Julgran på fyra ben

Nu är det ett faktum. Mörkret. Mörk om morgonen och mörkt på kvällen. Att hinna gå en sväng med hundarna i ljuset är ett minne blott och man kan bara drömma tillbaka till sommarens ljusa kvällar.

Invigningen var i dag. På med reflexerna. Dessvärre är hundarna alltid bättre utrustade än vi vad gäller detta, men i och med att vi gick i skogen behövdes reflexerna egentligen inte. Och ja, ni läste rätt. In i den mörka skogen gick vi! Ögonen är inte riktigt vana ännu och med viss tveksamhet fick Ayla springa lös. Som tur var var hon så sugen på frolic att hon kom springandes till mig var och varannan minut för att tigga godis. Det kallar jag pli på hunden! ..... Hon såg dessutom ut som en liten julgran: reflexväst och reflex på halsbandet. Även kopplet var brydd av reflexer....

Nu väntar SOS västkust!

Julklappsinköp

Helgen har bestått av att jaga runt efter julklappar i Göteborg. I år är jag verkligen ute i god tid med mina inköp eftersom jag vill skicka alla klappar upp till Umeå med pappa eller Erik när de kommer ned på besök. Att redan ha inhandlat allt känns också väldigt skönt, för det är inte så många helger kvar att spela på innan jul som vi faktiskt är hemma! Och det sista jag vill ha är en stressig december....

Vi har bott hos Anders mamma i Borås och blivit uppassade. Hundarna stormtrivs dessutom där eftersom det finns en hel skock med vildkaniner i parkerna som de bara älskar att stöta upp (givetvis är de i koppel, men matte och husse har fått åka kana i gräset mååååånga gånger under helgen). Förutom kaninerna finns hur många kanadagäss, ankor och svanar som helst kring den lilla parken nedanför lägenheten där vi brukar promenera. En lyckat hundhelg blev det trots att de inte fick vara med och handla under lördagen!

Under hemresan stannade vi vid Torp för att passa på att storhandla mat. Detta resulterade i att bilen blev fylld av kassar och vi fick problem att rymmas. Vilket löstes som så att Ayla (som är livrädd för dessa påsar) fick sitta i bilbälte i framsätet och jag (?) där bak bland alla påsar! Fy säger jag bara vilken resa! Men Ayla njöt i stora drag över att få erövra lyxplatsen och Anders såg nöjd ut med sitt nya sällskap.

Dumt, dumt

Så kunde jag inte hålla fingrarna i styr (de friska fingrarna alltså.....) utan var promt tvungen att gå in på blocket för att kika på hästar och katter till salu. Ett big no no. Kanske var det efter Western tävlingarna under helgen som vi besökte som fick mig att längta lite extra mycket efter att köpa häst? Och när insikten kom att det förmodligen dröjer länge innan jag kan skaffa en häst, så började jag kika på kissekatter - som giförsig också ligger på framtiden men kanske lite närmre än ett hästköp?

Lördagens besök i Axvalla för att kika på alla fina och duktiga hästar väckte en hel del minnen, på gott och ont vill säga! Straffet har varit flera drömmar om Sillen sedan dess, men de går ju alltid över - tillsist. Att vara intill en travbana igen var ett tag sedan och det var också roligt. Jag fick såklart se en hel del ponnysar och hästar trava runt. Och som jag kände igen mig!

Att få prata lite häst och se vad man minns från den tiden var riktigt härligt och när ingen annan i sällskapet ville lyssna så fick Anders rycka in som aktiv lyssnare på allt vettigt jag promt måste få ur mig. Han är snart fullärd om hästar och hästsport!

Nog tjatat om detta. Som sagt är det mer realistiskt att en kisse blir nästa familjemedlem, och titten på blocket fick mig att värka av längtan efter kissarna där hemma och att få lära känna en ny. Tänk att få ha en liten kattunge springandes här hemma och reta gallfeber på Ayla!

Jag får drömma vidare......

Glas är vasst!

