Insikten om detta gjordes i går kväll, och jag beskyllde först grannarna ovanför oss för att leva om onormalt mycket. Efter lite eftertanke kom vi dock snopet fram till att så (för en gångs skull) inte var fallet. Och till vår förvåning kunde vi konstatera att ljudet kom innifrån vår lägenhet! Vem var då den skyldige? Jo......Yulle! Värre snarkningar får man leta efter och hur mamma och pappa kan sova med honom i samma rum är för mig en gåta! Trots två stängda dörrar och en vägg emellan kunde vi alltså höra honom in till vårt sovrum....
Han är för underbar, "lilla" Yulle! (Men slutar han inte snarka får han sova på balkongen, och jag tar gladeligen emot klagomål om ljudstörningar från grannarna i morgon på jobbet....)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar