Nostalgi

Klockan halv sex satt jag och Ayla i väntrummet hos veterinären för att få en spruta för lederna: sprutan för gammtanter. Eftersom det var drop in för vaccination så satt där även en del andra hundar, en grå lurv, en spaniel och inte mindre än en liten valp (kommer inte ihåg rasen: urgullig var den i alla fall). Ägarna var så lyckliga och pratsamma, förmodligen hade de ganska nyss hämtat den lilla. Och medan de kvittrade på och skrattade åt alla små ljud och grymtanden som valpen gjorde drömde jag mig bort i min egen värld medan jag kikade på Ayla som låg och sov på golvet - den enda hunden som var lugn i hela väntrummet. Förmodligen var hon den äldsta också bland alla spralliga omogna unghundar.

Tänka sig så tiden går fort. Nyss var hon ju pyttiliten och rymtes i knäet. Låg och sov på magen min, rymde titt som tätt, fastnade under hus och i staket, jagade bilar, bet hästen i mulen och svansen, jagade en livrädd brorsan upp i sofforna, lekte med svanarna utanför huset, jagade fiskar i bäcken, skällde på ekorrar......Ja jösses vad man har fått stå ut med!

Så plötsligt blev valpen en gammal tant! Hur nu det gick till? Stela leder och sova bort hela dagen i matte och husses säng? Jösses säger jag bara! Men hyssen sitter trots allt i, om än de inte komemr fram lika ofta som förut. Jag tror hon har fått sig ett rykte här uppe som snuskhund.....eftersom hon varje eftermiddag juckar på filten ute på gården. Pinsamt.