Så hände det. Igen. Jag skar mig i fingret. Senast detta hände var när jag skar upp ett bröd, i handen förstås, och skar igenom med kniven så att jag fick två djupa långa revor i fingrarna. De tog ett  tag att läka och idag har jag två fina vita ärr som ett minne.

Idag gick det inte lika illa men tillräckligt illa för att jag skulle drabbas av panik - jag tål inte blod. Jag stod tidigt i morse och diskade när plötsligt ett glas slår i kanten och spricker. Skärvan som studsar iväg råkar passera ringfingret i raskt tempo. Och till min fasa ser jag en stor skinnbit rivas upp och öppnar ett stort blödande gap. Fort under kallt vatten och ett illtjut senare har jag Anders som stöd. Skinnbiten hängde lös så den slet jag i all hast bort. Såret gick tyvärr inte att slita bort utan blev kvar, ett fint hack som vägrade sluta blöda. I en timme satt jag snyftandes av chock med handen högt och invirad i papper innan det var möjligt att sätta på ett plåster. Nu har jag inte tordas kika hur det ser ut - fördelen med plåster är att man slipper se eländet!

Med det negativa följer dock alltid någonting positivt! Jag inser att jag inte kommer att kunna diska på åtminstonde en vecka, en tråkig syssla som kommer hamna under Anders ansvar. För er som misstror mig vill jag bara säga att jag INTE medvetet skadar mina fingrar för att slippa diska!

Äckligt värre

Egyptenresan bokades för flera månader sedan. Därefter har Anders ett flertal gånger frågat mig om vilka vaccinationer som kan komma att behövas. Nejdå, har jag svarat, 1 vecka i Egypten - inga vaccinationer behövs för en så kort resa!

Så tiden har gått och nu är det mindre än en månad kvar till avgång. Så plötsligt fick jag höra av en kompis att man visst ska ta hepatitvaccin samt dukoral mot magproblem och kolera inför resan. Som tur är har ju jag hepatitvaccinationen. Men INTE Anders! Oops! Så lite brått blev det och han fick akut komma till vårdcentralen för att ta en spruta. Dessvärre hinner han inte ta spruta 2 innan resan utan får klara sig ändå.....Förlåt! Känner mig skyldig.....

Det andra vaccinet - dukoral - är ett drickvaccin som vi fick hem i två doser. Sedan min resa till Guatemala minns jag dock att detta, utan att överdriva, var bland det äckligaste jag någonsin druckit. Jag har därför under eftermiddagen byggt upp en fruktan inför att dricka den hemska lösningen.....Så blev det då dax. Förberedelser klara och lösningen blandad och klar. Anders svepte sin dryck och tyckte det var godis! Jag har suttit i en kvart och sörplat i mig 1,5 dl äcklig dryck med en klädnypa för näsan för att slippa lukt och smak. Bismaken kommer man dock inte ifrån och några kväljningar har jag kvävt. Men nu är det gjort, och jag sitter i stället här och rapar  - eftersom det var bikarbonat i lösningen!

En dos till ska jag dock pina i mig en vecka innan avgång....undrar vad som händer om man "glömmer" det?

Mums

I ugnen står just nu en frukt och bärkompott täckt av vit blockchoklad. Blåbär, björnbär, hallon och banan - mums! Ett impulsstopp på Konsum Hunnebo har lett till denna kvällslyx. Men det är ju trots allt torsdagkväll. Med underbara Robinson om en timme. Att det dessutom satt en katt utanför affären som liknade Ikzie kändes som ett tecken på att vi fick lyxa till kvällen med någonting gott.

Faktiskt kan jag nog erkänna att torsdagkvällen är väldigt härlig. Vetskapen om att helgen är på ingång i rask takt gör att man är på ovanligt gott humör och ganska så pigg. Kanske orkar man dessutom stanna uppe och vara vaken liiiiite längre än övriga kvällar? Den illusionen brukar dock vara krossad redan vid halv tio.....men ambitionen finns!

