Innan Oskar kom tyckte jag mig veta vad "egentid" var och min inställning till detta var att när man väljer att skaffa barn så väljer man också att åsidosätta egentiden för flera år framöver - den kommer ju tillbaka allteftersom när barnet blir större. Tänk så fel man kan ha!
För det första har jag upptäckt att det jag förr trodde var egentid egentligen är någonting helt annat än den egentid jag nu söker efter att få några minuter varje dag. Och som jag upptäckt att man inte klarar sig utan. Förr innebar egentid att man hade någon/några timmar till förfogande att göra precis vad man själv ville: se på ett TV-program, läsa en bok, pyssla lite: helt i tystnad och framförallt utan stress. Idag innebär egentiden däremot någonting helt annat: att kunna sitta på toaletten i lugn och ro, att duka fram inför middagen med två händer och utan att fundera på vad Oskar möjligen kan hitta på när han ligger själv på golvet, att betala räkningar ifred utan störmoment, att hänga tvätten med två händer och utan stress, att duscha sina 10 minuter i lugn och ro..... Ja, listan kan göras lång. Kort och gott innebär min egentid idag att få göra alla de vanliga momenten utan jäkt och stress över att Oskar pockar på uppmärksamheten och snart behöver underhållas igen. Den där egentiden när man sätter sig ned och läser en bok är inte egentid längre utan det är ren och skär lyx.
För det andra har jag upptäckt att det gäller att förfoga dygnets timmar på ett bra och givande sätt. Vilket inte är lätt alla gånger! Och som jag förr trodde att man har all tid i världen när man är hemma med ett barn, kanske var lite fel tänkt. Förstå mig rätt - tid har jag! Tid att fundera (jag älskar att jag äntligen har tid till mina tankar!), tid att umgås med Oskar, tid att sköta ett hem med det vardagliga görat. Men det är svårt att få tid till någonting annat - projekt i huset, trädgård, större fix och planeringar mm.
Nåväl, hur förfogar man sin tid på bästa sätt? Har upptäckt en hel del tidstjuvar som gör att tiden känns att gå fortare än vad sig bör utan att ge den där lugna återhämtningskänslan. TV, dator, telefon hör dit och jag väljer numera bort dessa tidstjuvar allt oftare och faktiskt är det riktigt skönt! Allra bäst förfogat över tiden är att bara sitta. Sitta ute på altanen och titta på fåglarna, på träden, på löven, trädgården..... Tiden står då stilla en stund och även om Oskar vaknar till en 10 minuter senare så känns det som att jag fått en timmes lugn och ro. Näst bäst är att stöka lite hemma: hänga tvätten, plocka ur diskmaskinen, dammsuga. Kanske främst för att man efteråt fått gjort sådant som ligger och gnager i bakhuvudet och att man sedan kan njuta av dagen på ett annat sätt?
Att gå en promenad är mysigt och skönt men ganska snabbt har jag upptäckt att även det är en dold tidstjuv....Om jag promeneras iväg när Oskar är trött så somnar han ju rätt fort och sover promenaden igenom. När jag väl kommer hem är jag trött och i behov av att sitta en stund - och då vaknar ju Oskar pigg och glad redo för en lekstund igen. Inge vidare planering med andra ord så numera går vi våra turer när Oskar är vaken.
Denna insikt har jag nog förut trott att jag redan insett och förstått (det är ju inte så revolutionerande tänkt eller svårt att begripa) men inte förrän Oskar kom har jag verkligen förstått dess innebörd. Man lär så länge man lever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar