När elektrikern kommer på besök

I morse ville Ayla inte gå in 6.15 när jag måste gå till bussen, så hon fick stanna ute på gården fastän jag gick och Anders var kvar i sängen. Det skulle väl gå bra, antog jag.

Fick sedan ett sms av Anders om att min lilla duktiga vakthund hade skrämt elektrikerna som rullade in på gården strax efter 7.00. De stod bakom bilen tills Anders kom och räddade dem. Hon har ett riktigt skall, gammeltanten! Som tur var de inte hundrädda utan enbart försiktiga, som sig bör när man inkräktar på en hunds ägor.

Anders lämnade sedan två elektriker, en hund och en katt ensamma hemma för att arbeta. Vid lunchtid kom han hem på en blixtvisit för att se att huset stod kvar och att djuren inte var förrymda. Frågan gick först till elektiker 1, hur har det gått? "Hm....jo....rätt så bra......men katten har varit lite jobbig." Från elektiker 2 kom en mer utförlig utvärdering. "Jo, det går lite sakta bara. Har fått dra om en av sladdarna tre gånger för att katten var och drog i sladden och förstörde. Också skriker han hela tiden också! Men hunden har skött sig bra".

Hm, det känns som att våra små monster bidrar till att fakturan redan efter första dagen har dragit iväg något.....kanske kommer det att läggas till några timmar i den på grund av försvårande omständigheter? Återstår att se.

Vad säger djuren själva om dagen? Ayla är trött och önskade det hade fått vara som vanligt så hon kunde fått sin skönhetssömn enligt vanlig rutin. Igor meddelar att han har haft skitkul och längtar till i morgon när de är tillbaka för att slutföra allting....han laddar.....

Idag är jag tjurig

Det började redan i morse när väckarklockan ringde. Trött. Less. Otaggad. Inte glad. För tidigt. När jag sedan gick upp blev det värre. Mina byxor hängde inte på den vanliga kroken i badrummet, givetvis eftersom jag glömt dem i källaren efter tvätten under söndagen. Typiskt. Så jag fick börja dagen med att gå ned i den kalla källaren för att hämta byxorna. Väl nere upptäcker jag att jag dessutom glömt den sista tvättmaskinen ohängd i tvättstugan så jag fick hastigt och lustigt hänga upp den på redan överfyllda tvättlinor.

Försenad. Skynda sig. Ned till källaren igen för att hämta Aylas mat och köttfärsen som skulle hinna tina till middag. Snabbt iväg till bussen. Regn.

Dagen gick sedan rätt okej men jag måste erkänna jag känt mig lite tjurig mestadelen av tiden. Och eftersom det var en sådan dag kan ni ju gissa vem som på hemvägen dök upp vid busshållplatsen för att PRATA. Jag vill ju inte prata! Och speciellt inte med denna främmande tjej om var den framtida busshållplatsen kommer placeras.....osv.... När jag väl satt mig för att pusta ut i bussen händer nästa sak. Tanten sätet bakom mig rycker tag i mitt hår. AJ! Oj, förlåt fick jag till svar. Hur kan man inte kolla sätet framför innan man tar händerna mot nackstödet för att ta stöd?? Morr

Så. Nu har jag fått ur mig det här också. Anders har redan hört allt. Det enda som lyfte dagen var att middagen var klar när jag kom hem - supergod! Att det var dammsugat här hemma och att jag fick skjuts från bussen! :) Ska leva på det resten av kvällen. Tillsammans med två lussekatter.

Pappa - hur går det?

Nu har jag inte hört något från min kära far på länge, om hur det går med vårat vad? Så pappa, jag vet att du är här och läser - ge mig en rapport av läget!

För att vara rättvis får väl jag ge min rapport härifrån. Även om det går långsamt så växer magen och blir större. Bebisen ska enligt Internet vara lika stor som en avakado nu när jag nästa vecka går in i vecka 17 och nedräkningen mot ultraljudet. På jobbet har jag fått höra att magen inte syns alltför mycket än, utan man tror tydligen mest att min hållning är lite dålig om man inte visste någonting.....hmf, kul att höra att man håller sig snygg..... Inga fler stora gråtattacker har Anders fått stå ut med (däremot ett "litet" tjureri under gårdagen som höll i sig lite väl länge) och jag har glömt den sorgliga historien om forden.