Dagen har för övrigt varit tipptopp. Middagen behövde jag inte laga till då Anders var hemma tidigt och kunde fixa en riktigt god soppa. Underbart härligt! Hundarna har dessutom utan vidare ansträngning fått gå på två (!) hela promenader och är av den anledningen väldigt nöjda.

Nu återstår att njuta av resten av kvällen!

Ansträngningens dag

Puh. Denna dag har gett mig benvärk, bröstvärk, astma, lungont, kramp, hjärtinfarkt..... Ni förstår säkert att detta är en överdrift fysiskt men psykiskt är detta precis vad dagen har bjudit på!

1. Cykling till jobbet: Regnoväder. Motvind. Blöt och frusen. Bröstvärk vid ankomsten till jobbet (300 meter)

2. Cykling hem på lunchen: 300 m motvind. (Vinden hade givetvis hunnit vända.) Benvärk, lungont och ansträngningsastma blev resultatet.

3. Cykling till jobb: Allt ok.

4. Promenad till och från ett tillsynsobjekt: 500 m enkel väg. Allt ok.

5. Cykling hem efter jobbet: Motvind igen. Kramp och ansträngningsastma.

6. Kvällspromenad: Allt ok tills dess att Ayla satte nosen i vädret och sprang iväg. Jag sprang skrikandes efter och höll på få en hjärtinfarkt av bara tanken på att hon skulle rulla i någonting dött. Hann dock fram i tid och fick sitta ned 5 minuter innan jag fungerade normalt igen. Benont (och ont i rumpan efter att ha suttit på sten....)

7. Glöm det! Jag ska inte röra en enda fena till idag!

Och det är denna pina som folk kallar motion och träning?!

Men jag äter ju grönsaker!

Idag hittade jag en rolig sida på Livsmedelsverkets hemsida. En sida där man kan kolla sina matvanor! Det fanns två tester, ett enkelt minitest där man svarar på några frågor och därefter får ett resultat samt ett större test där man kan ladda upp sina måltider under en vecka och därefter få en bedömning.

Såklart började jag med det lilla testet och fick några frågor att besvara. Allteftersom jag besvarade frågorna växte mitt självförtroende. Lite kunskaper om kostcirkeln har man ju och jag har sedan jag började jobba ätit mycket bättre än förr om åren. Så svaren blev riktigt bra kan jag tycka. Eller kanske inte alla; såklart var de tvungen att fråga om godis, kakor och sådant där man veeeeet inte är nyttigt. Så några minus hade jag listat ut att resultatet skulle visa. En snabb överslagsräkning i huvudet visade dock att resultatet torde bli rätt så okej.

Så kom dommen. Och jag fattade ingenting. Vad nu? 4 poäng av 12 möjliga? Vilket placerade mig i den sämsta gruppen där man fint hade uttryckt att "du bör förbättra dina matvanor" vilket jag utan svårigheter listat ut betyder: du äter kass mat. Jag förstår ingenting? Jag äter ju grönsaker varje dag och minst två frukter!! Det borde väl betyda någonting?

Lite kantstött till självförtroendet har jag nu påbörjat det större matvanetestet där jag tänkt deklarera mina matvanor under en vecka. Jag hoppas få ett mer rättvist resultat efter det då jag tror att minitestet inte riktigt fick med alla viktiga fakta...........

En social helg

Det är inte lätt att flytta till ett nytt samhälle och i samma veva få ett rikt socialt umgänge utanför jobbet. Alla har ju redan sina vänner och sitt liv och det är därför svårt att som utomstående platsa in och finna en plats. Det sociala livet utanför jobbet blir därför lite tunt, vilket vi båda fått känna på efter flytten hit ned. Filmkvällar, promenader, biokvällar, middagar på restaurang....tja, allt det där som man gör tillsammans med sina vänner saknas. Det är efterlängtat! Och vi har varit lite modfällda ett tag, hur löser man detta? Speciellt på en sådan här liten ort som Kungshamn.

Men så plötsligt har vi sakta men säkert börjat märka att vi faktiskt börjat skapa oss ett socialt umgänge. Helgerna, och en del vardagar, har börjat fyllas av promenader, besök, andra aktiviteter och middagar med fler än vi två och hundarna. Vilket känns underbart! Och hur det gick till kan jag inte riktigt svara på?

Denna helg har således varit fylld av roliga aktiviteter och både vi och hundarna är ganska trötta efter en aktiv och mycket rolig helg. Och ser redan framemot nästa!

Städfreaket på Kungsgatan 3A

Som bekant kan jag vara ganska pedant av mig. Jag vill inte påstå att jag älskar att städa MEN jag älskar att ha rent och städat omkring mig! Och det innebär förstås att ganska många timmar spenderas på pyssel och städning här hemma.

Nästan varje dag har jag fått in en rutin att dammsuga golven. Det tar ungefär 5 minuter att göra detta, vilket helt klart är värt det när man kan gå barfota utan att bli grusig och hårig om fötterna. Hundarna är, om jag får skylla i från mig, den största anledningen till att detta ens behövs. Eftersom vi har två stycken trasmattor på golven ingår i dammsugningen att damma av dessa utomhus. Det är smidigare att dammsuga om dessa inte ligger kvar på golvet och det tar inte mycket energi att flytta på dem. Att damma mattorna är ingenting jag tänkt så mycket på förut men nu plötsligt har jag fått en fanatsik idé om att alla grannar (speciellt bageriet mitt över) står bakom gardinerna och skvallrar om "att hon den där på Kungsgatan 3A verkar vara ett riktigt städfreak - dammar mattor varje dag!!!!". Vilket gör mig något begränsad.

Jag drar mig numera för att damma mina mattor, man vet aldrig vem som ser! Och det sista jag vill är att ha ett rykte om mig att vara ett städfreak! Men ändock måste det ju göras, kanske måste jag börja att smyga ut bakvägen?

Experiment

Vi håller på med ett litet experiment här hemma. Spännande .....Vi har nämligen fortfarande inte dragit igång värmen inne i lägenheten! Vi försöker "hålla ut" så länge som möjligt innan vi slår igång golvvärmen, var vår plan i alla fall. Vi har även en teori om att man vänjer sig vid den temperatur man har inomhus, och vi har i våras haft 23 grader som standard - vilket kanske är lite väl lyx efter att ha betalat några elräkningar.

Så vårt experiment bygger på vår teori om att man kan vänja sig vid lägre temperaturer. Just nu har termometern stått still på 20 grader rätt länge (om man inte har en termometer vet man att det är 20 grader, eller under, när skinnsofforna är kalla att sätta sig i ). Både i går och idag har dock gradtalet krupit ned till 19 grader, främst på grund av blåsten ute samt att det blivit kallare utomhus också.

Någonting vi även experimenterar med är värmeljus. Genom att tända 7 stycken små värmeljus fick vi i helgen upp en hel grad i vardagsrummet. Rätt så otroligt vad lite ljus kan göra! Mysigt är det också! Tofflorna har också åkt fram, likaså filtarna till sofforna.

Hundarna verkar faktiskt trivas bättre när vi har det lite svalare hemma och även vi trivs rätt bra. Att lägga sig i kalla sängkläder är dock den största nackdelen, men jag kan ändå förvånat konstatera att jag ännu inte fryser här hemma!

Någon kan väl skaka vett i mig när gradtalen börjar närma sig 15 grader? Tack. Experiment har nämligen en tendens att spåra ur.

Den vita rocken

Alla vet väl hur en vit labbrock ser ut? Förmodligen har de flesta av er även haft en sådan på er, under skolans laboratorietimmar exempelvis. Det är den där vita rocken som ingen ville ha på sig och skämdes i.... Visst får ni en inre syn när ni blickar tillbaka?

Hur som, dessa vita labbrockar man blev påtvingad i under skoltiden, och även universitetstiden, är väldigt osmickrande och får en att känna sig minst sagt....ful! Att storlekarna dessutom aldrig tycks stämma och för mig som har XS i storlek fullkomligt drunknar i dessa labbrockar. Ni kan ju föreställa er hur det ser ut! En aning skämmigt får jag erkänna.

Så till dilemmat. På jobbet har vi dessa rockar som arbetskläder när vi är ute i restaurangkök. Hjälp! Jag har hittills traskat runt i en rock modell 44 och därmed fått mig en hel del roade blickar. Vilket har medfört att jag numera förvarnar om att jag har en väldigt ful rock att ta på mig innan vi gör entré i köket! En hel del goda skratt har vi alla nog fått och lättar även upp stämningen.

Men att gå runt på jobbet och känna sig ful är kanske inte hållbart i längden. Nu när jag äntligen fått mig en tillsvidaretjänst tog jag därför tag i saken. En kär vän hade av en tillfällighet en sådan labbrock hemma, i storlek 36, som jag kunde få överta. Sagt och gjort, i går låg rocken i brevlådan redo att användas!

Premiären blev i dag under eftermiddagen. Jag hade skapat mig en bild av att få känna mig snygg och lite mer normalt klädd i denna rock, vars storlek är mer anpassad till min kroppshydda. Besviken kan jag dock meddela att trots att jag inte längre drunknar i min utstyrsel så är det inte vackert. Inte vackert någonstans! Trots att den skulle vara anpassad till kvinnliga former, hänger den lite lagomt trasaktigt längst sidorna, och precis som jag blev förvarnad av från min vän - är den aningen för trång över rumpan!!! Fabrikatsfel skyller jag på. Inget fel på min rumpa inte.

Summa summarum kan jag meddela att en vit labbrock ALDRIG kan bli en fin utstyrsel att trivas i. Positivt är dock att jag inte längre drunknar i den och därmed kommer trivas mycket bättre i den än den förra på storlek 44. Så jag vill tacka min kära vän som skickade över detta för mig mycket praktiska och användbara, om än något fula, klädesplagg!

(Som ni förstår kommer jag inte att lägga upp en bild på mig iklädd i denna.....)

Vann vi?

Nu är ni väl nyfikna! Vann vi igår på bingolotto? OCH TÄNK FÖR ATT VI DET GJORDE!!! Två stycken sverigelotter, värda 50 kronor.....Jippie.......Skitlotter, som vanligt.

Idag är jag lite ömklig. Inte bara över det faktum att vi fortfarande inte har någon ny bil i ägo. Jag har nämligen dessutom ont i tummen. Här är historien bakom smärtan:

Mina dyra vildmarksbyxor hade fått några skavanker efter alla skogsturer. Mitt "vana" syöga kunde snabbt konstatera att detta med enkelhet kunde lösas med lite nål och tråd. Och byxornas livslängd kunde därmed förlängas några år till! Så, fram med nål och tråd: jag hade ju faktiskt MVG i syslöjd så är det någonting jag kan så är det att sy!

Först hade jag lite bekymmer med hur jag skulle hålla byxan i handen, och den snurrades därför runt X antal gånger innan jag hittade ett syvänligt läge. Effektivitet var kanske inte min bästa sida i detta fall. Nåväl, jag kom igång men insåg rätt snart att jag hade trassel på tråden. Vilket jag struntade i och slet lite extra hårt för att få igenom trasslet genom varje omgång stygn. 20 minuter senare hade jag fortfarande inte kommit någonvart utan tycktes sy på ett och samma ställe (vilket jag i princip också gjorde) och jag beslöt att göra lite större stygn. Allt väl så långt. Trasslet blev dock inte bättre och i ett vredesmod drog jag så hårt att tråden gick av, mitt i ett viktigt stygn. Snark! Vad tröttsamt! I ett försök att reda upp härvan jag lyckats skapa, stack jag mig dessutom rakt i tummen med nålen. En ynka bloddroppe skymtade fram och skapade bara ännu mer irritation. Tillsist fick jag ordning på trasslet och lyckades fästa stygnen innan jag kunde fortsätta sy vidare.

Dryga timmen senare hade mina rynkor i pannan fördjupats men jag hade i alla fall äntligen lyckats bli färdig. Drygt fem centimeter stygn på över en timme, bra jobbat Lina! Och efter att ha synat arbetet  insåg jag att det var det fulaste jag gjort någonsin! Stygnen var oregelbundna och vridna åt olika håll. Fast jag varit noggrann med tråden, var det trassel lite här och var. Och jag hade inte sytt rakt...... Frågan var också om detta kommer hålla särskilt bra?

Sticket i tummen då? Jadu, en ynka liten bloddroppe har skapat en otroligt öm tumme och gjort vänsterhanden något handikappad.

Mamma, jag saknar dig och din symaskin!

Idag vinner vi en bil!

Hoppet är det sista som överger en, brukar man ju säga och är anledningen till min idag mycket vågade rubrik. Idag SKA det omöjliga hända - en ny bil ska vi nämligens vinna!

Framför oss ligger tre stycken noga utvalda bingolotter, minst en av dem ligger och trycker med vår vinst: en helt ny bil. Att vinna två bilar skulle inte vara helt fel det heller, men mer realistiskt att sikta in sig på att vinna en kanske? Att vi dag faktiskt har hela tre lotter, visar på hur gärna vi vill ha en ny bil - och just idag var det "bilspecial" i bingolotto.

Att besvikelsen kommer bli stor om vi, hemska tanke, inte vinner en bil är känslor som trycks undan för stunden. Än så länge lever hoppet vill säga. Önska oss lycka till!

Älgbesök

Eftersom det finns en älgpark här i närheten, och jag aldrig varit riktigt riktigt nära en stor älg och klappat en, beslöt vi att dagens utflykt skulle gå till älgparken i Anneröd. Hundarna fick följa med men vi var beredda på att de skulle få stanna i bilen, man brukar ju inte få ta med hundar till djurparker.

Att hitta dit var dagens största utmaning. Vi tog rätt avtagsväg men därefter fattades det skyltar. Två gånger åkte vi fel innan vi, aningen irriterade, hittade rätt väg. Väl framme stod en skylt om att öppettiderna enbart var 11.00-13.00, vilket förvånade mig som läst på deras hemsida att öppettiderna var 11.00 till 15.00. Vi var nära att vända, eftersom klockan redan var 13.00, men beslöt i sista stund att knacka på i receptionen och fråga. Som tur var så stod det fel på skylten vid parkeringen så vi var välkomna att besöka parken. Vi skulle dessutom få en guidad tur! Lät ju helt toppen! Utan hundar dock, men det hade vi redan listat ut.

Glada till sinnes påbörjade vi turen men insåg snabbt att detta inte riktigt var vad vi tänkt oss! Den guidade turen bestod av en visning av toaletterna i lokalen, en biosalong som visade en älgfilm på engelska á fem minuter samt några horn från deras största älgtjur. Därefter gick vi ut och guiden pekade upp efter en stig och förklarade att i inhängnaden på enda sidan fanns tre älgar och på den andra sidan två stycken, alltså totalt fem stycken. Vi var välkomna att promenera upp och kika, men eftersom det var brunstperiod fick vi inte mata djuren med äpplen (någon rabatt till inträdesbiljetterna på grund av detta blev det dock inte).

Anders och jag växlade snabbt blickar, tackade för "guidningen" och promenerade upp efter stigen med ett roat leende på läpparna. 100 meter upp efter stigen såg vi mycket riktigt tre stycken lata älgar vila sig i mossan, nyfiket klippande med de stora öronen. Vi tittade på dem fem minuter, insåg snopet att stigen tog slut där och vi tvingades vända. På tillbakavägen kikade vi in i den andra inhängnaden och fick se se ytterligare två lata älgar som lämpligt nog låg och sov. Vi såg alltså 5 älgar av 5, det var ju en lyckat!

