2011

Så, kanske dags för en sammanfatning av året 2011? En mycket spännande år må jag säga!

För ganska exakt ett år sedan var jag i flyttartagen, orolig, lite ledsen att lämna vänner och familj men förväntansfull och upprymd: gud så spännande det skulle bli med jobb och nytt boende! Efter en mycket lång resa i halvtaskigt väder kom vi äntligen fram till västkusten. När jag blickar tillbaka såhär måste jag dock erkänna att i och med flytten började en rätt jobbig period, vilket jag inte upplevde den just då som tur var! Bo ensammen utan hundar och Anders i en friggebod på 15 kvm, ingen familj och vänner inom lagomt avstånd, omställningen till klimat och samhälle, nytt jobb med allt vad det innebar.......ingenting jag vill uppleva igen! Men som sagt, under den perioden gick det riktigt bra tack vare spänningen och all förväntan!

Så kom flyttlasset med hundarna och Anders - en lyckans dag! En ordentlig lägenhet blev fixad och vi kunde börja rota oss och upptäcka hela västkusten. Vilket vi tog tillvara på och har förmodligen varit på varenda turistattraktion i området! Sommaren var helt underbar och bjöd på massor av trevliga besök hemmifrån. Att få besök från både vänner och familj har varit mycket uppskattade inslag i vardagen och jag hoppas att 2012 bjuder på

Hösten bjöd på jobbyte för Anders och således fasta anställningar för oss båda. Semester i stora lass, som dock innebar en väldans hemlängtan efter besöket i Umeå. Tråkigt väder och stormar kännetecknar också minnena från denna höst och vinter. Som ett perfekt avslut på året "fick" vi en julklapp i form av ett eget hus! Förutsättniingarna för år 2012 kan ju därför inte bli bättre!

Trots allt positivt finns ett litet orosmoln på himelen. På ett år har min älskade lilla Ayla åldrats väsentligt. Vilket såklart oroar mig mycket. Stelhet, hälta, trötthet, mindre ork, tja, alla ålderstecken finns där och har kommit plötsligt. Plötsligt blir jag medveten om att varken Diva eller Ayla kommer leva för evigt vilket skär i hjärtat. Det som glädjer mig mest av allt med vårt husköp är faktiskt vetskapen om att vi innan hundarna går bort, kan ge dem det de mest av allt vill ha: en egen gård med gräsmatta att leka på, gräva i, rulla i, springa runt på, sola och vila på, ligga och knapra på pinnar på....allt det där de inte har möjlighet att göra i en lägenhet. Det är den största och bästa pensionspresent vi kan ge dem för att de ska få en underbar ålderdom!

Alla vi andra blir ju också ett år äldre, jösses vad fyller jag nu? 24, 25? Hm, har tappat räkningen och förmodligen stannat i åldern där kring 23....