Vad ledsen jag blir. En gång i tiden hade jag gröna fingrar och fick alla blommor och gröna växter att växa sig fina och må bra. Jag hade en liten djungel hemma och ville bara ha fler och fler växter. Alla växter fick dessutom specialbehandling och specialtillsyn beroende på deras behov och förutsättningar. Vad tid jag la ned på mina blommor, men det gav ju resultat också! Och då var det roligt! Men nu tycks mina gröna fingrar ha försvunnit (utan att ha blivit ersatt av någon annan begåvning - hur gick det till?!).
Jag kan dystert konstatera att prickbladsblomman som fått flytta in till sovrummet fortfarande inte mår som en prins. Fredskallan i fönstret ser lite "platt" ut?! Och en i vanliga fall lättskött Dracena har börjat få gula blad som lossnar. Bör tilläggas att den konstiga fetbladsväxten i köket också har börjat få en trumpen min. Suck, vad gör jag för fel? Jag lägger inte ned min själ och hjärta i mina växter längre, men en viss dos av kärlek erbjuds åtminstone någon gång i veckan och det borde ju räcka kan jag tycka! En växt kan väl inte kräva alltför mycket.
Nåväl, jag längtar tills mamma kommer ned på besök och får reda upp denna soppa och liva upp växterna lite. (Ja, det blir roligt att du kommer också pappa!). Däremot är jag lite nervös då jag bestämt mig för att odla kryddor och tomater i sommar som mamma ska hjälpa till att starta upp här i påsk. Men hur jag ska klara av att odla när jag inte ens kan få stora växter att överleva är en gåta! Spännande.....
Nu ska jag ta mig en kvällsrond bland mina vissna vänner och försöka pigga upp dem lite.....!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar