Varför gjorde jag så?

En underbar helg är nu till ända. Oj så mycket vi har hunnit att göra! Planterat om inomhusväxter, gått långa skogspromenader med två pigga vovvar, städat, inhandlat fiskar, inhandlat utomhusmöbler och en liten byrå till badrummet, storhandlat mat, rensat FÄRDIGT häcken (underbar känsla), badat Ayla ..... Sommarvärmen har dessutom tittat fram, likaså fästingarna....Tre stycken lösspringande äckliga varelser hittades på Ayla efter vår morgontur.

Så då kommer den stora frågan, hur i allsindar tänkte jag när jag INTE tog ledigt en klämdag? Hm. Jo, jag tänkte nog något i stil med "att det blir ju bara en dag, sen ledigt igen", och glömde hur trevligt det är med långledigt. Fy för dålig planering! Sol och värme kommer dagarna framöver också att bjuda på. Men som sagt, det är ju bara en dag.....

Vissa har inte varit så aktiva och hjälpsamma med att få hus och trädgård i ordning. Här ovan har ni bildbevis på "lata gamla tanter".

Den nya soffan

Så i torsdags eftermiddag i ösregnet backade vi av vår nya soffa på altanen under tak. Därefter provade vi bära in den genom ytterdörren på alla möjliga sätt och vis, men icke att den gick att få in den vägen. Planen att ta in den genom källaringången var jättebra tills vi insåg att soffdelarna var för stora för att komma uppför trappen och in på bottenplanet.

Lätt panik utbröt. Hur sjutton får vi in soffan? Tänk vad hemskt om vi står med en nyköpt soffa som vi måste köra tillbaka oanvänd! Humöret där ute i regnet var därför inte på topp. Men så fick vi en snilleblixt när vi såg våra stora fina fönster - vi tar in soffan fönstervägen!

Så vi öppnade upp fönstren och fick med nöd och näppe äntligen in soffdelarna. Pust. Men det var värt allt slit för den passar in riktigt bra och jag är därför väldigt nöjd. Hundarna har invigt den, men har fått legat på filtar för att inte förstöra.....

Nu har vi tagit helg

Härligt med helg igen! Kvällen ha tillbringats på Torp för att handla lite mat och lite mer saker till akvariumet, som fortfarande får stå utan fiskar tills vi är helt nöjda med inredningen.

Hundarna har lagt sig för att sova och snart bär det av samma väg för oss tvåbenta. Det tråkigaste med fredagkvällar är att man känner sig så trött, men vetskapen om att få sova precis hur länge man vill i morgon är oslagbar. Eftersom det härligaste med helg är att få sova kommer här lite onödigt vetande jag nyss fått vetskap om angående sömn.....

Har under veckan fått en förklaring till varför jag är piggare när jag stiger upp halv sex på morgonen än när jag kliver upp vid sex. Tydligen är varje sömncykel 1,5 timmar och man ska vakna i slutet av varje sådan sömncykel för att vara som piggast. Vilket innebär att vid, 1,5 h + 1,5 h + 1,5 h + 1,5 h + 1,5 h = 7,5 timmars sömn, vaknar jag betydligt piggare än efter 8 timmars sömn - där man vaknar upp mitt i sömncykeln. Jag som alltid strävat efter minst 8 timmars sömn har nu fått ändra mitt tankemönster och tro det elller ej men det fungerar riktigt bra!

Så prova det alla ni därute som är trötta fastän ni sovit många timmar!

Godnatt (om man slår på någon extra 1,5 h kan man vakna pigg efter 9 timmar också.....vilket är min plan för helgen)

Äntligen ett akvarium!

Så äntligen har jag fått mig mitt akvarium! Som jag längtat! Trots att jag haft åtskilliga sådana förut i olika omgångar men som jag fått avveckla en efter en på grund av.....dålig skötsel eller någonting - alla växter och djur trillar bort eftersom. Har helt enkelt fått acceptera att jag är en dålig fiskskötare....

Men denna gång (som alltid är inställningen....) ska det lyckas! Varför då? Jo, för nu har jag det akvariumet som det fungerat bäst med, tillräckligt stort för att hålla sin egen balans och därmed bättre för djur och växter och enklast att sköta. Perfekt med andra ord!
Denna gång gör jag dessutom allting rätt, fiskarna får inte flytta in förrän om ca en vecka då balansen har upprättats. Så ni ser, det finns en god plan om att lyckas denna gång.

Traumatiserad

Att jag inte tycker om fästingar är nog rätt självklart och följer nog det normala mönstret hos folk. Ingen tycker väl att de är särskilt trevliga djur? När hundarna har fått sina fästingar har alltid Anders funnits i närheten och ryckt lös dem. Min roll har varit att hålla i hundarna om de skulle bråka, men har alltid sprungit fort därifrån när det där smackande ljudet vittnar om att det äckliga lilla djuret släppt sitt grepp.

Den reaktion som framkom idag liknar däremot mer en ångest eller panikattack. Detaljer vill jag inte gå in på eftersom jag vet att reaktionen var starkt överdriven och larvig....men ändock verklig. Åsynen av en fästing på min kära Anders rygg blev för mycket och bägaren rann definitiv över när verkligheten slog fast att jag skulle bli tvungen att lossa på eländet.

Resultatet? Pinsamt att erkänna. Anders krumbuktade framför spegeln med fästingplockaren i högsta hugg medan jag ..... tja, som sagt - inga detaljer.

Fästingen är nu borta men jag är fortfarande lite skakis -  traumatiserad med andra ord. Att min ovilja mot fästingar nu blivit någon typ av fobi visste jag inte. När hände det? Jag vet nu även vad nattens drömmar kommer handla om.

Den dagen en fästing fäster på mig lovar jag att skriket kommer höras ända upp till Umeå.

En lyckans dag

De senaste två veckorna har varit känslomässigt jobbiga och många tankar har hunnit passera. Oro växlat med hopp, ledsamhet samtidigt som beslutsamhet om att göra det bästa av den kvarvarande tiden tillsammans.

Så besökte vi veterinären i morse för att få ett vad vi trodde ledsamt och hopplöst besked. Men plötsligt tog allt en ny vändning! Divas blodsockervärden hade sjunkit så pass mycket att hon kan klara sin nyförvärvade diabetes med en stikt diet av veterinärfoder. Den lilla lilla förändring i livmodern som eventuellt även finns och upptäcktes vid vårt olycksaliga veterinärbesök för två veckor sedan ser ut att hållas i schack med antibiotikakuren. Lite starr i ögonen har hon fått som komplikation av de tidigare förhöjda sockervärdena vilket som tur är har stannat upp nu. Detta innebar för oss alla att från att ha haft några dagar kvar att tillbringa med varandra, kan vi förhoppningsvis räkna med fram till nästa löp tillsammans!

Egentligen är problemen bara framskjutna, vi måste snart ta ett beslut oavsett, men det känns oerhört skönt att inte behöva ta det beslutet denna vecka. Nu hoppas vi på att resten av vår tid tillsammans får vara sjukdomsfri och fylld av livskvalitet. Och vi kan andas ut, för stunden.

En jobbarhelg

Pust, så vi har jobbat på här hemma under helgen. Nu klockan 21.00 är första gången idag som jag sitter ned i soffan..... Helgens strapatser visar sig bäst i bilder så här följer ett bildspel:

 Hundarna har tränats att gå in och ut genom luckan i hundgården. Diva hittade dessutom sin korg.

 Vinbärsbuskar har planterats, en röd buske, en svartvinbär och en vit vinbäsrbuske. Har nu även stängslat in dessa som skydd mot eventuella rådjur. (Den bilden var dock mycket fulare så den vill jag inte visa....)

 Några timmar med den evigt tråkiga ogräsrensningen i häcken hann vi med också. BOOOORING. Att det dessutom dök upp en miniminifästing gjorde inte arbetet roligare.

Två äppelträd har planterats. Och vi (läs: Anders) har skottat lerjord till förbannelse. Hemska jordart.

 Ayla har legat ute hela helgen. Även i regnet nu under söndagen. Hon gillade dessutom benmjölet som träden gödslades med....

 Två längre promenader har vi hunnit med. En i solen och en i regnet denna kväll.

 Diva latade mest

Mera lat. Dessutom sov hon på den nytvättade tvätten i natt som låg på soffan, vilken nu är vääääldigt hårig.

Vad som hunnit göras här inne i huset får jag återkomma till en annan dag. Om ändå helgen vore lite längre!

Vad?

Jag hade lite tankar jag skulle ventilera så här på morgonkvisten en tidig lördag, men när jag loggade in på min sida här på bloggen blev jag så paff att jag nu inte alls kan sortera tankarna. Vad har då hänt? Jo, någon smart har bestämt sig för att ÄNDRA utseende, upplägg, tja rubbet om hur bloggen ser ut och används. Typiskt, allt fungerade ju så bra som det redan var! Denna eviga strävan efter förbättring som finns ute i samhället gör mig tokig - bloggersidan var ju redan bra och lätt att använda!

Nu tog det minst några minuter att överhuvudtaget hitta var jag kan skriva inlägg. Hur man ändrar inställningar och ser statistiken har jag fortfarande ingen aning om. Kanske jag inte ens kan publicera denna text? Måste hitta knappen först...... Tröttsamt, allt tar ju så mycket längre tid.

Så, vad var det egentligen jag skulle skriva om? Det minns jag såklart inte, men kan uppdatera er med att solen är framme idag och planerna går därför till lite trädgårdsskötsel. En snabbuträkning visar på att häcken kommer ta 6 timmar att slutföra.....och kan upplysa om att de delar som redan är gjort håller på att få ogräs igen..... Vad kostar att anlita en ogräsrensare?

Var är vår soffa?

Tja, i helgen har det gått 6 veckor sedan vi beställde och betalade vår nya soffa. Eftersom vi i butiken blivit lovade en leveranstid på absolut max 6 veckor (som vi dessutom tyckte var oerhört lång tid för att skicka en liten soffa....) var vi tvugna att gå in till butiken för att fråga om den nu äntligen var påväg. Och fick såklart ett helt annat svar än när vi köpte soffan! 6-8 veckor är normal leveranstid och vår soffa är därför beräknad första veckan i maj (8 veckor tog det alltså....). En bubblande känsla av irritation gjorde sig genast till känna innan jag snabbt lyckades trycka ned den - jag börjar bli luttrad. För det var ju väntat. Inte värt att lähgga energin på. Så fungerar allt tydligen idag. Ett besked måste dubbelkollas flera gånger innan man vet att man fått rätt uppgift.

Och detta påminner mig dessutom att Telia ännu inte skickat räkningen där TV kostnaden är borttagen, som jag ringde om för två veckor sedan och skulle få en ny räkning omgående. Jag måste nog ringa i morgon igen och fråga vem som schabblade till det denna gång. Suck. 

Fast jag inte önskar samma "olycka" för mina medmänniskor kan jag inte låta bli att dra på smilbanden när jag hör en kollega beklaga sig över....hör och häpna.....alla dubbelsamtal som måste ringas för att "någon" i den andra änden telefonen gör fel trots enkla instruktioner! Känns skönt att jag inte är den enda med ovanstående bekymmer! Men tragiskt att det går till så. Måste fråga alla er äldre där ute, har det alltid varit så eller var det helt enkelt bättre kvalitet på servicen förr?

Nu ska jag äta en chokladkaka för att lugna mina uppstressade nerver.

Dagsformen en söndag

Mitt humör och energi idag har påverkats av vädret som är mulet, mörkt och blåsigt. Sol utimellan några minuter men hjälper inte till att få upp engagemanget och orken helt och håller. Ork och ork, nog har jag legat i med städning, tvätt av vinterkläder, sortering av resterande kartonger och möbler, plantering, bakning av kaka, städning ute på gården mm, men huvudet hänger inte med lika bra utan känns som en stor grötig, tung klump - det där tillståndet jag verkligen hatar! Zombiekänslan där minsta lilla sak blir övermäktigt jobbigt, tex att resa på sig för att hämta vatten..... Dagens tillstånd ska jag inte bara skylla på vädret utan kan även bero på förkylningen som inte riktigt vill släppa utan blev lite sämre idag efter min urladdning med pyssel och stök hela dagen i går.

Nu ska jag prova lägga mig i soffan och se på lite TV, men någonting säger mig att det inte kommer vara någon längre stund. För kombinerat med min zombiekänslan ligger en liten känsla av rastlöhet i bakgrunden - vad mer kan jag hinna pyssla med så här på söndag eftermiddag?

En tripp tillbaka i tiden

- Ska du verkligen ha med dig allt det här? Blev frågan från Anders i Umeå när han såg kartong på kartong radas upp för att transporteras med släp hit hem till Munkedal. Självklart ska alla kartonger med! Det är ju mina gamla minnessaker! Inga maniska samlingar av prydnadssaker och lampor....

Idag fanns tid att börja packa upp vissa av kartongerna samt placera de flesta av dem på vinden, för att bevaras som just minnen. Och vilka minnen de var! Nostalgitrippen tog flera timmar: gamla prisrosetter från ponnytravtiden med Silva, skolböcker, skolkataloger, gamla skoluppsatser och prov.  "Boken om mig" från åttonde klass var riktigt rolig att läsa igenom! Gamla berättelser som jag skrivit under ungdomsperioden när jag övade mig inför att bli författare. Aylas valptänder. Silvas unghästtand. Tja, jag har nog sparat det mesta och jag är glad att jag inte slängde kartongerna utan trots besväret tog dem med mig hit.

På tal om prydnadssaker. Mina gamla vita hästar jag haft med mig som prydnader nästan överallt åkte fram, Anders har inte upptäckt dem än.... Må vara hur plåttrigt som helst men jag älskar dem! Och plats i bokhyllan fick de ju.

Medan jag har stökat inomhus under eftermiddagen har grabbarna varit i Trollhättan. Därefter har de slitit med hundgården som nu är så gott som klar. En sektion saknas dock som måste införskaffas till veckan. Hundarna har såklart invigt den men är inte alltför imponerade. Det bästa med hela hundgården var visst hundluckan, som förvandlades till en "godislucka" som spottade ut små tuggben.

Nu sitter de där och skäller. Lysande.

En hundgård till Diva

Vår lilla Diva fick sig äntligen ett stort hus med gård att vara på efter åtskilliga år i liten, trång lägenhet. Och nu ska hon få sin efterlängtade hundgård! Där kan hon spana över sina domäner, spana på rådjur, skälla på grannar...tja, allt det där som hon tycker om att göra, det som är livet för en hund som Diva. Det är vår gamla tant värd! Så vi bygger för allt vad vi hinner med så vi kan få den färdig åt henne.

Grabbarna kämpar på därute, har köpt brädor och gräver som bara den. Själv bidrar jag inte med styrka utan bjuder på min intelligens. Jag kom nämligen på den briljanta idén att lägga ogräsduken under plankorna istället för att dra dem ovanpå och "skruva" fast den som var den ursprungliga "grabbidén". Tänk att det behövs en kvinna i varje bygge! Jag kan med gott samvete luta mig tillbaka och låta dem slutföra arbetet, dock med ett vakande öga ifall mer råd och idéer behöver läggas fram.

En busschaufför

Busschauffören idag utmärkte sig på ett väldigt speciellt vis. Alla har väl hört uttrycket att alla busschaufförer är sura? Men inte denna inte! Han pratade glatt med alla som steg på och utan att tänka mig för satte jag mig långt fram och fick därför "förmånen" att lyssna på allt snack. En kvinna hade strul med att läsa bussturerna på Internet, som visade fel, och hon missade därför sin ordinarie buss. Chauffören hjälpte henne att ringa för att påpeka detta fel och kvinnan fick reda på vad som gällde. Det tog därför ett tag innan vi rullade ut från Kungshamn

Plötsligt svänger chauffören in på en busshållplats, fastän ingen skulle av, och utbrister "dagens stressade samhälle, jag släpper fram lite bilar". Och där stod vi en stund innan vi i sakta mak fortsatte vår färd mot Munkedal. Snällt! Men resulterade givetvis i att vi kom fem minuter senare till busstationen i Hallinden och folket som skulle vidare till Lysekil missade sin buss precis..... Detta ringde dock chauffören för att felanmäla.

Vidare mot Munkedal. Han pratade lite Tv-spel med en kille med skum frisyr. Fick en lapp med något spännande Tv-spel uppskrivet.

Jag plingar tillsist i stoppknappen. Några minuter senare än vanligt närmade vi oss min hållplats som chauffören sakta rullade förbi. Fick påminna om att jag skulle stiga av innan bussen gjorde en tvärnit med ett glatt "hejdå du".

Tja, alla busschaufförer är inte alls sura. Att det gick lite långsamt tog han igen på sin charm.

En helg i snölandet

Påskelgen har varit toppen med sol, pimpling, hundar, trevligt sällskap, badtunna, bastu, god mat och skoter. Det sistnämda, alltså skotern, var dock inte min grej. Hade det inte varit så jobbigt att åka skidor så hade jag mycket hellre valt det alternativet! Jag som är lite lättskrämd, lite farträdd och ser olyckor i allt man gör passar inte att köra eller åka skoter och sicksacka mellan träd och kullar av snö. Läskigt.

