30 april

Idag har det blivit sista april och valborg. Vi hoppas att vädret blir aningen bättre till kvällen....

Vad har då hänt denna speciella dag?
Jo:

1789 installeras George Washington som USA:s förste president.
1945 begår Adolf Hitler och Eva Braun självmord
1975 Vietnamkriget är över
1982 Sveriges regering beslutar att svenska flaggans dag, den 6 juni, ska vara Sveriges officiella nationaldag

Idag är även konungens födelsedag men än viktigare är att dagen även är min kära PAPPAS FÖDELSEDAG!!!! Så, GRATTIS pappa! Gubbe har du redan fyllt och gammelgubbe har du inte riktigt uppnått åldersmässigt ännu!

Tråkigt att vi inte kan vara med och fira idag, men vi firar dig härifrån ändå ska du veta :)

Grattis!

En sofflatardag

Idag blev en riktig soff-latar-dag! Jag skyller på att jag haft ont i benet (sant!) och magen idag och på att jag känt mig lite loj. Stackars Ayla har gjort allt för att väcka uppmärksamhet, hon tror säkert vi är döende bägge två! Ändå har hon fått vara i skogen, legat ute, blivit borstad, letat tepåsar och busat med sitt nya nyvalda gossedjur.....men hon är ovan att se oss båda tillbringa så mycket tid i en soffa.

Jag har läst böcker och utimellan vankat omkring och pysslat lite inomhus. Anders har sedan lunchen tittat på TV - på ett helt obegripligt program som inte slutar förrän kl. 20.00 ikväll. Avslappnande är den i alla fall för man följer ett tåg genom en resa från södra Norge till norra Norge så det händer inte så mycket annat än att det ibland blir vinter och ibland sommar på naturen som visas genom filmkameran placerad längst fram på tåget. Lite musik hör man också. Just nu borde tåget börja närma sig mål..... Han ska ha en eloge för att ha följt i princip hela programmet!

Om vi inte är utvilade efter denna dag så vet jag inte hur man ska göra för att vila upp sig!

Otympliga jag

Nu har jag varit gigantiskt stor ett tag och dessutom börjat känna att det får vara nog snart! Jag vill ha tillbaka min rörlighet och möjligheten att bära och lyfta saker! Nu får jag ju ropa på stackars Anders när det handlar om en ynka jordsäck, vattenhink eller tvättkorg, och det känns så handikappande.

Att knyta skor eller tvätta fötterna i duschen är riktigt jobbigt, att resa sig från liggande läge från sängen kräver egentligen en sådan där "sjukhusstång" man kan dra sig upp med, ut ur bilen innebär nästan att jag fastnar.... Och att tappa någonting på golvet - ve och fasa!

När man börjar se slutet på det hela längtar jag ju också efter att få träffa den lilla bråkstaken som just nu sparkar sönder mina revben och lever rövare i magen titt som tätt. Och han får komma precis när han vill nu eftersom vi i morgon går in i v.39. BB-väskan är packad och klar utifall att han skulle vilja kika fram tidigare. Men det känns ändå som att han kommer vara kvar därinne ett ta till, han har det förmodligen som i ett paradis!

Under tiden får jag njuta vidare av min ledighet så länge den varar! Och jag stormtrivs med att skrota runt här hemma.....

Bortse från mina fula långkalsonger.....de enda bekväma mysbyxor jag numera ryms i ligger i tvätten.......

Besök hos optikern

Så äntligen har jag gjort det. Besöket hos optikern. Som är lika jobbigt varje gång! Avskyr att sitta och titta in i maskinen och säga vad man ser och inte ser och att dessutom välja nya glasögon därefter är nästan som att bestiga ett stort berg!

Synundersökningen visade i alla fall att jag inte var helt blind....jag ser tydligen med en funktion på 60 % i mina nuvarande glasögon. Känns ju rätt stabilt att man klarar sig så bra med 40 % nedsättning..... 4 år sedan senast, jag brukar vara på besök redan efter 3 år så jag tror att jag ska återgå till den gamla intervallen - känns nästan säkrast så!

Valet av glasögon blir dock svårare, sitter hemma med fyra stycken att välja mellan. Väntar in min bättre hälft som får vara ansvarig för slutorden i vilka jag satsar på. Kommentaren från optikern var i alla fall klockren när jag försökte välja några bågar själv ur sortimentet: " Det är ju alltid kul att prova någonting nytt så att det syns att man faktiskt köpt nya glasögon". Suck, det finns väl en poäng i det påståendet och jag överlämnade därför att välja provbågar till den kunniga personalen eftersom mina val var i princip identiska med mina nuvarande omoderna bågar.

Sen vet jag ju av erfarenhet att oavsett vilka bågar jag väljer så blir slutet alltid gott, för av någon anledning vänjer man sig alltid vid hur de ser ut och accepterar det nya utseendet rätt fort! Omgivningen också som tur är.....Tidsplanen är att beställa dem i morgon, och därefter bara invänta att de ska bli färdiga.

Ska bli skönt att kunna se normalt igen. Det brukar vara en helt ny värld som öppnar sig igen!

