Idag åtog jag mig att själv promenera runt stallet med Ayla medan Anders fick stanna hemma och slappa i soffan. För denna prestation kommer jag få en kvarts massage ikväll - känns som en bra deal!
Samlade på mig lite reflexer och var sedan redo att promenera iväg. Enda kruxet var att lille Igor befann sig på ospecificerad plats utomhus och han vill jag för allt i världen inte ha med mig på promenad ned mot vägen. Så jag smög mig iväg så tyst jag kunde med Ayla i släptåg, ständigt med en blick bakåt. När jag trodde kusten var klar och började slappna av blev jag oturligt nog stoppad av grannen nedanför för en pratstund. Vilket i och för sig är trevligt men denna gång blev jag orolig att Igor plötsligt skulle dyka upp och skapa problem. Men se det gjorde han inte, och vi pratade på länge.
Så plötsligt hör jag, någonstans ifrån, ett bekant ljud. Som inte uppfattades av grannens öra men mitt tränade öra hörde det klart och tydligt. Igor- mjau. Satan! Fort avslutade jag samtalet med grannen med förklaringen att jag hör katten i närheten och måste skynda iväg. Snabbt och smidigt hade jag och Ayla lämnat platsen och kunde ta en långtur i ösregnet, som började halvvägs på turen.
Väl hemma möts jag av Igor så fort jag öppnade dörren. Är du inne redan frågade jag? Så får jag till min fasa höra att Anders hade uppfattat ett oerhört plågat mjauande utanför dörren och när han väl öppnar dörren för att se efter vad Igor ville ser han honom sitta på gårdsplanen och skrika i högan sky. Stackars Igor! Han trodde familjen hade lämnat honom.
Och nu får jag dåligt samvete att jag smög i väg fastän han ropade på oss........I natt får han sova i sängen bredvid huvudet som han älskar (och vi hatar).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar