Ibland bjuder livet på snabba vändningar och så plötsligt har förändringens vind fångat just mig och för mig 100 mil hemifrån till nya spännande möjligheter. Långt ifrån min underbara familj och vänner kommer jag att skapa mig en helt ny tillvaro som jag mer än gärna vill dela med mig av!




lördag 29 september 2012

Höstdepression?

Nejdå, inte alls! Jag lever och mår prima! Dock har början på hösten alltid en tendens att göra så man blir lite extra trött och orkeslös om kvällarna....Och tydligen även fantasilös eftersom jag inte funnit någonting av värde att uppdatera er om, fastän det faktiskt händer saker hela tiden!

Först och främst har jag såhär på morgonsidan insett att denna helg kommer bli jobbig.....vääääldigt jobbig. Vi har dåligt väder (inte ovanligt kanske jag måste lägga till) och det kommer komma massor av regn och även risk för åska ikväll. Kul. Kulingstyrka på vindarna kommer också som ett brev på posten så jag laddar nu för en långpromenad med Ayla innan vädret slår till. Får dock inte glömma hästarna jag lämpligt nog har ansvaret för just idag när man kanske alldra helst vill sitta inomhus och uggla. Förutom vädret ställer Igor till det också. Efter att ha fått bollarna bortopererade har han nu husarrest i TRE hela dagar, vi är endast inne på dag två. Katastrof! Han flyger runt som en vettvilling: förstör, retas, skriker och är allmänt speedad. Hur ska vi stå ut? För att inte tala om stackars Ayla....

Men helgen började i alla fall bra. Lönehelg till trots begav vi oss i går eftermiddag till Torp för att kika in en sista gång på Experts rea. När vi liks åkte in stod mat på inhandlalistan och även det sista hundgallret till hungården. Vi började med hundgallret, som hör och häpna fortfarande var öppna en fredag eftermiddag. Glad i hågen åkte vi sedan till Expert och lyckades tinga den allra sista torktumlaren för ett riktigt bra pris vi aldrig trodde var möjligt. (Återstår att se om den faktiskt fungerar.....). En riktigt lyckad eftermiddag som gick snabbt trots alla människor och bilar. Kvällen avslutades sedan med räkfrossa och en hyresfilm. Räkorna var goda men filmen var läskig vilket medförde att Anders fick agera livvakt när jag vid tolvsnåret absolut var tvungen att gå ned på toaletten. Löjligt? Inte alls. Rädslor är sanna känslor! (Men jag säger inte vad filmen hette, med risk för att fler ska tycka jag är löjlig).

Så, nu vet ni att jag lever och att livet tickar på här nere!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar