Ibland bjuder livet på snabba vändningar och så plötsligt har förändringens vind fångat just mig och för mig 100 mil hemifrån till nya spännande möjligheter. Långt ifrån min underbara familj och vänner kommer jag att skapa mig en helt ny tillvaro som jag mer än gärna vill dela med mig av!




tisdag 6 mars 2012

Värdelöst

Eftersom vi luskat fram att Munkedal har ett elljusspår (skidspår på vintern) i närheten av oss tänkte vi att det vore på sin plats att besöka denna och ta en kvällspromenad med hundarna. Vad mysigt det skulle bli att få gå på ett vanligt hedeligt elljusspår igen, var min tanke då jag minns de fina spåren i Umeå.

Så kom vi fram och det skymde lite lätt. Lamporna hade inte tänts ännu men vi antog detta skulle komma igång i takt med att mörkret föll. Läste skylten och såg att det var grön markering vi skulle följa, 2,5 kilometer kändes lagom.

Så vi påbörjade turen. Följde grön skyltning som blev allt svårare att se eftersom lysena inte tändes. Tillsist försvann den gröna markeringen helt och hållet från spåret. Vad? Vi vände och hittade igen den på stolpen innan, men ingen pil som visade vart vi skulle gå. Så himla typiskt, vilket spår vi än går efter här på Västkusten så kan man INTE SKYLTA ORDENTLIGT. Vi fick alltså improvisera och gå lite på känsla. I mörkret. Eftersom ett elljusspår här nere tydligen inte betyder ett upplyst spår (trots att lampor finns uppsatta efter hela vägen). Hur är det möjligt?

Så vi genade alltså på måfå över en åker, hoppade över diken och snubblade över tuvor och säkerligen ett gäng döda sorkar. Får nog sorkfeber på kuppen. Jag hatar oupplysta oskyltade såkallade elljusspår.

Nu är vi hemkommen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar