Idag är ingen vanlig dag....

-Vad är det för dag idag?
-Vad är det för dag idag?
-Jo idag är ingen vanlig dag, för det är....kungens! födelsedag! Hurra, hurra, hurra!

Men än viktigare än kungen, är faktiskt att PAPPA också fyller år idag! Ålder kan vi utelämna eftersom det inte brukar uppskattas. GRATTIS!

Önskar jag kunde vara uppe i Umeå idag och äta tårta och fira. Istället har jag och Anders ordnat med en överasskning åt honom som kommer med posten. Som vanligt efter det att pappa gick i pension så har posten blivit sämre och hinner inte leverera i tid. Paktetet kommer därför på måndag istället för igår trots noggrann planering från vår sida. Men det är ett paket väl värt att vänta på!

Så pappa, här kommer från oss alla, hundar som tvåbenta: ett stort GRATTIS!!!!!!!

Krig

Nu är kriget startat mot fästingarna. Den lilla fästing som kröp efter Aylas ben tidigt i morse och som orsakade panik hos en nyvaken Lina, var droppen som fick bägaren att rinna över. Nu är det dags, helt klart!

Två fästinghalsband har under dagen införskaffats och bruksanvisningen noggrant studerats. Ayla och Diva pryds nu av varsitt kritvitt extrahalsband som på något sätt ska få fästingarna att inte vilja stanna hos dem. Hur det ska gå till är för mig en stor gåta! Ett litet litet halsband som sitter runt halsen, hur ska den kunna hjälpa? Nåväl, det är ju en beprövad metod så vi får lita till det och hoppas vi slipper besvär med fästingsjukdomar, biverkningar och dylikt. Jag hoppas också att fästingarna inte väljer Anders och mig istället, nu när hundarna blivit oattraktiva!

Så påminde mig en kär vän idag om att inte bara hundarna behöver skydd - även vi tvåbenta kan behöva skydd! Det vi nu ska ta en funderare på är huruvida vi själva skulle vaccinera oss mot hjärnhinneinflammation. Vilket jag inte tänkt på förut innan det kom på tal idag. Väl värt att fundera på! (Jag ryser dock vid blotta tanken om att upptäcka en fästing på mig själv - om det skulle hända kan jag lova att ni hör mig skrika ända upp till Umeå.....).

Fästingarna är anledning nog att längta hem till Umeå igen. Lika många fästingar som vi hittat på hundarna här de senaste två veckorna, har jag totalt hittat på Ayla under hennes levnadsperiod!

Nu kryper det i kroppen och jag ska tänka på någonting annat under kvällen.

När Ayla blev Ayla

När folk frågar vad min hund heter bildas det automatiskt två läger: ett läger som lyser upp och känner igen Aylas namn mycket väl och vet hur det ska stavas, och ett annat läger som bara ser Aylas namn som vilket annat hundnamn som helst och som inte kan stava rätt. Det är alltid lika roligt att träffa på folk som ställer sig i det första lägret, senast det hände var på djursjukhuset i Göteborg - vilket fick en annars så tryckt stämning att lätta upp lite.

Här är alltså historien om hur Ayla blev just Ayla:

När jag gick i mellanstadiet läste jag väldigt mycket böcker och jag avancerade snabbt upp mig från lättlästa ungdomsböcker till relativt tunglästa vuxenromaner och deckare. Jag var en bokmal. Första dagen på varje sommarlov tillbringades i biblioteket (där jag för övrigt var stamkund och väl igenkänd) för att ladda upp en uppsättning sommarläsning. (Tänk vilken tid man hade då.....).

Så en dag på besök hos min mormor och morfar, visade morfar mig en väääääldigt tjock roman som han rekommenderade starkt och trodde jag skulle tycka om: Grottbjörnens folk. Tänk så rätt han hade! Från första sidan var jag fast i boken och sträckläste de 538 sidorna om en skildring av våra förfäders liv och leverne. Denna bok var bara första delen av sex minst lika omfattande böcker, varav den sista utkom alldeles nyligen (och som jag önskar mig i födelsedagspresent mamma). Hur som, dessa böcker fastnade som några av mina favoritböcker (vilket inte är många med tanke på hur många böcker som jag läst genom åren) och berörde mig väldigt mycket. Huvudpersonen kanske ni kan lista ut namnet på? Ni gissade rätt: Ayla. Stavas med Y.

När så min lilla goldenvovve väl var tilltänkt och utvald, kom mamma på idén om att döpa henne till Ayla. En underbar idé! Som dock inte hade blivit tilltänkt om inte mamma kommit på den! Hennes ursprungliga namn, Kina, sorterades därför bort väldigt fort till fördel för namnet Ayla.

Och därför kom det sig att min lilla vovve blev döpt efter huvudpersonen i Grottbjörnens folk. Ett bättre namn för henne finns inte!

Några timmar som turist

Så mycket folk här är! Till skillnad från i vintras när vi knappt såg någon människa, har det under påsk blivit mycket folk! Jag har fått köa på ICA, haft bilar framför mig när jag kört bil (!) och det har varit folktätt i motonsspåren och ute på havet. Vilken omställning, och ändå ska detta inte vara någonting mot hur sommaren kommer att vara.

Lite utomlandskänsla har helgen också bjudit på då folk pratar alla möjliga olika språk, mestadels norska och danska men även franska och tyska har vi stött på. Härligt! Restauranger och butiker har hållit öppet mer än vanligt för turisterna och de tillfälliga besökarnas skull. Härligt!

För att haka på "turisterna" lite så åkte jag och Anders Zita båtarna över till den berömda Smögenbryggan för att "turista" lite. 10 minuters härlig båtfärd ledde oss direkt fram till en ganska folktät brygga - där folk åt och drack öl i sina båtar samt på de uteserveringar som passat på att öppna lagom till påsk. Såklart kunde man återfinna även mig och Anders på en av uteserveringarna efter några minuters promenad i trängseln. Några besök i sjöbodarna för att handla kläder gjorde vi också, även om jag själv inte hittat någonting i min stil så var det en rolig upplevelse. Tänk vad man kan rymma i en liten, liten bod! Anders hittade en fin skjorta, så helt tomhänta var vi inte när vi tog båten tillbaka till Kungshamn.

Kvällen tillbringades sedan på balkongen i solen. Mina solprickar har dock tagit fart och solkrämen kommer därför åka fram idag för att jag ska slippa bli mer prickig och röd. Samma visa varje år. Suck. Kliar gör de också.....

En grön trädgård....

.......kan jag i dagsläget bara drömma om, när vi är omgivna av sten och asfalt. Dock kan man alltid försöka få lite gröna inslag - och det är precis vad jag om mamma har pysslat med under helgen!

Nyplanterade växter och kryddor. Tomater, smultron och melon. Plantorna är än så länge rätt små och taniga, men förhoppningen är att de får uppleva vuxen ålder och därmed bringa lite ätbara godsaker till oss. Mina förhoppningar är höga och redan nu kan jag se några frön som växt sig till små, små gröna stjälkar. Vilket bådar gott, även för mig som saknar gröna fingrar. Jag har fått skriftliga förhållningsregler om hur ovanstående plantor ska skötas och jag ska för säkerhetsskull involvera Anders i skötseln för att därmed garantera att de inte glöms bort.

Dagen har annars bestått av solning, i de två solstolar som inköptes efter endast en timmes betänketid under förmiddagen. Och de var väl värda besväret att köa för! En röd till mig och en svart till Anders. Eftersom vi för stunden är fyra personer här, har vi fått dela broderligt och systerligt på dessa två under dagen. Inga större sura miner har uppvisats, som tur är. Vill ändå poängtera för folk som tänkt komma att besöka oss i sommar - ska ni ha en solstol får ni ta med en sådan själva!

Dagens utflykt

21 grader och strålande sol. Dagen kunde inte fått bli bättre! En lätt rödaktig ton har dessutom tagit form på mina annars så likbleka kinder. Underbart! Detta behövs!

