Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska tycka om mörkret ännu. Klockan är nu 21:15 och det är mörkt ute. Inte becksvart, men tillräckligt mörkt för de mörkrädda att hålla sig inomhus. Men det är varmt ute så teoretiskt sett skulle man kunna sitta ute vid bordet med en ljuslykta, lyssna till syrsorna och bara njuta! (Det blir morgondagens projekt, för nu är jag helt slut efter att ha varit ute en halv dag på jobbet och hela eftermiddagen hemma.)
Det är mysigt när mörkret börjar krypa inpå igen. Tända lite ljus, lamporna börjar användas igen och reflexerna måste fram. Kvällar framför TV:n lockar desto mer. Men samtidigt som detta finns en lite hake, som alltid. Haken i detta fall är vetskapen om att en mörk period är på ingång. Vi kommer inte få se ljuset igen på flera månader! Och kommer bli så less mörkret innan det äntligen vänder igen. Dagarna blir korta, morgonen blir oändligt seg eftersom man är konstant trött, likaså på eftermiddagen. Allt blir dessutom jobbigare: att gå promenad, att gå i skogen är det inte tal om, att vara i trädgården blir ett minne blott. Likabra att gå i ide....
Som sagt, just nu är mina känslor tvådelade men det lutar åt att jag välkomnar mörkret lite i alla fall.....än så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar