En solig helg

Helgen har bjudit på sol och värme från morgon till kväll. Tänk vad behövligt efter en lång mörk vinter! Vi hade även en finbesök över helgen som Oskar gillade väldigt mycket och jag fick en "gammal" god vän att få prata med om allt och inget - vilket var riktigt roligt!

Vi varvade såklart gårdsarbete - tur vi hade extra arbetskraft- med besök på stranden, till Aylas förtjusning.

Uppfarten

Sedan ett år tillbaka har vi planerat att göra om vår besvärliga uppfart. Den har varit både brant och tvär att ta sig in på, samt aningen för liten. Dessutom har den legat på "fel" ställe utifrånsett hur vi avänder framsidan.

Nu äntligen gjorde vi slag i saken och anlitade hjälp att gräva och skyffla grus. Tre dagar senare ser uppfarten ut som bilderna nedan. Jorden ska såklat bli gräsmatta och närmast huset är det uppgrävt för att läggas plattor på.

Det blir mycket grus men det kommer bli bra i slutändan!

Kökstjänst

Köket är inte mitt ställe här i huset. Jag gillar verkligen inte att laga mat och äta gör jag enbart för att man måste, så helst av allt skulle jag vilja slippa allt vad matlagning och kökspyssel har med att göra. Men det går ju inte när man går här hemma och skrotar - kökstjänsten är och förblir min ännu ett tag.

Men ack så less man kan vara! Ju mer mat Oskar äter desto mer kökstjänst blir det ju också - plocka fram, värma, laga, mata, TORKA, TORKA och åter TORKA. Det är grisigt överallt, mat på ungen, mat på stolen, mat på golvet, mat överallt - torka, torka, torka. Och när allt är rent och fint igen, ja då är det ju snart dags för någon typ av mellanmål = samma procedur igen. Usch, vad less jag är på mat!

Dessutom innebär Oskars nya matvanor att jag måste laga dubbla rätter - hans specialmat och sedan vår egen mat. Diskberget som blir är inte nådigt! Trots diskmaskin. Specialmaten innebär dessutom att jag måste prova en massa nya konstiga matvaror jag knappt visste fanns! Bovete, hirs, polenta, majsmjöl, kokosmjölk, risflingor.... Ja jösses, jag är ju ingen gourmetkock heller!

Vekcans höjdpunkt är ändå söndagar - då står det Anders ide på matlistan och jag slipper allt vad planering, tillagning och disk att göra! Underbart!

Farmen

I år, liksom ifjol, har jag följt Farmen slaviskt. Inte missat ett enda avsnitt, och när man väl har börjat är det ju svårt att sluta. Eftersom det varit svårt att tajma in halv åtta varje kväll har jag haft till vana att spela in och sedan se dagen eller några dagar efter.

Två favoriter har jag såklart haft och hoppats att de ska komma till finalen - och vinna. Så döm av min besvikelse när jag idag såg söndagens utslagstävling och inser att mina båda favoriter åkte ut samtidigt! What?! Helt plötsligt rasade lite av min "TV-värld" för jag insåg ju att nu vill jag inte följa de sista avsnitten....

Och så får det bli. Nu är det slut med Farmenkikandet för i år. Tråkigt men sant.

Att besikta ett släp

Mitt fina, numera rena, hästsläp skulle ha besiktats i onsdagskväll. Men så blev inte fallet - hela historien är så irriterande och typiskt mig/oss att jag inte vet vad. Lägger därtill till att det just nu inte går bra för oss - Sigge, Oskar, släp, bilar. Suck.

Inför en besiktning bör man ju kontrollera att alla lampor lyser, så detta gjordes några timmar innan det skulle bära av. Och självklart upptäcker vi att sidolampan som inte fungerat förut men som brorsan så fint lött ihop med lödningssetet jag fått i julklapp av Anders (en helt egen historia....), inte ville lysa. Jaja, ingen ombesiktning på det. Höger blinkers - check, bromsen - check, vänster blinkers - not check. Vafan! En trasig lampa? Så vi öppnar på lamphållaren och lampan ser hel ut. Skumt. Men vi byter ändå lampa. Den lyser inte. Suck. Och sedan märker vi att ingenting på släpet fungerar! Garanterat ombesiktning! Vi pysslar lite till och vips så fungerar vänster blinkers, men ingenting annat. Vad?

När vi inser att det är katastrof bokar vi om besiktningen. Och märker i samma veva att en baklampa på saaben gått sönder. Märkligt sammanträffande! Jag hittade lampan som var trasig och tjurig som jag är skulle jag fixa detta under gårdagen. Tekniska Lina.

Så jag åker för att köpa lampa. Får frågan om det är en kombinerad eller vanlig. Inte vet jag! Fick med mig en vanlig. Kommer hem, skruvar bort skruvarna till baklyktan, ringer brorsan. Får veta att man ska vara försiktig så att inte clipset går sönder när man drar loss kåpan. Jag är försiktig. Får inte lös den. Läser i instruktionsboken - "dra rakt bakåt (den sitter hårt) och sedan vinkla lite utåt. Lyft bort kåpan och ta bort clipsen". Jag drar bakåt, viker åt sidan och Pang. Så går det förbannade clipset sönder såklart. Ringer Erik. Ringer Anders. Inser tillsist att clipset går att använda igen - tur jag hade där! Och får beröm at brorsan då den tydligen var i princip omöjlig att få av utan att skada clipset och utan att lirka in med en skruvmejsel (stod inte i instruktionerna).

Jaja. Kåpan är lös - då kan jag ju lika gärna byta lampa. Inser att jag fått fel lampa - det sulle vara en kombinerad. Anders fixar en ny. Jag monterar dit lampan. Den lyser inte. Funderar på om man kan sätta en sådan lampa fel? Försöker få ur lampan - den har fastnat!? Ringer Anders. Ringer Erik. Svär.

Anders kommer hem på kvällen, lirkar lös lampan. Sätter dit den (på samma sätt som jag gjorde till mitt försvar)  - den lyser inte. Han lirkar, fixar och trixar. Tillsist saknar hela bilen ström - urladdad på 10 minuter. Denna gång ringer vi ingen utan går in, borstar tänderna och lägger oss.

Så nu har vi inget lyse på släpet, inget lyse på bilen och bilen står på laddning. Underbart.

Det är inte så bara att göra någonting.

Gårdagen

Gårdagen kan sammanfattas med en enda bild:

Ord är överflödiga...........

Sigge sjuklingen

För en och en halv vecka sedan fick vi i ilfart åka in med Sigge till Göteborgs djursjukhus eftersom han mådde så dåligt. Vi fick lämna den lille stackaren där över natten så han kunde undersökas ordentligt och få lite dropp. Åtskilliga röntgenplåtar togs, gastropi gjordes och blodprov men ingenting visade vad det var för fel. Att han dessutom varit lite dålig till och från ganska ofta gav oss alla huvudbry och vi satt här hemma oroliga för att kanske aldrig få träffa Sigge igen.

Men hem kom han. Som tur är! Det tog några ytterligare dagar innan han mådde bra igen och blev sitt vanliga Sigge, och nu är han på topp. Vilket märks! Han måste vara inomhus i två veckor och det gillar han dessvärre inte. Han har dessutom lagt till med nya vanor nu under konvalecenten:

- Han vill leka med mig och Oskar klockan 5.00 på morgonen när Oskar börjar vakna till. Detta meddelar han genom at skrika sitt allra högsta. Om Oskar inte har vaknat så väcker han honom genom att krafsa i lådan, hoppa upp på byrån, mjaua eller bara "elefanta" omkring på ovanvåningen.

- Kattlådan. Den han har nere i källaren är numera oanvänd. Efter att ha pinkat i sängen där uppe kom vi fram till att "den stackars sjuklingen" tillfälligt kunde få ha en kattlåda där uppe i sovrummet. Så det fick han. Och den använder han dygnet runt. Kul att vakna på morgonen och det luktar kattskit i hela rummet.... När han så blev frisk och vi tog bort lådan kissade han i sängen igen i protest. Så den kom snabbt tillbaka. Suck.

- Kokt torsk är numera hans favoritmat. Som han helst vill ha till varje måltid.

- Han släpar runt på bollen för att tigga lek hela tiden.

- Han försöker smita ut.....

Ja, så nu är det mer liv i Sigge än på länge! Så skönt, vi låter han hållas för vi är så glad att han är kvar hos oss. Och vi hoppas det får vara så länge!

Äntligen vår

Nu är det officiellt vår, nyheterna i morse visade "vårkartan" och vi befann oss i det gröna våriga området sen några dagar tillbaka. Men inte förrän idag har vi fått se några som helst tecken på vår.

I morse gick solen redan upp innan klockan 6 - underbart! Sedan har solen lyst hela dagen och vi har självklart varit ute större delen av eftermiddagen med Oskar i famnen, i vagnen och krypandes på altanen. Han var lika begistrad över solens strålar som vi var.

Med sol kommer såklart vårkänslor. Och med vårkänslor följer en oförklarlig energi - som måste läggas på någonting. Därför tog jag idag fram skurhinken och skurade hela mitt gamla hästsläp - insidan, utanpå och det mossiga taket. Alger, asfalt och mossa flög åt alla håll och kanter och resultatet blev till och med Anders imponerad av. Nu äntligen, efter 2 år som släpet stått här, är mitt dåliga samvete släppt - nu har jag verkligen vårdat släpet som sig bör! Att hitta lite gammalt hö i springorna väckte dessutom lite gamla minnen som jag såklart filosoferade med skurborsten i hand.

För att riktigt fira in våren har vi dessutom lagt köttet i marinad och förbereder årets första grillning.

Sådana här dagar vill vi se fler av! Och man har lovat en likadan morgondag - då tar jag på min planteringshandskarna.

Vardagsrummet

Nu har vi äntligen kommit till skott och tapetserat samt målat om i vardagsrummet. Riktigt nöjda är vi! Nu saknas bara lite tavlor och sådant.

Före med våra otroligt fult färgade tapeter som har irriterat mig sedan dag 1.

Och efter. Äntligen!