Dagen har tillbringats mestadels utomhus. Först på en promenad med Yulle och Diva uppe på berget vid Soteleden. Därefter lämnades hundarna själva medan vi tvåbenta åkte iväg till Nordens ark för att kika på djur. Jag var nog den mest drivande i projektet men jag tror att alla uppskattade trippen minst lika mycket när vi väl var där.

Turen tog över tre timmar efter en vacker promenadstig kantad med diverse djur. Någon liten panda fick vi dock inte se, så pappa ville ha pengarna tillbaka (som tur var drev han inte igenom något klagomål vid receptionen), men resterande djur visade sig från sin bästa sida. Järvarna var riktigt framåt till Anders förtjusning. Själv fastnade jag vid prewalskihästarna med mamma vid min sida. Så underbart fina djur!

Ett visst styng av "tycka synd om" dök dock upp under promenaden, som alltid när man ser vilda ståtliga djur på inhägnade ytor. Men jag påminde mig snabbt om djurparkens huvudsyfte och tröstade mig med att parken var otroligt snyggt skött och inhyste fina inhängnader med välmående djur.

Efter besöket i Lantgården väcktes djurintresset till liv igen - killingar, lamm, hästarna, kaninerna.....Ja, alla var de underbart goa! Och jag längtar till dagen vi kan köpa gård. Intresset svalnade dock en aning när vi passerade grisarna i slutet - vilket var tur, annars hade jag kunnat kidnappa en av killingarna utan dåligt samvete!

Bjuder på några bilder från vår dagsutflykt.

Jag och mamma fastnade dåligt på bild idag - eftersom det var vi som stod för fotograferingen!

En hallucination?

En ny dag på jobbet började med att jag blivit utelåst från kommunkontoret och inte betrodd att jobba en skärtorsdag. Efter tio minuter av desperata knackningar öppnades äntligen dörren och jag slank tacksamt in. En kär arbetskamrat upplyste därefter att detta var kommunens finare sätt att meddela om avskedning. Tur jag inte påverkas av sådana skämt.

Utan att låta mig nedslås så påbörjades dagens arbetsuppgifter. Inspektionsrapporterna från gårdagens inspektioner skrevs, lite telefonsamtal om värmepumpar gjordes, alkoholremisser sågs över, påminnelser skrevs ut.....ja, jag hade en lugn men mycket effektiv morgon på jobbet. Med siktet inriktat på påsklov.

Klockan 10:30 sträckte jag lite på mig och snurrade runt på stolen med en gäspning. Gäspningen fastnade dock i halsen och orsakade nästan en hostattack. För vem står i dörren in till mitt kontor? PAPPA! Kan det vara en hallucination? Två lätta blinkningar. Men nej, herregud, jag såg rätt! Mitt i dörren står pappa med ett leende!
-Jasså, det är här du jobbar? Jo, pappa, här jobbar jag.....med betoning på jobbar.... Kul med besök. Jättekul.

Mina anteckningar och tabeller på väggen studerades med nyfikna ögon, datorskärmen och alla papper likaså. Mina ögon sneglade däremot oroligt ut mot korridoren med tron om att få se alla mina arbetskompisar passera, men insåg med en lättnad att folk därute satt i möte. Pappa kunde därför slinka förbi obemärkt när han efter att ha stillat sin nyfikenhet promenerade iväg! (Dock hade han fått konstiga och nyfikna blickar från dem i receptionen. Jag tror inte de anade att han tillhörde mig).

Jag behövde tid på mig att varva ned efter detta chockartade besök, vilket innebar att jag stannade och jobbade en timme extra tills Anders ringde och efterlyste mig.

Tre glas vin senare - mitt inre lugn är så gott som återställt!

Glad påsk!

(Pappa! Du är för underbar!)

Att ha mamma, pappa, Yulle på besök

Det är trevligt att ha mamma, pappa och Yulle här på besök. Disken har jag inte vidrört på de senaste dagarna, mat är framdukat på bordet varje eftermiddag när jag kommer hem från jobbet, dammsugaren känner inte igen mig längre och idag var det till och med skinande rent i lägenheten! Underbart!

Men lite "smällar" får man ta. Vi tar pappa som exempel. Han håller på att göra sig till kändis ute på samhället... Tidigare idag cyklade han visst i kapp en brevbärare för att fråga vilka skor (!) brevbäraren hade på sig. Därefter visade han stolt upp sina egna gympaskor med postenmärke på. Suck. Han har även visat vilsna människor till systembolaget.... Suck. Mamma har även hon gjort sig ett namn då hon släpats runt av en mycket viljestark och pigg Yulle i motionsspåren.

Det är dock riktigt trevligt med besök och vi har stora och roliga planer inför helgen! I morgon klockan 12.00 börjar flera dagars ledighet - oj, vad vi ska njuta! Och Ayla? Hon är pigg men får inte göra särskilt mycket....vilket resulterade i att hon i protest sittvägrade vid trottoaren utanför lägenheten i dag.

Sömnlösa nätter

Det dånar i väggar, sängen darrar och ljudet går inte att stänga ute med öronproppar. Vi har att se framemot några sömnlösa nätter de närmaste dagarna.

Insikten om detta gjordes i går kväll, och jag beskyllde först grannarna ovanför oss för att leva om onormalt mycket. Efter lite eftertanke kom vi dock snopet fram till att så (för en gångs skull) inte var fallet. Och till vår förvåning kunde vi konstatera att ljudet kom innifrån vår lägenhet! Vem var då den skyldige? Jo......Yulle! Värre snarkningar får man leta efter och hur mamma och pappa kan sova med honom i samma rum är för mig en gåta! Trots två stängda dörrar och en vägg emellan kunde vi alltså höra honom in till vårt sovrum....

Han är för underbar, "lilla" Yulle! (Men slutar han inte snarka får han sova på balkongen, och jag tar gladeligen emot klagomål om ljudstörningar från grannarna i morgon på jobbet....)

En jobbig helg

Helgen har inte bjudit på varesig lugn eller återhämtning utan har enbart bestått av oro och ängslan. Typiskt eftersom vädret bjöd på strålande sol och 15 grader varmt.

Ayla fick i fredags akut åka in till en av djurklinikerna i Göteborg, för att där stanna ända tills för någon timme sedan. Tänk att allting alltid händer en fredag eller en helg, då det är som svårast att komma till en veterinär? Hur som så konstaterades att livmodern var förstorad och det var nödvändigt med operation. Stackars lilla Ayla. Operationen blev av i går kväll och hade gått bra.

Runt 10.00 i morse ringde veterinären och ville "bli av" med Ayla så fort som möjligt. Eftersom vi har två timmars bilfärd dit så bestämdes att hon skulle hämtas upp kl. 13.00 - bara drygt 17 timmar efter operation. Väl där fick jag höra orsaken till detta, Ayla trivdes inte så bra! Hon hade visst varit orolig och fått lugnande för att klara natten. När jag kom dit fick jag mycket riktigt se en helt förstörd Ayla, som gnölade så jag trodde hon var nära döden. Men oj så glad hon blev att se oss!

En bilfärd senare har Ayla hunnit dricka en skål med vatten, ätit matkulor (vad hungrig hon var!), besökt balkongen och slagit i tratten i alla väggar och möbler. Nu sover hon som en stock, till synes mycket nöjd över att vara hemma (men mindre nöjd över tratten)!

Och matte? Har förvandlats från ett stirrigt nervvrak till en dödstrött, apatisk människa men dock utan klumpen i magen som funnits där och stört tillvaron de senaste veckorna.

Matkampen fortsätter...

