En knapp vecka har nu gått och fortfarande går tankarna mot "förra veckan vid den här tiden var Diva och badade.....förra veckan vid den här tiden åkte Diva bil med oss.....". Ångesten som fanns förra veckan har bytts ut mot en stor rad olika känslor som varierar med blixtens hastighet. Nu är det mest tomt, inga tårar finns kvar att fälla. Tomheten har dessvärre övergått i en fas av att förtränga det som hänt och varit - Diva kommer att komma hem snart! Det som hände i förra veckan har inte hänt.... En konstig känsla som samtidigt medför att känslorna spelar ett spratt - från att ena stunden jobba på och glatt prata med arbetskompisar till att ett svart moln plötsligt sänker sig över en och förmörkar tillvaron.
Ena stunden håglös och orkeslös.Andra stunden överenergisk.
Ena stunden matvägran. Andra stunden superhungrig
Ena stunden ledsen, Andra stunden entusiastisk
Suck. Känslor som i vanliga fall brukar ligga på ett medelmed några toppar här och där, har plötsligt blivit så svart eller vitt: för mycket eller för litet. Jag saknar det där "lagom-läget" som brukar ge en härlig balans i tillvaron.
Men. Livet tickar vidare och det kan bara bli bättre.
"Jag saknar det där "lagom-läget" som brukar ge en härlig balans i tillvaron."
SvaraRaderaDet är en tillvaro som de flesta av oss söker!
Bill Gates sa:
"Livet är inte alltid rättvist. Vänj dig vid det".
Ligger mycket i det, även om det är svårt...
Kram på er!
Önskar jag bara kunde krama om dig! Skickar stora kramar iaf!
SvaraRadera