Packning

Idag har jag rotat fram lite gamla vinterkläder och thermobyxorna från den gamla goda stalltiden. Sängen i gästrummet utgör nu en rörig härd av vinterkläder, kläder, väskor, böcker mm. Allt som kan tänkas behövas under vår stundande semestervecka. Ayla har redn provat om det går att använda den röriga sängen men fick ge upp och har nu, lite surt, traskat upp för trappen för att lägga sig. Jag själv skriver en liten komihåg lista över göromål innan resan samt vad jag INTE får glömma att packa ned i sista stund. Inser ändå att hälften kommer bli glömt, som alltid.

Drömde en ångestfylld mardröm om resan upp till Umeå och inser att jag bävar mig lite för körtiden upp och tillbaka. Det kommer bli jobbigt, speciellt eftersom vi kommer köra halva natten. Har dessutom skuldkänslor av att utsätta min gammeltant Ayla för denna resa igen, men hon trivs ju i Holmsund så lite får hon ändå stå ut med även om det tar mig emot.

På det stora hela längtar jag otroligt mycket och hoppas att veckan går fort! Men jag längtar till lördagmorgon när vi är framme, inte till fredag när vi far.....

En helg i trädgårdslandet

Helgen har bjudit på, inte bara vårvärme, utan sommarvärme! Trots en svag bris har vi kunnat fixa i trädgården iklädda T-shirts! Underbart!

Och ute har vi varit, två hela dagar. Energin har gått åt till att fixa häcken fri från gräs och ogräs. Och vilket mastodontgöra. Mina händer är nu nariga och svarta trots att de blivit skrubbade med borste och tvål. Men fint blev det tillslut efter åtskilliga timmar på knäna och jag är glad att jag inte gav efter för motviljan att fortsätta när en fästing dök upp krypandes på handen. Mindre kul dock att veta att på andra sidan huset ser häcken minst lika hemsk ut och måste fixas till den också....Tur att brorsan kommer på besök - arbetskraft!

En kompost har vi också skapat men redan fått bannor hemmifrån Umeå av mamma när hon hörde att vi slängde i några sniglar/snäckor från häcken i denna. Det fick man tydligen inte. Anders har också börjat hacka upp en av alla stubbar som förstör gräsmattan. Ytterligare ett slitgöra.

Jag antar jag inte behöver precisera vilka bilder som är för och efter bilder här nedan? Och för er som inte tror på vilken värme som varit, bjuder jag på en bild där jag är med för en gångs skull!

Den som tar han får

Detta resonemang använde sig Ayla av hela dagen idag. I morse försvann en brödkant från bordet och det skyldige visade sig vara Ayla eftersom jag senare såg henne hoppa upp (!) på bordet för att söka efter mer godbitar efter frukosten.

När vi sedan skulle inviga årets grillning försvann 500 g marinerad fläskfilé väldigt snabbt under ett obevakat ögonblick. Vi fick grilla fläskkarré istället. Självklart var det Ayla som passade på när tillfälle gavs. Och det är ju lättare att få förlåtelse än tillåtelse.....Hon låg sedan på gräsmattan, nöjd som aldrig förr och jäste.

Nu står hon vid dörren och vill ut. Jag förväntar mig det värsta och funderar på att stänga in henne i gästrummet över natten för att hon inte ska störa med gnäll i natt. Hon får helt enkelt skylla sig själv! Gottegris.

Att vara den där jobbiga

Nu märks det att våren är här! Och då syftar jag inte bara på värmen och solen ute, knopparna på träden eller de tidiga vårblommorna. Nä, jag tänker på jobbsituationen. På våren hopas allt arbete och samlar sig i en stor komplicerad knut som måste lösas snabbt. Till detta tillkommer även ett missnöje där ute och jag slår denna vecka rekord med två hela utskällningar på kort tid. Jag hoppas nu på en lugn och skön fredag! Och på en solig helg så att grillpremiären blir av!

Kvällen har spenderats i stallet där jag på så kort tid som möjligt försökt lära ut så mycket som möjligt till stackars Anders som förmodligen varken vet ut eller in efter besöket - han vill nog jag ska vara tyst ett tag. Hästen tyckte mest jag var irriterande och jobbig idag vilket syntes på hela kroppsspråket och hans min - han sover nog gott i natt och såg nöjd ut när vi stängde boxdörren och gick. Men det är ju tydligen lite av min grej - att vara jobbig!

Nu när jag har retat alla som går att reta vet jag inte vad jag har kvar att göra? Kanske är dags att ta sin tillflykt till sängen för att läsa en bok.....

Likheten mellan mig och en mus

En gång i tiden fick jag lära mig om ett test som gjorts på möss för att forska på stress och hur det fungerar och påverkar hjärnan. Forskarna hade då två grupper med möss, ena gruppen fick elstötar på oregelbundna tider och utan förvarning medan den andra gruppen fick elstötar på oregelbundna tider MEN med förvarning i form av en signal innan själva stöten kom. Det visade sig då att mössen som blev förvarnade om vad som komma skall inte blev lika långvarit stressade som den andra gruppen av möss utan koncentreade stressen till ett och samma tillfälle - när signalen kom. Ganska logiskt eller hur? Så varför drar jag då upp denna historia? Jo, därför att idag var jag den liten stackars musen i en av testgrupperna.

Sprängning pågår utanför kommunhuset inför ombyggnationen. Vi blev förvarnade om detta och en ljudsignal skulle ljuda precis innan sprängningen. Första kom klockan 8.00 i morse och jag var ovetande om vad som skulle komma. Så kom signalen och jag väntade förväntansfullt på fortsättningen. BOOOM. En stor smäll fick mig att tappa andan och hoppa ur stolen av rädsla. Fy så obehagligt! Ingen hög smäll men obehagligt med vibrationen som går genom väggarna och genom kroppen. Hua. Så gick förmiddagen och vid varje ljudsignal fick jag ett bultande hjärta och satte mig ned i stolen för att vänta in smällen. Som alltid kom. Och lika rädd blev jag. Medan alla andra tyckte det var fascinerande satt jag och tryckte som en rädd liten mus i ett hörn. Så typisk mig - jag VET ju att det inte är någonting farligt! Men varför får jag då hjärtklappning och när smällen kommer kramas mitt hjärta åt av en kall hand med pirrningar som strålar ut i armarna (min vanliga reaktion när jag blir plötsligt rädd.....)? Jag måste ha en mycket stark överlevarinstinkt inom mig! Men däremellan var jag hur avslappnad som helst, det var bara när signalen kom som obehaget växte sig till.....

Så om man jämför mig med en mus och forskningen om stress -  tänk er vilket nervvrak jag skulle varit om man sprängde utan en förvarnande signal?! Om jag ständigt gick på tå för att vänta in en smäll som kan komma närsomhelst. Hua, kan bara tänka mig.

Något är fel...

....på syresättningen min. Vilket jag har konstaterat sedan många år tillbaka. Bara av att cykla i snigelfart uppför den långa dryga backen, på ettans växel, hostade jag nästan sönder ett par värkande och brännande lungor, fick blodsmak i munnen och såg stjärnorna dansa framför ögonen. Så fruktansvärt! Väl hemma slängde jag mig utmattad på golvet där den enda som kom till tröst var min bundsförvant Ayla. Hon förstår mig. Därefter hamnade jag lite lätt snurrig i soffan innan jag kunde förflytta mig till matbordet för middag. Anders gav då ett gott råd jag ska följa: gå uppför med cykeln hädanefter.

Men nedför i morse gick det riktigt lätt. För lätt, hann till och med bli farträdd av hastigheten!

Dagen har för övrigt bjudit på härliga överasskningar som gör att jag än mer längtar efter besöket i Umeå om två veckor!

Töntvarning

Tro det eller ej. Idag har jag haft en skursvamp i ena handen och en.....cykel stående framför mig. Jag har alltså haft cykelvård! Stålull för att nöta bort all rost och en tvättsvamp för att få den ren. Lite 5-56 för att smörja upp den. Slår vad om att grannarna stått vid fönstret - pekat och skrattat åt mitt påfund.

Detta är ingenting jag skulle fått för mig att göra hemma i Umeå, men här mår jag rent dåligt när jag ser slitaget som blir på grund av all salt. Cykeln är bara ett år gammal men redan "sönderrostad". Med lite underhåll kanske jag kan få den att överleva några år extra, var min tanke.

Provturen gick sedan bara fint och jag inser jag kommer orka cykla, om än i snigelfat, uppför den långa dryga backen hem från busshållplatsen. På morgonen nedåt går det dock riktigt fort.

Soffköpet

Idag tänkte vi ta en tur till EM möbler för att kika på soffor och få inspiration. Vi har tittat på Ikea och diverse mindre möbelaffärer men inte hittat någon soffa som passat - alla har varit fula och konstiga i våra ögon. jag har till och med kikat på diverse Internetsidor för att få inspiration till vad vi skulle kunna tänka oss. Men inget napp. Detta har gjort mig på dåligt humör och sakta men säkert har en "soff-köpar-ångest" byggts upp - vi kommer aldrig hitta en lämplig soffa! Tänka sig att våra trasiga skinnsoffor som, i mitt tycke inte alls passar in i vårt lilla vardagsrum, ska måsta hänga med i tid och evighet! Jobbigt värre! Mitt i vårt soffsökande har dock den där sista hoppets tanke om att "när du hittar rätt soffa så känner du det" dykt upp för att inbringa lite ljus över sökandet. Någonting måste man ju ha att tro på i alla fall!

Dagen började då med en tur till, vad jag trodde var EM möbler. Men det var visst Mio? Just snyggt, där finns väl ingen soffa under 20 000 - var min första tanke. Vi går väl in för att få inspiration i alla fall!

Väl inne finns massor av soffor, inte helt fula i alla fall och priserna helt acceptabla till min stora förvåning. Så plötsligt lyser det till i ett hörn - en perfekt liten soffa för oss! Och tänka sig att den var skön också! I rätt färg! I rätt storlek! I rätt prisklass! Vad händer? Jo, det där känslan dök upp - det är rätt soffa!

Klart och gjort. Den ska med hem! Glatt frågar vi om man kan låna släp av dem. Japp, det skulle gå jättebra om vi bara bokade den innan. Vadå boka innan - förstod hon i kassan inte att vi skulle ha den nu? Nähä, leveranstid på 6 veckor......då förstår vi....inte på lager.....nä just det.....smsavisering senast om 6 veckor.....tackar.....

Så vi går ut från butiken, några tusenlappar fattigare och utan vår fina nya soffa som vi letat med ljus och lykta efter. Så funkar det tydligen när man ska köpa möbler idag!

Och vi väntar.

En liten sjukstuga

Vid hemkomsten igår upptäckte jag en halt hund, en riktigt halt hund! Stackars Ayla har gjort någonting med benet som är svullet och ömt att gå på. Hon haltar sig fram men vill gärna gå på promenader och i trappor ändå. Som tur är finns jag som sätter stopp för spektaklet! Jag och husse finns ju som hjälp! Varpå en motsträvig Ayla fick bäras ned från övervåningen i morse.

För att få ned svullnaden och förhoppningsvis för att få benet att kännas lite bättre har jag nu gjort ett hemgjort bandage av en gammal handduk som är uppblött i kallt vatten. En isbit ligger i paketet över svullnaden. Kanske lindrar det lite?

Bara att hoppas att detta är en stukning (hon är ju rätt flamsig när hon springer runt i trapporna) och inte ett steg åt det sämre hållet vad gäller ålderskrämpor. Herrejösses, hon fyller ju snart "bara" 8 år! Dessutom lovade hon mig när hon var liten att hon skulle leva för evigt......

Det blir i alla fall en helg utan promenader och mycket vila för hennes del.

Råttägg eller rått ägg

Förvirrande. När så en kompis idag kom in och berättade att hunden varit dålig i magen under natten slog det slint i mitt lilla huvud när anledningen till åkomman presenterades.
"Hunden åt ett råttägg". Jag hajjade till lite grann och frågade hastigt "Men, hur sjutton fick han tag på det?" och fick en bild av en hund rotandes runt i skogen efter ett råttbo - måste ju va jättesvårt och ovanligt att hitta! Och så fick jag en sådan där konstig känsla av att någonting inte stämmer, men vad? Hm. Ja just det, finns ju ingen råtta som lägger ägg...... Pinsamt.

Givetvis hade hunden fått ett rått hönsägg till maten.

Jag ska lägga mig och sova in helgen nu.

Efter en lång dag på jobbet

Dagen på jobebt har idag känts väldigt lång. Förmiddagen gick bra men när vi sedan hade ett möte hela eftermiddagen gjorde jag ett klassiskt "Lina fel", dvs jag fokuserade alldeles för mycket på att förstå någonting som var alldeles för luddigt och krångligt att förstå på så kort tid, så hjärnan blev överhettad. Extrem trötthet och huvudvärk kom som på beställning efter enbart en timme i mötesrummet. Att jag aldrig lär mig!

När dagen så äntligen kom till sitt slut kändes mitt huvud som en grötig klump och jag såg framemot 50 minuters vila i bussen. Så jag slog mig ned i ett av säterna med en djup suck - övervägde att läsa en bok men kom fram till att jag enbart ville vila. Och så blev det. Ett tag i alla fall.

Plötsligt fylls mina öron av ett oerhört sliskigt och äckligt ljud som kommer någonstans bakom mig. Genast blir jag klarvaken och  fylls av avsky. Vem i allsindar sitter och GROVHÅNGLAR på bussen, några säten från mig? Det var ett fasligt smackande och sliskande! Urk. Jag kikar bakåt i bussen för att ge den klassiska "Linamördarblicken" men upptäcker till min förvåning att två rader bakom mig sitter en vuxen människa och läser tidningen, ivrigt smackande på en godisklubba. Min mördarblick byts ut mot ett förvånat uttryck och snabbt vänder jag mig framåt igen. Nåväl, en klubba är väl inte så farlig? Men ljudet slutar inte och jag får inte ur mig den "sliskiga" bilden ur huvudet så jag, fylld av irritation, håller för öronen i ren protest innan jag vid första bästa tillfälle byter säte.

Suck för medmänniskor alltså.

Hur en människa fungerar

Idag har jag fått lära mig någonting väldigt intressant - hur en människa fungerar! På ett seminarium i Göteborg dessutom med en föreläsare som verkligen kunde sin retorik. Tänka sig att jag kunde sitta still och lyssan i tre timmar, jag som brukar ha så svårt att ta in all information och bli trött. Det blev ett gott betyg för den rolige föreläsaren.

Vad har jag då lärt mig? Tja, att vi människor styrs av ett inbyggt ja och ett inbyggt nej där vi omedvetet väljer våra arbetsuppgifter utifrån dessa små röster inom oss. Behöver jag nämna att vi dras mot vår jaröst - det positiva allstå? Och därför sorterar bort jobbiga nej-göromål? Dessutom finns i vår hjärna en primitiv del som styrs av instinkter, rädslor, drifter, mm samt en intelligent del som styrs av vad vi bestämmer oss för att göra. När dessa två hamnar i konflikt vinner alltid den primitiva delen. Till exempel: vår intelligenta del säger åt oss att vi måste träna på gymmet idag. När det drar ihop sig börjar den primitiva delen meddela att "fy fan vad jobbigt  - du blir svettig, ansträngd, får blodsmak i munnen och kan DÖÖÖÖ". Hur tror ni att det då går med träningen? Japp, ni hade rätt: Inställd. Jag börjar känna igen mig själv i alla dessa beskrivningar.....

Mer då? Jo, förändringar ska man vara försiktig med tills man med säkerhet vet att förändringen medför någonting gott. Det är ett inbyggt säkerhetssystem i vår kropp som reagerar så. Skönt att det finns en vetenskaplig bakgrund till min ovilja mot stora förändringar....

Ja ni, en massa har jag lärt mig idag. Mest av allt har jag kanske insett att jag faktiskt inte behöver uppsöka en psykolog för alla mina konstiga beteenden - det verkar ju vara inbyggda beteenden som alla människor har mer eller mindre. Skönt. Då är jag inte så konstig ändå.

Grönt och fint

Här odlas det för fulla muggar! Tomatplantorna och chiliplantorna såddes förra veckan och har nu blivit långa fula gröna trådar. Växter är som fågelungar, skitfula som små men sen blir de stora fina och präktiga. Så jag bidar min tid och hoppas på att de växer ordentligt så vi kan få oss ett gäng tomater framemot sensommaren. Mitt i min entusiasm var jag tvungen att sätta ned några frön från en citron vi använde till middagen, tänk om det skulle börja växa av dem också?

Förutom detta har jag inhandlat små sticklingar som ska få växa sig till blommor i olika färger. Och för trädgården har jag en uppritad skiss och en utmärkt plan för alla träd, buskar, kryddor, potatis och allt som ska odlas. Jag tror jag behöver tjänstledigt i ett halvår för att få till detta! Mer realistiskt är kanske att jobba stenhårt helger och kvällar..... Om någon har lite att göra är ni hemskt välkommna hit - gratis husrum och mat! Gropar måste grävas och gödslas efter påsk - någon frivillig? Odlingslådorna kan också påbörjas då - någon?

Allt det roliga har ett slut

Varför är det så? Och tiden går dessutom dubbelt så fort när det är roligt.

Idag vinkade vi hejdå åt familjen och Yulle efter att ha gått en långpromenad på Maltes stig på morgonen. Det kändes sorgligt och jag önskar att det inte var 100 mil emellan oss, 50 mil hade räckt gott och väl. Barnslig som man är har jag gått omkring med utskjutande underläpp , snörvlig näsa och tårfyllda ögon innan jag ryckte upp mig och drog fram...... skurmoppen!

Våra fina, men reviga och slitna trägolv, hade sugit åt sig halva Yulle så istället för att vara ljusa och fina var de svarta och fläckiga. Urk! Golvmoppen räckte inte utan jag fick som på gamla tiden sitta på bara knäna med en skurborste för att få bort dyngan. Vilken skillnad det blev sedan! Mattor är dammade, tvättmaskinen går på högvarv....tja allt det där som man inte orkat göra den senaste veckan när roligare saker funnits i sikte har vi hunnit göra nu.

Hundarna vet vi inte riktigt var de håller hus....jo Diva ligger utslagen under sängen medan Ayla (efter att ha legat och solat på gräsmattan) sover djupt och kommer inte vilja resa på sig mer under dagen. De är med andra ord helt slut efter veckan och längtar nog till måndag när inte ens vi är hemma och stökar. Otacksamma.

Värdelöst

Eftersom vi luskat fram att Munkedal har ett elljusspår (skidspår på vintern) i närheten av oss tänkte vi att det vore på sin plats att besöka denna och ta en kvällspromenad med hundarna. Vad mysigt det skulle bli att få gå på ett vanligt hedeligt elljusspår igen, var min tanke då jag minns de fina spåren i Umeå.

Så kom vi fram och det skymde lite lätt. Lamporna hade inte tänts ännu men vi antog detta skulle komma igång i takt med att mörkret föll. Läste skylten och såg att det var grön markering vi skulle följa, 2,5 kilometer kändes lagom.

Så vi påbörjade turen. Följde grön skyltning som blev allt svårare att se eftersom lysena inte tändes. Tillsist försvann den gröna markeringen helt och hållet från spåret. Vad? Vi vände och hittade igen den på stolpen innan, men ingen pil som visade vart vi skulle gå. Så himla typiskt, vilket spår vi än går efter här på Västkusten så kan man INTE SKYLTA ORDENTLIGT. Vi fick alltså improvisera och gå lite på känsla. I mörkret. Eftersom ett elljusspår här nere tydligen inte betyder ett upplyst spår (trots att lampor finns uppsatta efter hela vägen). Hur är det möjligt?

Så vi genade alltså på måfå över en åker, hoppade över diken och snubblade över tuvor och säkerligen ett gäng döda sorkar. Får nog sorkfeber på kuppen. Jag hatar oupplysta oskyltade såkallade elljusspår.

