Ibland bjuder livet på snabba vändningar och så plötsligt har förändringens vind fångat just mig och för mig 100 mil hemifrån till nya spännande möjligheter. Långt ifrån min underbara familj och vänner kommer jag att skapa mig en helt ny tillvaro som jag mer än gärna vill dela med mig av!




tisdag 8 februari 2011

En natt med för lite sömn

Det är inte ofta jag har problem med sömnen. Från det att jag blir trött på kvällen (21.00) orkar jag vara vaken max en timme - därefter slocknar jag så fort huvudet lagts i kudden. Och sover som en stock till klockan ringer på morgonen, ungefär nio till elva timmar senare. Mitt sömnbehov är enormt! Jag skyller det på att min hjärna är så överbelastad om dagarna att den behöver tiden att rensas ut för att fungera tillfredsställande följande dag.

Nåväl, i natt var en ovanlig natt i och med att jag sov så dåligt. Jag vaknade flertalet gånger och hade svårt att somna om. Och jag kunde i mitt yrvakna, halvsovande tillstånd inte begripa vad som var problemet. När väckarklockan ringde på morgonen var jag därför inte alls mitt vanliga pigga jag, utan kände mig mer som en utslagen kämpe. Under frukosten till nyheterna av den storm som drabbat sydsverige så kom jag på vad nattens problem varit. Blåsten! Det blåste fruktansvärt i natt, väggarna dånade och det kändes som friggeboden när som helst skulle få vingar. Och jag drar mig till minnes vilka sömnproblem jag får när det är oväder ute. Snöstorm, regnoväder, åskoväder, blåst - allt reagerar jag på! Min känslighet för oväder har märkligt nog sin grund från mina åtta år som hästägare. Som hästägare oroade jag mig ständigt över vädret nattetid i och med att Silva oftast stod ute om natten. Hade jag lagt på henne rätt täcke inför natten? Hur kommer hon klara blåsten? Blir hon rädd för åskan? Ja, ni som har djur vet hur man kan oroa sig i onödan! Under åtta år byggde jag upp detta "extra sinne" för dåligt väder, och fortfarande vaknar jag alltså om natten och sover oroligt då vädrets makter leker med oss. Fastän jag varit hästlös i över två år nu! Märkligt vad hjärnan kan spöka!

Ikväll är jag på grund av ovanstående anledning något tröttare än vanligt och jag tror inte att denna dag har särskilt mycket mer att ge mig. Då återstår att bädda ned sig i sängen, läsa en bok och sedan, i vanlig ordning, precis innan jag somnar ringa hem till min Anders och vovvarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar