Sigge och Oskar

Sigge avgudar Oskar och vill alltid vara i närheten av honom, till vår förtret! Är Oskar i vagnen vill Sigge vara i vagnen, är Oskar i sängen vill Sigge vara i sängen, är Oskar i sin matstol vill Sigge vara där.....jag ni förstår. Och allt som tillhör Oskar har Sigge lagt beslag på - kläder, leksaker, täcken, kuddar. Ja, allt.

Urgulligt egentligen om man inte vore så rädd för att han ska lägga sig på Oskars bröstkorg eller ansikte. Så hur mysig Sigge än är så får han inte sova i vårt sovrum längre. När Oskar sover vagn blir han nedschasad eller får vara inomhus för att han inte ska krypa in i vagnen (nätet kryper han inunder eller lägger sig på så att nätet trycks ned....).

Och som jag tycker synd om han! Han vill ju bara vara med och är ju så go! Tröstar mig med att så fort Oskar blir äldre får de leka hur mycket som helst tillsammans!

Lugnet före stormen

Nu på kvällssidan har vi varit ute i trädgården och plockat in prylar: Aylas leksaker, bord och stolar, krukor och andra lösa saker som kan blåsa bort om det blir storm. Jag som inte är särskilt uppdaterat i nyheternas värld råkade läsa på Expressen och Aftonbladets förstasida när jag handlade och där stod varningar om storm i orkanstyrkor här efter västkusten, något man tydligen varnat om i några dagars tid.

Nu brukar ju alla dessa varningar i slutändan inte bli någonting men vi tar det säkra före det osäkra och förberedde gården. Så får vi vänta och se, hoppas det inte blir någonting alls, för jag ser inte framemot en innedag med Oskar  - han behöver vara ute och jag med!

Nu väntar Solsidan, veckans höjdpunkt!

Babysim

Igår var vi på vårt veckovisa babysim. Dagen börjar som vanligt 8.30 hos M för frukost innan det bär av ut till Sotenäs och Tumlaren för bad. Vi är alltid ute i god tid så vi slipper stressa i omklädningsrummet - för det är en hel del att fixa med de små! Humöret hos alla är dessutom på topp.

Sedan bär det av ned i bassängen. Oskar har nu badat femgånger och jag har börjat märka ett system....Ryggsim gillar han inte och blir grinig när man övar för mycket (nästa gång blir det därför lite mindre sådan träning) och att få vatten över huvudet är heller ingen hit så något dyk har det inte blivit ännu men detta övar vi på varje gång i lagom dos. Favoriterna är alla sånger och att få leka med badankor....

Efter 20 minuters bad bär det av i racerfart till omklädningsrummet där jag i full stress byter om och sedan byter på Oskar, innan han blir övertrött och får ett hysteriskt utbrott. Detta går numera förvånansvärt bra och bara lite gnöl blir det där utimellan!

Sedan blir det lunch och de små sover rätt länge efter ansträngningen så vi mammor kan pusta ut.

Veckans bästa utflykt!

En dag för de lata

Idag är jag verkligen lat, har ingenting på schemat och ställde in min vanliga veckohandling på Torp till förmån för en riktig vilodag. Utomhus är det ruggigt, blåsigt kallt och grått - nu är de fina höstdagarna slut och början på vintern är här....lätt ångestframkallande. Inomhus ä lampor och ljus tända för att mörkret inte ska krypa in, det blir sådant tråkigt ljus inne när det är ruggigt ute!

Lite pyssel har jag hållit mig sysselsatt med men orken är slut efter alla nätter med en bråkig Oskar så nu har jag hamnat i soffan framför TV:n och datorn - tidstjuvar men idag tar jag mig tid till det.

I helgen har vi varit på besök i Norrköping och hälsat på familjen L med lilla R som börjar bli så stor! Det var riktigt mysigt och vi hann få kvalitetstid tillsammans trots två små barn som pockar på uppmärksamhet och trots att en helg är ganska kort. Tropikariet på Kolmården och en rundtur i Norrköping hann vi med, plus en massa god mat och prat. En härlig helg fick vi med andra ord!

Lite höstbilder

Tid och egentid

Innan Oskar kom tyckte jag mig veta vad "egentid" var och min inställning till detta var att när man väljer att skaffa barn så väljer man också att åsidosätta egentiden för flera år framöver - den kommer ju tillbaka allteftersom när barnet blir större. Tänk så fel man kan ha!

För det första har jag upptäckt att det jag förr trodde var egentid egentligen är någonting helt annat än den egentid jag nu söker efter att få några minuter varje dag. Och som jag upptäckt att man inte klarar sig utan. Förr innebar egentid att man hade någon/några timmar till förfogande att göra precis vad man själv ville: se på ett TV-program, läsa en bok, pyssla lite: helt i tystnad och framförallt utan stress. Idag innebär egentiden däremot någonting helt annat: att kunna sitta på toaletten i lugn och ro, att duka fram inför middagen med två händer och utan att fundera på vad Oskar möjligen kan hitta på när han ligger själv på golvet, att betala räkningar ifred utan störmoment, att hänga tvätten med två händer och utan stress, att duscha sina 10 minuter i lugn och ro..... Ja, listan kan göras lång. Kort och gott innebär min egentid idag att få göra alla de vanliga momenten utan jäkt och stress över att Oskar pockar på uppmärksamheten och snart behöver underhållas igen. Den där egentiden när man sätter sig ned och läser en bok är inte egentid längre utan det är ren och skär lyx.

För det andra har jag upptäckt att det gäller att förfoga dygnets timmar på ett bra och givande sätt. Vilket inte är lätt alla gånger! Och som jag förr trodde att man har all tid i världen när man är hemma med ett barn, kanske var lite fel tänkt. Förstå mig rätt - tid har jag! Tid att fundera (jag älskar att jag äntligen har tid till mina tankar!), tid att umgås med Oskar, tid att sköta ett hem med det vardagliga görat. Men det är svårt att få tid till någonting annat - projekt i huset, trädgård, större fix och planeringar mm.

Nåväl, hur förfogar man sin tid på bästa sätt? Har upptäckt en hel del tidstjuvar som gör att tiden känns att gå fortare än vad sig bör utan att ge den där lugna återhämtningskänslan. TV, dator, telefon hör dit och jag väljer numera bort dessa tidstjuvar allt oftare och faktiskt är det riktigt skönt! Allra bäst förfogat över tiden är att bara sitta. Sitta ute på altanen och titta på fåglarna, på träden, på löven, trädgården..... Tiden står då stilla en stund och även om Oskar vaknar till en 10 minuter senare så känns det som att jag fått en timmes lugn och ro. Näst bäst är att stöka lite hemma: hänga tvätten, plocka ur diskmaskinen, dammsuga. Kanske främst för att man efteråt fått gjort sådant som ligger och gnager i bakhuvudet och att man sedan kan njuta av dagen på ett annat sätt?

Att gå en promenad är mysigt och skönt men ganska snabbt har jag upptäckt att även det är en dold tidstjuv....Om jag promeneras iväg när Oskar är trött så somnar han ju rätt fort och sover promenaden igenom. När jag väl kommer hem är jag trött och i behov av att sitta en stund - och då vaknar ju Oskar pigg och glad redo för en lekstund igen. Inge vidare planering med andra ord så numera går vi våra turer när Oskar är vaken.

Denna insikt har jag nog förut trott att jag redan insett och förstått (det är ju inte så revolutionerande tänkt eller svårt att begripa) men inte förrän Oskar kom har jag verkligen förstått dess innebörd. Man lär så länge man lever!

Hästvakt

Har varit hästvakt i helgen och eftersom hästarna numera är stationerade i Sotenäs fick vi packa vår väska och bosätta oss i gäststugan en natt - mysigt! För att slippa laga middag åkte vi dessutom in till Hunnebo för att äta middag vilket gick superbra. Oskar var mest fascinerad av eldstaden som de hade....

Tidigt i morse tog jag med Ayla och traskade bort till stallet och gav pållarna lite hö, så mysigt det var innan solen gick upp att lyssna på deras tuggande! Så fort solen gått upp traskade hela familjen bort för att släppa ut dem och pyssla i stallet med mockning och allt sådant där. Och det väckte gamla minnen, vad roligt det var att ha häst! Men det tog ju också sin tid....

Ikväll bär det av för att släppa in dem innan jag återlämnar dem till sin matte igen!

 

Pinsamt läkarbesök

Idag kunde jag inte hålla ut längre utan var tvungen att ringa vårdcentralen och fick en akuttid nu under eftermiddagen för koll hos läkare, men gud så pinsamt och vill helst sjunka genom jorden....

För två dagar sedan åt jag pappas goda rökta abborre. Och abborrar är ju kända för att ha mycket ben, små men ofarliga ben. Så jag åt två frukostsmörgåsar med god aptit tills jag känner att det sticker till i halsen i höjd med halsmandlarna. Rackarns hinner jag tänka och tar lite klunkar juice och stora bitar smörgås för att skölja ned benet. Ni kan ju tro jag blev förvånad över att det inte fungerade!

Jag gav det någon timme, men benet var kvar - stack och värkte hela tiden och så fort jag svalde. I klass med förkylnings-ont-i-halsen när den är som värst. Googlade och provade därefter alla husmorsknep: the, knäckebröd, stora bitar mat, harkel, host......ja allt som jag bara hittade. Benet satt dock kvar.

På kvällen var jag desperat och tyckte extremt synd om mig själv och min otur (att jag låg och grinade en stund för mig själv i sängen behöver vi ju inte tala högt om?) så Anders fick leka doktor. Med ficklampa och verktyg grävde han runt i halsen för att hjälpa men utan resultat. Jag provade själv att riva och rota i halsen men fick såklart avbryta när det kändes som hela magen skulle komma upp.