Så var det dags igen

Helgen har bjudit på soligt och varmt väder och vårkänslorna har infunnit sig. Detta innebar att vi har tillbringat hela helgen utomhus, på promenader med Ayla, arbetandes i trädgården och solandes på altanen och grillparty under gårdagkvällen.

Rabarberna har fått snigelskydd, en gammal takränna har gjorts om till jordgubbsplantering, träden är beskurna och alla växter har fått sig en omgång kogödsel. När detta blivit gjort återstod enbart en sak....nämligen häcken. Suck. Så hela dagen idag har ägnats åt att sitta och hacka bort allt ogräs i häcken på ena sidan tomten och därefter fylla på med kogödsel. 1 fjärdedel är således rensad och klar och vi är vid gott mod fortfarande. Eftersom vi gjorde detta även i fjol så blev arbetsinsatsen i år betydligt lättare och vi ser dessutom skillnad på jorden. Från att ha varit obearbetad hopplös lerjord till att vara lucker fin jord med maskar i har våra ansträngningar med gödsel, planteringsjord och gräsklipp gett.

Vi har dessutom inte varit ensamma en sekund under dagen eftersom hela grannskapet har vaknat till liv. Timmarna i häcken blev därför även timmar av surr med grannarna om vad som hunnit hända under de månader vi inte sett röken av varandra.

Nu ska jag fortsätta njuta av söndagen - och ingen hemsk söndagsångest kommer slå in och förstöra den fina dagen!

Lära av sina misstag?

Jo, visst gör man det alltid! Synd bara att man inte får dra nytta av en del lärdomar förrän långt senare.

Eftersom jag från fjolåret lärde mig att rådjuren äter upp alla nya fina blad som kommer på fruktträden väldigt fort, så är jag i år ute i god tid med inhandlingen av "rådjurs-bort". Fyra stycken vimplar är nu inhandlade och ska i eftermiddag sättas ut på varsitt fruktträd. I år ska träden inte bli uppätna och se ut som plockade hönor på gården! I år vill vi ju provsmaka något äpple!

Döm därför av min förvåning när vi under påskhelgen fick reda på att rådjuren nallat topparna på varenda fruktträdsgren under vintern! Jag som inbillat mig att topparna blåst sönder av den hårda blåsten i vintras och fick mig alltså en ny lär penning. Min trädgårdsmästare till mamma kom dessutom med upplysningen om att det förmodligen inte blir några äpplen i år heller, på grund av rådjuren återigen. Suck.

Det goda som kommer ur detta är ju dock att vi numera vet att vi måste inhägna träden med nät inför nästa vinter. Så kanske, kanske till nästa sommar att vi får skörda frukten av vårt slit i trädgården! Kanske......

Deklaration

Usch, att deklarera är nog det tråkigaste jag vet. Dessutom lyckas jag alltid bli hopplöst irriterad och uppgiven så fort jag sätter mig ned med den - den är helt enkelt ångestframkallande! I år tänkte jag dessutom deklarera i tid, så att jag inte sen "glömmer" bort det hela ifall Liten i magen skulle titta fram tidigare än beräknat.

Att deklarera i tid innebar alltså att ta tag i skiten idag. Just idag av alla dagar. Men jag hade bestämt mig och det är ju så skönt efteråt. Så alla tänkbara papper som kunde behövas plockades fram och likaså papperna för deklarationen.

Det började såklart dåligt och fortsatte ännu sämre. Frustrationen var på topp och svetten pärlade i pannan. Gud så irriterande att inte förstå! Steg för steg lyckades jag dock bena ut mina frågor och med hjälp av, vad det kändes som, 100 olika papper fick jag tillsist rätsida på eländet. Men tänk att det ska ta över 1 timme att redovisa lite siffror?

Nåväl, 1 timme behöver det nog inte ta. Om man vet vad det handlar om eller om man helt enkelt skiter i att dubbelkolla allting. Dessvärre är jag ingen som begriper mig på siffrorna på papperet särskilt fort och jag kan dessutom inte släppa och bekräfta allt utan att jag har förstått vad som står. Därav min svettiga timme med ett enda papper.

Men vilken känsla att lämna in den! Underbart, nu är det gjort och jag kan förtränga problemet tills nästa år. Pust.

Och irritationen har hunnit lägga sig, så kvällen kan avslutas på ett bra sätt trots att det var deklarationskväll!

Grannfejd

Aldrig trodde jag väl att vi skulle hamna i bråk med våra grannar. Men tyvärr ser det ut som att vårt diskreta sätt har retat upp åtminstone en i grannskapet. Det känns inte bra, hur reparerar man någonting sådant?

Eftersom jag och Anders kommer överens med de flesta så skyller jag faktiskt denna konflikt på Ayla. Dessutom är det Aylas grejor som oftast blir stulna av grannen när han smyger runt på vår tomt om kvällarna. Maktkampen som pågår utspelar sig nog med stackars Ayla som huvudperson, som förmodligen är omedveten om detta.

Och nu när Ayla ska leka med sin populära Tiger, som dessvärre legat utomhus ett tag på grund av en lat matte, så kan jag utläsa av hennes min vem som varit i farten. Grannen. Och hon vägrar röra sin Tiger som tragiskt nog har åkt i soppåsen.

Jag hoppas att grannen flyttar snart men tvivlar att han kommer göra det inom snar framtid, han verkar ju ha riktigt roligt med att reta oss. Att grannen dessutom är en räv gör det lite svårare för oss att driva frågan vidare.

Var är våren?

I fjol vid denna tidpunkt hade vi rensat färdigt hela häcken och suttit ute och njutit i solen i bara T-shirt. I år sitter jag inomhus och blickar ut mot en vad det ser ut som snöstorm. Det blåser ogästvänligt och lätta snöflingor flyger runt överallt. Även om de inte kommer kunna lägga sig på marken så är det oerhört deprimerande när man väntar in vår och värme. Och trädgården ute har jag inte kunnat göra någonting med, tjälen är ju kvar.

Men inomhus står livet inte stilla. Här har det odlats för fullt sedan i mars och mina tomater, blommor och kryddor växer som ogräs. Även om det kommer dröja innan de kommer få ställas utomhus. Men de ger lite vårkänslor i alla fall!

En lägesrapport

I denna vecka kommer vi påbörja v.37. Det närmar sig med andra ord och det känns spännande. Bäst av allt är ändå att jag från och med idag påbörjar min ledighet. Så nu har jag, förhoppningsvis, några veckor att vila upp mig och göra vad jag vill innan liten tittar ut. Och det känns riktigt bra!

Ett besök hos BM blev det idag också där vi återigen kom fram till att allting ser bra ut och att både jag och bebis tar hand om oss hur bra som helst. Han är dessutom nästintill fixerad nu också - redo och klar! Magen har såklart växt så jag lägger in en "tjusig" bild igen. Nu börjar det kännas riktigt stort och jag vet inte längre om det ser sådär mysigt fint ut längre....men både BM och Anders säger i alla fall att de tycker jag ser jättefin ut.  Coolt är det i alla fall att däri ligger en färdigbakad liten bebis!

Igor på besök

I natt har Igor varit på besök. Han känner nog på sig hur saknad han är och ville trösta oss. När vi på morgonen jämförde våra drömmar så spred sig ett litet leende hos oss, han kom som kattunge i bådas drömmar!

Hos mig hälsade han på när jag i drömmen gick ned på toaletten - det var ju mitt och Igors nattliga sammanträdesrum sen jag blev gravid. I drömmen öppnade jag då toalettdörren och där innanför sitter lille Igor som kisseunge, gråspräcklig och liten. Med sig har han en likadan kisseunge (kanske brorsan?) och vi får några minuter tillsammans. Så mysigt det var, och sorgligt såhär i efterhand eftersom vi fortfarande har den olyckliga skärtorsdagen alltför färskt i minnet.

Vår bästa kissekatt.

Älskade Igor

Drygt en vecka har nu gått och det kanske är dags att kliva ur bubblan och återgå till livet, hur jobbigt det än känns.

Vår fina lilla kissekatt finns inte längre. Oväntat, chockartat och helt förkrossande besked lagom till påskhelgen. Att åka in till veterinären med en lite onormalt slö och hängig katt för att stilla sin egen oro till att åka hem med en tom bur är en upplevelse jag inte önskar någon. Och från att ha trott att ett recept på lite medicin skulle skrivas ut mot något virus eller infektion till att höra veterinären säga att njurarna har lagt av och att de rekommenderade avlivning......ja, hur tar man in sådan information? Han såg ju så frisk ut. Vår lilla kisse.

Och när insikten faller på plats, att man faktiskt inte kommer att kunna mysa ihop en sista gång hemma i soffan, gå den där sista kattpromenaden i skogen, busa i sängen eller bara snusa kattpäls en sista gång hemma i lugn och ro, så kändes det som att världen rasade. En hemsk skärtorsdag fick vi alla, den 28 mars - ironiskt nog på Aylas födelsedag.

Vi har nu försökt tänka på annat i en veckas tid, mamma har varit till god hjälp eftersom hon varit här på besök och hjälpt oss att skingra tankarna mellan varven genom olika aktiviteter för att komma hemifrån. För hemma är det jobbigast, precis allt påminner ju om lille Igor. Tårarna tar aldrig slut och tränger fram i tid och otid. Enda trösten är att jag vet att det känns bättre med tiden.

Men just nu känns allt bittert. Riktigt orättvist. Han var knappt ett år gammal och vi hade så många planer och tankar om våren, sommaren - ja allt! Han var ju en del av familjen och skulle så vara en lång tid framöver.

Ytterligare en stjärna har tänts på himmelen och tillslut kommer vi ju alla att lysa som små stjärnor där uppe och blicka ned över jorden. Igors stjärna tändes dock alldeles för tidigt men jag hoppas att han har det bra däruppe och att han vet hur saknad och älskad han är.

Underbaraste kisse, vi saknar dig så!