Var dag på jobbet för med sig en ny erfarenhet eller upplevelse rikare. Idag fick jag erfara hur det känns att bli tyst anklagad för att muta tjänstemän....
Bakgrunden till historien är ett måste för att ni ska se att jag har rent mjöl i påsen! Så här lyder historien....
En arbetskompis fyller år denna vecka och på mailen har vi fått information om att frivilligt ge en slant till present. Självklart vill jag ju vara med på presenten så jag skrapar ihop lite kontanter och har med mig till jobbet för att vid rätt tillfälle lämna över dem till rätt person. Så infaller "rätt" tillfälle och den berörda personen är på plats. Dock sitter denna person vägg i vägg med födelsedagsbarnet så jag ville lämna över pengarna lite diskret för att inte väcka uppmärksamhet och därmed röja kontorets planer. Vilket i verkligheten innebar:
Att vi båda stod inne på rummet och pratade med låga röster, med blickar nervöst sneglandes ut mot korridoren för att inte bli upptäckta. Ett kuvert åkte fram och från mina jeansfickor åkte några skrynkliga sedlar fram. Snabbt var de placerade i kuvertet som skickligt gled ned i en låda. En pust från mig över att inte blivit upptäckt av självaste födelsedagsbarnet.
När jag nöjt vänder mig om för att gå ut ur rummet sitter två besökare på stolarna vid fikaborden mitt över och ser något fundersamma ut. Först då reflekterar jag över hur konstigt hela situationen måste ha tett sig! Men det var ju inte som det såg ut! Tänk vad några oskyldiga presentpengar skulle kunna leda till....
Jaja, mutbrott minsann! Nu får man höra vad ni egentligen håller på med på kontoret. Bra tankeställare dock, förekommer lite presenter just nu till en liten bebis som en på kontoret tryckt ut, tänk om någon i väntrummet ser mig smuggla ner ett litet kuvert i en kollegas ficka?
SvaraRaderaKram på dig! /Maria