att det hela avlöpte väl kan jag inte skaka av mig känslan av att deras nästa snackis kring fikabordet kommer handla om "den glömska tjejen från kommunen". Suck! Jag ska hålla mig ifrån telefoner helt enkelt.
Jag tror jag har hamnat i flyttkoma.
måndag 16 januari 2012
Priset att vara för snäll
Nu har ångesten lättat lite men har varit så ångestfylld hela bussfärden hem från Munkedal. Och det handlade inte om bankmötet vi var på, för det gick hur bra som helst. Ångesten utlöstes av att jag helt enkelt var alldeles för snäll och nu har jag målat upp en mörk framtid för mig....
Där vid busshållplatsen när jag väntade på bussen kom en kvinna fram till mig och undrade om hon kunde låna mobilen för att ringa ett samtal då hennes var urladdad. Självklart tvekade jag, dels på grund av att hon såg ut att ha det lite svårt i livet, inte hemlös men någonting var inte helt som det skulle i alla fall och som oroade mig, dels på grund av att jag alltid målar upp ett katastrofscenario i alla situationer och därför såg min mobil stulen. Men vad kunde jag säga? Nä, jag har ingen mobil var det bästa jag i stundens hetta kom på och det lät tyvärr inte så trovärdigt. Så jag hostade snällt upp min telefon där jag slog numret hon ville ringa. Och lyssnade i luren innan hon fick ta över telefonen (fult gjort av mig jag vet.....men jag har ju mitt katastoftänk och tänkte att hon lurade mig att ringa någon som drog 1000 tals kronor från telefonen.....). Till min lättnad var det en telefonsvarare som svarade och jag lämnade över telefonen så hon fick höra. Tack sa hon och precis då kom bussen.
Klev på bussen och blev gensat ångestfylld. Tänk om jag har blivit lurad? Kollade upp mitt saldo på telefonen, vilket stämde. Pust, inga pengar är jag lurad på. Så dök nästa horribla tanke upp. Tänk om den som tog emot samtalet nu spårar mitt nummer och, precis som i en deckare, spårar mig för att förstöra mitt liv: bränna ned vårt nya hus, mörda min familj.....Tja, ni kan ju tänka er mina tankebanor! En annan tanke som passerade var den att jag nu kanske dragits in i en polisutredning eller dylikt och att jag och mitt nummer blivit använd för att skyla över något brott som jag istället för den skyldige blir anklagad för.
Med dessa tankar kan ni tänka er vilket vrak jag var när jag kom hem till lägenheten och såg såklart spöken överallt. Var tvungen att ringa mamma, som viftade bort min oro så pass att jag kunde njuta av eftermiddagen istället. Nu har jag lättat mitt hjärta för Anders också som likaså viftade bort min oro. Det känns skönt. Och jag hoppas innerligt att jag gjorde en stackars kvinna en tjänst! För om jag är lurad är det sista gången jag hjälper någon någonsin! (Det stör mig att man ens behöver fundera på om man blivit lurad när man hjälper en okänd människa - men det är en annan fråga!)
(I mitt kassaskåp ligger för övrigt telefonnummret jag ringde upp samt singnalement på kvinnan ifall att någonting skulle hända......Nu är jag väl överdrivet nojig va? Har läst för många hemska böcker tror jag........)
Där vid busshållplatsen när jag väntade på bussen kom en kvinna fram till mig och undrade om hon kunde låna mobilen för att ringa ett samtal då hennes var urladdad. Självklart tvekade jag, dels på grund av att hon såg ut att ha det lite svårt i livet, inte hemlös men någonting var inte helt som det skulle i alla fall och som oroade mig, dels på grund av att jag alltid målar upp ett katastrofscenario i alla situationer och därför såg min mobil stulen. Men vad kunde jag säga? Nä, jag har ingen mobil var det bästa jag i stundens hetta kom på och det lät tyvärr inte så trovärdigt. Så jag hostade snällt upp min telefon där jag slog numret hon ville ringa. Och lyssnade i luren innan hon fick ta över telefonen (fult gjort av mig jag vet.....men jag har ju mitt katastoftänk och tänkte att hon lurade mig att ringa någon som drog 1000 tals kronor från telefonen.....). Till min lättnad var det en telefonsvarare som svarade och jag lämnade över telefonen så hon fick höra. Tack sa hon och precis då kom bussen.
Klev på bussen och blev gensat ångestfylld. Tänk om jag har blivit lurad? Kollade upp mitt saldo på telefonen, vilket stämde. Pust, inga pengar är jag lurad på. Så dök nästa horribla tanke upp. Tänk om den som tog emot samtalet nu spårar mitt nummer och, precis som i en deckare, spårar mig för att förstöra mitt liv: bränna ned vårt nya hus, mörda min familj.....Tja, ni kan ju tänka er mina tankebanor! En annan tanke som passerade var den att jag nu kanske dragits in i en polisutredning eller dylikt och att jag och mitt nummer blivit använd för att skyla över något brott som jag istället för den skyldige blir anklagad för.