....med bägge hundarna. Diva är som bekant kräsen i maten och det är svårt att ändra på det. Sedan jag kom in i bilden får den stackaren inte älgfärs som krydda till de vanliga hundkulorna längre utan hon får nöja sig med hundkulor och hundfärs, kanske en korvskiva under helgen för att lyxa till det hela lite grann. Och hon äter bra ibland, och ibland dåligt. Numera består kosten av jord och snäckskal som hon glatt mumsar i sig istället för sin mat. Suck. Det är svårt att lära gamla hundar sitta.

Ayla däremot älskar ju mat! Allt slinker ned och hon har aldrig missat klockslaget då middagen serveras! Utom nu då- matvägran är fortfarande ett faktum. Min annars så matglada hund rynkar bokstavligt talat på näsan vid åsynen av sina hundkulor. Divas kulor är godare men en hel portion går bara inte ned i magen. Och matte blir orolig. Är det sjukdom på gång? Eller är hon bara tjurig? Eftersom hon inte kan prata är det ju upp till mig att göra den bedömningen.....och inte är det lätt inte!

Min plan för närmsta veckan är dock att blanda ut kulorna med välling (Aylas favoriträtt) och låta henne äta detta ett tag, tills förhoppningsvis aptiten är igång och magen kurrar på henne vid varje måltid. Även om jag skulle vilja lägga hårt mot hårt och bara erbjuda henne sina kulor - vill hon inte äta så får hon skylla sig själv och gå hungrig! Men så funderar man ju - tänk om hon är sjuk på riktigt?........Därför kommer vällingen att användas flitigt här den närmaste veckan i ett nytt tappert försök att få Ayla att äta! (Diva får smaka välling hon också, ifall ni undrade).

Sockerberoende

Nu ikväll gör sig det jobbiga sockerberoendet sig gällande återigen. Magen suger och skriker efter någonting gott! Godis, choklad, chips, bakelse, glass, paj.....sockerkakssmet. Ja, vad som helst som inte är regelrätt, nyttig mat! Och när väl ett frö är sått är det så svårt att bli av med det. En liten röd gubbe sitter på min högra axel och smaskar gott medan han ger mig tillåtelse att äta precis vad godsak jag vill. På min andra axel sitter dock den där jobbiga, allsvetande gubben: "tänk på tänderna", "du är vad du äter", "vill du ha hjärt och kärlssjukdomar eller högt kolesterolvärde?". Den där typen som ständigt ger en dåligt samvete. Just idag lyssnar jag dessbättre inte till den röda - inte för att jag på något sätt har styrkan att stå emot honom, utan just på grund av att det regnar ute och det jobbiga i att ta sig till Ica för att införskaffa sig något gott övervägde.

Dock vet jag vis av erfarenhet att samma dielmma kommer att dyka upp imorgon....och i övermorgon....och dagen efter det. Men jag vet också att om jag håller ut tillräckigt länge så kommer den röda gubben att tröttna på sina övertalande och mycket lockande försök att få mig till synd, och sakta men säkert skrumpna bort. Det jag fortfarande inte tar till mig ordentligt är dock hur lite som behövs för att den röda gubben ska vakna till liv igen och återigen förpesta tillvaron.....en ynka lakritsfisk och karusellen är igång!

(Efter ett påpekande under gårdagkvällen från min bättre hälft, vill jag rätta föregående blogginlägg från följande stavfel: jouice stavas JUICE. Tack du snälla Anders som korrekturläser min blogg.)
(Jag vill också passa på att förvarna er om att inget blogginlägg kommer skrivas i morgon eftersom jag, onsdagen till ära, är på minifest i grannbyn).

Tankar en måndagkväll

Positiva tankar:
- Idag slapp jag diska! Brorsan ställde upp (blev tvingad?).
- Idag slapp jag laga mat! Anders ställde upp (blev inte tvingad).
- Chipsen är kvar sedan igår. Gott.
- Det är soligt och fint ute!
- De svarta ränderna på TV:n ser inte ut att bli fler än fem!
- Hundarna skötte sig på det stora hela bra på promenaden (även om Diva åt snäckskal och Ayla ibland vägrade gå).