Tillbaka inne i receptionen meddelade den vänliga guiden att det fanns hjortar längre nedåt efter bilvägen som vi kunde gå in och spana efter, men de var skygga så det var inte säkert att de syntes till. Vi ryckte på axlarna och tyckte vi gott kunde chansa på att promenera dit bort, vi hade ju trots allt betalat 100 kronor vardera i inträde till älgparken och att enbart på håll få skåda 5 stycken älgar var kanske inte särskilt prisvärt. Väl framme vid hjorthägnet promenerade vi in i inhängnaden (det var tillåtet) och till vår stora förvåning fick vi faktiskt se ett helt gäng skygga kronhjortar! Väldigt eleganta och fina djur!

För att sammanfatta det hela så bjöd utflykten inte på den upplevelse vi hade hoppats på. Vår tanke med utflykten var ju att få komma nära älgar, klappa, se lite kalvar/ungdjur, få lära oss mer om djuren, gå en fin promenad i parken och njuta.....och så vidare. Men utflykten bjöd på ett gott skratt i alla fall och vi kommer därför alltid att minnas besöket vid älgparken!

Så det kan bli

Gårdagen var en mycket speciell dag på jobbet, många saker på gång - jag var helt slut när jag kom hem. Dessutom inkom några papper som absolut var tvunget att stämplas och skrivas under just under gårdagen och naturligtvis var den arbetskollega som har behörigheten att utföra detta hemma och sjuk. Panik. Vad gör man. Jo, tar bilen, papper och penna samt alla stämplar och gör ett hembesök. Återlämnar därefter papper stämplade och klara till rätt person. Puh, det löste sig! Fort gick det också!

Döm därför av min förvåning när det klockan 14.30 idag dyker upp en person med ett likande dokument som bara MÅSTE fyllas i under dagen. Självklart av samme arbetskollega, som även idag var hemma sjuk. Saken är den att dessa papper dyker upp max en gång på två månader i vanliga fall, men just denna månad råkar detta ske två gånger under de två dagar då den behöriga personen att skriva på dem är sjuk. Otur!

Hur som, jag får väl fixa det igen! Inser snabbt att ingen bil finns ledig och att cykla är alldeles för långt. Frågar runt och ringer runt i förhoppning att någon bil inte behöver användas av den om bokat upp den. Får tillsist tag på en bil, hämtar nyckeln och inser snabbt att ett nytt bekymmer uppstått. Bilen har ingen vanlig hederlig nyckel utan en platta och startknapp Vad? Efter lite pyssel får jag igång bilen, som dessutom visar sig vara stor och otymplig att köra och parkera. Ingen skada skedd dock!

Papperna blir tillsist stämplade och underskrivna samt avlämnade till rätt personer i tid som tacksamt tog emot dem.

Puh, tänk så det kan bli! Nu återstår att se hur smittad av arbetskompisens förkylning jag hunnit bli. Kanske blir jag däckad lagom till helgen.....

Veckans Tv tablå

Med hösten och mörkret kommer en fördel: det är inte längre syndigt att tillbringa sin lediga tid framför TV:n! På sommaren får man dåligt samvete om man inte är utomhus och njuter av vädret utan istället väljer att vara inne framför Tv eller dator. Men nu gott folk, är det fritt fram igen!

Så här ser således den mycket hektiska veckan ut för min del:

måndag: SOS västkust 20.00
tisdag: Konflikt mellan housewives och house, som båda visas 21.00. Dagsformen bestämmer vilken.
onsdag: bönderna 20.00 och därefter Hawaii five-0 (som jag fastnade vid efter filmkvällen med Elin och Malin uppe i Umeå!)
torsdag: robinson 20.00
fredag: idol (kan bli en intressekonflikt om man vill ut och göra någonting på fredagkväll. Denna fredag får vi besök och jag tvivlar på att Idol kommer att stå på schemat....)
lördag: som vanligt ingenting.....
söndag: gustavsson 3 tr 20.00

Ja ni, så ser min vecka ut och kommer att fortsätta göra ett tag framöver! Det blir hektiskt!

Mörkrädd....

Som alltid när hösten tränger sig på blir jag lite mörkrädd om kvällarna.... Det ÄR läskigt när mörkret kryper fram och lampor ger konstiga sken lite överallt. Men när man sedan vant sig vid mörkret klarar man det mesta, till och med att vara ute i skogen! Idag är jag dock nöjd att få sitta inomhus och innifrån tryggheten spana utåt när mörkret sakta faller. Läskigt! Har lite lampor i gång och dörren är dessutom låst (är ensamen hemma med hundarna), TV:n låter tryggt i bakgrunden. Ändock har jag en kall kåre som löpen längst ryggraden och ständigt gör sig påmind. Jag vet av erfarenhet att jag det närmaste halvåret kommer att följa nedanstående regler, styrda av min lilla mörkerrädsla:

- Aldrig titta i spegeln om kvällen när det är mörkt ute och halvdunkelt inne (man vet aldrig vad man kan se bakom sig själv i spegelbilden)
- Ha dörren låst för att inte få oväntat besök
- Dörren till toaletten ska vara helt öppen (alternativt dra ned persiennen i hallen) så att ingen kan stå och sikta med en pistol rakt in i vårt sovrum.
- Aldrig stiga upp om natten när det är mörkt för att dricka eller gå på toaletten. Om detta måste genomföras: titta inte in spegeln eller ut genom fönstret.
- Ha aldrig fötterna utanför täcket när det är dags att sova
- Stå inte nedanför sängkanten onödigt länge (om någon ligger under sängen och greppar tag i fötterna)
- Gå inte upp och spana ut genom fönsterna om du hör konstiga ljud utfrån: göm dig hellre under täcket och låtsas sova
- Om du är ute och går i skogen: titta aldrig bakåt eller in i skogen
- Se inte läskiga filmer.....
- Tänk inte på spöken och dylikt (lätt??!)

Det finns garanterat fler små regler som jag följer noggrant om vinterhalvåret, men ändock måste ju livet rulla på. Jag kommer att utan större problem klara av att vara ute i mörkret hela vintern och kommer överleva även inomhus. Det är just i början som det är svårast.

Vill också lägga till i denna diskussion att min kära pappa en gång när jag var liten försökte få mig mindre mörkrädd genom att säga följande: "Mörkret är perfekt att gömma sig i.....för alla......". Tack pappa, tack. Verkar det ha hjälpt?

Hummerkalaset

Oktober inleds med hummerkalaset här i Kungshamn. Det var lovat sol och värme men istället fick vi dimma hela dagen, men vi överlever åtmindstone eftersom det både är varmt och vindstilla ute!

Hummerkalaset är ingen tradition vi har skaffat oss och jag hade nog inte ens promenerat ned till centrum för att kika om det inte vore för att Anders tillsammans med sjöräddningen skulle visa upp sig med båtarna. Så jag och vovvarna tog en promenad dit för att hälsa på och passerade således ett flertal arrangemang: ett minitivoli för barn, ponnyridning (dessvärre också bara för barn) samt några försäljningsstånd. Till min förvåning tyckte hundarna att detta var väldigt roligt och promenerade glatt på med svansarna på topp. Gladast blev de förstås när husse kunde skymtas nere vid hamnen.

Väl framme hos husse fick hundarna fler kompisar: Ayla fick till och med smaka hummersoppa! Det är mer än vad jag har ätit till och med! Behöver kanske inte tillägga att han som bjöd blev hennes nya favorit? Diva fick en helkroppsmassage och glömde till och med av att gnälla på alla förbipasserande hundar! De hade med andra ord riktigt trevligt, med sina nyfunna vänner!

Därför kan ni kanske lista ut att det inte gick lika raskt hemåt? Ayla fick jag släpa med mig och hon sittvägrade ett flertal gånger. Sista försöket att få matte att stanna nere bland alla de roliga arrangemangen och människorna gjordes utanför barnens ansiktsmålning (hon blev erbjuden en ansiktsmålning också, men jag hoppade in och stoppade projektet). Aningens sura promenerade vi därefter i sakta mak hemåt, efter en annars lyckad dagstur nere i centrum!