Det är inte alls lätt att ta rättvisa magbilder har jag upptäckt. Jag ska se representabel ut samtidigt som vinkeln på kortet inte kan visa hur stor rumpan håller på bli.....inte lätt alls och hur jag än gör blir jag inte nöjd. Men eftersom jag lovat får jag ju vackert lägga ut eländet jag ändå lyckades skrapa ihop.

Linas ponnyskola

Så underbart roligt! Idag följde Anders med till stallet för att lära sig lite om tömkörning och körning. Lilla Mulle fick ställa upp.

Först blev det lite stallpyssel och borstning, därefter bar det av ned till ridplanen för en lektion. Oj så både ponny och Anders jobbade och de fick till det riktigt bra också! Både med tömkörningen och körningen. Själv tyckte jag nog det var 10 gånger roligare än Anders, men han tyckte ändock att det var roligt att prova. Så jag ska nu försöka få med honom fler gånger.....

I morgon bitti blir det ett stallbesök igen innan färden går vidare till Tanum. Utbildning ska det bli i två dagar med alla inspektörerna. Hur ska familjen klara sig utan mig i två dagar??? Kanske får köra mammas stil: att skriva en kom ihåg/att göra lista.......

En dagsrapport

7.30 började dagen med en panikartat kurrande mage. Snabbt bar det nedåt till köket för att äta en dunderfrukost inklusive en lussekatt. Djuren fick sitt också så alla var nöjda och glada. Därefter bar det tillbaka till sängen för att se lite TV och bara vara.

vid 9.30 byttes sängen ut mot soffan. Hela familjen var med på mysstunden, även om Igor hade lite svårare att hålla tassarna borta från lek och stoj.

Sen gott folk, följde ett litet städryck - vi latar ju inte bort helgerna om ni nu trodde det! Dammsugning, byta vatten till fiskar, torka golv, tvätt, diskmaskin, städa toan och lite sånt pyssel.

Efter lunch bar det av mot Kynnefjäll för en promenad på det så kallade "fjället". "Fjället" såg ut som en vanlig Norrlandsskog så vi var rätt nöjda med trippen - det kändes som hemma. Ayla gillade också turen även om hon blev lite trött, gammtanten.

 

(Jaja, reflexvästen var en säkerhetsåtgärd. Man vet aldrig med jägarna här nere......)Väl hemma blev det.....lussekatt och ett glas mjölk. Igor var sur eftersom han fått vara ute hela tiden vi var borta så han hämnades genom att vara extra jobbig vid fikabordet.

Sedan fick vi ett fixaryck med småpyssel.

Och nu väntar Solsidan.

8 tips till bussåkare

1. När du stiger på bussen, se till att ha betalkort eller busskort redo och klar.

2. När du väljer plats i bussen: sätt dig inte i sätet framför någon annan och fäll ned sätet till liggande position om bussen knappt håller 5 personer.

3. När du pratar i telefon, tänk på att hålla rösten nere - alla är inte intresserade av ditt jobbsnack eller partysnack.

4. Likaså om du lyssnar på musik via hörlurar. Alla vill inte lyssna på din hårdrocksmusik så håll nere volymen. Det är dessutom tanken med hörlurar: att bara du ska höra musiken.

5. Bestäm var du ska sitta - byt inte säten fram och tillbaka under bussresan.

6. Om bussen är full och du måste sitta bredvid någon annan, tänk på att alla inte är lika sociala och vill prata om dagen upplevelser med en vilt främmande människa.

7. Om bussen är full och du måste sitta bredvid någon annan, tänk då på att inte bre ut dig så att den andre personen blir inträngd intill fönstret.

8. När du ska kliva av bussen: använd STOPP knappen så chauffören vet att du ska av även om hållplatsen är "centrum", "stationen" eller någon annan lite större hållplats.

Efter en ytterligare en vecka på bussen........

Vilken överraskning!