Med dessa tankar kan ni tänka er vilket vrak jag var när jag kom hem till lägenheten och såg såklart spöken överallt. Var tvungen att ringa mamma, som viftade bort min oro så pass att jag kunde njuta av eftermiddagen istället. Nu har jag lättat mitt hjärta för Anders också som likaså viftade bort min oro. Det känns skönt. Och jag hoppas innerligt att jag gjorde en stackars kvinna en tjänst! För om jag är lurad är det sista gången jag hjälper någon någonsin! (Det stör mig att man ens behöver fundera på om man blivit lurad när man hjälper en okänd människa - men det är en annan fråga!)
(I mitt kassaskåp ligger för övrigt telefonnummret jag ringde upp samt singnalement på kvinnan ifall att någonting skulle hända......Nu är jag väl överdrivet nojig va? Har läst för många hemska böcker tror jag........)
söndag 15 januari 2012
Det tog bara drygt 25 år...
....att lyssna till tandläkarens råd om att använda tandtråd!
Vid varje besök hos tandläkaren har man alltid fått sig en "uppläxning" över att man inte använder tandtråd samt en visning av hur bra tandtråden är (vilket alltid har lett till en blodfylld mun = avskräckande). Herregud, det räcker väl med att borsta tänderna varje dag! Hur gjorde man förr i tiden? Jag tror vi har blivit något överdrivna när det gäller tandhygienen. Se bara på alla extra preparat: listerin, flux mm. Nä, tandborsten duger gott! Morgon och kväll.
Men så en dag kom Anders hem med Flux flourskölj. Hmf. Onödigt. Men var såklart tvungen att prova. Och jösses vad fräsch munnen började kännas mellan måltiderna! Jaja, jag kanske hade lite fel i den frågan då....
En annan dag fick jag lite köttrester mellan två tänder, som satt som berg och vägrade lossna! Och jag lovade mig själv att skaffa hem tandtråd för att använda i sådana akuta situationer. Så en dag kom jag äntligen ihåg att köpa dessa. Och med nyhetens behag var jag ju tvungen att prova dem vid tandborstningen på kvällen. Och fick en uppenbarelse! Jösses, har jag mellanrum mellan mina tänder? Det har jag aldrig sett förut! Jag som trodde tandborsten tog allt?
Som sagt, efter 25 år har jag nu börjat använda både tandtråd och Flux som komplement till tandborsten. Det går alltså att lära gamla hundar sitta.
Och blev nu påmind om att jag inte blivit kallad till tandläkaren på vääääldigt länge. Hm, måste kanske ta tag i det snart. Men inte riktigt än, för jag sköter mig ju exemplariskt!
Vid varje besök hos tandläkaren har man alltid fått sig en "uppläxning" över att man inte använder tandtråd samt en visning av hur bra tandtråden är (vilket alltid har lett till en blodfylld mun = avskräckande). Herregud, det räcker väl med att borsta tänderna varje dag! Hur gjorde man förr i tiden? Jag tror vi har blivit något överdrivna när det gäller tandhygienen. Se bara på alla extra preparat: listerin, flux mm. Nä, tandborsten duger gott! Morgon och kväll.
Men så en dag kom Anders hem med Flux flourskölj. Hmf. Onödigt. Men var såklart tvungen att prova. Och jösses vad fräsch munnen började kännas mellan måltiderna! Jaja, jag kanske hade lite fel i den frågan då....
En annan dag fick jag lite köttrester mellan två tänder, som satt som berg och vägrade lossna! Och jag lovade mig själv att skaffa hem tandtråd för att använda i sådana akuta situationer. Så en dag kom jag äntligen ihåg att köpa dessa. Och med nyhetens behag var jag ju tvungen att prova dem vid tandborstningen på kvällen. Och fick en uppenbarelse! Jösses, har jag mellanrum mellan mina tänder? Det har jag aldrig sett förut! Jag som trodde tandborsten tog allt?
Som sagt, efter 25 år har jag nu börjat använda både tandtråd och Flux som komplement till tandborsten. Det går alltså att lära gamla hundar sitta.
Och blev nu påmind om att jag inte blivit kallad till tandläkaren på vääääldigt länge. Hm, måste kanske ta tag i det snart. Men inte riktigt än, för jag sköter mig ju exemplariskt!
fredag 13 januari 2012
Familjen Trött
En fredagkväll. Veckans avslappningskväll när man vet att man har en hel helg framför sig med sovmornar och tid att göra precis som man vill. Ingenting slår den känslan.
Men en fredagkväll är man också ganska trött. För mig börjar tröttheten så fort jag stiger in i lägenheten efter hemkomsten från jobbet. Då släpper en hel veckas tidiga mornar och jobb från axlarna. Vilket gör att kvällen brukar sluta rätt tidigt även om man vet att man kan sova ut i morgon bitti.
Det är tydligen inte bara jag som känner så här, även Ayla har haft en arbetsam vecka med veterinärbesök, medicin och bråk med matte.
Godnatt allesammans, önskar familjen Trött!
Men en fredagkväll är man också ganska trött. För mig börjar tröttheten så fort jag stiger in i lägenheten efter hemkomsten från jobbet. Då släpper en hel veckas tidiga mornar och jobb från axlarna. Vilket gör att kvällen brukar sluta rätt tidigt även om man vet att man kan sova ut i morgon bitti.
Det är tydligen inte bara jag som känner så här, även Ayla har haft en arbetsam vecka med veterinärbesök, medicin och bråk med matte.
onsdag 11 januari 2012
Inte konstigt det blir fel!
Jag har lovat mamma att använda lite nya recept när jag lagar mina middagar här hemma. Till min hjälp har jag dessutom fått en prenumeration på en mattidning. Några middagar har jag anamat ifrån denna och denna vecka var det dags igen: fisk och räkgryta. Mums, den såg riktigt god ut på bilden och alla ingredienser fanns hemma. Lätt som en plätt med andra ord!
Jag hackar upp grönsaker, skalar räkor, hackar fisk.... (allt detta efter en lång 9 och halv timmes arbetsdag) och gör allt enligt receptet. När grytan väl är kvar blir jag lite besviken - det är ju ingen gryta, utan en soppa! Men det är ju smaken som betyder någonting och som tur var var den riktigt god! Dock lite för lite räkor i den (inte för att jag är snål utan för att jag var lat att skala räkor - det är ju ändå bara onsdag och sådana kraftansträngningar vill man inte göra en vardag).
När jag sedan diskat undan och ska stoppa in receptet i receptboken tittar jag lite avundsjukt på den fina bilden på fisk och räkgrytan. Min såg ut som en vattnig vanlig soppa medan denna var full i mat och såg "grytig" ut. Då upptäcker jag till min förvåning att det i bilden med grytan finns svamp. Svamp? Skulle man ha svamp i den? Hade jag verkligen missat det? Efter att ha lusläst receptet igen ser jag att jag följt det till punkt och pricka och där stod ingenting om svamp. Hur sedan svampen kan ha hamnat i samma gryta på bilden bredvid receptet är lite mystiskt och jag känner mig aningen lurad. Ja jösses, inte konstigt den egna tillagade rätten alltid ser tråkigare ut än på bild om de fuskar!
Gott var det ialla fall, om jag inte nämnt det?
Jag hackar upp grönsaker, skalar räkor, hackar fisk.... (allt detta efter en lång 9 och halv timmes arbetsdag) och gör allt enligt receptet. När grytan väl är kvar blir jag lite besviken - det är ju ingen gryta, utan en soppa! Men det är ju smaken som betyder någonting och som tur var var den riktigt god! Dock lite för lite räkor i den (inte för att jag är snål utan för att jag var lat att skala räkor - det är ju ändå bara onsdag och sådana kraftansträngningar vill man inte göra en vardag).
När jag sedan diskat undan och ska stoppa in receptet i receptboken tittar jag lite avundsjukt på den fina bilden på fisk och räkgrytan. Min såg ut som en vattnig vanlig soppa medan denna var full i mat och såg "grytig" ut. Då upptäcker jag till min förvåning att det i bilden med grytan finns svamp. Svamp? Skulle man ha svamp i den? Hade jag verkligen missat det? Efter att ha lusläst receptet igen ser jag att jag följt det till punkt och pricka och där stod ingenting om svamp. Hur sedan svampen kan ha hamnat i samma gryta på bilden bredvid receptet är lite mystiskt och jag känner mig aningen lurad. Ja jösses, inte konstigt den egna tillagade rätten alltid ser tråkigare ut än på bild om de fuskar!
Gott var det ialla fall, om jag inte nämnt det?
tisdag 10 januari 2012
Vinterland
Imorse var här ganska så kallt, runt tre minusgrader vilket passar mig betydligt bättre än plusgrader. Det känns så mycket varmare ute när de "råa" plusgraderna försvinner.
Idag var solen även framme och alltså en perfekt dag för mig och Ayla att göra en dagsutflykt till Munkedal och Väntorps smådjursklinik. Mysigt skulle det bli med att åka puss och sen promenera i solen till veterinärbesöket - även om besöket hos veterinären i sig aldrig är roligt.
När vi kommit halvvägs till Munkedal upptäcker jag till min förtjusning att det ju låg snö överallt och lyser fint i solskenet - oj vad glad Ayla skulle bli! Och det blev hon! Väl ute ur bussen hoppade och sprang hon runt som en tok med mig på släp. I över en timme hoppade vi runt i snön (vi var ute i god tid till veterinären så vi blev inte försenade) och hon var så lycklig! Både hon och jag saknar bevisligen snön.
Hos veterinären kunde det konstateras att knölen vi hittat under helgen var en stor fettknöl.....som vi inte behövde göra någonting åt. Hennes leder kollades också igenom och hon blev ordinerad "pensionärsmedicin", som jag så fint kallar det, mot hennes leder som ju inte är helt hundra längre. Det var dock skönt att höra att hon följde den normala ålderskurvan och inte hade några expetionellt konstiga symptom som gav veterinären huvudbry. Jag får helt enkelt också börja acceptera att min älskade lilla valp har passerat pensionsstrecket. Hur främmande det än känns. Och att hon även passerat 11 årliga Divas ålderskurva, som inte har några ålderssymptom alls. Skönt det för det räcker med en skröplig tant!
Och oj så jag ångrar att kameran inte följde med under dagsutflykten! Får bjuda på en gammal vinterbild i stället
Idag var solen även framme och alltså en perfekt dag för mig och Ayla att göra en dagsutflykt till Munkedal och Väntorps smådjursklinik. Mysigt skulle det bli med att åka puss och sen promenera i solen till veterinärbesöket - även om besöket hos veterinären i sig aldrig är roligt.
När vi kommit halvvägs till Munkedal upptäcker jag till min förtjusning att det ju låg snö överallt och lyser fint i solskenet - oj vad glad Ayla skulle bli! Och det blev hon! Väl ute ur bussen hoppade och sprang hon runt som en tok med mig på släp. I över en timme hoppade vi runt i snön (vi var ute i god tid till veterinären så vi blev inte försenade) och hon var så lycklig! Både hon och jag saknar bevisligen snön.
Hos veterinären kunde det konstateras att knölen vi hittat under helgen var en stor fettknöl.....som vi inte behövde göra någonting åt. Hennes leder kollades också igenom och hon blev ordinerad "pensionärsmedicin", som jag så fint kallar det, mot hennes leder som ju inte är helt hundra längre. Det var dock skönt att höra att hon följde den normala ålderskurvan och inte hade några expetionellt konstiga symptom som gav veterinären huvudbry. Jag får helt enkelt också börja acceptera att min älskade lilla valp har passerat pensionsstrecket. Hur främmande det än känns. Och att hon även passerat 11 årliga Divas ålderskurva, som inte har några ålderssymptom alls. Skönt det för det räcker med en skröplig tant!
Och oj så jag ångrar att kameran inte följde med under dagsutflykten! Får bjuda på en gammal vinterbild i stället
måndag 9 januari 2012
Inte helt bakom flötet
Tänk vad jag kan! Sådan ångest jag haft över att ringa försäkringsbolaget och ännu värre: elbolaget, i flera veckor - ända sedan vi köpte huset. Varje dag har jag haft en liten tagg och en irriterande djävul på axeln: "Lina, tiden tickar, NU måste du ta tag i detta! RING".
Så idag kom domedagen. Oj, så jag inte såg framemot lunchen, då det stora skulle ske. Telefonskräck samt ett självförtroende i botten när det handlar om sådant här "fix" är utmärkta egenskaper i vuxenvärlden...not..... Undrar vart jag fått dessa urusla egenskaper ifrån? Ingen nämnd ingen glömd......
Så klockan 12.10 satt jag hemma i soffan, med telefonen i hand och två telefonnummer framför mig: ett till Fortum och ett till Länsförsäkringar. Helvete, var är mitt personliga ombud som ska fixa sådant här? Eller mamma? Men nope, med darrande hand slog jag det första numret när jag intalat mig vilken lättnad det skulle bli efteråt - eftersom detta är någonting som bara MÅSTE göras och det inte går att stoppa huvudet i sanden som annars är mitt favoritknep.
10 minuter senare och första samtalet var löst, dessutom med bättre utgång än vad jag målat upp de senaste dagarna. Nästa samtal gick även det över förväntan och jag spricker just nu av glädje och lättnad. Tänk vad jag kan! Så skönt! Dock stör det mig att jag inte lär sig att ringa på en gång, istället för att dra ut på pinan när jag vet hur bra det alltid slutar - jag är ju inte helt bakom flötet.
Nu ska jag som belöning äta en god kladdkaka med dajm som mamma bakade i helgen. Mums!
Så idag kom domedagen. Oj, så jag inte såg framemot lunchen, då det stora skulle ske. Telefonskräck samt ett självförtroende i botten när det handlar om sådant här "fix" är utmärkta egenskaper i vuxenvärlden...not..... Undrar vart jag fått dessa urusla egenskaper ifrån? Ingen nämnd ingen glömd......
Så klockan 12.10 satt jag hemma i soffan, med telefonen i hand och två telefonnummer framför mig: ett till Fortum och ett till Länsförsäkringar. Helvete, var är mitt personliga ombud som ska fixa sådant här? Eller mamma? Men nope, med darrande hand slog jag det första numret när jag intalat mig vilken lättnad det skulle bli efteråt - eftersom detta är någonting som bara MÅSTE göras och det inte går att stoppa huvudet i sanden som annars är mitt favoritknep.
10 minuter senare och första samtalet var löst, dessutom med bättre utgång än vad jag målat upp de senaste dagarna. Nästa samtal gick även det över förväntan och jag spricker just nu av glädje och lättnad. Tänk vad jag kan! Så skönt! Dock stör det mig att jag inte lär sig att ringa på en gång, istället för att dra ut på pinan när jag vet hur bra det alltid slutar - jag är ju inte helt bakom flötet.
Nu ska jag som belöning äta en god kladdkaka med dajm som mamma bakade i helgen. Mums!
söndag 8 januari 2012
Att bo i en kartong
Nu börjar det igen - att bo inpaketerad i kartonger. Senast vi bodde så var ganska precis ett år sedan, och det är väl tur att vi sparade alla flyttkartongerna för de kommer väl till pass nu. (Efter denna flytt kan jag dock säga att kartongerna åker i soporna, för oj vilken plats de tar för förvaring).
Morgonen har bestått av packning. Tre fyllda kartonger, julkartongen samt en liten låda med toalettartiklar är nu packade och står fint i ena hörnet av vardagsrummet i väntan på transport. Eftersom det är så få kartonger ännu märks de inte av och stör inte så mycket, men ju fler de blir desto jobbigare blir det att röra sig i lägenheten - vet jag vis av erfarenhet. Lika förvånad blir jag varje gång jag packar prylar - jösses vad saker man samlar på sig. Bra att ha saker, men ändå! Hur rymtes allt detta i ett släp ned hit i fjol? Det är för mig en gåta....
När man plockar bort saker man inte använder, men som ändå fyller en funktion som "mysfaktor", inser man hur tomt det blir utan dessa små mysförhöjande, egentligen helt onödiga, prydnader. Några foton, lite ljus, ramar, krukor, stenar.....allt det där som gör ett hem till ett hem. Det ser lite kalt ut men mina tankar är redan i det nya huset och hur fint det kommer att bli där. Skönt också att snart få plats för ALLA våra saker och därmed slippa rota runt i flyttkaronger efter vinterkläder/sommarkläder samt andra viktiga prylar som inte används så ofta och därför inte fått plats i lägenheten utan förvarats i....kartonger....ute i förrådet. Om tre veckor går flyttlasset. Tiden kommer springa iväg!
Mamma åkte hem idag vilket alltid är lika jobbigt. Det är så roligt med besök hemmifrån, från både familj och vänner. Jag önskar att ni alla där hemma bodde lite närmare - varför har ni bosatt er så långt bort från oss?......
Morgonen har bestått av packning. Tre fyllda kartonger, julkartongen samt en liten låda med toalettartiklar är nu packade och står fint i ena hörnet av vardagsrummet i väntan på transport. Eftersom det är så få kartonger ännu märks de inte av och stör inte så mycket, men ju fler de blir desto jobbigare blir det att röra sig i lägenheten - vet jag vis av erfarenhet. Lika förvånad blir jag varje gång jag packar prylar - jösses vad saker man samlar på sig. Bra att ha saker, men ändå! Hur rymtes allt detta i ett släp ned hit i fjol? Det är för mig en gåta....
När man plockar bort saker man inte använder, men som ändå fyller en funktion som "mysfaktor", inser man hur tomt det blir utan dessa små mysförhöjande, egentligen helt onödiga, prydnader. Några foton, lite ljus, ramar, krukor, stenar.....allt det där som gör ett hem till ett hem. Det ser lite kalt ut men mina tankar är redan i det nya huset och hur fint det kommer att bli där. Skönt också att snart få plats för ALLA våra saker och därmed slippa rota runt i flyttkaronger efter vinterkläder/sommarkläder samt andra viktiga prylar som inte används så ofta och därför inte fått plats i lägenheten utan förvarats i....kartonger....ute i förrådet. Om tre veckor går flyttlasset. Tiden kommer springa iväg!
Mamma åkte hem idag vilket alltid är lika jobbigt. Det är så roligt med besök hemmifrån, från både familj och vänner. Jag önskar att ni alla där hemma bodde lite närmare - varför har ni bosatt er så långt bort från oss?......
lördag 7 januari 2012
Shoppingtur
Idag har jag och mamma varit i Nordby och shoppat loss. Med ett glatt humör lämnade vi hundar och Anders hemma då vi misstänkte att ingen av dem skulle uppskatta vår shoppingrunda. På mammas inhandlingslista fanns nästan bara ett måste: Klädesbutiken Cassels. I denna butik blir mamma som ett barn igen och pengarna flyger åt alla håll och kanter - givetvis spenderas dem på mycket fina och välpassande kläder! På min inhandlingslista stod: skor och byxor. Mina två hatobjekt när det gäller att handla. Jag hatar att handla skor och jag hatar att handla byxor, oftast eftersom jag har så svårt att hitta någonting jag tycker om. Alltid finns där något fel och jag blir på dåligt humör. Denna dag blev inte ett undantag.
Efter ett toabesök tillbringade vi en hel timme i mammas favoritbutik där hon hittade massor av fina kläder. Riktigt roligt! Och tur vi inte hade varesig Anders eller pappa med oss....Nästa stopp blev en skoaffär där resultatet som väntat inte blev bra - ingen sko passade utseendemässigt, praktiskt eller prismässigt. Givetvis sjönk mitt humör och jag kände hur mitt inre började koka. SÅ HIMLA TYPISKT. SKA JAG ALDRIG HITTA NÅGRA J*VLA SKOR? Halva vintern har dessutom förflutit utan vettiga vinterskor att ha till och från jobbet. GAHHHHH
För att höja humöret och blodsockret tog vi en smörgås till lunch och jag insåg att mina i-landsproblem kanske inte är så stora i det stora hela egentligen? På så sätt lyckades jag fortsätta vara en trevlig shoppingkamrat.
Lite affärer, och några timmar, senare strålade dock även jag som en sol: ett par skor, ett par jeans (efter att ha provat minst 20 stycken.....) och en liten röd korthållare (jag inte hittat "rätt hållare till rätt pris" på över ett halvår när jag insåg att jag behövde en ny förrän idag) hade jag lyckats skrapa ihop! Bättre lycka kan man inte få! Och ångesten kunde äntligen släppa!
Tänk vilken lyckad dag! Det värsta är att när shoppingtagen har rotat sig vill man köpa lite mer.....lite till....och ännu mer......
Bjuder även på en efterfrågad, men halvbra, utomhusbild på vårt nya hem! Tänka sig, om en månad bor vi där!
Efter ett toabesök tillbringade vi en hel timme i mammas favoritbutik där hon hittade massor av fina kläder. Riktigt roligt! Och tur vi inte hade varesig Anders eller pappa med oss....Nästa stopp blev en skoaffär där resultatet som väntat inte blev bra - ingen sko passade utseendemässigt, praktiskt eller prismässigt. Givetvis sjönk mitt humör och jag kände hur mitt inre började koka. SÅ HIMLA TYPISKT. SKA JAG ALDRIG HITTA NÅGRA J*VLA SKOR? Halva vintern har dessutom förflutit utan vettiga vinterskor att ha till och från jobbet. GAHHHHH
För att höja humöret och blodsockret tog vi en smörgås till lunch och jag insåg att mina i-landsproblem kanske inte är så stora i det stora hela egentligen? På så sätt lyckades jag fortsätta vara en trevlig shoppingkamrat.
Lite affärer, och några timmar, senare strålade dock även jag som en sol: ett par skor, ett par jeans (efter att ha provat minst 20 stycken.....) och en liten röd korthållare (jag inte hittat "rätt hållare till rätt pris" på över ett halvår när jag insåg att jag behövde en ny förrän idag) hade jag lyckats skrapa ihop! Bättre lycka kan man inte få! Och ångesten kunde äntligen släppa!
Tänk vilken lyckad dag! Det värsta är att när shoppingtagen har rotat sig vill man köpa lite mer.....lite till....och ännu mer......
torsdag 5 januari 2012
På biobesök i Hunnebo
För första gången på västkusten har jag varit på ett biobesök! Mamma följde med och Anders också, om än med viss tveksamhet. Kvällen skulle bjuda på The Stig Helmer Story och jag var taggad.
Vi kom iväg lite väl sent och resulterade i att godiset var tvunget att köpas på plats. Jag som tänker i de snåla banorna hade velat köpa sådant på en vanlig affär där det är billigare....men det är ju inte ofta vi är på bio så det gick an. Väl framme dök det första problemet upp: kassan tar inte kort utan bara kontanter. Hejja, hejja, visst var det väl så att Sverige skulle gå mot ett kontantlöst samhälle? Kanske inte ändå? Efter att ha skrapat ihop från mammas plånbok och det som fanns i bilen fick vi ihop till biljetterna och liiite godis. En dricka och popcorn som Anders längtat mest efter var dessvärre inte att tänka på.
Förutom några barnfamiljer var där vi och pensionärer som såg på filmen (pappa - du hade platsat in jättebra! :) ). Biosalongen var av en äldre modell, men fyllde sin funktion och hade rikitgt bra säten med bred plats för benen. Det brukar man inte vara bortskämd med! Och bioduken bjöd på den bästa bilden på länge. Filmen visade sig få ett gott betyg av mig, ok betyg av mamma och ett lite sämre betyg från Anders - som kanske inte var så nöjd med besöket i sin helhet.
Vi kom iväg lite väl sent och resulterade i att godiset var tvunget att köpas på plats. Jag som tänker i de snåla banorna hade velat köpa sådant på en vanlig affär där det är billigare....men det är ju inte ofta vi är på bio så det gick an. Väl framme dök det första problemet upp: kassan tar inte kort utan bara kontanter. Hejja, hejja, visst var det väl så att Sverige skulle gå mot ett kontantlöst samhälle? Kanske inte ändå? Efter att ha skrapat ihop från mammas plånbok och det som fanns i bilen fick vi ihop till biljetterna och liiite godis. En dricka och popcorn som Anders längtat mest efter var dessvärre inte att tänka på.
Förutom några barnfamiljer var där vi och pensionärer som såg på filmen (pappa - du hade platsat in jättebra! :) ). Biosalongen var av en äldre modell, men fyllde sin funktion och hade rikitgt bra säten med bred plats för benen. Det brukar man inte vara bortskämd med! Och bioduken bjöd på den bästa bilden på länge. Filmen visade sig få ett gott betyg av mig, ok betyg av mamma och ett lite sämre betyg från Anders - som kanske inte var så nöjd med besöket i sin helhet.
tisdag 3 januari 2012
2011
Så, kanske dags för en sammanfatning av året 2011? En mycket spännande år må jag säga!
För ganska exakt ett år sedan var jag i flyttartagen, orolig, lite ledsen att lämna vänner och familj men förväntansfull och upprymd: gud så spännande det skulle bli med jobb och nytt boende! Efter en mycket lång resa i halvtaskigt väder kom vi äntligen fram till västkusten. När jag blickar tillbaka såhär måste jag dock erkänna att i och med flytten började en rätt jobbig period, vilket jag inte upplevde den just då som tur var! Bo ensammen utan hundar och Anders i en friggebod på 15 kvm, ingen familj och vänner inom lagomt avstånd, omställningen till klimat och samhälle, nytt jobb med allt vad det innebar.......ingenting jag vill uppleva igen! Men som sagt, under den perioden gick det riktigt bra tack vare spänningen och all förväntan!
Så kom flyttlasset med hundarna och Anders - en lyckans dag! En ordentlig lägenhet blev fixad och vi kunde börja rota oss och upptäcka hela västkusten. Vilket vi tog tillvara på och har förmodligen varit på varenda turistattraktion i området! Sommaren var helt underbar och bjöd på massor av trevliga besök hemmifrån. Att få besök från både vänner och familj har varit mycket uppskattade inslag i vardagen och jag hoppas att 2012 bjuder på
Hösten bjöd på jobbyte för Anders och således fasta anställningar för oss båda. Semester i stora lass, som dock innebar en väldans hemlängtan efter besöket i Umeå. Tråkigt väder och stormar kännetecknar också minnena från denna höst och vinter. Som ett perfekt avslut på året "fick" vi en julklapp i form av ett eget hus! Förutsättniingarna för år 2012 kan ju därför inte bli bättre!
Trots allt positivt finns ett litet orosmoln på himelen. På ett år har min älskade lilla Ayla åldrats väsentligt. Vilket såklart oroar mig mycket. Stelhet, hälta, trötthet, mindre ork, tja, alla ålderstecken finns där och har kommit plötsligt. Plötsligt blir jag medveten om att varken Diva eller Ayla kommer leva för evigt vilket skär i hjärtat. Det som glädjer mig mest av allt med vårt husköp är faktiskt vetskapen om att vi innan hundarna går bort, kan ge dem det de mest av allt vill ha: en egen gård med gräsmatta att leka på, gräva i, rulla i, springa runt på, sola och vila på, ligga och knapra på pinnar på....allt det där de inte har möjlighet att göra i en lägenhet. Det är den största och bästa pensionspresent vi kan ge dem för att de ska få en underbar ålderdom!
Alla vi andra blir ju också ett år äldre, jösses vad fyller jag nu? 24, 25? Hm, har tappat räkningen och förmodligen stannat i åldern där kring 23....
För ganska exakt ett år sedan var jag i flyttartagen, orolig, lite ledsen att lämna vänner och familj men förväntansfull och upprymd: gud så spännande det skulle bli med jobb och nytt boende! Efter en mycket lång resa i halvtaskigt väder kom vi äntligen fram till västkusten. När jag blickar tillbaka såhär måste jag dock erkänna att i och med flytten började en rätt jobbig period, vilket jag inte upplevde den just då som tur var! Bo ensammen utan hundar och Anders i en friggebod på 15 kvm, ingen familj och vänner inom lagomt avstånd, omställningen till klimat och samhälle, nytt jobb med allt vad det innebar.......ingenting jag vill uppleva igen! Men som sagt, under den perioden gick det riktigt bra tack vare spänningen och all förväntan!
Så kom flyttlasset med hundarna och Anders - en lyckans dag! En ordentlig lägenhet blev fixad och vi kunde börja rota oss och upptäcka hela västkusten. Vilket vi tog tillvara på och har förmodligen varit på varenda turistattraktion i området! Sommaren var helt underbar och bjöd på massor av trevliga besök hemmifrån. Att få besök från både vänner och familj har varit mycket uppskattade inslag i vardagen och jag hoppas att 2012 bjuder på
Hösten bjöd på jobbyte för Anders och således fasta anställningar för oss båda. Semester i stora lass, som dock innebar en väldans hemlängtan efter besöket i Umeå. Tråkigt väder och stormar kännetecknar också minnena från denna höst och vinter. Som ett perfekt avslut på året "fick" vi en julklapp i form av ett eget hus! Förutsättniingarna för år 2012 kan ju därför inte bli bättre!
Trots allt positivt finns ett litet orosmoln på himelen. På ett år har min älskade lilla Ayla åldrats väsentligt. Vilket såklart oroar mig mycket. Stelhet, hälta, trötthet, mindre ork, tja, alla ålderstecken finns där och har kommit plötsligt. Plötsligt blir jag medveten om att varken Diva eller Ayla kommer leva för evigt vilket skär i hjärtat. Det som glädjer mig mest av allt med vårt husköp är faktiskt vetskapen om att vi innan hundarna går bort, kan ge dem det de mest av allt vill ha: en egen gård med gräsmatta att leka på, gräva i, rulla i, springa runt på, sola och vila på, ligga och knapra på pinnar på....allt det där de inte har möjlighet att göra i en lägenhet. Det är den största och bästa pensionspresent vi kan ge dem för att de ska få en underbar ålderdom!
Alla vi andra blir ju också ett år äldre, jösses vad fyller jag nu? 24, 25? Hm, har tappat räkningen och förmodligen stannat i åldern där kring 23....
måndag 2 januari 2012
Det nya året....
.....firades in med en liten påse räkor för 344 kronor! Av någon anledning hade vi missat/ inte tänkt på att kilopriset på räkor tydligen var skyhögt på grund av stormarna då fiskebåtarna inte har kunnat ta sig ut på havet. Någonting jag i alla fall hade hört och läst om men inte reflekterat mer över. Förmodligen tänkte jag väl aldrig att ett kilopris skulle ligga på över 400 kronor.....Det var i alla fall riktigt goda räkor som vi tre nyårsfirande delade på som förrätt under nyårsaftonskvällen.
Helgen har bjudit på många roliga skratt och återblickar till gamla minnen. Så underbart att få besök hemmifrån och att få fira nyårsafton tillsammans med Malin - precis som gamla goda tider! Som jag har saknat det! Det kändes också roligt att få visa runt lite i Sotenäs: gå på den "berömda" Smögenbryggan, äta den godaste pizzan som finns hos Bella Gästis, promenera runt vid havet och i "skogen", vårt nya fina hus mm. Vi hade en rätt så lugn men mycket trevlig nyårsafton och skålade tillsammans ute vid Kungsgatan vid tolvslaget där grannarna sköt raketer för fullt (då var vi dock bara två nyårsfirande kvar, eftersom Anders somnat i soffan framför TV:n......) innan vi avslutade kvällen i skaplig tid med lite humorserier via datorn. Att på söndagkväll skjutsa och lämna av vid Landvetter flygplats kändes sorgligare än någonsin och jag som både är blödig, känslig och kanske något larvig gav en avskedskram med darrande underläpp och fuktiga ögon. Vad jag avskyr att säga hejdå! Fast egentligen sa vi bara " på återseende" då vi snart igen får boka in en helg att ses på! Och jag längtar redan!
Trots att jag kanske inte riktigt har accepterat att helgen gick så fort så finns här ljuspunkter. Imorgon kommer nämligen mamma som ett brev på posten! Jag har redan beställt vilken meny som önskas resten av veckan samt listat en lista med "viktiga att göra saker som jag inte klarar av att fixa/förstå själv" (däri innefattas alltså elabbonnemang, värdepapper, räntor, banker, försäkringar, pensionspapper och den årliga utrensningen av under året ihopsamlade papper). Det skulle funnits en kurs för trögfattade idioter i ovanstående ämnen. Tur att jag kan hyra in mamma i bland! Som tack för hjälpen får hon faktiskt sänglinne/handduk, trevligt sällskap och kanske även någon godbit här på hotell "Olsson/Nilsson". Dessutom får hon även en shoppingtur till Nordby på fredag. Låter väl bra mamma?
Bjuder på en bild på den syn jag möts av varje dag klockan 12.10 när jag kommer hem för att rasta hundarna. Ibland känns det något onödigt att komma hem, jag stör nog mer än vad jag hjälper.....
Helgen har bjudit på många roliga skratt och återblickar till gamla minnen. Så underbart att få besök hemmifrån och att få fira nyårsafton tillsammans med Malin - precis som gamla goda tider! Som jag har saknat det! Det kändes också roligt att få visa runt lite i Sotenäs: gå på den "berömda" Smögenbryggan, äta den godaste pizzan som finns hos Bella Gästis, promenera runt vid havet och i "skogen", vårt nya fina hus mm. Vi hade en rätt så lugn men mycket trevlig nyårsafton och skålade tillsammans ute vid Kungsgatan vid tolvslaget där grannarna sköt raketer för fullt (då var vi dock bara två nyårsfirande kvar, eftersom Anders somnat i soffan framför TV:n......) innan vi avslutade kvällen i skaplig tid med lite humorserier via datorn. Att på söndagkväll skjutsa och lämna av vid Landvetter flygplats kändes sorgligare än någonsin och jag som både är blödig, känslig och kanske något larvig gav en avskedskram med darrande underläpp och fuktiga ögon. Vad jag avskyr att säga hejdå! Fast egentligen sa vi bara " på återseende" då vi snart igen får boka in en helg att ses på! Och jag längtar redan!
Trots att jag kanske inte riktigt har accepterat att helgen gick så fort så finns här ljuspunkter. Imorgon kommer nämligen mamma som ett brev på posten! Jag har redan beställt vilken meny som önskas resten av veckan samt listat en lista med "viktiga att göra saker som jag inte klarar av att fixa/förstå själv" (däri innefattas alltså elabbonnemang, värdepapper, räntor, banker, försäkringar, pensionspapper och den årliga utrensningen av under året ihopsamlade papper). Det skulle funnits en kurs för trögfattade idioter i ovanstående ämnen. Tur att jag kan hyra in mamma i bland! Som tack för hjälpen får hon faktiskt sänglinne/handduk, trevligt sällskap och kanske även någon godbit här på hotell "Olsson/Nilsson". Dessutom får hon även en shoppingtur till Nordby på fredag. Låter väl bra mamma?
Bjuder på en bild på den syn jag möts av varje dag klockan 12.10 när jag kommer hem för att rasta hundarna. Ibland känns det något onödigt att komma hem, jag stör nog mer än vad jag hjälper.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)