Den onda badankan

Jag har förstått att de flesta föräldrar får någon "fix idé" som de brinner särskilt för och driver särskilt hårt under barnåren. Kan till exempel vara att bara göra sin egen barnmat istället för att köpa barnmatsburkar, absolut förbud mot socker, bacillskräck i sådan grad att man undviker allt vad smuts heter osv. Inget fel i det, så länge det inte går till överdrift dock! Jag har redan hittat vilken fråga vi kommer driva......

Önskade mig boken "Den onda badankan" i julklapp och till min glädje låg den i ett av alla paketen. Tusen tack! Har nu i godan ro börjat läsa den och mina stackars hjärnceller arbetar för fullt samtidigt som mina ögon blir större och större. Jag jobbar ju med kemikalier och sådant så jag driver sedan tidigare en stark tro om att alla dessa kemikalier som svävar runt oss inte är hälsosamma. Men har väl aldrig riktigt tillämpat det i vardagen, har haft inställningen om att det liks redan är kört på det planet. Men så bär man ju på ett nytt liv och ska vårda en bebis - då plötsligt har "kemikalieskräcken" väckts till liv och jag vill försöka göra vad jag kan för att undvika onödiga exponeringar - därav boken.

Och som sagt, jösses vad information. En del saker kan jag inte påverka, min lille bebis kommer att födas med ca 200 olika kemikalier i sin lilla kropp - ett gäng får han från mig utan att jag kan göra någonting åt det! Hur kul känns det?

Andra saker kan jag dock påverka, som tur är! Att tvätta och vädra nya filtar, kläder, madrasser mm flera gånger innan användning är ju en bra start. Att även vädra alla nya möbler som köps in, ha god ventilation hemma, undvik att måla om/renovera under det första bebisåret är andra lite enklare och mer självklara "regler" att förhålla sig till. Sedan kommer det lite mer difusa och svåra frågor: leksaker till exempel. Och läste precis att gossedjur kan vara en sådan där "kemikaliespridare"! Jag som just fått två säckar med mina gamla djur från mamma..... Att tända oskyldiga stearinljus var visst en annan källa för exponering av luftföroreningar, speciellt från vissa ljussorter (doftljus, vissa som innehåller bly osv) och jag börjar känna mig lite mer maktlös igen. Jösses var ska man börja?

Min och Anders plan är dock att göra så gott vi kan. Vi läser boken (och förhoppningsvis har jag inte blivit tokig efter sista kapitlet) och gör vad vi kan helt enkelt!

Med risk för att bli överdriven och extrem, ska jag nu läsa nästa kapitel i den mycket spännnande och skrämmande boken. Trots att det redan nu i min lilla hjärna snurrar PVC, plast, ftalater, flamskyddsmedel, bisfenol, bly............

Lugnet har åter lagt sig

Idag steg jag upp utan att välkomnas av Yulle, utan att höra mamma stöka runt i köket, Erik ropa på Ayla från sin säng och utan pappas redovisning över hur hans öroninflammation mår. Den här morgonen är jag alldeles själv. Eller ja, Igor har stigit upp med mig och Ayla har hälsat på en sväng. Men nu är Igor ute och Ayla har gått upp och lagt sig igen så jag är alldeles ensam i soffan framför nyhetsmorgon.

Igår förmiddag åkte familjen hemåt vilket alltid känns lika tråkigt. Vi bor lite för långt bort helt enkelt! Efter att ha tyckt synd om mig själv ett tag i soffan tog jag mig i kragen och hjäkpte Anders att bygga i grovingången, som börjar bli riktigt fin nu! Därefter plockades dammsugaren fram och alla "Yulletussar" försvann. Ayla sov hela eftermiddagen, hon var så trött efter besöket! Igor som skött sig så bra under dagarna återgick till sin normala mentalitet - sjövild och susade runt i ett jehuj överallt.

Veckan har varit riktigt rolig och längtar redan tills de dyker upp igen!

 

En shoppingtur

Tidigt i morse gav sig jag och mamma iväg på en tjejshoppingrunda till Nordby. Härligt! Grabbarna lämnades hemma så de skulle hinna bygga lite i grovingången och passa hundarna. Men jag tror de allra helst hade velat följa med.....

Och vilken dag! Vi tillbringade en hel timme i mammas favoritaffär och kom ut med massor av påsar. Där nördade vi även till oss och köpte likadana t-shirtar (fina svarta med en gepard på), familjen här hemma tyckte vi var töntiga när vi visade upp detta.

Jag som brukar vara kräsen att välja kläder hittade några tröjor vilket var välbehövligt eftersom jag slängt flera stycken nu på slutet när de blivit utnötta och trasiga....Även en stickad kofta till Anders förtret - men denna var lite modernare än mina förra som jag fått slänga så det blev en liten kompromiss av det hela!

Tänka sig att jag även hittade ett par skor också!

Så jag är nöjd med dagen och det bästa av allt är att jag inte behöver shoppa på ett tag efter det här!

En oförglömlig julafton

Vilken underbar dag vi firade igår! Vi gick en promenad med hundanrna, grillade korv på gården i snön, åt god mat, tomten kom på besök och sedan avslutades kvällen med Svensson Svensson. Det kunde inte blivit bättre!

 Den goda maten var Anders förtjänst!

 Tomten på besök.

 Oops, det blev ett gäng i år igen.....

 Ayla var mest intresserad av att få öppna sina klappar, men hon fick vänta till sist.

 Igor fattade 0, men han gillade snörena, papperet och presenten han fick.

 Av alla klappar pappa fick var nog denna den bästa!

 Yulle blev vår lilla bebis igår. Som en barnunge sprang han runt bland papper och paket, ivrigt bitande i allt papper han kunde hitta. Öppnade paket, speciellt filtar och handdukar ville han så gärna "snutta" på men där gick gränsen. Tillsist fick han sin julklapp och det går inte att beskriva hur ögonen tindrade när han förstod att det var till honom!

Som sagt.....det blev en del papper.....

En underbar jul har vi fått fira! Tack hela familjen! Och djuren!

4:e advent

Allt är ordnat inför familjens ankomst lite senare idag, det ska bli så mysigt att få fira jul här nere med dem på besök! Huset är städat, julmatsförberedelserna fixade, paketen inslagna och lussibullar finns det gott om kvar. Det kan inte bli bättre! Julstämningen är alltså på topp! Ikväll blir det uppesittarkväll, glögg och julfika.

Igor får sig en lekkamrat också. Yulle. Hoppas de kommer överens och att Igor är snäll med bjässen! Ayla kanske tycker det är roligare med besöket om Igors fokus flyttas från henne till Yulle. Man kan ju alltid hoppas!

Hur firades vår början till semester då? Jo, genom att....jobba! Med hemmapyssel vill säga, sådant som är kul att pyssla med även när man är ledig! Vi installerade vår nya tvättmaskin, som verkar gå som en klocka. Inga proppar eller säkringar har löst ut sig så den verkar ju hel också...."Vi" (Anders) hann lägga lister och sätta upp hyllor i klädesgarderoben och plasta nere i grovingången. I grovingången återstår nu att sätta upp väggskivor - pappa och Erik kommer ju och kan hjälpa till med det.... och lägga innertaket. Lite belysning så har vi sedan en fullt fungerande grovingång! Det behövs så vi slipper trängas vid den vanliga ingången. En effektiv dag med andra ord! Och vad gjorde jag? Det behövs ju alltid en arbetsledare!

Nu kliar det i fingrarna, ska jag väcka Anders redan nu? Eller måste jag vänta?.....

Jordens undergång

Wow. Tänk att vi överlevde jordens undergång!!! Så mycket snack och skriverier om detta som det har varit  i radio, TV och tidningar så gick det inte att undgå denna "nyhet", vilken tydligen har satt skräck i världens människor runt om på vår planet. Jag skänkte igår en medlidande tanke åt alla de som satt i panikångest och grät med sin rädsla, även om jag krasst sagt är helt oförstående till den extrema reaktionen. Jösses, det kan väl inte finnas någonting mer rättvist och lugnare än att alla dör samtidigt? Än att en enstaka by ska dö på grund av något meteornedslag eller så = orättvist? Som sagt, förstår inte riktigt paniken, men den var bevisligen äkta.

Att samlas på berg i tron om att utomjordingar ska komma och hämta några utvalda känns också lite bakvänt....hallå - vad lever vi i för värld egentligen? Finns det människor som verkligen tror på sådant? Då blir jag däremot rädd......

Men nu kan vi ju konstatera att vi överlevde skräckens dygn, allihopa. Jorden gick inte under och vi har en härlig jul framför oss! Nåväl, en del av oss i alla fall. För jag läste för en stund sedan att det inte är över ännu....ryktet säger att domedagen visst är uppskjuten till självaste julafton.....

Den som lever får se.

Adjöss tvättmaskin

Idag slog jag igång en tvätt, 60 grader. Så fort maskinen drog igång slocknade hela huset. Kul. Not. Efter att ha bytt propp insåg jag ju att det inte var där felet låg - utan jordfelsbrytaren. När jag lyckats lokalisera den insåg jag ju också att varje gång jag slog igång tvättmaskinen så slocknade huset.

Akuthjälpen pappa fick rycka in med telefonrådgivning. Vad är det nu för fel? Och med pappas kloka huvud och min förmåga att lyssna till instruktioner och utföra vad som tipsades om kom vi tillsist fram till att vår kära tvättmaskin tyvärr var helt körd. Tippen nästa.

Men jag fick hänga lite tvätt i alla fall, för den smutsiga tvätten hade hunnit bli blöt och utan tvättmaskin kan jag ju inte få dem rena på ett tag.....bara att hänga på tork i väntan på bättre tider. Bättre tider kommer som tur är redan till helgen - familjen kommer ned för att fira jul och då kan ju pappa passa på att hjälpa oss att hitta en ny tvättmaskin.....Så lägligt!

Just det mamma, måste få lägga till på julklappsönskelistan - en tvättmaskin!!!

Lite bilder från helgens pyssel

I helgen blev det lite pyssel här hemma, både i barnrummet och i garderoben. Har även skapat en fin önskelista från Ikea som självklart drog iväg i kostnad.....väntar någon dag med beställningen dock....

 Garderoben är färdig med målning och golv, sånär som på golvlister. Byråer ska köpas in så kan jag börja flytta upp alla våra kläder - så skönt att slippa ha dem i källaren! Han har gjort ett riktigt fint jobb, Anders!

 Barnrummet har fått sig "nya tapeter", eller egentligen djurdekorer som vi klistrat på den befintliga tapeten istället för att tapetsera om. En bra början i alla fall! Möblerna ska beställas från Ikea.

En hemsk vecka...

...är äntligen till ända. Men det var en plåga att genomlida den, med huvudvärk och extrem trötthet varje dag! Nu känns det riktigt skönt att sitta hemma i soffan, med snöstorm utanför fönstret och Igor i knäet utan några måsten och bara vila sig i form igen! Tänk om man kunde få vara pigg idag kanske?

Dagens enda måste är en vovvepromenad med Ayla, men jag tror att vi skjuter på den så länge det går för det ser inte roligt ut ute. Blåst och snö samtidigt är ingen höjdare att vara ute i, tänk om det bara hade fått dala ned lapphandskar så hade ju allting varit mysigt istället?! Men att vara fast inomhus har sina fördelar! Lite julbak kanske? Tv-dag? En bok? Lite fix i barnrummet? Tja, jag kan nog allt förströ mig med lite roliga saker samtidigt som jag vilar mig i form!

Just det! Har börjat drömma underliga drömmar varje natt nu också! Mardrömmar som vanliga drömmar. Härom natten bråkade jag och mamma?! En annan natt hade Anders mördat mamma och pappa?! Igår natt hittade han en annan tjej?! Och så inatt så stal jag 100 miljoner och gömde i huset som jag vägrade berätta var de låg och ett gäng otäcka typer sprang runt och försökte hitta dem. Suck, märkligt vad fantasin kan hitta på - jag kanske övar min kreativa sida?

