Laxen höll på att kosta mig livet

Jag vill, för att undvika missförstånd, börja med att förtydliga att jag inte är det minsta snål. Ett mått av ekonomiskt sinne har jag dock fått och tycker inte om att slänga ut pengar på onödiga saker (onödigt för mig behöver inte vara onödigt för någon annan, vill tilläggas). En sådan onödig sak att lägga pengar på anser jag vara mat. Inte mat i det stora hela (även jag inser att det är nödvändigt att äta) utan det jag anser vara onödigt är att betala dyra pengar för en viss vara, som man på en annan affär kan få mycket billigare.

Därför kom det sig att jag idag absolut tvunget behövde promenera från Smögen, förbi kommunhuset och bort till Coop Konsum, en promenad som enkel väg innebär 40 minuter. Lill Ica och Ica Kungshamn hade tyvärr inte lax på extrapris, men det hade självklart Coop. Två paket lax till priset av en kan man inte gå miste om ifall man äter så mycket lax som jag!

Tyvärr inföll sig denna extrapris-vara på dagen då värsta stormen härjade efter västkusten. Lite blåst har ingen dött av, var min tanke när jag tog på mig ryggsäcken och traskade iväg. 40 minuter senare och två laxpaket rikare var humöret fortfarande på topp - så farligt var det ju inte! Konstigt nog träffade jag bara på två promenadare under hela mig långa färd. På hemvägen förstod jag varför. Motvind. Den enda gång jag varit med om en liknande blåst, var ute i Holmsund vid vindkraftsnurrorna en mycket blåsig höstdag. (Den dagen blåste jag dessutom omkull och fick andnöd). Hemvägen idag bestod alltså av 50 minuter motvind. Mössan höll på att blåsa av så huvan åkte på och vänsterhanden höll ett krampaktigt tag i både mössa och huva. I höger hand fanns ironiskt nog en liten ostbågepåse. Aldrig har jag känt mig så lätt, fjädrande och ostyrbar någon gång. För varje vindpust svajade stegen och jag var rädd att ofrivilligt blåsa ut på vägen och bli påkörd. Till och med de måsar jag såg landa efter vägen tappade fotfästet ett antal gånger!

Nu befinner jag mig i tryggt förvar i friggeboden, kan jag meddela alla oroliga där ute. Det tjuter i öronen och andningen är fortfarande något orytmisk. Jag tog mig hem med blotta förskräckelsen. Undrar om två billiga laxpaket verkligen var värd ansträngningen? En sak är dock säker, resten av den här dagen kommer att tillbringas framför datorn på jakt efter ett litet torp långt inne i skogen, långt bort från kusten....