Tråkigare var det att styra färden hemåt under gårdagen, även om jag hade lite hemlängtan för första gången sen flytten till söder. Resan gick bra med två bilar, två släp, två hundar och fyra människor. Alla kom fram helskinnade men trötta.

Att stiga upp i morse och bege sig till jobbet efter denna vecka var dock ingen höjdare, speciellt inte när jag ser alla kartonger som det kliar i fingrarna att få packa upp..... Och som vanligt blir jag alltid sjuk under semestern och likaså denna gång. Med snorig näsa och dunkande huvud har jag tagit mig igenom dagen på jobbet.

Eftersom jag är kameraman finns jag inte med på så många bilder. Och de bilder jag finns med på är...hm....mindre bra.

Nu bär det vidare

Upp till fjälls. Ayla stannar här med mamma, pappa, katterna och Yulle medan Diva får haka på.

En tragiskt tanke slog mig, nästa gång jag skriver i bloggen är semesterveckan slut och jag är hemma igen med vanliga jobbrutiner. Tiden går för fort!

Jag älskar snö!

Så underbart! Snöfallet igår medförde att ett två decimeter tjockt pluffsigt snötäcke lade sig fint längst vägar och i skogen. Stora lapphandskar har dalat ned och temperaturen ligger vid några minus - ett perfekt väder helt enkelt! Och eftersom jag inte fått någon dos av detta underbara snöväder i vinter är jag riktigt nöjd, medan alla andra här omkring suckar och gnäller över aprilvädret.

Tvingade ut hundarna, brorsan och pappa på en tur i djupsnön i morse. Underbart vackert! Helt orört pudersnö. Jag, Diva och Yulle var road, resten tyckte mest det var jobbigt.

Inser dock att hur mycket jag än tycker om en vacker vinterdag, så vill man bli av med snön framemot våren. Varför jag kan njuta så pass bra av snön i april är ju för att jag om en vecka kommer bege mig hemmåt mot våren för att plantera ute i trädgården och sola på altanen. Cykla lite, springa runt i joggingskor, tvätta vinterjackor och börja använda jeansjackan. Medan snön kommer täcka marken här ytterligare ett olidligt tag till.

Tänka sig, jag har fått det bästa av två världar!

Framme

Efter att ha uppdaterat er lite dåligt de senaste dagarna här på bloggen, har jag nu lite tid över att skriva några rader som uppdatering!

De sista dagarna hemma blev som vanligt innan man ska åka någonstans stressigt där listan på att göra saker bara blev längre framemot onsdagen än vad göromålen betades av. Hur kan det alltid bli så? På jobbet blev situationen dessutom pressad och medförde att jag nästan missade den viktiga bussen hem på fredagen vid lunch. Men iväg kom vi, 7 minuter över ett och hade en låååång resväg framför oss. För försdta gången någonsin kände jag dessutom ett sting av ovilja att lämna huset.....men den försvann fort såklart.

Med bara ett snabbt stopp på hela vägen körde vi upp på racertid, under 12 timmar. Hundarna var helt slut, likaså vi efter att ha passerat ett oväder i Sundsvall. Jösses, var är våren med sol, värme och planteringar? Värsta novembervädret......

Men nu är vi äntligen här. Hemma på riktigt, om än bara under en kort tid. Allt är sig likt, katterna, Yulle, mamma och pappa, brorsan, vädret, grannar..... Ayla känner igen allting och hittar rätt på varje promenadstråk vi går på. Dock har hon svrt att vänja sig vid att hon inte längre får ligga i soffan och smyger upp när ingen ser....

Någon vilosemester har jag dock inte. Idag har vi under förmiddagen rotat fram alla kartonger som vi har kvar här - vilket till min fasa blev en hel del och nu fyller halva carporten. Jösses, hur ska vi få med all bråte? Sortering står nu på schemat innan jag får en välbehövlig avkoppling med vänner i eftermiddag. Anders och brorsan har i två dagar lagat och pysslat med bilen som hade en del fel. Vi måste ju ta oss hem sedan också! Även om jag inte vill tänka på det just nu, veckan har ju knappt börjat.

Lunch, sen jobb! Den som en gång sa att livet enbart består av jobb har så rätt så - jobbar man inte på sitt jobb, så har man "hemmajobb" att pyssla med.