Idag (okej, det började redan i går eftermiddag....) har jag en suck-period. Det vill säga: jag går omkring och suckar djupt med jämna mellanrum utan att över huvudtaget veta varför! Efter att jag diskat, innan jag går på toa, när jag sätter mig i soffan, ute med hundarna.....ja hela tiden helt enkelt. Riktigt djupa suckar vill jag förtydliga. Och jag får onda blickar av min bättre hälft. För hur kul är det att umgås med någon som låter som att denne lider sju svåra år?
Men så illa är det ju inte! Jag är glad och nöjd. Men har bara en liten oförklarlig suck-period. En liten tvångstanke kanske? För jag kan inte styra sucken men känner när den är på väg och om jag inte genomför den så får jag syrebrist.....enkelt förklarat. Faktiskt är det rätt skönt att sucka sådär djupt utan att det för den delen betyder någonting.
Jag ska resten av kvällen försöka skärpa till mig, så jag i alla fall blir dräglig att umgås med. Går inte det, vilket jag tvivlar på, ska jag tillsammans med en bok krypa ned i sängen och sucka vidare. För jag känner mig själv - en suck-period måste man vänta ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar