En kall kväll i stallet

Precis som förr i tiden: raggsockor på fötterna som är två stela ispinnar, oförmögna att gå på. Var kan jag ha tillbringat kvällen? Jo i ett stall såklart. Eftersom man är ute flera timmar i sträck blir man riktigt kall och förfryser både händer och fötter.

En kär vän har hittat mig en häst att ta hand om på torsdagarna, i samma stall som denne har sina hästar vilket är helt underbart roligt. Idag blev det dock ingen ridning eftersom ridhuset var upptaget men jag passade istället på att lära känna hästen Harry lite bättre. Och fann till min förtjusning en del charmiga egenskaper som liknade de som Sillen hade! Det kanske var därför det ska klick med honom förra veckan när jag träffade han för första gången? En riktigt mysig liten häst är det så vi ska nog trivas ihop. Förhoppningsvis kan jag också lära mig ett och annat om ridning eftersom jag nu mest bara sitter upp och hänger på.

Och så härligt att få vara i ett stall igen, mocka lite dynga, fylla de förhatliga höpåsarna (som jag en gång i tiden tyckte var såååå jobbiga att fylla), sopa lite, borsta lite....tja allt det där som hör till och som får timmarna att rinna iväg om kvällarna. Lite kalla fötter och händer hör till. Humöret är på topp ändå!

Dessutom har jag fått plocka fram mig avdankade fiiiiiina tjocktröja (som Anders skäms oerhört över och helst vill att jag slänger bort). Men den är så mysig och passar stallet perfekt! Ser framemot att få hämta mina gamla hästprylar från Umeå, för nu vet jag att de kommer väl till pass.

Bjuder på en riktigt gammal bild från den lyckliga tiden som hästägare vars förlust jag fortfarande inte riktigt kommit över.