Den långa färden hem

Kändes faktiskt inte alltför lång ändå! Med ett övernattningsstopp så känns resan betydligt kortare än de 100 mil som det faktiskt är.

Vi startade kring 9.00 från Umeå men hann bara komma utanför stan innan vårt första stopp. Oskar hade bajsat. Rejält. Så vi stod på en liten parkering längst E4:an med en naken Oskar hängandes över armen i ett försök att få honom och bilbarnstolen ren från allt bajs. Förbipasserande bilar stirrade vill jag lova.... Efter detta stopp gick det dock bra och vi tog oss ända till Ikea där vi stannade till och åt lunch. Oskar lyckades charma en hel drös med människor som skrattade åt hans försök att prata och hans sprattliga sätt i försök att få sig pommes frites han också....

Några stopp senare var vi framme i Avesta där vi kunde pusta ut innan vi i går morse begav oss de sista 40 milen hemåt. Då var lilla Sigge less men skötte sig ändå fint.

Väl hemma var vi alla nöjda och trötta men absolut gladast var Sigge! Han rusade ut ur buren och for runt som en vilde på övervåningen (som han tydligen saknat som mest) och därefter jagade han fiskarna (som såg alldeles förskräckta ut efter 2,5 veckas semester utan störningar). När vi gjorde kväll var han helt överlycklig över att få sova i sängen med oss igen och skötte sig fint hela natten.

Även lille Oskar var nöjd att komma hem och jag lovar att även han kände igen sig. Speciellt fiskarna som han ville kika på läääänge under kvällen.

Borta bra men hemma bäst! Dock känns det lite onödigt att ha flyttat hela 100 mil bort, kan man inte flytta huset lite närmare?