Och mindre positiva tankar.....:
- Badrummet luktar fortfarande surt.
- Ayla vägrar i sten äta sina bantarkulor (men Divas mat går finfint).
- Den slokande blomman som stått i hallen, därefter i sovrummet och slutligen blivit tilldelad lyxplatsen i vardagsrummet slokar fortfarande. Nu tror jag den enbart är tjurig.
- Vi har fått ytterligare en ovälkommer gäst: stavas fästing. Det läskiga är att den krypigt runt på Ayla sedan igår och först idag behagade visa sig. Tur Ayla inte varit i sängen! Tror jag ialla fall.....
- I morgon börjar jag 7.00. Det stör min morgonprocedur. Får nog skippa datoruppdateringen på morgonen.
- Jag är törstig. Måste nog resa på mig och hämta lite apelsinjouice......

En vanlig måndagkväll i Linas tankar och funderingar, ärligt nedskrivna direkt ur tankeverkstaden! Mer avancerade tankar än så hör inte en måndagkväll till, eller vad säger ni?

En nystädad lya

Endast en timme på morgonen har gått åt städning idag - så mycket hade vi inte smutsat ned trots att det var två veckor sedan senast! Dessutom tycker jag mig inte känna av den sura, äckliga lukten från badrummet längre. Hoppas den är borta så att det inte är min näsa som har vant sig....

Här kommer de utlovade bilderna:

 Sista bilden får representera sovrummet, även om helheten inte gick att få med på bild. En bild på toaletten skippar jag - jag tror ni alla kan lista ut hur det ser ut därinne!

Årets premiärgrillning

Så äntligen, efter att ha jagat runt i hela Uddevalla, har vi fått tag på grillen som vi ville ha. Eller egentligen vart den utbytt mot en lite dyrare variant (fick jag veta när den väl var köpt och monterad). Jaja, huvudsaken den fungerar bra! Och än så länge verkar det fungera.

Själv sitter jag på en stol en bit ifrån grillen och....tja...... dricker ett glas vin (så ni får ursäkta eventuella felstavningar). Ayla har somnat precis nedanför grillen och är helnöjd med förhoppningen om att få sig en smakbit. Diva likaså. Anders har solbrillorna på och står med grillredskapen i högsta hugg. Brorsan? Ja, han är här runtikring och laddar inför morgondagens resa till en bilträff i Knuttorp (som jag är förskonad från att följa med på - dock inte Anders).

Vi kan glatt konstatera att lite eftermiddagssol kommer vi få på vår betongbeklädda balkong, vilket kommer möjliggöra viss solning i sommar. Skönt. Även om jacka behövs just idag. Men våren är påväg!

I övrigt har dagen bestått av shopping där jag till min förvåning och glädje fann TVÅ par gympaskor som passade!! Har väl aldrig hänt förut! De gamla trasiga är nu ett minne blott och är förpassade till soptunnan. En stor sten har därmed lättat från mitt inre. Underbart! Lite fler blommor har även införskaffats.....trots att jag inte verkar kunna sköta om dem så bra. Men de var ju så fina! En ynka liten tröja kan jag också lägga till min obefintliga samling i garderoben och kan med en suck konstatera att fler måste inhandlas snarast. Näst efter skor är kläder det tråkigaste att köpa!

Nej nu är det dags att sluta skriva, för jag kom på mig själv sjungandes till en töntig låt av Magnus Uggla i skrivande stund. Och inser därmed att ETT litet glas vin är fullt tillräckligt för en kväll.

En bild från grillpremiären är dock ett måste!

Skoproblem

Suck. Varför har jag alltid skoproblem? Mina skor slits snabbare än jag hinner blinka, bara för att det värsta jag vet är att prova och köpa skor!

Mina höst och vårkängor är egentligen ett par herrskor som jag köpte hos en skobutik i Stockholm. Det skoparet var den enda av minst 30 provade skor som passade mina fötter och gångstil. Kassörskan tittade lite konstigt på mig när de inhandlades men jag bara log och bad en stilla bön om att aldrig träffa på människan igen. Ingen märker idag att dessa skor är herrkängor, bör tilläggas.

Nu har jag de senaste veckorna gått i mina ett (eller två?) år gamla gympaskor. Sulan framtill håller på att lossna och stenar hoppar ständigt in genom de hål som nötts fram. Nu skäms jag. Och bävar mig för att någon på jobbet ska sprida ut rykten om en fattig Lina som inte har råd att köpa nya skor....De skulle bara veta min avsky för skoprovning!

I helgen MÅSTE dock ett par nya gympaskor inhandlas, nästan till vilket pris som helst. Men jag vet vilket humör jag kommer vara på under dagen och jag kan inte påstå att jag längtar.

Jag hoppas verkligen att första bästa skopar passar mina fötter! Det återstår att se. Bjuder på en bild på mina gamla gympaskor, som höll riktigt länge - kvalitet!!! Så ser ni hur långt jag är villig att gå bara för att slippa ordna med nya skor....

Mina "ogröna" fingrar

Vad ledsen jag blir. En gång i tiden hade jag gröna fingrar och fick alla blommor och gröna växter att växa sig fina och må bra. Jag hade en liten djungel hemma och ville bara ha fler och fler växter. Alla växter fick dessutom specialbehandling och specialtillsyn beroende på deras behov och förutsättningar. Vad tid jag la ned på mina blommor, men det gav ju resultat också! Och då var det roligt! Men nu tycks mina gröna fingrar ha försvunnit (utan att ha blivit ersatt av någon annan begåvning - hur gick det till?!).

Jag kan dystert konstatera att prickbladsblomman som fått flytta in till sovrummet fortfarande inte mår som en prins. Fredskallan i fönstret ser lite "platt" ut?! Och en i vanliga fall lättskött Dracena har börjat få gula blad som lossnar. Bör tilläggas att den konstiga fetbladsväxten i köket också har börjat få en trumpen min. Suck, vad gör jag för fel? Jag lägger inte ned min själ och hjärta i mina växter längre, men en viss dos av kärlek erbjuds åtminstone någon gång i veckan och det borde ju räcka kan jag tycka! En växt kan väl inte kräva alltför mycket.

Nåväl, jag längtar tills mamma kommer ned på besök och får reda upp denna soppa och liva upp växterna lite. (Ja, det blir roligt att du kommer också pappa!). Däremot är jag lite nervös då jag bestämt mig för att odla kryddor och tomater i sommar som mamma ska hjälpa till att starta upp här i påsk. Men hur jag ska klara av att odla när jag inte ens kan få stora växter att överleva är en gåta! Spännande.....

Nu ska jag ta mig en kvällsrond bland mina vissna vänner och försöka pigga upp dem lite.....!

Små ovälkomna gäster

I vår lilla lägenhet bor för stunden, jag, Anders, Diva, Ayla samt några oinbjudna gäster. Häromveckan snubblade jag ju på den berömda ludna spindeln jag nämnt i ett tidigare inlägg (som dessvärre inte överlevde sammanträffandet). Dessförinnan såg jag under mitt toalettbestyr en tidig morgon, en gråsugga vagga förbi framför toalettstolen och förbi mina fötter. Denna oinbjudna gäst förpassade jag ut på balkongen i en burk men glömde dessvärre bort honom vilket resulterade i ytterligare en avliden gäst.

Det senaste tillskottet i gästboken är Herr och Fru Silverfisk som har slagit sig till ro i badrummet samt under hundarnas biabädd i sovrummet. Dessa två små ovälkommna gäster är smarta och låter sig inte infångas lika lätt som gråsuggan eller spindeln (som dock var en olycka.....) och jag har huvudbry. En spindel kan jag leva med, EN enstaka gråsugga likaså, men vad f´*n - TVÅ silverfiskar utöver de vanliga gästerna?! Då börjar det gå lite för långt, här bedrivs ingen hotellverksamhet!

Häxjakten är därmed startad här i lägenheten och om så behövs, kommer det tunga artilleriet att tas fram för att en gång för alla klargöra att vi inte välkommnar oinbjudna gäster till vår lägenhet. Återstår att se om mina hotelser har nått fram eller om det behövs ett förtydligande.

En bild säger mer än 1000 ord.

Och just därför kommer jag inte att skriva någonting om hur kvällen varit. Titta på hundarna och bedöm själva!

Bada, bada....

....bada bort din sura min! Ayla och Diva skiner ikapp och luktar svagt av lavendel. Pälsarna deras står rakt ut i ett coolt "fluff" och de är mjuka som små gossedjur. Ni kan säkert gissa vad som har hänt idag?! Japp, ni gissade rätt - dagen har bestått av hundbad!

Ayla visste redan efter vår långpromenad att hon låg pyrt till, då hon hunnit rulla sig i någon form av skit. Hon traskade därför hemåt något nedslagen och med en bedjande blick. Ack nej, här skonas ingen. En djup suck senare stod sedan Ayla i duschen, alldeles löddrig av schampo, medan Diva, lättnad lade sig tillrätta i köket för att ta sig en tupplur.

När Ayla tillsist var ren och fin fångades en mycket förvånad Diva in och släpades motvilligt in i duschen. Stackars liten, hon som var övertygad om att få slippa! Löddret arbetades upp och rännilar av smutsigt vatten rann ned i avloppet. Huvudet skonades dock eftersom matte kände för att trots allt vara lite snäll ändå, och lättnaden var total när duschkranen tillsist stängdes av.

Eftermiddagen spenderades därefter ihopkurade på filtar, lätt tjurandes. Men nu lever de säkert i ytterligare en månad, innan det är dax för månadens bad igen.

Nöjda hundar...

.....och en halvdöd matte. Idag har vi verkligen legat i ska ni veta! Såhär framemot kvällskvisten sitter jag i soffan med rödrosiga kinder och en illröd näsa eftersom dagen till mesta delen tillbringats utomhus. Trots att en tät och dyster dimma har legat över hela Kungshamn. Jag trotsade helt enkelt vädret och genomförde alla mina helgplaner!

Hundarna har fått strosa runt i skogen, hälsa på hundkompisar, promenerat på Smögenbryggan, tagit sig ett dopp i havet, knaprat tuggben på en nytvättad balkong och avslutade dagen med årets första cykeltur. Angående cykelturen finns delade meningar. Diva tyckte det var skitskoj medan Ayla suckade och sniglade sig fram i sitt promenadtempo utan att bekymra sig om matte som lockade och förtvivlat försökte få lite mer fart på benen.... Denna mycket fartfyllda dag resulterade i att Ayla åt hela 3 dl matkulor idag (hälften av det normala), dock med en äcklad min och anklagande ögon.

Bilen har även fått sig en storstädning (likaså vår uteplats som noggrant är skrubbad med såpa). Grannar och diverse förbipasserande folk har sett något roade ut när de passerat två norrlänningar med radion och dammsugaren i högsta hugg. Än är det inte vår för kungshamnsborna men för oss norrlänningar, som är vana att ha snö vid den här tiden, har våren redan börjat och med det följer en obligatorisk vårstädning av bilen!

Hej äppelpaj, nu ska du ätas!

Ironi på hög nivå

Idag lyser solen. Väldigt härligt och helt underbart! Varmt är det också. Synd bara att dagen har tillbringats inne på kontoret utan möjligheter att få njuta av lite vårväder. Men det är fredag vilket innebär att vi har två dagar ledigt! I solen! Eller?

Efter en snabb titt på väderprognosen för helgen kan jag dock med STOR besvikelse konstatera att helgen ser ut att bli gråmulen och tråkig (vädermässigt alltså). Lördag. Och söndag. Jag som haft sådana planer för helgen och i princip alla förutsatte att det skulle vara fint väder. Vädret kan man tydligen inte lita på!

Var är då ironin i det hela? Ja det ska jag berätta: på måndag blir det strålande sol!!! När vi återigen börjar en arbetsvecka. Det är ironi på hög nivå.