Nåväl. Jag ger det några dagar.

Men idag när ingenting blivit bättre och det onda börjar stråla ut i örat, ringde jag 1177 i hopp om att få ett lugnande besked om att detta går till sig själv om ngr dagar. Men fick som svar att jag måste ringa vårdcentralen. Självklart. Gud så pinsamt.

Så jag tog mod till mig, ringde, fick en tid och åkte dit. Förklarade mitt problem och insåg att detta lär bli fredagsfikats snackis bland personalen. Pinsamt, vem sätter ett fiskben i halsen? Läkaren hittade någonting där inne och drog och slet men fick aldrig upp spektaklet. Men bättre känns det, ömt men inte lika stickigt, så jag hoppas hon lyckades krafsa bort det. Annars bär det av till ögon, öron, mun mottagningen (elelr vad det nu hette, lyssnade halvbra....) på NÄL på måndag.....Och det känns inte så peppande direkt!

Så nu är jag hemma och hoppas, hoppas, hoppas att benet är borta så jag slipper mer läkarbesök!

Grodinvasion

Igår kväll när vi var ute och körde med bilen (vi åkte till Orust för att hämta ett efterlängtat hörnskåp till vardagsrummet) upptäckte jag till min förskräckelse att vägbanan var fylld av krypande paddor och hoppande grodor. Försökte till min förtvivlan få Anders att undvika köra på dem, vilken inte var så enkelt eftersom det hoppade fram små och stora grodor överallt. En del blev tyvärr platta men jag tror att vi räddade en hel del ändå. Till sist satt jag dock och blundade, för jag ville inte se på spektaklet.

Blev då påmind om höstarna hemma i Holmsund när jag satt och krypkörde efter Lövöuddsvägen i försök att rädda att grodor som fanns även där.... Varför ska de ut på vägen kan man undra?

Den långa färden hem

Kändes faktiskt inte alltför lång ändå! Med ett övernattningsstopp så känns resan betydligt kortare än de 100 mil som det faktiskt är.

Vi startade kring 9.00 från Umeå men hann bara komma utanför stan innan vårt första stopp. Oskar hade bajsat. Rejält. Så vi stod på en liten parkering längst E4:an med en naken Oskar hängandes över armen i ett försök att få honom och bilbarnstolen ren från allt bajs. Förbipasserande bilar stirrade vill jag lova.... Efter detta stopp gick det dock bra och vi tog oss ända till Ikea där vi stannade till och åt lunch. Oskar lyckades charma en hel drös med människor som skrattade åt hans försök att prata och hans sprattliga sätt i försök att få sig pommes frites han också....

Några stopp senare var vi framme i Avesta där vi kunde pusta ut innan vi i går morse begav oss de sista 40 milen hemåt. Då var lilla Sigge less men skötte sig ändå fint.

Väl hemma var vi alla nöjda och trötta men absolut gladast var Sigge! Han rusade ut ur buren och for runt som en vilde på övervåningen (som han tydligen saknat som mest) och därefter jagade han fiskarna (som såg alldeles förskräckta ut efter 2,5 veckas semester utan störningar). När vi gjorde kväll var han helt överlycklig över att få sova i sängen med oss igen och skötte sig fint hela natten.

Även lille Oskar var nöjd att komma hem och jag lovar att även han kände igen sig. Speciellt fiskarna som han ville kika på läääänge under kvällen.

Borta bra men hemma bäst! Dock känns det lite onödigt att ha flyttat hela 100 mil bort, kan man inte flytta huset lite närmare?

Hemfärd

I morgon beger vi oss hemåt. Bilen är nu packad och klar och det ryms knappt ens en liten påse till i skuffen. Jag som inte trivs att leva rörigt, är nu lagom irriterad över den oordning som det ju alltid blir när man ska resa iväg och har prylar i påsar, väskor, säckar......ja överallt!

Lite hemlängtan har jag efter att ha varit hemifrån i två och en halv vecka, men det är splittrade känslor. Det är alltid skönt att få komma hem till sitt eget, men samtidigt känns det vemodigt att åka härifrån och lämna allt och alla igen. Och vi har haft det så himla bra och roligt här uppe!

Hemresan känns dessutom jobbig, alla timmar i bilen och jag är ju redan nu less på att åka bil! Om två dagar vid den här tiden är vi dock hemma, sitter i soffan och pustar ut....

Svampskogen

I förrgår bestämde vi oss för att bege oss ut i svampskogen och se om vi kunde få ihop lite trattkantareller till middagen.

Så mycket svamp vi hittade! 30 liter kom vi nöjt bärandes med och det är ju så kul att hitta och plocka dem! Dock är det inte lika kul att ta hand om den och jag har nu rensat den sista hinken och förvällt dem...pust, aldrig mer....

Men gott är det!