En ny dag på jobbet började med att jag blivit utelåst från kommunkontoret och inte betrodd att jobba en skärtorsdag. Efter tio minuter av desperata knackningar öppnades äntligen dörren och jag slank tacksamt in. En kär arbetskamrat upplyste därefter att detta var kommunens finare sätt att meddela om avskedning. Tur jag inte påverkas av sådana skämt.
Utan att låta mig nedslås så påbörjades dagens arbetsuppgifter. Inspektionsrapporterna från gårdagens inspektioner skrevs, lite telefonsamtal om värmepumpar gjordes, alkoholremisser sågs över, påminnelser skrevs ut.....ja, jag hade en lugn men mycket effektiv morgon på jobbet. Med siktet inriktat på påsklov.
Klockan 10:30 sträckte jag lite på mig och snurrade runt på stolen med en gäspning. Gäspningen fastnade dock i halsen och orsakade nästan en hostattack. För vem står i dörren in till mitt kontor? PAPPA! Kan det vara en hallucination? Två lätta blinkningar. Men nej, herregud, jag såg rätt! Mitt i dörren står pappa med ett leende!
-Jasså, det är här du jobbar? Jo, pappa, här jobbar jag.....med betoning på jobbar.... Kul med besök. Jättekul.
Mina anteckningar och tabeller på väggen studerades med nyfikna ögon, datorskärmen och alla papper likaså. Mina ögon sneglade däremot oroligt ut mot korridoren med tron om att få se alla mina arbetskompisar passera, men insåg med en lättnad att folk därute satt i möte. Pappa kunde därför slinka förbi obemärkt när han efter att ha stillat sin nyfikenhet promenerade iväg! (Dock hade han fått konstiga och nyfikna blickar från dem i receptionen. Jag tror inte de anade att han tillhörde mig).
Jag behövde tid på mig att varva ned efter detta chockartade besök, vilket innebar att jag stannade och jobbade en timme extra tills Anders ringde och efterlyste mig.
Tre glas vin senare - mitt inre lugn är så gott som återställt!
Glad påsk!
(Pappa! Du är för underbar!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar