Dagen på jobebt har idag känts väldigt lång. Förmiddagen gick bra men när vi sedan hade ett möte hela eftermiddagen gjorde jag ett klassiskt "Lina fel", dvs jag fokuserade alldeles för mycket på att förstå någonting som var alldeles för luddigt och krångligt att förstå på så kort tid, så hjärnan blev överhettad. Extrem trötthet och huvudvärk kom som på beställning efter enbart en timme i mötesrummet. Att jag aldrig lär mig!
När dagen så äntligen kom till sitt slut kändes mitt huvud som en grötig klump och jag såg framemot 50 minuters vila i bussen. Så jag slog mig ned i ett av säterna med en djup suck - övervägde att läsa en bok men kom fram till att jag enbart ville vila. Och så blev det. Ett tag i alla fall.
Plötsligt fylls mina öron av ett oerhört sliskigt och äckligt ljud som kommer någonstans bakom mig. Genast blir jag klarvaken och fylls av avsky. Vem i allsindar sitter och GROVHÅNGLAR på bussen, några säten från mig? Det var ett fasligt smackande och sliskande! Urk. Jag kikar bakåt i bussen för att ge den klassiska "Linamördarblicken" men upptäcker till min förvåning att två rader bakom mig sitter en vuxen människa och läser tidningen, ivrigt smackande på en godisklubba. Min mördarblick byts ut mot ett förvånat uttryck och snabbt vänder jag mig framåt igen. Nåväl, en klubba är väl inte så farlig? Men ljudet slutar inte och jag får inte ur mig den "sliskiga" bilden ur huvudet så jag, fylld av irritation, håller för öronen i ren protest innan jag vid första bästa tillfälle byter säte.
Suck för medmänniskor alltså.
Huvva.. fruktansvärt med andra människor. Dem ska ju inte störa oss i våra liv, de ska bara vara tysta biroller, inte ta över hela pjäsen som "klubb-slickarn" gjorde.
SvaraRadera