Idag åkte Erik hemåt igen efter att ha varit här sedan fredags. Det har varit riktigt kul med shopping, bio, bilar, stall och promenader så tiden har känts väldigt kort. Dessutom har vi hunnit bli bortskämda med middag på bordet om kvällarna efter jobbet samt en rastad och trött vovve som inte behövt så mycket uppmärksamhet om kvällen. Härlig "semester" för mig och Anders! Och jag tror även Erik trots sitt hårda slit med middagarna har känt av lite semesterkänsla ändå.

Så idag när jag kom hem fick jag veta via sms från Erik att det väntade en överraskning i gästrummet. Och villken överraskning sedan! Bölig som jag blivit fick jag sitta ned och känslosamt stortjuta en stund innan kameran kom fram. En så stor inomhusväxt har jag aldrig sett förut, en mängd fina röda rosor och en stor lyxig ask choklad med en fint skriven lapp från Lillebror fanns fint uppradat på skrivbordet. Helt överväldigad blev jag och riktigt glad! Så än en gång Erik, tusen tack för det fina! Det kommer jag leva på länge!

Min och pappas tävling

En kväll för snart en månad sedan satt jag hemma och pysslade med lite inköpta grejor. Länge och väl satt jag och provade alla möjliga varianter, för detta pyssel skulle bara bli helt perfekt! Så tillslut, med svetten rinnande hade jag fått ihop projektet. Två likadana projekt skickades därefter till varsin mottagare med posten. Ena brevet gick med expressfart till "mormor, morfar och morbror" medan det andra gick i expressfart till "farmor". Då kan ni ju lista ut vad som var på gång? Även om storken inte kommit riktigt ännu så är han i alla fall påväg hit till Munkedal för att leverera en ny familjemedlem - i maj förväntas han dyka upp om han flyger felfritt!

När pappa fick reda på att han skulle bli morfar fick han ett litet ryck och motivation till att gå ned de där kilona man snabbt samlar på sig när man är en nöjd hemmapensionär. Så min kära pappa slog vad med mig om att han skulle ha en mindre mage än jag när han dyker upp till julfirandet om en månad. Förut synade jag detta, men nu börjar jag faktiskt ana att jag snart kommer passera hans midjemått och därmed förlora vadet. Om han fortsätter jobba hårt såklart - du har inte vunnit ännu pappa!

Eftersom jag hittills inte bjudit på några roliga eller tragiska gravidhistorier (det finns inte heller så många att berätta för om jag får säga det själv så sköter jag mig exemplariskt - eller hur Anders?) får jag väl ändå berätta om min katastrofala gårdagkväll, när graviditetshormonerna sprudlade i hela kroppen. Vi sålde ju Forden. Vår älskade lilla Ford. Och när Anders så fint började berätta gamla historier om bilen när vi gått och lagt oss kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Och började störtböla, vilket höll i sig i kanske en halvtimme. Jag var ju så ledsen. För bilen. Han hade kanske känslor? Och vi bara bytte ut honom! Som han kämpat för att hålla oss rullande genom åren......Så hemskt.....

Jag har utlovat magbilder för länge sedan, så här kommer dem: (Ni får välja själva vilken ni vill titta på för jösses så svårt att få en vinkel som talar sanning. Antingen ser den onormalt gigantisk ut eller helt osynlig!)

Dagen då Forden flyttade

Fy så sorgligt ändå! Idag städade vi i ordning vår röda lilla Ford, fixade och körde en sista gång innan vi knåpade ihop en annons på blocket: Ford till salu.

Annonsen var ingenting speciellt, lite information som jag ändå inte begriper mig på och lite bilder såklart. Hade jag fått välja helt själv hade jag skrivit ihop någonting om "kär familjemedlem behöver nytt kärleksfullt hem", men jag blev nedröstad när jag kom med det förslaget. Så vår Ford blev en annons bland många andra stackars bilar vars ägare tröttnat.

5 minuter efter publiceringen ringde telefonen för fullt. Massor med potentiella köpare. Snabbt var en redan på plats för att undersöka vår lilla bil. In i bilen, provkörde, kikade på motorn - tja allt det där man själv skulle varit noggrann med innan ett köp.

