Nostalgi

Idag fick jag genomleva en känslomässig resa, då jag följde med en arbetskompis och hennes barn till ridskolan i Hunnebo. Doften, höet, spånet...ja till och med hästskiten var välkommet! Men besöket var lika roligt som det var jobbigt. Att se alla dessa ridtjejer springa omkring med sina hästars sadlar, träns och foderkrubbor. Att se alla fina hästar stå och mumsa fridfullt på sitt hö. Att se två hästar gnabbas med varandra i hagen....Tja, allt det väcker ofrånkomligt minnen tillbaka till min tid som hästägare. Som jag fortfarande saknar oerhört.

Min lilla nostalgi har medfört att jag nu hunnit kika igenom Silvas gamla fotoalbum. Varför gjorde jag det kan man ju fråga sig? Strö lite salt i såren är ju alltid en bra ide.....! Och jag kan ännu en gång konstatera att två och ett halvt års tid är alldeles för kort tid för att kunna glädjas åt gamla minnen utan att sakna dem. Vilket får mig att fundera om jag inte är lite väl långsint?

Hursom får jag ge mig till tåls. Livet är förhoppningsvis långt och min tid som hästägare kommer när läget så vill. Tålamod är en människas bästa egenskap.....

(Eftersom jag ändå hunnit kika på bilder, kan det ju inte skada mer att bjuda er på en bild....eller två!)