Symaskinsförsöket nummer 2

Näst sista kvällen som mamma och pappa var här hjälpte mamma mig med symaskinen i ett försök att lista ut varför jag fått trassel så fort jag började sy. Kvällen började mindre bra även för henne eftersom symaskinen var något modernare än den antika pryl som finns hemma i Holmsund. Tillsist, med lite hjälp från mig som ändock provat maskinen 1 gång tidigare, hade vi spolat tråd, trätt tråd och klippt lite tyg. Pust.

När vi sedan trampade igång så fungerade allt finfint! Och två kuddfodral åt Oskars stora nya kudde lyckades vi få ihop - till och med jag sydde så tråden glödde. Tänk så lätt det var!

Och vad hade jag då gjort för fel första gången? Jo, lagt undertråden åt fel håll..... det håll man brukade lägga tråden i gamla antika symaskiner....

Idag åkte mamma och pappa hem så det känns lite trumpet. Tänk att två veckor kan gå så fort! I morgon kommer det kännas bättre igen men det är alltid lite jobbigt när de åker hemåt igen.

En liten lillebror ....

.....är på gång! Ja, inte en människo-lillebror såklart - det trodde ni väl inte????

Vi har nu på kvällskvisten varit och kikat på nästa familjemedlem, som hunnit bli 6 veckor gammal idag - en liten kissekatt. Även om det var ganska nyligen lille Igor lämnade oss så vill vi prova igen med en ny liten kisse.

Den lille stjärnan har redan valt ut Anders genom att slicka och bita på hans fingrar under besöket - de är som gjorda för varandra!

I början av augusti får han flytta in och hälsa på storebror Oskar och storasyster Ayla.
(Vi har inte berättat för Ayla än.....)

Altanbygget

Ett av projekten som skulle genomföras när mamma och pappa kom på besök var att bygga altanen framför förrådet. Och som karlarna bygger! I ur och skur! Mästerverket beräknas stå färdigt under dagen. Sedan väntar nya projekt!

Babymassage

Idag har Oskar varit på bebismassage för första gången och jag var lite nervös innan - första gången vi åkte iväg för att träffa andra bebisar och "gå kurs"- hur skulle det gå?!

Väl framme var Oskar den yngsta bebisen och den enda som skrek i inledningen.... Alla andra bebisar var såklart tysta... men såfort han fick ligga på madrassen utan blöja blev det annat ljud i skällan! Då skrattade han och tyckte allt var superskoj. Speciellt att få pinka i det fria.....Och massagen var tydligen supermysig! Så vi hade en riktigt trevlig stund. När passet sedan var över var det Oskar som bröt tystnaden med ett tjut - och övriga stämde snabbt in så det slapp bli pinsamt som tur var.

Träffen avslutades med fika och alla bebisar var rödrosiga och sömniga efter myset.

En underbar träff med andra ord!

Besök

Nu är mormor och morfar på ingång! Knappt en timme bort sedan kommer de med buller och bång, Ayla ser inte framemot sin kompis Yulle men hon får vackert stå ut.

Som vanligt har vi en gedigen lista på projekt att göra utomhus och inomhus - dessutom ser både jag och Anders framemot att lämna över Oskar några kvällspass så vi får sova.....

Idag kommer de dock att få vila upp sig efter resan, middagen är fixad och inga projekt behöver vi pyssla med. men i morgon börjar allvaret.....

Premiärtur med symaskinen

Förut har jag alltid sagt att när jag får barn ska jag skaffa mig en symaskin - så att man kan laga kläder mm. Eftersom jag hade ett MVG i syslöjd en gång i tiden så ser jag mig själv som inte alltför tafatt när det gäller att sy och pyssla. Mammas gamla symaskin där hemma har jag dock aldrig kommit överens med-  det blir bara trassel hur jag än gör. Detta har jag dock skyllt på att den är gammal och vresig....

Så nu har jag äntligen fått mig en symaskin - tack till svärmor! En vanlig enkel maskin som ska vara lätt att använda. Användarmanualen är läst och tråden är trädd - utan problem. På grund av lille Oskar har jag dock inte haft tid att inviga den ännu men idag kom tillfället jag väntat på.

ON knappen igång. En enkel liten flärp skulle sys tillbaka på Anders fleecejacka - ett till synes mycket enkelt projekt. Dock saknade jag nålar att fästa flärpen i, men äsch - jag chansar utan och provar hålla i flärpen istället.

Så trampar jag igång och ser direkt att jag inte ens kommer framåt med synålen. Attans. Och vad mer ser jag? Jo, TJORV! Det har alltså blivit TJORV redan efter två trampningar! På en sprillans ny maskin!

Efter några svordomar och lite pyssel har jag rett ut tjorvet och maskinen är återigen redo att användas. Men Anders fleecejacka ligger återigen omsorgsfullt ihopvikt bredvid maskinen och OFF knappen är itryckt.

Det ser i alla fall mycket ambitiöst och duktigt ut. Men jag avvaktar några dagar till innan jag tar mod till mig och försöker ännu en gång. Självförtroendet fick sig en törn.

En golfrunda

En minigolfrunda orkade vi med i gårkväll. Synd bara att man skulle förlora.....men jag låg inte långt efter!

Efter en jobbig natt och dag....

.....ser det ut såhär på eftermiddagen

Med hopp om att vi går en bättre kväll och natt till mötes.

Så mormor och morfar - nu är ni efterlängtade! Det blir dessvärre ingen vidare semester.....

Eftertanke

När jag själv var liten var jag en mycket bråkig bebis som tydligen vägrade äta från första stund och därefter har mina kära föräldrar fått kämpa med mig och mat. Att jag dessutom, tydligen, skrek hela nätterna och var en tjurig jäkel har jag också fått höra ett flertal gånger när mamma och pappa minns tillbaka till "den gamla goda tiden" (eller....?). Det finns åtskilliga filmbevis på detta som jag vägrar att kika på. I mina fotoalbum ser jag dock glad ut på varenda bild så i min värld var jag en ängel till unge!!

Hur som så har jag skrattat lite gott åt detta och inte riktigt tänkt mig in i hur det kan ha varit. Men nu när jag sitter här med en egen liten bebis, som inte på långa vägar beter sig som jag gjorde, så kommer insikten farande över mig. Herregud vad mamma och pappa har fått stå ut med!! Att de bara orkade! Är ett under att jag lever idag för att de inte tappade tålamodet och slog mig i väggen känns som ett smärre under.....

Att börja förstå (och då menar jag förstå på riktigt) vad ens egna föräldrar har gjort för en genom livet är en helt ny känsla man inte riktigt kan förstå förrän man får ett eget barn att viga sitt liv åt. För det är ju just det man gör - man viger sitt liv åt ungen - och jag kan inte tacka min mamma och pappa nog för att de vigde sitt liv åt mig och brorsan!