Otympliga jag

Nu har jag varit gigantiskt stor ett tag och dessutom börjat känna att det får vara nog snart! Jag vill ha tillbaka min rörlighet och möjligheten att bära och lyfta saker! Nu får jag ju ropa på stackars Anders när det handlar om en ynka jordsäck, vattenhink eller tvättkorg, och det känns så handikappande.

Att knyta skor eller tvätta fötterna i duschen är riktigt jobbigt, att resa sig från liggande läge från sängen kräver egentligen en sådan där "sjukhusstång" man kan dra sig upp med, ut ur bilen innebär nästan att jag fastnar.... Och att tappa någonting på golvet - ve och fasa!

När man börjar se slutet på det hela längtar jag ju också efter att få träffa den lilla bråkstaken som just nu sparkar sönder mina revben och lever rövare i magen titt som tätt. Och han får komma precis när han vill nu eftersom vi i morgon går in i v.39. BB-väskan är packad och klar utifall att han skulle vilja kika fram tidigare. Men det känns ändå som att han kommer vara kvar därinne ett ta till, han har det förmodligen som i ett paradis!

Under tiden får jag njuta vidare av min ledighet så länge den varar! Och jag stormtrivs med att skrota runt här hemma.....

Bortse från mina fula långkalsonger.....de enda bekväma mysbyxor jag numera ryms i ligger i tvätten.......