Bilen, var är du?

Trots att jag jobbar med miljöfrågor och har tagit examen i en utbildning vars största målsättning är att arbeta för en bättre miljö, så är jag en stark förespråkare för bil. För mig är bil ett måste och jag får inte dåligt samvete av att använda bilen, även då körningen gäller kortare sträckor. Vilket många människor inte tycker passar sig för en miljönisse....

Hur som, igår fick jag med en lycka lika stor som ett barn på julafton, äntligen sätta mig bakom ratten på en bil! Eftersom vattenproverna tilldelats mig ligger ansvaret på att leverera dem vidare också på mig. En mycket nöjd Lina bokade därför bilen, hämtade ut nyckeln och backade ut från parkeringsfickan. Ungefär två kilometer senare finner jag mig själv sittandes på samma parkeringsficka igen, för att fylla i körjournalen och möta det faktum att det nu kanske dröjer en vecka till innan jag får tillfälle att själv manövrera bilen denna korta sträcka igen. Med en lätt suck återlämnades bilnyckeln och bilfärden är nu ett minne blott.

Med inte alltför fjädrande steg promenerade jag sedan hem under eftermiddagen med huvan på i ett tappert försök till att slippa bli blöt i det piskande regnet. Och saknade bilen. Har även insett att cykeln kommer att bli mitt främsta transportmedel det närmsta året. Jag kan bara hoppas att min körvana och mina oerhörda (...) körkunskaper sitter i ryggmärgen och därmed inte försämras under denna tidsperiod. Jag vill absolut inte se mig själv krypköra längst vägarna och förväxlas med en gammal tant när jag väl börjar använda bilen regelbundet igen....

Eftersom jag inte äger någon cykel idag står detta noterat längst upp på min "att-handla-snarast-lista". Efter promenaden i regnet tillkommer tyvärr även regnkläder, möjligen även stövlar, till listan. Tur att jag vann en miljon på lotten som jag inte köpte häromdagen.