Nu är vi hemkommen

Som en duracellkanin

Bara går och går och går. Nu vet jag varifrån jag fått min energi ifrån - från mamma! Jag som har en gammal filosofi att man jobbar och är aktiv all vaken tid, vila gör man om natten. Vilket innebär att jag är rätt så aktiv om dagarna - nästan alltid någonting på gång. Även om jag blivit latare och vilar mer om dagarna då jag ruckat lite på min filosofi de senaste åren....

Så kommer då mamma på besök. Och oj vad vi båda ränner runt och gör saker! Handlar, planterar, bakar, lagar mat, städar, pysslar, promenerar, krattar......Om jag är aktiv är det ingenting mot vad mamma är - hon hinner göra sånt jag skulle gjort på två dagar på en och samma dag. Otroligt vilken ork. Jag känner mig aningen gammal och lat i jämförelse. Min gamla filosofi som jag tummat lite på de senaste åren kommer med all säkerhet att återupptas framöver. Slut på de bekväma latmansdagarna, det finns ju massvis att göra! Roliga saker givetvis!

Så mamma, när jag retas och kallar dig duracellkanin beror det bara på avundsjuka eftersom jag själv är rätt lat i jämförelse......

Hundarna latar medan vi jobbar.

Tre hundar

Alla tre hundar synkar rätt bra med varandra. Ayla vill bara vara ute, Yulle vill vara på altanen: för där får han mat och vatten vilket han inte får förtära inomhus eftersom det blir översvämmning av vatten och dräggel. Diva har beslagtagit Yulles fäll och håller sig mest ur vägen då hon tycker Yulle är för klumpig.

Men Yulle sköter sig fint! Det är Ayla som snor fika från bordet och Diva som skäller på folk och fä från altanen. Yulle är beskedlig och kan till och med vara lös ute utan att rymma eller jaga rådjur - vilken dröm! Att han sen tar upp halva golvet, slemmar och ska sitta i knäet trots att han inte ryms är smällar man får ta.

Bästisar?

Nu ska jag njuta av hela två lediga extradagar jag sett till att unna mig med start i morgon!

En morgonuppdatering

Lördag morgon och sovmorgon. Underbart! Vaknade därför 5:55. I vanliga fall ringer klockan 5:50, så 5 minuter extra fick jag idag! Härligt! Steg upp strax efter sex och har haft en lugn och skön morgon framför Tv och dator. En promenad runt rådjursstigen har jag också hunnit med.

Ringde mamma under promenaden och hörde så att de kommit iväg. Hon berättade då om en dröm om oss och vårt hus - att det var ofärdigt, smutsigt och inte alls som hon föreställt sig. Vi skojade lite glatt om det men när jag lade på luren bankade mitt lilla hjärta hårt. Benen skyndade hemåt i racerfart och hundarna åkte förvånat kana bakom mig.

Väl hemma åkte dammsugaren och dammoppen fram. Varenda hörn i huset är nu kliniskt rent och inte en dammtuss går att skymta. Mattor är dammade och sängen bäddad. Disken urplockad och spisen rengjord. Toalett och handfat likaså. Golven skurade. Till och med källaren har fått sig en omgång.

Nu kan jag pusta ut. Och trött har jag hunnit bli. Men detta är bara en försmak av vad som komma skall - ingen rast ingen ro: familjebesök.

En meteor på himelen

Igår kväll vid nio (ja, jag var vaken då....) såg vi ett häftigt blåvitt sken på himelen i några sekunder. Min första tanke: ett flygplan kraschar. Sällskapet jag var med gissade dock på ett stjärnfall. Inget av gissningarna var rätt, även om den ena lutade åt det mer "rätta" hållet än den andra.....

Idag när jag satt i bilen fick jag då veta vad ljusskenet var för någonting eftersom man i ett radioprogram intervjuade folk som sett samma ljussken och dessutom hade någon expert med på tråden som kunde förklara fenomenet. Det visade sig vara en meteor som kommit in i atmosfären och där brunnit upp. Häftigt! Tänk att vi fick ta del av en liten bit av rymden för en stund. En riktigt kort stund. Men ändå!

Nu ska jag njuta av fredagen och av lugnet. I morgon blir det hela havet stormar när Yulle stormar in med mamma och pappa på släp!