Nu lider veckan snart mot sitt slut och vi går mot en semestervecka igen. Norrut bär det såklart av. Umeå, Arjeplog och Gällivare ska vi hinna med på en vecka. Det blir som vanligt ett tajt schema att klaffa ihop, men det brukar gå. Bör nämnas att vi egentligen skulle behöva en veckas semester efter semesterveckan till återhämtning....men sådan lyx existerar inte.
Datoreländet fungerar sämre än någonsin och kommer få följa med upp för en helt ny programstart utförd av min datorfantast till pappa. Så får vi se om jag har någon dator kvar när jag återvänder hemåt.....
Nu laddar vi inför vår 12 timmars bilresa på fredag.....(en stooooor godispåse är obligatorisk)
tisdag 28 augusti 2012
lördag 25 augusti 2012
Den 24 augusti
Vad innebär den 24 augusti?
Jo:
- År 79: Vulkanen Pompeji får ett vulkanutrbott och ödelägger staden Pompeji och Herculaneum
- År 410: Rom blir plundrat för första gången på 800 år.
- År 1789: Ryssanrna besegrar svenskarna vid Svensksund
- År 1991: Ukraina förklarar sig självständigt från Sovjetunionen
- År 2003: Carolina Klüft tar VM-guld i sjukamp.
Och såklart 1987 då jag kom till världen!
Den 24 augusti innebär också jungfruns stjärntecken.
"En jungfru kännetecknas som någon med sinne för detaljer och viss tveksamhet inför förändringar. Litar således inte på sådant som sker plötsligt, allt måste få ta sin tid. Jungfrun visar dessutom stor flit och arbetsvilja men har en förmåga att aldrig bli nöjd och aldrig ge med sig i dispyter. Vidare är en jungfru duktig på att organisera både sitt och andras arbete och bringa ordning i det vildaste av kaos. En vardagsmänniska som finner glädje i rutinen. Jungfrun har en intolerant sida med en tendens att dömma andra människor och deras insatser lite väl förhastat."
Ovanstående innehåll tar jag inte alls ansvar för, då det inte stämmer in på mig det minsta........eller hur?!
Anders hade igår ordnat ett litet födelsedagskräftkalas här hemma med goda vänner. Åt räkor och kräftor tills magen kändes som en stor ballong. Därefter en tårta (med dubbel marsipan eftersom jag fick Malins marsipan, mums!). Underbara presenter, hälsningar, blommor från jobbet och ett underbart egenskrivet födelsedagskort från Anders bjöd dagen på. Vid tolv var vi alla trötta och dagen led mot sitt slut. Ett år till nästa gång, må tiden gå långsamt för nu närmar jag mig det magiska 30.....
Anders hemgjorda partyhattar var ett obligatorium.
Jo:
- År 79: Vulkanen Pompeji får ett vulkanutrbott och ödelägger staden Pompeji och Herculaneum
- År 410: Rom blir plundrat för första gången på 800 år.
- År 1789: Ryssanrna besegrar svenskarna vid Svensksund
- År 1991: Ukraina förklarar sig självständigt från Sovjetunionen
- År 2003: Carolina Klüft tar VM-guld i sjukamp.
Och såklart 1987 då jag kom till världen!
Den 24 augusti innebär också jungfruns stjärntecken.
"En jungfru kännetecknas som någon med sinne för detaljer och viss tveksamhet inför förändringar. Litar således inte på sådant som sker plötsligt, allt måste få ta sin tid. Jungfrun visar dessutom stor flit och arbetsvilja men har en förmåga att aldrig bli nöjd och aldrig ge med sig i dispyter. Vidare är en jungfru duktig på att organisera både sitt och andras arbete och bringa ordning i det vildaste av kaos. En vardagsmänniska som finner glädje i rutinen. Jungfrun har en intolerant sida med en tendens att dömma andra människor och deras insatser lite väl förhastat."
Ovanstående innehåll tar jag inte alls ansvar för, då det inte stämmer in på mig det minsta........eller hur?!
Anders hade igår ordnat ett litet födelsedagskräftkalas här hemma med goda vänner. Åt räkor och kräftor tills magen kändes som en stor ballong. Därefter en tårta (med dubbel marsipan eftersom jag fick Malins marsipan, mums!). Underbara presenter, hälsningar, blommor från jobbet och ett underbart egenskrivet födelsedagskort från Anders bjöd dagen på. Vid tolv var vi alla trötta och dagen led mot sitt slut. Ett år till nästa gång, må tiden gå långsamt för nu närmar jag mig det magiska 30.....