Och vips. Vi tar den. Jaha?! Vår lilla röda Ford hade fått ett nytt hem och separationsångesten kom krypande. Det gick ju så fort. För fort, jag hade ju inte ens hunnit vänja mig vid tanken ännu! Och så plötsligt rullade han ned för vår backe en allra sista gång. Uch, så sorgligt. Utbytt. Mot en nyare, finare, säkrare bil. Men jag tror aldrig vi kommer få en sådan klocka till bil igen - och köparna gjorde sig ett riktigt fynd! Hoppas de vårdar den väl.

Hejdå Forden.

En händelserik vecka

Pust vad vi har stått i under veckan, inte en ledig stund! 

I tisdags firade vi Anders födelsedag med massor av presenter, kolapaj och mat. Lite vardagslyx blev det och jag tyckte det var lika roligt som att fylla år själv! Tänka sig att paketen jag knåpat ihop dessutom föll rätt i smaken!

Onsdagen tillbringade jag i stallet och tog hand om alla tre pållarna. En liten shettispromenad blev det när allt stök var fixat, de är ju så söta!

I torsdags kom Erik på besök och ska stanna till onsdag. Ayla blev förvånad men glad när hon förstod vem det var. Först fick han dock en utskällning men till Aylas försvar så var det mörkt när han kom och hon var trött och hade sovit så reaktionsförmågan var lite seg.

För att fira Vår dag igår gick vi på bio och såg Skyfall. Lite obekväma säten och lite väl lång film men vi överlevde utan större problem med en godispåse och dricka i handen. När vi väl kom hem var vi så trötta att vi stöp i säng tidigt.....

Huset idag är helt dött. Bara jag och djuren (kanske inte Ayla längre dock...) är vakna. En shoppingtur har vi lovat brorsan så jag överväger att väcka dem snart och tvinga iväg dem tidigt till Torp.....

Stinky blir ren!

Ren, fin och fluffig efter ett mindre uppskattat bad men en desto mer uppskattad torkning!

Det spökar

Så många märkliga händelser under helgen och mitt på dagen idag slog det mig - det måste spöka här hemma! Och jag är ju livrädd för spöken!

Det började igår efter att vi varit borta halva dagen på en julmarknad.  Ayla och Igor lämnade vi givetvis hemma. När vi sedan kom hem och gick upp på övervåningen så ser vi.....en kudde på golvet! Ja, en kudde. Inget konstigt med det om det inte vore så att vi räknade kuddarna i sängen uppe och nere och fann att alla kuddar var på plats. Så varifrån kom då denna kudde? Ingen av oss har ännu listat ut det....

Så idag kom nästa kusliga upptäckt. Om jag använde två torktumlebollar i torktumlaren borde jag logiskt sett kunna plocka ut två bollar därifrån också. Så plötsligt fanns där bara en boll! Hur kan en boll bara försvinna från ett slutet system? Nackhåren reste sig kan jag lova. Dock fick jag snart lugnande besked när jag tillsist hittade den andra bollen, intrasslad i ett lakan. Pust, jag hann bli riktigt orolig.

Men en av helgens upplevelser upplevelser kvarstår som en gåta. Var sjutton kom kudden ifrån? Kanske har vi ett husspöke här ändå?

Förvirrad kväll

Vad tänker man på när man åker till Torp dagen innan allhelgonahelgen för att handla mat? Tja, har man inte haft tid någon annan dag och inte är så pepp att offra lördagen till detta ändamål, då står man där bland kundvagnar och barnfamiljer. Om det bara vore för detta hade väl kvällen gått ganska bra, men varför ska man ha sån tur?

Förra veckan var jag inte på Torp, så det var nu två veckor sedan senast. Hur mycket kan man hinna förändra på två veckor?! Tydligen allt!! När jag väl kom in på Coop öppnade sig en förvirrad värld, blommor först, sedan lite frukt i en salig röra mitt på golvet, och allra längst bort närmast kassorna hittade jag tillsist tvålen. Förvirrande! Så det tog mer än en timme denna fredagkväll att handla lite mat.

Men nu är jag hemkommen, nöjd och glad med en godispåse i handen. Fredagsmys!