Nu ska jag......vila!

Även Ayla längtar till jul

Ända sedan liten har Ayla varit med på jul och fått öppna julklappar. Hon älskar att slita i julpapperet och det bästa av allt är ju allt gott som bjuds....

Nu när vi har en julklappskalender inser vi dock att vi glömt en medlem av familjen, nämligen Ayla. Hon vill ju också vara med! Så hon får vara med på ett hörn över de klappar som redan finns. De större klapparna ligger under granen och där hade hon redan från början siktat in sig på en prasslande klapp som var till Anders. Efter att flera dagar gått och burit runt på klappen kom äntligen dagen då den skulle öppnas i lördags. Vilken lycka!

Tidigt på lördagsmorgonen öppnades den efterlängtade klappen och fram kom ett gäng skumtomtar! Självklart fick hon smaka några små mumsbitar och blev riktigt nöjd! Såpbubblorna som var fredagsens försenade klapp var dock inte lika populär, men så länge skumtomtarna fanns kvar vek hon inte från husses sida.

Idag har hon tagit sig en ny tur under granen men insåg att nästa klapp hon ville ha var en oinslagen present som fanns i gästrummet. Efter att ha skällt ett bra tag fick hon en tjuvstart på vad som skulle bjudas på den 24:e - ett gott tuggben. Ingenting undgår Aylas nos!

Vinterdag

 

Ayla är överlycklig, likaså vi: så underbart väder! -10 och snö! Jag hoppas det får stanna länge, men misstänker detta var bland de sista fina dagarna innan vi återgår till det gråa tråkiga igen....

 

Märkligt nog var vi nästan ute själv och promenerade fastän klockan hann bli efter lunchtid!?

 

 

Hej lille vän

Idag kom äntligen dagen vi längtat så efter, dagen för ultraljudskontroll! Så spännande!

Och upplevelsen var otrolig! Där inne sprattlar, sparkar och vinkar den lille för allt vad han förmår! Aktiv, frisk som en nötkärna och lite lik Anders redan nu ( ;) ) kan man kortfattat beskriva snabbtitten in i magen. Barnmorskan tyckte dessutom han var en liten linslus eftersom vi fick så fina och skarpa bilder på honom. Han brås väl på mig där......

Nu hänger alla bilderna på kylskåpet, precis som för de flesta blivande föräldrar som varit och sett sin lille för första gången, och jag har försökt ta några halvbra bilder så även ni får en snabbtitt på underverket. Det ser ut att vara en liten kille, men säker kan man ju adrig vara förrän han tittar ut!

Och som sagt, mycket hittade han på under vår snabbvisit till hans värld: på första bilden vinkar han, andra bilden gapar han lite lätt....Han hann även med att klia sig på näsan men det fastnade inte riktigt på bild!

Igooooor

Suck. Vad säger man.

Julpynt efter en julig helg

I helgen var jag på snabbvisit i Norrköping. Blev ordentligt ompysslad och fick supergod mat! Eftersom det var riktigt mycket snö inåt landet fick jag även känna på äkta julstämning till första advent, även med julpynt och julgran. Hela helgen gick åt till julpyssel och julbak, mysigt!

Idag pyssade jag vidare med att sätta upp granen och julpynta. Det blev inte riktigt så som jag tänkt mig men det får duga. Igor tyckte såklart att granen var riktigt rolig och har redan tagit sönder en kula. Aylas jultomtar är framtagna också, men hon har lagt sig för kvällen efter allt stök och har inte sett dem ännu. Dessutom hade vi sådan tur idag att det trillade ned lite snö! Snökaos kallar man de här, i min värld var det lite flister som hade turen att lägga sig på marken.

Vår nya kvällstradition har nu blivit julkalendern kvart i sju och därefter paketöppning utifrån vår fina paketkalender. Finurliga små julklappar får vi varje dag fram till julafton! Härligt!

När elektrikern kommer på besök

I morse ville Ayla inte gå in 6.15 när jag måste gå till bussen, så hon fick stanna ute på gården fastän jag gick och Anders var kvar i sängen. Det skulle väl gå bra, antog jag.

Fick sedan ett sms av Anders om att min lilla duktiga vakthund hade skrämt elektrikerna som rullade in på gården strax efter 7.00. De stod bakom bilen tills Anders kom och räddade dem. Hon har ett riktigt skall, gammeltanten! Som tur var de inte hundrädda utan enbart försiktiga, som sig bör när man inkräktar på en hunds ägor.

Anders lämnade sedan två elektriker, en hund och en katt ensamma hemma för att arbeta. Vid lunchtid kom han hem på en blixtvisit för att se att huset stod kvar och att djuren inte var förrymda. Frågan gick först till elektiker 1, hur har det gått? "Hm....jo....rätt så bra......men katten har varit lite jobbig." Från elektiker 2 kom en mer utförlig utvärdering. "Jo, det går lite sakta bara. Har fått dra om en av sladdarna tre gånger för att katten var och drog i sladden och förstörde. Också skriker han hela tiden också! Men hunden har skött sig bra".

Hm, det känns som att våra små monster bidrar till att fakturan redan efter första dagen har dragit iväg något.....kanske kommer det att läggas till några timmar i den på grund av försvårande omständigheter? Återstår att se.

Vad säger djuren själva om dagen? Ayla är trött och önskade det hade fått vara som vanligt så hon kunde fått sin skönhetssömn enligt vanlig rutin. Igor meddelar att han har haft skitkul och längtar till i morgon när de är tillbaka för att slutföra allting....han laddar.....

Idag är jag tjurig

Det började redan i morse när väckarklockan ringde. Trött. Less. Otaggad. Inte glad. För tidigt. När jag sedan gick upp blev det värre. Mina byxor hängde inte på den vanliga kroken i badrummet, givetvis eftersom jag glömt dem i källaren efter tvätten under söndagen. Typiskt. Så jag fick börja dagen med att gå ned i den kalla källaren för att hämta byxorna. Väl nere upptäcker jag att jag dessutom glömt den sista tvättmaskinen ohängd i tvättstugan så jag fick hastigt och lustigt hänga upp den på redan överfyllda tvättlinor.

Försenad. Skynda sig. Ned till källaren igen för att hämta Aylas mat och köttfärsen som skulle hinna tina till middag. Snabbt iväg till bussen. Regn.

Dagen gick sedan rätt okej men jag måste erkänna jag känt mig lite tjurig mestadelen av tiden. Och eftersom det var en sådan dag kan ni ju gissa vem som på hemvägen dök upp vid busshållplatsen för att PRATA. Jag vill ju inte prata! Och speciellt inte med denna främmande tjej om var den framtida busshållplatsen kommer placeras.....osv.... När jag väl satt mig för att pusta ut i bussen händer nästa sak. Tanten sätet bakom mig rycker tag i mitt hår. AJ! Oj, förlåt fick jag till svar. Hur kan man inte kolla sätet framför innan man tar händerna mot nackstödet för att ta stöd?? Morr

Så. Nu har jag fått ur mig det här också. Anders har redan hört allt. Det enda som lyfte dagen var att middagen var klar när jag kom hem - supergod! Att det var dammsugat här hemma och att jag fick skjuts från bussen! :) Ska leva på det resten av kvällen. Tillsammans med två lussekatter.

Pappa - hur går det?

Nu har jag inte hört något från min kära far på länge, om hur det går med vårat vad? Så pappa, jag vet att du är här och läser - ge mig en rapport av läget!

För att vara rättvis får väl jag ge min rapport härifrån. Även om det går långsamt så växer magen och blir större. Bebisen ska enligt Internet vara lika stor som en avakado nu när jag nästa vecka går in i vecka 17 och nedräkningen mot ultraljudet. På jobbet har jag fått höra att magen inte syns alltför mycket än, utan man tror tydligen mest att min hållning är lite dålig om man inte visste någonting.....hmf, kul att höra att man håller sig snygg..... Inga fler stora gråtattacker har Anders fått stå ut med (däremot ett "litet" tjureri under gårdagen som höll i sig lite väl länge) och jag har glömt den sorgliga historien om forden.

Det är inte alls lätt att ta rättvisa magbilder har jag upptäckt. Jag ska se representabel ut samtidigt som vinkeln på kortet inte kan visa hur stor rumpan håller på bli.....inte lätt alls och hur jag än gör blir jag inte nöjd. Men eftersom jag lovat får jag ju vackert lägga ut eländet jag ändå lyckades skrapa ihop.

Linas ponnyskola

Så underbart roligt! Idag följde Anders med till stallet för att lära sig lite om tömkörning och körning. Lilla Mulle fick ställa upp.

Först blev det lite stallpyssel och borstning, därefter bar det av ned till ridplanen för en lektion. Oj så både ponny och Anders jobbade och de fick till det riktigt bra också! Både med tömkörningen och körningen. Själv tyckte jag nog det var 10 gånger roligare än Anders, men han tyckte ändock att det var roligt att prova. Så jag ska nu försöka få med honom fler gånger.....

I morgon bitti blir det ett stallbesök igen innan färden går vidare till Tanum. Utbildning ska det bli i två dagar med alla inspektörerna. Hur ska familjen klara sig utan mig i två dagar??? Kanske får köra mammas stil: att skriva en kom ihåg/att göra lista.......

En dagsrapport

7.30 började dagen med en panikartat kurrande mage. Snabbt bar det nedåt till köket för att äta en dunderfrukost inklusive en lussekatt. Djuren fick sitt också så alla var nöjda och glada. Därefter bar det tillbaka till sängen för att se lite TV och bara vara.

vid 9.30 byttes sängen ut mot soffan. Hela familjen var med på mysstunden, även om Igor hade lite svårare att hålla tassarna borta från lek och stoj.

Sen gott folk, följde ett litet städryck - vi latar ju inte bort helgerna om ni nu trodde det! Dammsugning, byta vatten till fiskar, torka golv, tvätt, diskmaskin, städa toan och lite sånt pyssel.

Efter lunch bar det av mot Kynnefjäll för en promenad på det så kallade "fjället". "Fjället" såg ut som en vanlig Norrlandsskog så vi var rätt nöjda med trippen - det kändes som hemma. Ayla gillade också turen även om hon blev lite trött, gammtanten.

 

(Jaja, reflexvästen var en säkerhetsåtgärd. Man vet aldrig med jägarna här nere......)Väl hemma blev det.....lussekatt och ett glas mjölk. Igor var sur eftersom han fått vara ute hela tiden vi var borta så han hämnades genom att vara extra jobbig vid fikabordet.

Sedan fick vi ett fixaryck med småpyssel.

Och nu väntar Solsidan.

8 tips till bussåkare

1. När du stiger på bussen, se till att ha betalkort eller busskort redo och klar.

2. När du väljer plats i bussen: sätt dig inte i sätet framför någon annan och fäll ned sätet till liggande position om bussen knappt håller 5 personer.

3. När du pratar i telefon, tänk på att hålla rösten nere - alla är inte intresserade av ditt jobbsnack eller partysnack.

4. Likaså om du lyssnar på musik via hörlurar. Alla vill inte lyssna på din hårdrocksmusik så håll nere volymen. Det är dessutom tanken med hörlurar: att bara du ska höra musiken.

5. Bestäm var du ska sitta - byt inte säten fram och tillbaka under bussresan.

6. Om bussen är full och du måste sitta bredvid någon annan, tänk på att alla inte är lika sociala och vill prata om dagen upplevelser med en vilt främmande människa.

7. Om bussen är full och du måste sitta bredvid någon annan, tänk då på att inte bre ut dig så att den andre personen blir inträngd intill fönstret.

8. När du ska kliva av bussen: använd STOPP knappen så chauffören vet att du ska av även om hållplatsen är "centrum", "stationen" eller någon annan lite större hållplats.

Efter en ytterligare en vecka på bussen........

Vilken överraskning!

Idag åkte Erik hemåt igen efter att ha varit här sedan fredags. Det har varit riktigt kul med shopping, bio, bilar, stall och promenader så tiden har känts väldigt kort. Dessutom har vi hunnit bli bortskämda med middag på bordet om kvällarna efter jobbet samt en rastad och trött vovve som inte behövt så mycket uppmärksamhet om kvällen. Härlig "semester" för mig och Anders! Och jag tror även Erik trots sitt hårda slit med middagarna har känt av lite semesterkänsla ändå.

Så idag när jag kom hem fick jag veta via sms från Erik att det väntade en överraskning i gästrummet. Och villken överraskning sedan! Bölig som jag blivit fick jag sitta ned och känslosamt stortjuta en stund innan kameran kom fram. En så stor inomhusväxt har jag aldrig sett förut, en mängd fina röda rosor och en stor lyxig ask choklad med en fint skriven lapp från Lillebror fanns fint uppradat på skrivbordet. Helt överväldigad blev jag och riktigt glad! Så än en gång Erik, tusen tack för det fina! Det kommer jag leva på länge!

Min och pappas tävling

En kväll för snart en månad sedan satt jag hemma och pysslade med lite inköpta grejor. Länge och väl satt jag och provade alla möjliga varianter, för detta pyssel skulle bara bli helt perfekt! Så tillslut, med svetten rinnande hade jag fått ihop projektet. Två likadana projekt skickades därefter till varsin mottagare med posten. Ena brevet gick med expressfart till "mormor, morfar och morbror" medan det andra gick i expressfart till "farmor". Då kan ni ju lista ut vad som var på gång? Även om storken inte kommit riktigt ännu så är han i alla fall påväg hit till Munkedal för att leverera en ny familjemedlem - i maj förväntas han dyka upp om han flyger felfritt!

När pappa fick reda på att han skulle bli morfar fick han ett litet ryck och motivation till att gå ned de där kilona man snabbt samlar på sig när man är en nöjd hemmapensionär. Så min kära pappa slog vad med mig om att han skulle ha en mindre mage än jag när han dyker upp till julfirandet om en månad. Förut synade jag detta, men nu börjar jag faktiskt ana att jag snart kommer passera hans midjemått och därmed förlora vadet. Om han fortsätter jobba hårt såklart - du har inte vunnit ännu pappa!

Eftersom jag hittills inte bjudit på några roliga eller tragiska gravidhistorier (det finns inte heller så många att berätta för om jag får säga det själv så sköter jag mig exemplariskt - eller hur Anders?) får jag väl ändå berätta om min katastrofala gårdagkväll, när graviditetshormonerna sprudlade i hela kroppen. Vi sålde ju Forden. Vår älskade lilla Ford. Och när Anders så fint började berätta gamla historier om bilen när vi gått och lagt oss kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Och började störtböla, vilket höll i sig i kanske en halvtimme. Jag var ju så ledsen. För bilen. Han hade kanske känslor? Och vi bara bytte ut honom! Som han kämpat för att hålla oss rullande genom åren......Så hemskt.....

Jag har utlovat magbilder för länge sedan, så här kommer dem: (Ni får välja själva vilken ni vill titta på för jösses så svårt att få en vinkel som talar sanning. Antingen ser den onormalt gigantisk ut eller helt osynlig!)

Dagen då Forden flyttade

Fy så sorgligt ändå! Idag städade vi i ordning vår röda lilla Ford, fixade och körde en sista gång innan vi knåpade ihop en annons på blocket: Ford till salu.

Annonsen var ingenting speciellt, lite information som jag ändå inte begriper mig på och lite bilder såklart. Hade jag fått välja helt själv hade jag skrivit ihop någonting om "kär familjemedlem behöver nytt kärleksfullt hem", men jag blev nedröstad när jag kom med det förslaget. Så vår Ford blev en annons bland många andra stackars bilar vars ägare tröttnat.

5 minuter efter publiceringen ringde telefonen för fullt. Massor med potentiella köpare. Snabbt var en redan på plats för att undersöka vår lilla bil. In i bilen, provkörde, kikade på motorn - tja allt det där man själv skulle varit noggrann med innan ett köp.

Och vips. Vi tar den. Jaha?! Vår lilla röda Ford hade fått ett nytt hem och separationsångesten kom krypande. Det gick ju så fort. För fort, jag hade ju inte ens hunnit vänja mig vid tanken ännu! Och så plötsligt rullade han ned för vår backe en allra sista gång. Uch, så sorgligt. Utbytt. Mot en nyare, finare, säkrare bil. Men jag tror aldrig vi kommer få en sådan klocka till bil igen - och köparna gjorde sig ett riktigt fynd! Hoppas de vårdar den väl.

Hejdå Forden.

En händelserik vecka

Pust vad vi har stått i under veckan, inte en ledig stund! 

I tisdags firade vi Anders födelsedag med massor av presenter, kolapaj och mat. Lite vardagslyx blev det och jag tyckte det var lika roligt som att fylla år själv! Tänka sig att paketen jag knåpat ihop dessutom föll rätt i smaken!

Onsdagen tillbringade jag i stallet och tog hand om alla tre pållarna. En liten shettispromenad blev det när allt stök var fixat, de är ju så söta!

I torsdags kom Erik på besök och ska stanna till onsdag. Ayla blev förvånad men glad när hon förstod vem det var. Först fick han dock en utskällning men till Aylas försvar så var det mörkt när han kom och hon var trött och hade sovit så reaktionsförmågan var lite seg.

För att fira Vår dag igår gick vi på bio och såg Skyfall. Lite obekväma säten och lite väl lång film men vi överlevde utan större problem med en godispåse och dricka i handen. När vi väl kom hem var vi så trötta att vi stöp i säng tidigt.....

Huset idag är helt dött. Bara jag och djuren (kanske inte Ayla längre dock...) är vakna. En shoppingtur har vi lovat brorsan så jag överväger att väcka dem snart och tvinga iväg dem tidigt till Torp.....

Stinky blir ren!

Ren, fin och fluffig efter ett mindre uppskattat bad men en desto mer uppskattad torkning!

Det spökar

Så många märkliga händelser under helgen och mitt på dagen idag slog det mig - det måste spöka här hemma! Och jag är ju livrädd för spöken!

Det började igår efter att vi varit borta halva dagen på en julmarknad.  Ayla och Igor lämnade vi givetvis hemma. När vi sedan kom hem och gick upp på övervåningen så ser vi.....en kudde på golvet! Ja, en kudde. Inget konstigt med det om det inte vore så att vi räknade kuddarna i sängen uppe och nere och fann att alla kuddar var på plats. Så varifrån kom då denna kudde? Ingen av oss har ännu listat ut det....

Så idag kom nästa kusliga upptäckt. Om jag använde två torktumlebollar i torktumlaren borde jag logiskt sett kunna plocka ut två bollar därifrån också. Så plötsligt fanns där bara en boll! Hur kan en boll bara försvinna från ett slutet system? Nackhåren reste sig kan jag lova. Dock fick jag snart lugnande besked när jag tillsist hittade den andra bollen, intrasslad i ett lakan. Pust, jag hann bli riktigt orolig.

Men en av helgens upplevelser upplevelser kvarstår som en gåta. Var sjutton kom kudden ifrån? Kanske har vi ett husspöke här ändå?

Förvirrad kväll

Vad tänker man på när man åker till Torp dagen innan allhelgonahelgen för att handla mat? Tja, har man inte haft tid någon annan dag och inte är så pepp att offra lördagen till detta ändamål, då står man där bland kundvagnar och barnfamiljer. Om det bara vore för detta hade väl kvällen gått ganska bra, men varför ska man ha sån tur?

Förra veckan var jag inte på Torp, så det var nu två veckor sedan senast. Hur mycket kan man hinna förändra på två veckor?! Tydligen allt!! När jag väl kom in på Coop öppnade sig en förvirrad värld, blommor först, sedan lite frukt i en salig röra mitt på golvet, och allra längst bort närmast kassorna hittade jag tillsist tvålen. Förvirrande! Så det tog mer än en timme denna fredagkväll att handla lite mat.

Men nu är jag hemkommen, nöjd och glad med en godispåse i handen. Fredagsmys!

En grillafton

Eftersom gårdagen bjöd på ett sådant fint väder vi inte sett här nere i Munkedal förut, så tog vi fram "eldstaden" och tände en fin brasa ute på uppfarten. Efter att ha fått åkt runt hela Munkedal på jakt efter ved (här finns visst inga utemänniskor....).

Hela familjen var med och grillade: jag, Anders, Ayla och lille Igor. Ayla höll värmen vid brasan och tiggde korv, Igor var nyfiken på glöden (!) och ville ha korv även han. Vad grannarna tyckte om vårt påhitt vet vi inte annat än att vi såg dem smyga i fönstren för att se vad vi höll på med. De har nog aldrig sett någonting liknande förut, och vi kan vara dumförklarade vid det här laget.

Men: vilken underbar kväll vi fick!

Det blir aldrig perfekt....

Efter att ha tittat, väljt och vrakat, provkört och funderat, funderat, funderat kom vi äntligen till skott. I onsdags blev det via Kvarndammen budgivning på en bil som vi spanat in och varit och provkört som vi beslutade oss för att buda på. Med inte alltför stora förhoppningar på att vinna budgivningen satt vi redo i onsdagskväll framför datorn spända av förväntan. Och efter fem minuters koncentration satt vi med gapande munnar och funderade på vad som hade hänt. För plötsligt fick vi ett bekräftelsemail på att bilen var vår och kunde hämtas inom fem dagar. Vad hände där?!

Tänka sig så lätt det gick att få sig en ny bil, efter alla funderingar fram och tillbaka. Så idag eftermiddag åkte vi till Göteborg för att hämta upp den. Allt gick som smort, superenkelt var det och vi känner oss så nöjda med nyförvärvet! Vilken skillnad att köra den gentemot den lilla forden....(absolut inget ont om forden!).

Hur bra bilen än kändes så blir ju aldrig allting perfekt. Så inte heller denna gång, men jag tror vi kan leva med skavanken. Kika lite på bilderna här nedan så kanske ni förstår vad jag menar.....

(För er som missade det uppenbara: man hade kanske önskat sig en annan bokstavskombination till registreringsskylten....)

Jakten på matlådan

Som vanligt lade jag i morse in min matlåda i kylskåpet, invirad i en ICA-plastpåse. Döm därför av min förvåning när jag vid lunchtid öppnade kylskåpet och såg att MIN matlåda var borta. En tanke gnagde dock när jag såg att en likadan ICA-påse befann sig orörd på hyllplanet ovan. Tänk om någon förväxlat påsarna och tagit min låda istället för sin egen? Men då är det ju lugnt, för ingen börjar ju äta av någon annans låda, så förmodligen ligger min orörd i kylskåpet nere i matrummet!

Så jag traskade iväg utan att veta om jag skulle få någon lunch eller inte. Väl i lunchrummet ser jag gänget på kontoret sitta vid borden med sina matlådor. Men någonting glimmade bekant där mitt bland allt - där är ju MIN matlåda! :O I händerna på någon annan! STOPP! Fort som tusan var jag framme, medan denne var i full färd med att spruta ketchup över all hemlagad potatismos!

-Men sa jag, det där är ju min korv och mos!
- Va?
- Ja, och det finns säkert två morötter i ICA-påsen också!
-Oooops......

Det visade sig att denne inte hade packat matlådan själv så h*n hade ingen aning om vad som skulle serveras - därav förväxlingen.

Jag kom i alla fall i rättan tid: till en varm matlåda, ett glas vatten, bestick serverat.....tja, vad mer kan man förvänta sig?!

Tänk så det kan bli!

Lite höstbilder

Idag var det bättre väder än väntat varpå jag äntligen kunde ta med kameran ut på promenaden. Vi har dessutom haft finbesök från Norrköping hela helgen så det har varit en underbar helg (som jag inte vill acceptera snart är slut....)!

Det förhatliga skräpet...

....är nu borta! Så många måndagar vi sagt att vi måste ta oss i kragen och åka till återvinningscentralen med allt skräp vi samlat i hästsläpet: TV, lysrör, målarburkar, gamla mattor, frigolit, kartonger.....tja, all möjlig bråte man lyckas få ihop när man har hus. Och enda dagen återvinningscentralen har öppet längre än till fyra är ju just måndagar.

Så idag har jag laddat upp, redan från förmiddagen på jobbet. Med tankar om hur skönt det ska bli att bli av med skiten, att kunna köra in moppen i släpet så den ej blir förstörd eller stulen under vintern och att vi kan städa ur bilen ordentligt (går ju inte att göra innan skräpet har körts iväg i skuffen och baksätet). Positivt tänkande! Men på eftermiddagen precis när det var dags att åka hem var inspirationen inte på topp. Kan vi inte skjuta på det en vecka till? Och bara ha en sådan där lugn och skön eftermiddag framför TV:n och slappa....

Väl hemma gjorde vi dock en kraftansträngning och packade ihop skiten i bilen och åkte iväg. Och oj så skönt det känns just nu! Kvällen i soffan blev betydligt skönare när vi uträttat denna vånda!

Så nu kan vi sova gott! Godnatt!

Leka, leka, leka

I takt med att vädret ute blir sämre, tillbringar vår vilde till katt mer och mer tid inomhus eftersom han inte vill smutsa ned sina tassar eller bli blöt om pälsen. Några korta turer är han ute och springer men sitter sedan vid dörren och skriker som en tok för att få komma in.

Mer och mer energi har han självklart, han är ju en ungkatt. Och den måste han bli av med på något sätt. När han är ute faller sig detta naturligt men när han vistas inomhus måste han bli av med energin på något sätt. Blomkrukor faller, han tuggar sönder varenda hårsnodd han får tag i, dummar sig med Ayla, sitter i diskhon och leker med bestick, springer framför fötterna så man snubblar.....ja listan kan göras lång.

Om nätterna släpar han Aylas koppel  och sina leksaker till sovrummet och busar runt med dem när hela huset sover. Det slutar alltid med att han blir portad från sovrummet.

Idag har han hjälpt till att byta vatten till fiskarna. Han passade givetvis på att fiska lite också, som tur är utan resultat.

I går inspekterade han ett ljus vilket innebar att av nio små morrhår återstår enbart sex stycken hela och tre stympade med en krullig spets på. Förhoppningsvis lärde han sig någonting?

Men nu är energin slut och han myser kurrandes på min mage samtidigt som jag skriver. Det är ju det som gör det underbart med en katt, så då är allt gammalt förlåtet!

En dag på Ikea

Idag åkte vi till Ikea med en lååång inhandlingslista på roliga småprylar och hyllor. Lite sen i starten var vi, vilket vi aldrig brukar vara men vi föredrog en lång sovmorgon framför effektivitet för en gångs skull.

Men ack så besvikna vi blev över besöket. Knappt hälften av vad som stod skrivet på inhandlingslistan fick vi stryka och två ynka påsar med lite ljus, blommor och glas fick vi med oss hem. De hade ju i princip ingenting av vad vi skulle ha! Som sagt, besvikna var vi när vi åkte därifrån och det lär dröja innan vi gör om trippen, även om Ikea bara ligger en timme bort.

Ayla blev desto gladare när vi kom hem för jag hade tjurigt nog tvingat med en gossedjurstiger i inköpspåsen - trots att Anders tyckte det var fjantigt och onödigt. Men som hon gillade den! Precis som hennes gamla två tigerleksaker.

Nu slappar vi i soffan, utom Ayla som ligger bredvid sin tiger i hallen.

Lite dåligt samvete

Idag åtog jag mig att själv promenera runt stallet med Ayla medan Anders fick stanna hemma och slappa i soffan. För denna prestation kommer jag få en kvarts massage ikväll - känns som en bra deal!

Samlade på mig lite reflexer och var sedan redo att promenera iväg. Enda kruxet var att lille Igor befann sig på ospecificerad plats utomhus och han vill jag för allt i världen inte ha med mig på promenad ned mot vägen. Så jag smög mig iväg så tyst jag kunde med Ayla i släptåg, ständigt med en blick bakåt. När jag trodde kusten var klar och började slappna av blev jag oturligt nog stoppad av grannen nedanför för en pratstund. Vilket i och för sig är trevligt men denna gång blev jag orolig att Igor plötsligt skulle dyka upp och skapa problem. Men se det gjorde han inte, och vi pratade på länge.

Så plötsligt hör jag, någonstans ifrån, ett bekant ljud. Som inte uppfattades av grannens öra men mitt tränade öra hörde det klart och tydligt. Igor- mjau. Satan! Fort avslutade jag samtalet med grannen med förklaringen att jag hör katten i närheten och måste skynda iväg. Snabbt och smidigt hade jag och Ayla lämnat platsen och kunde ta en långtur i ösregnet, som började halvvägs på turen.

Väl hemma möts jag av Igor så fort jag öppnade dörren. Är du inne redan frågade jag? Så får jag till min fasa höra att Anders hade uppfattat ett oerhört plågat mjauande utanför dörren och när han väl öppnar dörren för att se efter vad Igor ville ser han honom sitta på gårdsplanen och skrika i högan sky. Stackars Igor! Han trodde familjen hade lämnat honom.

Och nu får jag dåligt samvete att jag smög i väg fastän han ropade på oss........I natt får han sova i sängen bredvid huvudet som han älskar (och vi hatar).

En sockerbagare....

.....hen bor i staden......

Under söndagen var jag verkligen laddad. Och längtade enormt till kvällen klockan 20.00 när jag tänkt boka plats för säsongsstarten av underbara Solsidan. Självklart i vanlig ordning ringde jag till mamma under dagen för att småsurra, och nämnde då givetvis kvällens planer. Man ska inte skjuta brevbäraren men ack så besviken och tjurig jag blev när hon fint upplyste mig om "nämen, var inte det med start nästa vecka?"

Vad? Snabbt var jag inne på datorn för att kolla upp om informationen stämde. Och givetvis stämde det - den 7 oktober är det säsongspremiär. Mamma har sällan fel.

Om jag sedan tidigare var laddad är jag övertaggad vid detta laget. Allt som upptar min hjärnverksamhet handlar om Solsidan och den lilla reklamsnutt som spelas på TV emellanåt. Trallar dessutom runt nynnandes på "en sockerbagare hen bor i staden, hen bakar kakor....." och asgarvar åt det roliga med alltihopa.

Suck, jag längtar till söndag så jag får ladda av och bli lite normal igen.

Jakten på en bingolott

Idag tänkte vi ta upp vår gamla "hobby" med att spela bingolotto om söndagarna. Vi slutade ju upp med det eftersom de vägrade ge oss någon vinst. Inte ens en ny lott vann vi mot slutet. Men nu när höstrugget börjar tränga sig nära inpå behövde vi något söndagsgöra ikväll.

Redan i fredags skulle vi köpt lotterna men plötsligt fanns inga lottförsäljare alls på Torp. Så vi struntade i det och tänkte köpa lite senare i Munkedal. Senare blev hastigt och lustigt idag, sista minuten. Efter att jag varit i stallet var tanken att jag skulle gå in på kiosken för att köpa två stycken. Lätt som en plätt. Inte om kiosken stänger 15.00 på söndagar. ICA nästa. Men då blev det komplicerat, jag vägrade gå in med leriga stövlar, skitiga byxor, stinkandes häst. Så fick ta omvägen förbi hem för att skicka iväg stackars Anders. Skäms lite......(men lovar jag skulle skämt ögonen ur mig om jag fått köa på ICA så som jag såg ut....)

Bättre lycka för honom? Nejdå, inga lotter fanns varesig på ICA eller i Håby. Sista chansen blev Katrins kiosk, och där fick vi som tur var fatt i två stycken. Pust.

Nu måste vi få vinna också. Efter allt detta besvär!

Höstdepression?

Nejdå, inte alls! Jag lever och mår prima! Dock har början på hösten alltid en tendens att göra så man blir lite extra trött och orkeslös om kvällarna....Och tydligen även fantasilös eftersom jag inte funnit någonting av värde att uppdatera er om, fastän det faktiskt händer saker hela tiden!

Först och främst har jag såhär på morgonsidan insett att denna helg kommer bli jobbig.....vääääldigt jobbig. Vi har dåligt väder (inte ovanligt kanske jag måste lägga till) och det kommer komma massor av regn och även risk för åska ikväll. Kul. Kulingstyrka på vindarna kommer också som ett brev på posten så jag laddar nu för en långpromenad med Ayla innan vädret slår till. Får dock inte glömma hästarna jag lämpligt nog har ansvaret för just idag när man kanske alldra helst vill sitta inomhus och uggla. Förutom vädret ställer Igor till det också. Efter att ha fått bollarna bortopererade har han nu husarrest i TRE hela dagar, vi är endast inne på dag två. Katastrof! Han flyger runt som en vettvilling: förstör, retas, skriker och är allmänt speedad. Hur ska vi stå ut? För att inte tala om stackars Ayla....

Men helgen började i alla fall bra. Lönehelg till trots begav vi oss i går eftermiddag till Torp för att kika in en sista gång på Experts rea. När vi liks åkte in stod mat på inhandlalistan och även det sista hundgallret till hungården. Vi började med hundgallret, som hör och häpna fortfarande var öppna en fredag eftermiddag. Glad i hågen åkte vi sedan till Expert och lyckades tinga den allra sista torktumlaren för ett riktigt bra pris vi aldrig trodde var möjligt. (Återstår att se om den faktiskt fungerar.....). En riktigt lyckad eftermiddag som gick snabbt trots alla människor och bilar. Kvällen avslutades sedan med räkfrossa och en hyresfilm. Räkorna var goda men filmen var läskig vilket medförde att Anders fick agera livvakt när jag vid tolvsnåret absolut var tvungen att gå ned på toaletten. Löjligt? Inte alls. Rädslor är sanna känslor! (Men jag säger inte vad filmen hette, med risk för att fler ska tycka jag är löjlig).

Så, nu vet ni att jag lever och att livet tickar på här nere!

Tillbaka i gamla vanor

Nu är det färdigåkt bil till jobbet och ett busskort inhandlades därför i söndags. Med tunga steg promenerade jag i mörkret och ösregnet i morse de tio minuterna till busshållplatsen.

Och upptäckte att ngenting har förändrats:

- Bussen kommer 06.33
- Busschauffören är lika tråkig och på gränsen till otrevlig
- Känner jag inte igen lite folk som stiger på?
- Och gissa vem som fortfarande åker buss? Hon den där jobbiga..... Men jag höll mig elegant undan och behövde inte växla ett enda artighetsord med henne.

Som ni ser. Tiden har stått still och allt är som det brukar vara. Enda skillnaden är att jag idag satt med i bussen!

Höstfix i trädgården

På med hörselkåpor och igång med gräsklipparen - även jag klarar en sådan enkel uppgift, även om det är en jobbig uppgift. Vår vildvuxna gräsmatta (som vi klipper riktigt ofta men efter gödslingen i våras växer den som ogräs) har under semesterveckan norrut växt igen och det var dags för att få tomten att se lite välvårdad ut. Skillnaden blev lika förvånande som alltid, tänk vad fint det kan bli av lite trimning!

Efter detta var det dags att klippa gräs runt alla träd och buskar, inte minst häcken. Tomatplantorna ger nu massor av tomater och de fick sig lite ompyssling även de. När trädgården äntligen börjat se normal ut igen, tog jag fram planteringshandskarna och planterade lite höstväxter. Återstår att ta sig en tur i skogen och samla lite kottar och ris som kan få pryda krukorna ytterligare. Men avvaktar med detta efter morgonens tur där jag och Ayla blev attackerad av älgloppor i mängder. Otäcka kryp!

Kanske ska tillägga att lille Igor hjälpte till med planteringarna. Medan jag skottade jord i krukorna roade han sig med att gräva ur jorden ur krukorna.

Pressar in en bild på Igor när han vilar på sitt nya favoritställe.........