Anders hemgjorda partyhattar var ett obligatorium.
torsdag 23 augusti 2012
Unghund på nytt
Eftersom Ayla känner sig lite nere nu när Igor bor i huset och irriterar henne dag som natt, har jag infört lite extra "Aylatid" några kvällar i veckan. Då myser vi på gräsmattan med borsten och tränar lite med godis.
Idag var hon i sitt esse och förstod på en gång vad som var på gång. Kunde knappt sitta still under borstningen. När det var dags för sitt, ligg, hit, fot, pang, stå och alla saker hon kan fullkomligt studsade hon fram. Än är det krut i gammtanten! Vi avancerade därför och vips mindes hon hur ligg under fotgående och inkallning med fot som avslut skulle genomföras! SJälvklart drog jag även till med hennes favorit - leta apport. Apporten i dett fall var en gummisnodd jag sköt iväg och jösses vad hon for runt. tekniken blev bättre efter några försök och tillsist mindes hon även hur hon skulle göra mest effektivt - det var år sedan senast.
En liten tår trängde därför fram i mattes ögon. Så duktig! Tänk att hon minns så mycket och fortfarande tycker det är skoj! Ett hugg i hjärtat får jag såklart när jag tänker på att hon är gammal, hoppas hon är lika pigg länge tid med samma livskvalitet som nu!
Nu ska jag ut och jaga in katten.
Idag var hon i sitt esse och förstod på en gång vad som var på gång. Kunde knappt sitta still under borstningen. När det var dags för sitt, ligg, hit, fot, pang, stå och alla saker hon kan fullkomligt studsade hon fram. Än är det krut i gammtanten! Vi avancerade därför och vips mindes hon hur ligg under fotgående och inkallning med fot som avslut skulle genomföras! SJälvklart drog jag även till med hennes favorit - leta apport. Apporten i dett fall var en gummisnodd jag sköt iväg och jösses vad hon for runt. tekniken blev bättre efter några försök och tillsist mindes hon även hur hon skulle göra mest effektivt - det var år sedan senast.
En liten tår trängde därför fram i mattes ögon. Så duktig! Tänk att hon minns så mycket och fortfarande tycker det är skoj! Ett hugg i hjärtat får jag såklart när jag tänker på att hon är gammal, hoppas hon är lika pigg länge tid med samma livskvalitet som nu!
Nu ska jag ut och jaga in katten.
tisdag 21 augusti 2012
Ångest eller mys?
Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska tycka om mörkret ännu. Klockan är nu 21:15 och det är mörkt ute. Inte becksvart, men tillräckligt mörkt för de mörkrädda att hålla sig inomhus. Men det är varmt ute så teoretiskt sett skulle man kunna sitta ute vid bordet med en ljuslykta, lyssna till syrsorna och bara njuta! (Det blir morgondagens projekt, för nu är jag helt slut efter att ha varit ute en halv dag på jobbet och hela eftermiddagen hemma.)
Det är mysigt när mörkret börjar krypa inpå igen. Tända lite ljus, lamporna börjar användas igen och reflexerna måste fram. Kvällar framför TV:n lockar desto mer. Men samtidigt som detta finns en lite hake, som alltid. Haken i detta fall är vetskapen om att en mörk period är på ingång. Vi kommer inte få se ljuset igen på flera månader! Och kommer bli så less mörkret innan det äntligen vänder igen. Dagarna blir korta, morgonen blir oändligt seg eftersom man är konstant trött, likaså på eftermiddagen. Allt blir dessutom jobbigare: att gå promenad, att gå i skogen är det inte tal om, att vara i trädgården blir ett minne blott. Likabra att gå i ide....
Som sagt, just nu är mina känslor tvådelade men det lutar åt att jag välkomnar mörkret lite i alla fall.....än så länge.
Det är mysigt när mörkret börjar krypa inpå igen. Tända lite ljus, lamporna börjar användas igen och reflexerna måste fram. Kvällar framför TV:n lockar desto mer. Men samtidigt som detta finns en lite hake, som alltid. Haken i detta fall är vetskapen om att en mörk period är på ingång. Vi kommer inte få se ljuset igen på flera månader! Och kommer bli så less mörkret innan det äntligen vänder igen. Dagarna blir korta, morgonen blir oändligt seg eftersom man är konstant trött, likaså på eftermiddagen. Allt blir dessutom jobbigare: att gå promenad, att gå i skogen är det inte tal om, att vara i trädgården blir ett minne blott. Likabra att gå i ide....
Som sagt, just nu är mina känslor tvådelade men det lutar åt att jag välkomnar mörkret lite i alla fall.....än så länge.
måndag 20 augusti 2012
Den antika familjen
Kvällens shoppingrunda med en lång lista slutade med lite lite lätt sura och irriterade miner. Men vi får vara nöjd med det vi fick med oss! En tv, en antenn, en rörelsedetektor och "snigelskydd" i form av böjbar plåt. Så kvällen vart ju lyckad ändå! Men måste bara få häva ur mig......
Anledningen till våra sura miner var att vi inte hittade ett nytt lysrör till akvariet. Det gamla har gått sönder och fiskarna har således inget ljus, stackarna. Och vad upptäcker vi på djurmagazinet när vi ska inhanlda ett nytt? Jo, storlek 58 FINNS INTE längre, man har gått över till 61! Jaha! Vad gör vi då? Byta lysramp? Nä, det finns ingen med rätt mått som passar vårt, tydligen, antika akvarium. Köpa nytt akvarium fick vi som råd. Kul. Det vi har är ju tätt och fint och alldeles lagom stort. Men passar tydligen in på ett museum.
Snacka om otur. Så nu sitter vi med ett nersläckt akvarium och huvudbry över hur vi ska fortsätta. Att vi dessutom måste byta fäste till den nya TV:n i sovrummet eftersom det gamla fästet såklart inte passar den nya, späder på irritationen. Här snackas om att spara på miljön, men vi producerar sopor av dess like eftersom "gamla, antika" saker inte går att använda idag.
Vi får nog inse att vi förmodligen är antika vi också.
Anledningen till våra sura miner var att vi inte hittade ett nytt lysrör till akvariet. Det gamla har gått sönder och fiskarna har således inget ljus, stackarna. Och vad upptäcker vi på djurmagazinet när vi ska inhanlda ett nytt? Jo, storlek 58 FINNS INTE längre, man har gått över till 61! Jaha! Vad gör vi då? Byta lysramp? Nä, det finns ingen med rätt mått som passar vårt, tydligen, antika akvarium. Köpa nytt akvarium fick vi som råd. Kul. Det vi har är ju tätt och fint och alldeles lagom stort. Men passar tydligen in på ett museum.
Snacka om otur. Så nu sitter vi med ett nersläckt akvarium och huvudbry över hur vi ska fortsätta. Att vi dessutom måste byta fäste till den nya TV:n i sovrummet eftersom det gamla fästet såklart inte passar den nya, späder på irritationen. Här snackas om att spara på miljön, men vi producerar sopor av dess like eftersom "gamla, antika" saker inte går att använda idag.
Vi får nog inse att vi förmodligen är antika vi också.
söndag 19 augusti 2012
Underbara syrsor
Helgen har tillbringats i Norrköping där vi umgåtts och haft riktigt trevligt tillsammans med T och M och kissekatterna samt vår gemensamma klasskompis F. Vilket underbart litet hus och en fantastisk trädgård de har lyckats hitta! På senkvällen promenerade jag självklart runt deras naturtomt, med sekatören i högsta hugg och klippte sniglar (man måste ju känna sig som hemma!). På altanen under ett litet partytält spenderade vi resterande del av kvällen och lyssnade till alla syrsor (eller gräshoppor....de som spelar så högt om kvällen under sensommaren). Så härligt! Jag älskar ljudet! Synd bara att Anders av någon märklig anledning inte kunde uppfatta syrsornas spel - de spelade på en sådan frekvens han ej hör på.... Lustigt!
Glädjen var därför stor när jag kom hem och insåg att syrsorna omringar och spelar även vid vår lilla tomt! Lysande, då slipper jag importera ett gäng från Norrköping!
Nu är jag lagomt trött och kommer somna tidigt i kväll, med fönstret öppet så jag kan lyssna till alla syrsorna även i natt....
Glädjen var därför stor när jag kom hem och insåg att syrsorna omringar och spelar även vid vår lilla tomt! Lysande, då slipper jag importera ett gäng från Norrköping!
Nu är jag lagomt trött och kommer somna tidigt i kväll, med fönstret öppet så jag kan lyssna till alla syrsorna även i natt....
fredag 17 augusti 2012
När en livsmedelsinspektör lagar mat
Så har jag dragit på mig en förkylning, förvånad? Nejdå, efter en flygresa med 100 nysande barn behövde jag inte ens tänka tanken att prova förebyggande naturläkemedel - jag visste att jag var dömd, frågan var bara när den skulle bryta ut. Rätt fort gick det: helkass tis, ons och tors men nu ser jag ljuset igen!
