Inte så poppis

Här hemma är jag den mest inpopulära individen av alla. Sura blickar från hundarna och en sådan där "måste du verkligen" blick från Anders gjorde att jag kände mig minst sagt oönskad. Elelr snarare min arbetsinsats var oönskad. Dammsugning.

Anders ogllar ljudet det för med sig och hundarna likaså. Hundarna är dessutom störd på att dammsugaren slår i kanter och i sängen där de söker skydd. Så när jag glatt störde deras morgon med att informera mina avsikter blev det sura miner och suckar. Jag ville ju bara göra fint! En gång i veckan får gänget faktiskt offra några minuter att bli störda, så vi man kan gå på golvet utan att bli alldeles grusig åtmindstone någon dag. Har märkt att springorna i golvet inte är till någon nackdel (som jag först var orolig över)- de samlar ju på sig grus och smuts så man slipper ha det direkt på golvet! Och om man sedan dammsugar jämns med springorna så sugs all skit upp fårn springorna igen! En helt lysande konstruktion! Därav räcker det att bara dammsuga en gång i veckan trots hundar!

Vi är numera helt slut efter helgen. Erik är här och då kan man ju inte ligga och lata i soffan utan måste göra någonting....!