De sista dagarna hemma blev som vanligt innan man ska åka någonstans stressigt där listan på att göra saker bara blev längre framemot onsdagen än vad göromålen betades av. Hur kan det alltid bli så? På jobbet blev situationen dessutom pressad och medförde att jag nästan missade den viktiga bussen hem på fredagen vid lunch. Men iväg kom vi, 7 minuter över ett och hade en låååång resväg framför oss. För försdta gången någonsin kände jag dessutom ett sting av ovilja att lämna huset.....men den försvann fort såklart.
Med bara ett snabbt stopp på hela vägen körde vi upp på racertid, under 12 timmar. Hundarna var helt slut, likaså vi efter att ha passerat ett oväder i Sundsvall. Jösses, var är våren med sol, värme och planteringar? Värsta novembervädret......
Men nu är vi äntligen här. Hemma på riktigt, om än bara under en kort tid. Allt är sig likt, katterna, Yulle, mamma och pappa, brorsan, vädret, grannar..... Ayla känner igen allting och hittar rätt på varje promenadstråk vi går på. Dock har hon svrt att vänja sig vid att hon inte längre får ligga i soffan och smyger upp när ingen ser....
Någon vilosemester har jag dock inte. Idag har vi under förmiddagen rotat fram alla kartonger som vi har kvar här - vilket till min fasa blev en hel del och nu fyller halva carporten. Jösses, hur ska vi få med all bråte? Sortering står nu på schemat innan jag får en välbehövlig avkoppling med vänner i eftermiddag. Anders och brorsan har i två dagar lagat och pysslat med bilen som hade en del fel. Vi måste ju ta oss hem sedan också! Även om jag inte vill tänka på det just nu, veckan har ju knappt börjat.
Lunch, sen jobb! Den som en gång sa att livet enbart består av jobb har så rätt så - jobbar man inte på sitt jobb, så har man "hemmajobb" att pyssla med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar