Så hände det. Igen. Jag skar mig i fingret. Senast detta hände var när jag skar upp ett bröd, i handen förstås, och skar igenom med kniven så att jag fick två djupa långa revor i fingrarna. De tog ett tag att läka och idag har jag två fina vita ärr som ett minne.
Idag gick det inte lika illa men tillräckligt illa för att jag skulle drabbas av panik - jag tål inte blod. Jag stod tidigt i morse och diskade när plötsligt ett glas slår i kanten och spricker. Skärvan som studsar iväg råkar passera ringfingret i raskt tempo. Och till min fasa ser jag en stor skinnbit rivas upp och öppnar ett stort blödande gap. Fort under kallt vatten och ett illtjut senare har jag Anders som stöd. Skinnbiten hängde lös så den slet jag i all hast bort. Såret gick tyvärr inte att slita bort utan blev kvar, ett fint hack som vägrade sluta blöda. I en timme satt jag snyftandes av chock med handen högt och invirad i papper innan det var möjligt att sätta på ett plåster. Nu har jag inte tordas kika hur det ser ut - fördelen med plåster är att man slipper se eländet!
Med det negativa följer dock alltid någonting positivt! Jag inser att jag inte kommer att kunna diska på åtminstonde en vecka, en tråkig syssla som kommer hamna under Anders ansvar. För er som misstror mig vill jag bara säga att jag INTE medvetet skadar mina fingrar för att slippa diska!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar