Hemma igen

En vecka går alldeles för fort! För en vecka sedan var jag nu framme i Holmsund för min efterlängtade vilosemester. Och nu en vecka senare sitter jag här hemma igen, Oskar sover och Sigge likaså.

Men mycket hinner hända på en vecka, även om den går fort! Förra gången jag satt i soffan här i Munkedal var jag så ledsen, trött och saknade den där gnistan som får en att vilja stiga upp på morgonen. Idag, i samma soffa, så är jag dock glad, "pigg" och har hittat tillbaka till det där som gör livet roligt att leva. Miljöombyte gör gott men framförallt så är det mamma och pappas förtjänst eftersom de har haft hand om Oskar, dag som natt, i en veckas tid. Nu får de vila upp sig till nästa gång!

Nu är det bara att hoppas att mitt lyckorus håller i sig läääääänge och att Oskar blir bättre så att vi kan hitta en jämvikt igen.

Tusen tack mamma och pappa!

Semester i Holmsund

I fredags flög jag och lille Oskar upp till Umeå för att få lite semester hos mormor och morfar. Allting började bra, resan gick bra och han sov hela eftermiddagen efter att vi kommit fram - han var helt slut efter äventyret! Gladast av att se mig var nog Peppe, som han kråmade sig runt benen och busade med allt som jag packade upp på golvet - han till och med accepterade Oskar på en gång och strök sig runt honom helt orädd. Yulle var förstås glad han med - och självklart mormor och morfar ;).

Första natten tog jag och den var lika besvärlig som alltid - dessutom började jag känna hur han hettade framemot småtimmarna. Så lördagen tillbringades med en gnällig och febrig Oskar som inte fick någon ro alls vilket man ju kan förstå. Men redan i söndags piggnade han som tur var till - gnölandet är dock kvar ännu och driver oss alla till vansinne..... Morfar har hand om honom varje natt, till min stora lycka, och jag börjar känna mig lite gladare och piggare igen. Att dessutom få träffa lite vänner som man saknat ger energin och livslusten tillbaka!

Nu återstår två till nätter att vila upp sig på innan vi beger oss hemåt igen. Jag längtar samtidigt som jag bävar mig - då är det slut på vilan.

Omtanke

Idag fick jag mig en underbar överraskning, som verkligen gjorde min dag och som piggade upp mig något enormt!

Under eftermiddagen knackade det på dörren, vilket var lite konstigt för det är ju inte alltför vanligt att någon tittar förbi spontant, och de som brukar göra det kommer in utan att knacka och vänta. Eftersom allting är jobbigt och oövervinnerligt just nu kändes det så jobbigt att öppna dörren, speciellt eftersom jag trodde det var grannen som upptäckt att skuffen på bilen stod öppen i regnet (för Ayla då såklart) och skulle meddela detta. Döm av min förvåning när jag istället träffade på en främmande människa som lämnade över en stor bukett blommor inslagna i papper - blombud!

Nyfiket och aningen förvirrad öppnade jag buketten och läste kortet. Det visar sig vara en underbar vän med familj som tänkt på oss och ville pigga upp! Som det värmde! Och det behövdes verkligen!

Så inatt när lille Oskar som vanligt drar igång och den där hopplösheten sveper över mig ska jag blunda och tänka på buketten som så fint pryder köksbordet. Tusen tack!