Med förkylningen följer att lukt och smaksinnet försvinner. Brukar fungera rätt bra även utan den, förutom denna gång dock. Stod alltså för några dagar sedan och lagade till en kycklingsoppa med kyckling, paprika, hönsbuljong, lite morötter och kryddor enligt recept. Tänkte då imponera på Anders och snitsa till det hela med att använda lite tomatpure och kycklingfond. Eftersom jag visste att både kycklingfonden och puren legat ett tag sniffade jag lite lätt på dem men märkte ingenting konstigt och tillförde därmed allt i soppan. Mums.
Vid middagen sedan tyckte Anders soppan luktade lite märkligt men den smakade helt okej, så vi tänkte inte mer på saken. Förrän efteråt när magen kändes uppblåst som en ballong och "pruttkalaset" var igång....Vad hade du i soppan egentligen? Oops, en kycklingfond som sedan några månader var öppnad och stått i SKAFFERIET (ej i kylen som den såklart ska göra efter öppning) och en toamtpure jag inte ens minns när jag köpte den senast. Bra att vara efterklok.
Tur vi har starka magar! Och klarade oss undan en eventuell matförgiftningar riktigt bra! Tur är väl det för hur hade det sett ut om en livsmedelsinspektör och en livsmedelskonsult lyckats matförgifta sig själva? Inte snyggt......
Med förkylningen följer att lukt och smaksinnet försvinner. Brukar fungera rätt bra även utan den, förutom denna gång dock. Stod alltså för några dagar sedan och lagade till en kycklingsoppa med kyckling, paprika, hönsbuljong, lite morötter och kryddor enligt recept. Tänkte då imponera på Anders och snitsa till det hela med att använda lite tomatpure och kycklingfond. Eftersom jag visste att både kycklingfonden och puren legat ett tag sniffade jag lite lätt på dem men märkte ingenting konstigt och tillförde därmed allt i soppan. Mums.
Vid middagen sedan tyckte Anders soppan luktade lite märkligt men den smakade helt okej, så vi tänkte inte mer på saken. Förrän efteråt när magen kändes uppblåst som en ballong och "pruttkalaset" var igång....Vad hade du i soppan egentligen? Oops, en kycklingfond som sedan några månader var öppnad och stått i SKAFFERIET (ej i kylen som den såklart ska göra efter öppning) och en toamtpure jag inte ens minns när jag köpte den senast. Bra att vara efterklok.
Tur vi har starka magar! Och klarade oss undan en eventuell matförgiftningar riktigt bra! Tur är väl det för hur hade det sett ut om en livsmedelsinspektör och en livsmedelskonsult lyckats matförgifta sig själva? Inte snyggt......
torsdag 16 augusti 2012
Helgen i Umeå
Helgen i Umeå blev riktigt härligt, som att ha semester igen! God mat, umgås med mamma, pappa och Erik, Yulle, katterna, Lillstugan, födelsedagsfirande, Claras dop och tjejkväll. Härligt! Men helgen bjöd även på lite motstridiga, annorlunda känslor som jag inte känt av förut. Känslan av att inte hänga med i svängarna längre.
När jag flyttade från Umeå är det som att allting "där hemma" i min minnesbild stannade upp precis där jag lämnade allting. Skolan, kompisar, jobb, familj, Berghem. Ja, allt som var mitt liv uppe i Umeå. Men självklart lever allting vidare (även utan mig vill säga.....) och det är just där som min känslokonflikt kom att grundas på.
Sen när har äppelträden i Holmsund blivt så stora? Har mamma och pappa byggt odlingslådor nere vid växthuset - de brukar ju vara uppe vid vägen? Sen när har Aylas goldenkompis fått gråa hår runt nosen? Och den gamla vanliga tjejkvällen bestod numera även av en underbar liten Clara i barnvagn! Hur gick allt det här till? Plötsligt känns det som att jag har tappat en massa vikig information! Det lustiga är att tiden här nere inte alls har gått så fort....eller har den kanske det? Så kändes det som att jag stod med fötterna i två olika världar, med två olika hem och två olika liv. Läskigt!
Än läskigare var insikten en dag om min nufunna svårighet att höra vad umeborna säger...... Så många "va" som jag lyckats klämma in i helgen var det mycket länge sedan jag kläckt ur mig. Vad är det för konstig dialekt ni pratar där uppe? Så har jag väl aldrig pratat själv..... Och fann måndagmorgon på jobbet att den mumlande, grötiga och norskinspirerande dialekten i Sotenäs är mycket begriplig.
Är det såhär det känns när man flyttat och börjat rota sig på ett nytt ställe? Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det än!
När jag flyttade från Umeå är det som att allting "där hemma" i min minnesbild stannade upp precis där jag lämnade allting. Skolan, kompisar, jobb, familj, Berghem. Ja, allt som var mitt liv uppe i Umeå. Men självklart lever allting vidare (även utan mig vill säga.....) och det är just där som min känslokonflikt kom att grundas på.
Sen när har äppelträden i Holmsund blivt så stora? Har mamma och pappa byggt odlingslådor nere vid växthuset - de brukar ju vara uppe vid vägen? Sen när har Aylas goldenkompis fått gråa hår runt nosen? Och den gamla vanliga tjejkvällen bestod numera även av en underbar liten Clara i barnvagn! Hur gick allt det här till? Plötsligt känns det som att jag har tappat en massa vikig information! Det lustiga är att tiden här nere inte alls har gått så fort....eller har den kanske det? Så kändes det som att jag stod med fötterna i två olika världar, med två olika hem och två olika liv. Läskigt!
Än läskigare var insikten en dag om min nufunna svårighet att höra vad umeborna säger...... Så många "va" som jag lyckats klämma in i helgen var det mycket länge sedan jag kläckt ur mig. Vad är det för konstig dialekt ni pratar där uppe? Så har jag väl aldrig pratat själv..... Och fann måndagmorgon på jobbet att den mumlande, grötiga och norskinspirerande dialekten i Sotenäs är mycket begriplig.
Är det såhär det känns när man flyttat och börjat rota sig på ett nytt ställe? Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det än!
fredag 10 augusti 2012
Vad resfeber kan ställa till med
Alltid när jag ska ut och resa, långa som korta sträckor, får jag lite resfeber. Eftersom jag har ett stort katastroftänk så ser jag framför mig allt som möjligtvis kan gå fel och gör att man missar sitt flyg. Alltifrån krock, köer, strul med pengar, biljett, pass.....you name it. Så lite extra uppstressad är jag alltid när vi ska ut och åka. Likaså inför denna lilla Umeåtripp som startar om en timme.
Alltid när jag har resfeber och när jag ska ut och åka händer det ju någonting utöver det vanliga som späder på stressen. Som ni minns i november så hakade gaspedalen upp sig påväg till Borås och Landvetter inför Egyptenresan. Idag törs jag nästan inte ens nämna vad som hänt, men inser det kommer komma fram ändå - så lika bra att berätta före ryktet når ut! Trots att jag skäms och känner mig hopplöst värdelös.
Trött som jag var i morse svängde jag på ratten lite för fort och backade rakt in i vår stolpe på gården. Nåväl, inte så farligt kan tyckas. Men som alltid när jag gör någonting så är det aldrig enkelt. Ut från stopen sticker det nämligen ut ett fäste som självklart fastnade i däcket och gjorde att bilen satt fast i sitt läge. Fick rycka upp en yrvaken Anders för att hjälpa till att försöka få lös bilen som tillsist gungade loss. I samma veva som däcket kom loss fastnade bakskärmen på bilen i det förbannade färstet istället och slets loss..... Så där stod vi, orsakat av mig, med en bil vars däck fått en fin utbuktnad på sig och en lös bakskärm med trasiga lampor. En bil som ett halvt dygn senare skulle transportera mig och Malin till flygplatsen för att HINNA MED PLANET. Suck. Hur ofta händer det?
En snabbtur på jobbet och lite fix senare har nu däcket blivit utbytt och den plastiga sk*ten på baksidan av bilen fastsatt lite snett och provisoriskt. Dimbakljuset och backlamporna är nog ett minne blott på ett tag. Och både jag och bilen redo att ta sig till Landvetter! Förhoppningsvis. Än är vi inte där.
Tröstar mig med att detta förmodligen hände på grund av någon snäll skyddsängel som försökte försena mig till jobbet för att förhindra mig att hamna i någon älgkrock, trafikolycka eller sådant på väg till jobbet under vanligt utsatt tid. Tja, lite får man väl tro på ödet och att allt händer av en anledning? För det kan väl aldrig vara så att jag själv med egen styrkraft lyckades hamna i denna härva?
(Anders tjatar om att visa bild, men det blir ett blankt NEJ. Ingen bild visas på spektaklet.)
Alltid när jag har resfeber och när jag ska ut och åka händer det ju någonting utöver det vanliga som späder på stressen. Som ni minns i november så hakade gaspedalen upp sig påväg till Borås och Landvetter inför Egyptenresan. Idag törs jag nästan inte ens nämna vad som hänt, men inser det kommer komma fram ändå - så lika bra att berätta före ryktet når ut! Trots att jag skäms och känner mig hopplöst värdelös.
Trött som jag var i morse svängde jag på ratten lite för fort och backade rakt in i vår stolpe på gården. Nåväl, inte så farligt kan tyckas. Men som alltid när jag gör någonting så är det aldrig enkelt. Ut från stopen sticker det nämligen ut ett fäste som självklart fastnade i däcket och gjorde att bilen satt fast i sitt läge. Fick rycka upp en yrvaken Anders för att hjälpa till att försöka få lös bilen som tillsist gungade loss. I samma veva som däcket kom loss fastnade bakskärmen på bilen i det förbannade färstet istället och slets loss..... Så där stod vi, orsakat av mig, med en bil vars däck fått en fin utbuktnad på sig och en lös bakskärm med trasiga lampor. En bil som ett halvt dygn senare skulle transportera mig och Malin till flygplatsen för att HINNA MED PLANET. Suck. Hur ofta händer det?
En snabbtur på jobbet och lite fix senare har nu däcket blivit utbytt och den plastiga sk*ten på baksidan av bilen fastsatt lite snett och provisoriskt. Dimbakljuset och backlamporna är nog ett minne blott på ett tag. Och både jag och bilen redo att ta sig till Landvetter! Förhoppningsvis. Än är vi inte där.
Tröstar mig med att detta förmodligen hände på grund av någon snäll skyddsängel som försökte försena mig till jobbet för att förhindra mig att hamna i någon älgkrock, trafikolycka eller sådant på väg till jobbet under vanligt utsatt tid. Tja, lite får man väl tro på ödet och att allt händer av en anledning? För det kan väl aldrig vara så att jag själv med egen styrkraft lyckades hamna i denna härva?
(Anders tjatar om att visa bild, men det blir ett blankt NEJ. Ingen bild visas på spektaklet.)
torsdag 9 augusti 2012
Ett kvällsdopp
I kväll tog jag sommarens andra dopp, helt oplanerat. Efter att ha plockat en påse svamp tog vi vägen förbi sjön vid Vattenverket så att Ayla kunde svalka sig lite. Väl där insåg jag hur underbar kvällen var: spegelblankt, sol och helt stilla.
Ayla tog sig ett dopp och jag provkände på vattnet. Och varmt var det, säkert kring 19 grader! En snabb koll i omgivningen och sedan var kusten klar. Av med kläderna (nästan....) och i ner i plurret! Inget dåligt avslut på dagen.
När simturen var färdig och det var dags att bege sig saknades Ayla. Hon återfanns någon minut senare i buskagen där hon hittat en massa hallon att smaska på.
I morgon bär det av till Umeå för en snabbvisit över helgen. Djuren och Anders får därför en härlig helg ensamma i huset. När katten är borta dansar råttorna på bordet....?
Ayla tog sig ett dopp och jag provkände på vattnet. Och varmt var det, säkert kring 19 grader! En snabb koll i omgivningen och sedan var kusten klar. Av med kläderna (nästan....) och i ner i plurret! Inget dåligt avslut på dagen.
När simturen var färdig och det var dags att bege sig saknades Ayla. Hon återfanns någon minut senare i buskagen där hon hittat en massa hallon att smaska på.
I morgon bär det av till Umeå för en snabbvisit över helgen. Djuren och Anders får därför en härlig helg ensamma i huset. När katten är borta dansar råttorna på bordet....?
tisdag 7 augusti 2012
Dagens skratt
Mamma bjöd på dagens skratt idag när hon skickade över den berömda" Katten och hundens dagbok". Trots att jag läst den säkert 100 gånger skrattar jag alltid till den och tycker den är så underbart rolig! Och förmodligen verklighetstrogen.....
Hundens dagbok
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det bästa som finns!
Kattens dagbok
Dag 856 av min fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.
Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Notera: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kisse jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi’. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem med tanke på risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallburen är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…
Nu kommer denna att skrivas ut och placeras intill datorn på jobbet så att man får sig ett gott skratt utimellan när man jobbar med någonting tungt!
Hundens dagbok
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det bästa som finns!
Kattens dagbok
Dag 856 av min fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.
Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Notera: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kisse jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi’. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem med tanke på risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallburen är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…
Nu kommer denna att skrivas ut och placeras intill datorn på jobbet så att man får sig ett gott skratt utimellan när man jobbar med någonting tungt!
måndag 6 augusti 2012
Första dagen
Första dagen på jobbet efter semestern. Hur fort går inte tiden? Kändes precis som jag alldeles nyss checkade ut därifrån för att se framemot två veckors bekymmersefri ledighet. Och vips var jag tillbaka igen!
Med några få timmars sömn (efter att ha blivit väckt av en busig katt stup i kvarten) samt en skadad hornhinna som jag råkade fixa igår eftermiddag kände jag mig inte i min bästa form när jag pallrade in på kontoret i morse. Lite orolig till sinnes dessutom över att få veta vad som hänt under dessa två veckor och som kanske behövde redas ut på momangen.
Oron släppte dock när jag såg mitt skrivbord, lika städad som när jag lämnade det, enbart ett fåtal mail samt enbart ett fåtal nya ärendet som droppat in. Och inga stora problem behövde jag tampas med på momangen. En behaglig dag att starta med helt enkelt! Förutom mitt onda öga då förstås....
Efter dagens slut bar det fort av till apoteket för att införskaffa någonting lindrande mot ögat och därefter hem för en blöt tur i ösregnet ute i svampskogen. Och svamp hittade vi! Så nu avslutas kvällen med en svampmacka!
Med några få timmars sömn (efter att ha blivit väckt av en busig katt stup i kvarten) samt en skadad hornhinna som jag råkade fixa igår eftermiddag kände jag mig inte i min bästa form när jag pallrade in på kontoret i morse. Lite orolig till sinnes dessutom över att få veta vad som hänt under dessa två veckor och som kanske behövde redas ut på momangen.
Oron släppte dock när jag såg mitt skrivbord, lika städad som när jag lämnade det, enbart ett fåtal mail samt enbart ett fåtal nya ärendet som droppat in. Och inga stora problem behövde jag tampas med på momangen. En behaglig dag att starta med helt enkelt! Förutom mitt onda öga då förstås....
Efter dagens slut bar det fort av till apoteket för att införskaffa någonting lindrande mot ögat och därefter hem för en blöt tur i ösregnet ute i svampskogen. Och svamp hittade vi! Så nu avslutas kvällen med en svampmacka!
lördag 4 augusti 2012
Plockar hunden hallon?
Efter att ha haft en del lite annorlunda personligheter på mina djur är jag alltför van deras alla små påhitt och egenheter. Så van att jag inte längre reflekterar över dem eller hur andra människor ser dem.
Så häromdagen blev jag påmind om att alla hundar förmodligen inte plockar bär från buskar när man är ute och promenerar. Ayla blev lite sugen på någonting gott under vår kvällspromenad upp till återvinningscentralen och eftersom matte vägrade dela ut frolic tog hon således saken i egna händer och stannade till vid en hallonbuske.
Matte vet bättre än att börja bråka över en sådan sak så därför fick matte vackert vänta medan busken rensades av en glupsk hund. Mitt i måltiden blev vi dock avbrutna av en gubbe med hund som ropade "Äter hunden hallon?" Va? Såklart hon gör, vad ser det annars ut som? Gubben kom förtjust fram för att kika på spektaklet och utbrast förvånat "Nämen, hon plockar dem ju själv också!". Jovisst, nog kan hon det allt. Och inte bara det, hon kan också VÄLJA vilka hon vill ha. Ni kan ju gissa att de största och fianste bären alltid går först? Så det gäller att skynda sig ifall man vill ha några egna bär med sig hem....
Så häromdagen blev jag påmind om att alla hundar förmodligen inte plockar bär från buskar när man är ute och promenerar. Ayla blev lite sugen på någonting gott under vår kvällspromenad upp till återvinningscentralen och eftersom matte vägrade dela ut frolic tog hon således saken i egna händer och stannade till vid en hallonbuske.
Matte vet bättre än att börja bråka över en sådan sak så därför fick matte vackert vänta medan busken rensades av en glupsk hund. Mitt i måltiden blev vi dock avbrutna av en gubbe med hund som ropade "Äter hunden hallon?" Va? Såklart hon gör, vad ser det annars ut som? Gubben kom förtjust fram för att kika på spektaklet och utbrast förvånat "Nämen, hon plockar dem ju själv också!". Jovisst, nog kan hon det allt. Och inte bara det, hon kan också VÄLJA vilka hon vill ha. Ni kan ju gissa att de största och fianste bären alltid går först? Så det gäller att skynda sig ifall man vill ha några egna bär med sig hem....
fredag 3 augusti 2012
Viking för en dag
Hornboretinget hölls idag i Tanum vilket vi självklart var tvungen att åka och se på. Att få se "äkta" vikingar, som Anders fick det till, händer inte varje dag. Tinget bjöd på lite marknad, teater, vapenuppvisning och ett litet vikingaskepp. Som vanligt på sådana här föreställningar är vi det enda barnlösa paret som inte kan kategoriseras till pensionärer, men vad gjorde väl det - vi kikade glatt runt ändå.
Om ni från i fjol minns min besvikelse över höstmarknaden vi var på så kan jag meddela er att denna "vikingamarknad" bjöd på en betydligt bättre upplevelse! Till och med teaterna var rolig...(Obs, enbart min åsikt). Lite kliade det också i fingrarna att köpa lite hemgjorda skålar och smide, men beslöt i sista sekund att avvakta tills vi vet var vi ska ha det. Lite vikingamat åt vi dock och strosade runt i området i mer än två timmar. Vilket arbete som lagts ned för att få allt verklighetstroget och med rätt stämning! Ett välgenomtänkt och välplanerat arrangemang.
Nu kan vi allt om vikingatiden!!
Om ni från i fjol minns min besvikelse över höstmarknaden vi var på så kan jag meddela er att denna "vikingamarknad" bjöd på en betydligt bättre upplevelse! Till och med teaterna var rolig...(Obs, enbart min åsikt). Lite kliade det också i fingrarna att köpa lite hemgjorda skålar och smide, men beslöt i sista sekund att avvakta tills vi vet var vi ska ha det. Lite vikingamat åt vi dock och strosade runt i området i mer än två timmar. Vilket arbete som lagts ned för att få allt verklighetstroget och med rätt stämning! Ett välgenomtänkt och välplanerat arrangemang.
Nu kan vi allt om vikingatiden!!
torsdag 2 augusti 2012
Hemkommen
Två underbara, men slitsamma, dagar har vi haft. Oj så mycket att se och göra. Som vanligt räcker inte tiden till allt som man vill, men jag tycker vi fick ihop det riktigt bra. Tack vare två felkörningar i Danmark hittade vi också två underbara, sevärda platser som vi annars hade missat - ett bevis på att misstag leder till goda ting!
Lite trötta är vi nu så kvällen kommer avslutas tidigt för vår del.
Milslånga stränder och "Grenen" där de två haven Skagerrak och Kattegatt möts. Häftigt att se och jag fick dessutom se vilda sälar på nära håll. Äntligen. Tänk att man ska behöva åka till Danmark för att det ska ske....
En av felkörningarna ledde oss till en, tydligen, populär strand där man får ta med sig bilen ned till stranden. Perfekt....all packning har man i närheten.....Saltstänk och fastkörningar? Äch.
Felkörning nummer två ledde oss till ett stort "Ökenområde" att strosa runt i. Pust, det är jobbigt att gå i sand. Upp och ned.
Helt annorlunda byggstil har Danmark och efter att ha cirkulerat i bilen runt i Fredrikshamn någon timme innan båten tog oss till Sverige igen så hann vi se en hel del konstruktioner. Trähus finns inte att hitta.
Anders smög iväg för att sno lite pannkaka från barnens frukostbuffe på båten. Men den var ju till för barn så helt fel tycker jag ändock inte det var!
På med turistrocken och ut för att åka "Paddan" runt kanalerna och i hamnen hann vi också med under dagen. Bland engelskmän och tyskar satt vi därför i kanalbåten i en timme för att lyssna till lite Göteborg historia. Och intressant var det! Nu kan vi allt om staden.
Lite trötta är vi nu så kvällen kommer avslutas tidigt för vår del.
En av felkörningarna ledde oss till en, tydligen, populär strand där man får ta med sig bilen ned till stranden. Perfekt....all packning har man i närheten.....Saltstänk och fastkörningar? Äch.
Efter att ha släpat ut mig från Universeum fick Anders inte bara en, utan två, efterlängtade öl vid en av Göteborgs alla pubar. Jag drack vatten och blev utnämnd till chaufför.
Under en av broarna vi åkte inunder.
Kort sagt. Det är underbart att resa!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)