Usch, att deklarera är nog det tråkigaste jag vet. Dessutom lyckas jag alltid bli hopplöst irriterad och uppgiven så fort jag sätter mig ned med den - den är helt enkelt ångestframkallande! I år tänkte jag dessutom deklarera i tid, så att jag inte sen "glömmer" bort det hela ifall Liten i magen skulle titta fram tidigare än beräknat.
Att deklarera i tid innebar alltså att ta tag i skiten idag. Just idag av alla dagar. Men jag hade bestämt mig och det är ju så skönt efteråt. Så alla tänkbara papper som kunde behövas plockades fram och likaså papperna för deklarationen.
Det började såklart dåligt och fortsatte ännu sämre. Frustrationen var på topp och svetten pärlade i pannan. Gud så irriterande att inte förstå! Steg för steg lyckades jag dock bena ut mina frågor och med hjälp av, vad det kändes som, 100 olika papper fick jag tillsist rätsida på eländet. Men tänk att det ska ta över 1 timme att redovisa lite siffror?
Nåväl, 1 timme behöver det nog inte ta. Om man vet vad det handlar om eller om man helt enkelt skiter i att dubbelkolla allting. Dessvärre är jag ingen som begriper mig på siffrorna på papperet särskilt fort och jag kan dessutom inte släppa och bekräfta allt utan att jag har förstått vad som står. Därav min svettiga timme med ett enda papper.
Men vilken känsla att lämna in den! Underbart, nu är det gjort och jag kan förtränga problemet tills nästa år. Pust.
Och irritationen har hunnit lägga sig, så kvällen kan avslutas på ett bra sätt trots att det var deklarationskväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar